Arbetsmiljöverket konstaterar att fler män än kvinnor dör i arbetsplatsolyckor medan kvinnor oftare blir sjuka av sina jobb, inte sällan handlar det om stress över sin arbetssituation:
”Det är främst kvinnor inom vård och omsorg samt utbildning som drabbas av sjukdomar orsakade av organisatoriska och sociala faktorer, som hög arbetsbelastning, med liten möjlighet att påverka sitt arbete och återhämta sig.”
Arbetsmiljöverket vill ställa krav på
arbetsgivare och myndigheter och det är säkert både rimligt och
bra, men ska vi snacka om faktorer för att påverka sitt arbete
tycker jag att ansvaret vilar tungt på oss själva. Ingen kommer att
bry sig mer än du själv om hur du har det på jobbet.
Hur påverkar man då sitt jobb? I
första hand genom att se till att ha alternativ. Det kan handla om
att skaffa sig kunskaper som gör dig populär på arbetsmarknaden,
och/eller att starta eget och frilansa så att arbetsgivaren inte kan
vara säker på att få behålla dig. Det gör det också lättare
att bryta sig loss ur en jobbsituation man inte trivs med.
Allra viktigast är dock pengar. Genom att skaffa sig en buffert av fuck-off-kapital är det lättare att lämna ett jobb man inte vill ha, oavsett om det är för att det innehåller risk för dödliga arbetsplatsolyckor eller att du håller på att bli tokig av maktlöshet över att inte kunna påverka din vardag. Därför behöver alla som kan (och det kan nästan alla) lägga undan en del av sin inkomst till sparande, så att dina pengar kan ge dig passiva inkomster, på börsen, en uthyrningsbostad eller annat, medan du själv jobbar med något du kanske eller kanske inte vill göra hela livet.
Min erfarenhet är att det bästa man kan göra för att höja sin status hos arbetsgivaren är att säga upp sig.
SvaraRaderaAntingen får man då gå till ett nytt jobb, vilket löser problemet, eller så tvingas arbetsgivaren fråga vad de kan göra för att man ska stanna kvar, och då tvingas de lösa några av ens problem. Oavsett om det är stress, eller att man är underbetald.
Men det kräver ju att det finns någon form av alternativ såklart.
Men långt innan man säger upp sig kan man uppmärksamma arbetsgivaren på att han gör klokt i att inte ta dig för given. Jag har hotat att säga upp mig många gånger. Ibland var det ett rent skrämskott som jag nästan inte hade kunnat genomföra, men ingen chef synade någonsin bluffen.
RaderaJag har sagt upp mig ett antal gånger, har dock alltid haft nästa jobb påskrivet med startdag precis efter sista arbetsdag på det arbete jag lämnar. Att hota med att säga upp sig, det funkar säkert. Som konsult funkar det sämre. Är det egna arbetsgivaren som suger, dvs. konsultbolaget, är det bara att lämna. De har oftast noll intresse av förändring. Är det hos uppdragsgivaren, då kan man kanske i någon mån påverka, dock inte på samma sätt som en fast anställd.
RaderaGår och funderar på om det är dags att byta jobb igen, i skrivande stund. Problemet är att kollegorna är fantastiska, och det håller mig kvar.
Det har inte jag haft, men det har alltid löst sig.
RaderaSvår avvägning. Lycka till!
Jag har aldrig blivit sjuk av att jobba, men jag har alltid sökt utmaningar och sagt till mina chefer att jag vill vidare. När nagot dök upp inom firman var jag den första att s.a.s. räcka upp handen. Det gav mig möjligheter att avancera och sa smaningom fa jobb utomlands i olika länder inom samma bolag. Jag hade tur som fick jobb pa ett nystartat dotterbolag en gang i forntiden.
SvaraRaderaNär det manga ar senare hände nagot omvälvande började jag fundera pa att pensionera mig tidigt, FIRE hade jag aldrig hört talas om vid den tiden. Tog risken att göra det, och det är jag glad för idag. Jag har ända inga dyra vanor, och det jag sparat ihop räcker gott för mig. Dessutom kommer ju pensionspengar sa smaningom.
