måndag 3 juni 2024

De sista idioterna(?) - efterspelet

Förra året skrev jag ett inlägg med rubriken ”Den siste idioten?”. Det handlade om två studenter, Filippa och Nathalie, som på uppmaning av en anonym telefonröst scannat en QR-kod och loggat in på en okänd sajt med bank-ID för ”man gör det överallt numera”. Förhoppningen med självskadebeteendet var att eventuellt få hyra en studentbostad.

Nu har cirkusen tagit en ny vändning när Nathalie fått tillbaka sina pengar av Swedbank medan Filippa, ljushuvudet som sa sig lämna ut sitt bank-ID ”överallt numera” samtidigt som hon betonar att hon är och alltid varit en mycket försiktig person, inte får pengar av samma bank.

Det håller jag med om. Nu vet vi inte allt eftersom SVT är väldigt duktiga på att hemlighålla hela händelseförloppet, men utifrån de vi fått veta om dessa ”offer” borde självklart ingen av dem fått tillbaka pengar efter att ha behandlat sina värdehandlingar maximalt oaktsamt.


De kan få varsin tröja istället.

Vad skickar det annars för signaler till oss normala människor, vi som inte lägger ut bilder av våra bankkort på Facebook eller lämnar ut lösenord till chattrobotar – ”Bete dig som en idiot så är det 50 procents chans att det inte får några konsekvenser”? Filippa får väl se detta som läropengar. Sluta att intala dig själv att du är ansvarsfull, för det är du inte! Nathalie kom undan den här gången, men jag har inga större förhoppningar om henne heller. Gift dig rikt eller nåt.

18 kommentarer:

  1. Om banken anses ansvariga för vad idioter företar sig i sådana här sammanhang, t ex genom att inte ha tillräckliga säkerhetssystem, tycker jag att någon som förlorat pengar på att köpa en viss aktie eller fond borde få prövat om inte banken borde ha förhindrat detta och därigenom skall stå för förlusten.

    SvaraRadera
  2. Förra årets artikel menade att de scannat en QR-kod och loggat in, där tyckte jag det var väldigt underligt hur det skulle kunna ge bedragaren access till kontot.
    I årets artikel står att de efter att loggat in, accepterat ett utfärdande av ett nytt bank-id (som, antar jag, bedragaren fick). Det blir som att lämna över telefonen och berätta koden.
    Med denna nya information anser jag också att de agerat vårdslöst och borde få skylla sig själva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hade underlättat om reportrarna gett mer info, men jag tror det faller på att de då själva måste begripa vad som har hänt.

      Radera
  3. Det mest konstiga är att bedömningen är så olika, där är jag på advokatens linje.
    Men sedan anser jag att banken/bankerna har stor del i ansvaret även om bankkunder själva givetvis har ansvar.De här fallen säger mig att det är en säkerhetsrisk (av fler) att samma kund kan ha upp till tre bank-ID (ett per enhet).En annan sak är att banken (inte enbart Swedbank) rekommenderar att ha extra bank-ID vilket i de här fallen gjorde det lätt att skapa nytt bank-ID med hjälp av det första! Där är det säkrare att ha en bankdosa i reserv för transaktioner plus ett id-kort som funkar för inköp i butik. Tror faktiskt det blivit så för att det är enklare för banken, de slipper hanteringen av fysiska dosor.
    Själv har jag förutom det inte alla pengar hos samma bank, det är också ett sätt att skydda sig. Sedan märker jag att dessa tjejer är så unga att de dels inte förstår sig på andra metoder att identifiera sig dels att de inte tror att något kan drabba dem själva (gäller även sjukdom etc).
    De här tjejerna var naiva men de är en del av samhällets utveckling.De som växer upp idag har inte fått lära sig bättre. Att allt ska vara så enkelt idag gör det enkelt för tjuvar och bedragare också, det verkar de flesta glömma bort. Om jag jämför med tjejerna här skulle uttag från mina sparkonton kräva mycket mer jobb och ta mer tid. På mitt transaktionskonto där finns bara pengar för en månads (inte stora) utgifter, resten finns på annat håll.
    /Annette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det håller jag med om. Eftersom de "lurats" av samma personer med samma tillvägagångssätt borde bedömningen ha blivit samma.

