Skådespelaren Reine
Brynolfssons son har blivit knattereporter på SVT och i ett av hans djuplodande reportage värderar
en snubbe från Antikrundan dräkten från Björnes Magasin till
75000 kr.
Det låter billigt! Jag kan tänka mig
att många som var barn när Björnes Magasin sändes skulle kunna
tänka sig att gå på fest i björndräkt och säga saker som ”Snigel! Jag vill ha en grogg” med Björnes efterblivna tonfall.
Jag skulle inte själv värdera den upplevelsen till 75000 kr, men så
var jag heller inte målgruppen. Hade det gällt Kapten Zooms dräkt
hade saken kommit i ett annat läge.
”Galaxer i mina braxer!”
Dessutom läste jag att Jörgen Lantz,
the original Björne, sa att det var 60 grader i dräkten och
att han (som väl är typ tre äpplen hög) svettades så mycket att
han gick ner 1,5 kilo varje inspelningsdag. I så fall måste man nog
vara rätt full för att frivilligt sätta på sig Björne-kostymen
tjugo år senare bara för att få dra stötande oneliners.
När jag tänker efter är det kanske
inte så billigt ändå, eller också är det jag som inte ser den
nostalgiska storheten. För övrigt vet ju alla att det var Snigel
som var den stora stjärnan.
Jag hatar Snigel
SvaraRaderaHahaha!
RaderaDet här spårar ur direkt :-)
RaderaJag hade köpt John Blund memorabilia. Började nynna melodin omedvetet efter ett projekt där jag arbetade 365 dagar i sträck med 80 timmars veckor. Härliga implicita minnen från Östtyskland och kommunismen. FIRE om 240 dagar. Vänliga hälsningar Löneslaven.
SvaraRaderaJohn Blund hade jag helt glömt bort, men antar att det också är min generation eftersom figuren populariserades i Sverige någon gång på 70-talet.
RaderaNågot man definitivt hade undvikit att köpa är rekvisita från 'Vilse i pannkakan' samt 'Ville, Valle och Viktor'. Får fortfarande rysningar när jag tänker på dessa barnprogram. Alla teveprogram var inte bättre förr.
SvaraRadera/Ingenjören
Nog har de ändå något slags märkligt nostalgiskt skimmer över sig...?
Radera/Christoffer.
Apdräkten från Tårtan hade jag kunnat slanta en del för!
RaderaDet var väl inte mycket till rekvisita i Vilse i pannkakan, men jag hade definitivt inte vågat ha Storpotäten som prydnad i sovrummet.
RaderaAbsolut lite nostalgi, och tusan vet om de var så dåliga. Politiskt vinklade, men jag undrar om det är mindre politik i dagens barnprogram. Signaturmelodin till Vilse var klockren även om den inte kom upp på nivå med Kalles klätterträd.
Apdräkten från Tårtan hade jag nog avstått, men apropå apor skulle jag vilja ha valfri dräkt från Trazan & Banarne, eller Janne Schaffers zebrakostym från Electric Banana Band.
Speciellt Vilse i pannkakan framkallar rysningar, DDR-tv deluxe, Tårtan var ju crazy och rolig.
RaderaJag har försökt se lite av bägge i vuxen ålder och nu förstår jag inte vad jag såg i Tårtan. Nu var Vilse bättre, om än inte bra. Tacka vet jag Professor Drøvels hemlighet, den håller än.
RaderaMan få lägga sina pengar på vad man vill. Men kom inte och gråt om att det är slut på kontot före löning i kvällstidningen :)
SvaraRaderaNej, det har ju ett samband, vilket inte alla gråtare och gråterskor förstår.
RaderaKlassiska barnprogram får igång mig! Björne är jag nog för gammal för, men Kapten Zooms dräkt vore en magisk klenod att ha. Tre saker överraskade mig när jag drog en snabb googling nu, att programmet bara består av fem avsnitt, att Anders Linder är utbildad arkitekt samt att hans son Olle har spelat på två av mina favoritalbum.
SvaraRaderaAvsnittet där han spolar ner sin ring och får besöka reningsverk är min favorit. John Blund sitter i minnet, Tårtan ännu mera, den trasiga, semidepressiva världen det gänget producerade är guld.