Men jag kan gott första människor som har mindre intressanta jobb än det jag hade, och som jobbar arslet av sig varje dag, samtidigt som de ska jonglera livet i en barnfamilj. Aven om det ocksa är självvalt.
Alltsa, aldrig fel med fuck-off-kapital, oavsett om du behöver det eller inte.
/Annika
Det är ett bra tips! Ofta tror man att chefen ska fatta att man vill ha större utmaningar, är överkvalificerad osv. Men sköter man ett jobb bra kommer arbetsgivaren antagligen tycka att det är bra och att man trampa vidare i samma spår. Det är bara du själv som vet hur du känner om du inte berättar det.
RaderaAlltså jag vet inte om det "kommer pensionspengar"? Jag utgår själv ifrån att de ansvariga råkat tömma kontot redan innan dess. Mycket tyder nämligen på det, då folk tycks föredra att rösta in politiker som är helt ekonomiskt sett förståndshandikappade. Pensionsåldern höjs sakta men säkert av en god anledning. Politrukerna har valt en väg där grodan skall kokas sakta men säkert.
RaderaMvh Investeraren
@Investeraren
RaderaJag har samma inställning till pension som du har, en ren bonus om det blir några kronor till slut. Men trenden ser totalt kass ut, förstår inte att gemene man inte börjat reagera och röstar därefter.
Samma här. Blir det pension så blir det, men jag kommer aldrig räkna med en enda krona därifrån.
RaderaFast jag har ju pension att inkassera fran fler länder än Sverige, sa för mig blir det förhoppningsvis en bra peng.
Radera/Annika
Den svenska tror jag minst på när det är dags, men jag ser verkligen all pension som oförutsedda inkomster.
Radera@investeraren:
RaderaUnderbar kommentar "rösta in politiker som är helt ekonomiskt sett förståndshandikappade.". Tyvärr och beklagansvärt är den i stort sett helt sann. Hemskt är det.
@Hanna
RaderaÄnnu klockren kommentar, ja visst är det både märkligt, sorgligt och ledsamt att gemene man verkar typ blåsta...
Det du skriver om eget ansvar håller jag med om. Av självbevarelsedrift gäller detta. Men det fråntar på intet vis arbetsgivarens övergripande ansvar för arbetsplatsen och arbetsmiljön. Om vi accepterar att det alltid krävs att arbetstagare ska säga upp sig för att tvinga fram en dräglig arbetsmiljö har samhället sjunkit lågt. Men vist, är det så dåligt ska man absolut inte stanna. Men detta är då ett underbetyg till systemet, för tyvärr kommer det alltid att finnas en människa till som kan utnyttjas och därmed snedvrida konkurrensen till nackdel för företag som gör rätt för sig och sina anställda.
SvaraRaderaArbetsgivare har stort ansvar, men om de inte tar det är det du som arbetstagare som får lida. Människor kommer alltid att utnyttjas. Jag säger inte att det är bra eller att man inte ska bekämpa det, men under tiden - se till att det inte är du.
RaderaHär kommer ett tips på ämne till framtida bloggpost!
SvaraRaderaDet är mycket gnäll nu på att Studenten "är så dyrt". T.ex kan en studentmössa "kosta flera tusen". Man "ska" också fira inte bara Studenten utan "Grundenten", när barnet går ut nian, enligt en bedrövad förälder i inslaget nedan. Vissa har inte råd med det. Media söker ansvar överallt, hos skolan, hos studentmösseföretagen, hos politikerna. Men de söker inte ansvar hos studenten själv. Eller hos dennes förmodligen betalande föräldrar...
Skulle mitt barn komma till mig och be om 1500kr för att köpa en studentmössa som har en speciell söm, skulle jag bara garva. Det sista jag skulle göra är att bekosta något sådant. Jag tror barnet skulle kunna ha en fantasisk student ändå. Oavsett lär det inte hänga på mössans unika söm...
Framgår tydligt i Studio Ett inslaget häromdagen i P1:
https://sverigesradio.se/artikel/dyrare-studentfiranden-i-ar-skola-lanar-ut-mossor-till-eleverna
Studentmössans pris skulle jag säga är ett tips till ett dåtida ämne:
Raderahttps://sparosverige.blogspot.com/2024/05/det-ar-en-keps-ffs.html
Men det här med "grundenten" hade jag missat och var bland det dummaste jag hört!