      I Norge där jag bor verkar fysiska dosor vara standard. Jag hade det i Sverige också, men då fick jag oftast förklara för kundtjänster att jag inte hade bank-ID på kort, inte mobilt bank-ID.

      Det må vara att naivitet ligger i tiden, men en människa som säger att hon lämnar ut sitt bank-ID hela tiden för så gör man "överallt numera" och i samma andetag att hon är och alltid har varit en försiktig person övergår mitt förstånd. Jag skulle vända på det och fråga om man kan vara mer oförsiktig.

      Radera
    2. Det hålet är täppt du behöver idag pass eller nationellt idkort för att kunna lägga in bankid på en ny enhet som i sin tur måste ha nfc stöd för att kunna läsa id:t

      /Martin

      Radera
    3. Det låter i och för sig bra, men människor som är beredda att lita på en okänd telefonröst kommer det alltid finnas vägar att lura.

      Radera
  4. Just det Sparo - du tangerar min tidigare fråga om ’folk’ är mer lättlurade idag som förslag till inlägg. Jag tänker att det kan tyckas så men dels är bedragare snabba med att hitta nya sätt, dels bidrar digitaliseringen till att ’folk’ blir latare. Varför anstränga sig när allt går lätt och snabbt utan ansträngning? Jag relaterar det till hur min hjärna blev lat när jag började använda miniräknare.
    /Annette

    SvaraRadera
  5. Det framstår som att digitalisering öppnat motorvägarna för finansiell brottslighet. Det är gissningsvis tämligen lukrativt, för de som är lite granna kreativa. Sen gör det säkert slöa personer än slösare, dvs lättlurade.
    Mvh Investeraren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den kopplingen ser jag absolut, så det kommer ett eget inlägg om denna nackdel med digitalisering.

      Radera
  6. Jag vet ju att nästan varenda människa är fastklistrad vid sin telefon, men jag fattar inte grejen. Ar folk sa osäkra att de maste halla sig uppdaterade om vad alla andra gör hela tiden? Själv kör jag allt pa datorn och har en separat dosa för i-banken. Skulle aldrig falla mig in att lägga in en massa personliga data pa telefonen, som för övrigt mest är avstängd. Sociala medier är inget för mig, förutom ett fatal bloggar som jag följer.

    Men jag fattar att kriminella har upptäckt möjligheterna, langt innan polis och rättsväsende, vilket borde göra folk mer försiktiga. En fafäng förhoppning, jag vet. Och en dyrköpt läxa för vissa.
    /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma upplägg, gör allt på datorn och har dessutom en "dumbphone" som snart är färdig för byte. Funderar på en "smartphone" men känner egentligen inte något större behov eller intresse, tycker att det verkar så meningslöst./Em

      Radera
    2. Jag köpte en s.k. smartphone (ett par tusenlappar kostade den) för att kunna ha Whatsapp pa datorn, det var den enda anledningen, men det är sa jag haller kontakt med kompisar runt om i världen.
      /Annika

      Radera
    3. Jag fattar inte heller riktigt, men till viss del kan jag förstå att man fastnar och skapar sig ett behov. Samtidigt har man ju ett ansvar själv, att inte bli en slav under tekniken.

      Jag förstår också de kriminella. Det är ju perfekt med en kriminell nisch som polisen i stort sett aldrig ens försöker utreda. Då kan man nästan helt riskfritt skala upp verksamheten till gigantiska nivåer.

      Jag hörde en norsk författare som slutat med smartphone för några år sedan. När folk frågar honom "Vad ska du göra när det bara är smartphones som funkar?" svarar han att då får han klara sig utan telefon och känner ingen stress över det.

      Radera
  7. Hörredudu Sparo. Om honungsskörden har slagit fel så att du inte har råd att åka på semester så är det bara att ta ett blancolån. ;)

    "Det sticker ut att det ändå är 20 procent som funderar på att ta ett blancolån till semesterresan, säger Stefan Westberg till Ekonomibyrån. "
    https://www.svt.se/nyheter/ekonomi/barnfamiljer-lanar-for-att-betala-semestern

    Tom-Hjördis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var visserligen 30 år sedan jag åkte på en riktig semester, men det blir inte sms-lånesemester i år heller.

      Jag får smälta dessa siffror och fundera på om jag inte måste blogga om artikeln, som ren terapi efter chocken.

      Radera