Det jag tycker är dumt är inte firandet i sig utan att det ’ska kosta’ så mycket. Sagt av en som gick ut gymnasiet under en tid när det var helt ute att fira det (1970-tal) men på mina föräldrars tid var det däremot något värt att fira. Jag frågar mig i det här fallet och många fler varför något anses bättre ju mer pengar man spenderar. Har aldrig förstått detta men skolavslutning har vi alltid firat i min familj med en god middag och nästan alltid jordgubbar.
Radera/Annette
Ja, det är klart att man ska få fira! Jag tror jag firade mer när jag gick ut nian än gymnasiet, men inget av firandena kostade särskilt mycket. Studentmössan gick på någon hundralapp, studentflaket stod en skolkamrats åkeriägande pappa för och kläderna som köptes in gick att använda även till andra evenemang. Spriten kom från Bolaget, men jag hade inga dyra vanor då heller.
RaderaHaha ja nu när jag ser ditt tidigare blogginlägg så undrar jag om det kanske var där tankeprocessen startade! Se vilken opinionsbildare du är!
RaderaTyvärr ältas ämnet fortfarande på samma konstiga sätt nu nästan en månad efter ditt inlägg, att det är statens/kapitalismens/företagens/skolans/politikernas fel alltihopa, vilket hörs i Studio Ett-inslaget ifrån bara i förrgår som jag länkade till.
Inte bara i år, jag tycker att det låter så där vartenda år. Det är jättedyrt med allt kring studenten och vad kan samhället göra för att hjälpa ungarna i konsumtionshetsen. Istället för att ifrågasätta den. Det är ju inte friskt att betala flera hundra för att få eller få slippa en söm i en mössa som i stort sett används en gång i livet.
RaderaArbetsmiljö har jag alltid värnat om och tycker det är oerhört viktigt att arbetsgivare tar på allvar. Har varit anställd men även chef och då har jag prioriterat arbetsmiljö i hög grad. Sedan finns ju olika typer av arbeten och vissa branscher är mer riskfyllda att arbeta i. Men oavsett det verkar utvecklingen gå åt fel håll, orsaker finns säkert flera.
SvaraRaderaDet vore fint om alla tog arbete så att säga frivilligt, utifrån kompetens och intresse men det är nog en önskedröm. Idag verkar det mer än någonsin vara kutym att leva månad för månad, spendera hela lönen innan nästa kommer osv. Inte nog med det, att spara ihop till det man önskar (semester, möbler etc) verkar ovanligt nuförtiden.
Att ha ett sparkapital är frihet men också trygghet. Förutom om du vill sluta på ett jobb du vantrivs på kan det bli som för mig att du inte kan jobba pga sjukdom i familjen (blev tvungen att vara tjänstledig några år). Hur stort kapital man behöver är förstås individuellt men om bara alla hade en buffert vore det ett framsteg.
/Annette
Det vore absolut en önskedröm att alla hade intressanta jobb i liv de styrde själva. Jag är nöjd om jag kan få några personer att tänka så att de skapar sig den möjligheten.
RaderaMan vet aldrig vad man kommer behöva mest av, eller värdesätta högst, frihet eller trygghet. Det fina är att pengar kan hjälpa till att skapa bägge, så kan man se vad man behöver dem till. Jag tycker också att begreppen går ihop en del.
Många kloka tankar. För mig har det blivit allt viktigare genom livet att ”äga” mitt jobb. Jag måste ha frihet under ansvar för att trivas och vara engagerad, ha möjlighet att utvecklas, lära och påverka, om än inom vissa ramar.
SvaraRaderaSkulle inte vara kvar länge på ett jobb där jag försöker bli detaljstyrd, hur välbetalt det än vore.
Nu talar jag väl där jag borde hålla käften iom att jag fortfarande är arbetssökande, men jag har iaf kommit nära (typ stått mot en eller två andra) tre gånger senaste kvartalet.
/JB
Oavsett förutsättningar tror jag nästan att det är ofrånkomligt att man genom årens lopp (och erfarenhet av olika chefer) blir mer mån om sin frihet.
RaderaBra debattinlägg! Det lustiga är dock hur konstigt många tänker vad avser detta ämne. Jag vet inte hur många gånger jag hört tramset om att "ja det är lätt för dig att säga, du som redan har pengar, men alla kan inte osv...". Jo, alla kan fan ta mig prioritera sig själv och sin egen hälsa. Om de vill alltså. Men de flesta väljer istället den enkla vägen i livet, den som inte alls fungerar. Dvs att skylla på någon yttre omständighet som de själva inte kan påverka. Eller att förlita sig på att någon korrupt politiker ska hjälpa just dem och gödsla något nytt bidrag.
SvaraRaderaEgentligen är det ju även som så att desto mindre du råkar tjäna, desto mindre höga kostnader har du oftast dragit på dig (huslån, prylar osv). Har du en låg livsstilsinflation så är det betydligt enklare att bryta sig loss och skapa sig ett bättre liv.
Mvh Investeraren
Resonerar man så kan man lika gärna utgå ifrån att inget går att ordna. Har man inget bra jobb är det kört, har man övervikt eller dålig hälsa är det också skrivet i sten. Jag tror att jag skulle ha svårt att ta mig upp ur sängen på morgonen om jag inte trodde att jag kunde göra skillnad i mitt liv.
Radera@Investeraren. Rätt tänkt. O det kan även vara så som det blev för mig, när man som fårskocken maximerat sin konsumption men tvingas till ett läge där man måste snåla järnet för att lösa en situation ett år eller två så kan man inse att detta var ju inte så dumt iaf och tycka om att skapa sig ett liv med marginaler.
Radera/JB
För egen del började jag överkonsumera alkohol som sedan blev till ett missbruk av alkohol när jag inte längre trivdes i arbetslivet.Som tur var hade jag råd att "köpa mig fri" från arbetslivet redan 2018 när jag var 52 år.Tyvärr så fortsatte jag att missbruka alkohol ofta 24/7 när jag inte längre behövde vara nykter för att kunna arbeta igen.Jag slutade dricka alkohol 31/1-2021 och jag har aldrig mått bättre än vad jag gör nu.Jag insåg nyligen att jag faktiskt är ekonomiskt oberoende då jag inte längre behöver få någon allmän pension från staten.Det är underbart att jag aldrig med behöver arbeta utan jag gör bara vad jag vill göra när jag vill.Det är perfekt att kunna använda mina pengar till att anlita andra att göra sånt som jag inte vill göra.Har man mycket pengar så har man helt andra möjligheter än om man är fattig.Mvh Peter Jansson
SvaraRaderaGrattis! Jag har aldrig drabbats, men har ju förstått att alkoholen har en stark dragning för många.
Radera"Det är främst kvinnor inom vård och omsorg samt utbildning som drabbas av sjukdomar orsakade av organisatoriska och sociala faktorer,..."
SvaraRaderaDet kallas negativ selektion. Det är övervägande människor med bristande copingstrategier som väljer dessa yrken. Jag har arbetat inom vård och omsorg mycket, och det är inget påfrestande arbete alls. Det är inte i närheten av det ansvar och den arbetsbelastning som det innebär att vara jurist, läkare eller andra arbeten med höga krav.
/Christoffer S.
Drabbas de av stressrelaterade sjukdomar så gör de. Det betyder inte att det är rimligt i förhållande till arbetet. Själv har jag verkligen ingen aning.
RaderaMen man borde prata med om att lära folk hantera saker och ting i livet, och inte bara skylla på arbetet, som sällan är orsaken till måendet.
RaderaDet kan det väl vara, men då tror jag ofta lösningen är att byta arbete.
Radera@Christoffer S:
Raderautveckla gärna lite mera. Din kommentar var synnerligen intressant och vill gärna veta lite mera. Har under många år undrat hur vårdyrkena kan anses vara så väldans jobbiga. Det är inte riktigt den bild som fås... Givetvis exkluderar ovanstående kommentar jourtid som absolut för många nog är drygt men jourtid är inte allt. I de yrken kan nog några fler lätt läggas till men väkjer att inga nämna. I dessa är det som du skriver mycket ansvar, mycket hög stress och hög arbetsbelastning konstant... Dessutom ingår oftast krav på faktiska prestationer.