Kan rekommendera boken ”Kom nu `rå för oss nostalgiker, den var ett bra köp.
https://www.boktipset.se/bok/kom-nura-barnprogram-vi-minns--eller-helst-vill-glomma
/JB
Ja, inget av det där hade jag en aning om. Men senast jag kollade bodde han fortfarande ihop med den kvinnliga sidekicken i Kapten Zoom.
RaderaLåter som en kul bok. Göran Everdahl har koll på de där grejerna.
Jag hade nog inte dragit på mig den svettindränkta dräkten för mindre än 75.000 kronor. Robert Gustavsson sa något i stil med att det kom en liten ångpelare ut från dräkten när huvudet lossades i slutet av inspelningsdagen.
SvaraRaderaHaha!
RaderaTeskedsgumman alla da'r i veckan! Jag minns inte alls att jag annars tittade pa barnprogram, jag hade sa manga andra aktiviteter och pa den tiden var det ju tjock-tv med program pa bestämda tider. Da hade jag nog annat för mig.
SvaraRaderaFattar inte alls de som köper grejer för att en kändis haft dem. Jag har bättre saker att lägga mina surt förvärvade pa.
/Annika
Ja, några större pengar hade inte jag heller lagt på det, men att komma på maskerad som Banarne i autentisk dräkt hade absolut varit värt några hundralappar.
RaderaKom pa en till som jag sag och gillade. Professor Balthazar! Minns fortfarande intro-melodin https://www.youtube.com/watch?v=HNGciQjawI4
Radera/Annika
Den tyckte jag var helt hemsk! Och jag fattade aldrig vad han funderade på. Lösningen var ju ändå alltid att dra i samma spak på maskinen.
RaderaProfessor Balthazar finns på DVD, riktigt bra.
RaderaPippi och Emil förstas, hur kunde jag glömma dem? Klassiker, Emil sag jag igen som vuxen, och tycker fortfarande den är bra.
Radera/Annika
Emil i Lönneberga hade kvalitéer, men den bästa skådespelaren i Pippi Långstrump var väl Herr Nilsson ;-)
RaderaHedvig och Ugglan på taket! Hon hade så charmig bostad med naiv abstrakt konst på väggarna och skön klädstil.” Från A till Ö” hette det visst. En riktig höjdare vill jag minnas.
SvaraRaderaJag tror att hela serien ligger på Youtube. Har sett något av det som vuxen och tror att den funkar, även om man inte riktigt är målgruppen längre. Minns fortfarande när Helge ska förklara ordet budget: "Inkomster: tre råttor. Utgifter: käka opp dom!"
RaderaDet är bra skit!
SvaraRaderaKullamannen, Kråkguldet, Den vita stenen …
SvaraRaderaKullamannen har jag sett senare och den var läskigare när man var barn. Kråkguldet minns jag som bra. Den vita stenen var väl sådär, men jag har träffat Hampus, "Farornas konung". Han var inte ett dugg lik sig 25 år efter serien :-).
Radera”Två vita, två blå. Victoria med c”. Ger fortfarande rysningar:)
RaderaVill du ha kvar den känslan är mitt tips att du inte ser den som vuxen.
RaderaBeppes godnattstund får vi inte heller glömma. Har för mig att jag upplevde den som ganska kul när man var en liten parvel. Särskilt Busan var ju en favorit. Sen går det heller inte att komma ifrån Sigrid på pottan som alltid avslutade med klassikern "Fäääääärdig!"
SvaraRadera/Ingenjören
Den tyckte jag var ännu underligare än Vilse i pannkakan.
RaderaDet här var kul läsning :) och jag känner igen de flesta programmen som såna jag tittat på med barnen. Jag som är gammal hade en annan slags barndom. Svart-vit tv, en kanal och sedan två och de barnprogram jag minns bäst (svartvitt) är Alla vi barn i Bullerbyn och Saltkråkan. Familjen Flinta (Flintstones) var rätt kul och likaså när de började med Kalle Ankas jul. På den tiden var det fasta tider för programmen och vissa program var barnförbjudna. Jag kommer ihåg känslan när jag lärt mig läsa och sa till mamma att det programmet inte alls var barnförbjudet.
SvaraRaderaAndra barnprogram att minnas är Rasmus på luffen, Beppes godnattstund, Lillstrumpa och Syster Yster samt Mupparna. Björne (och Snigel förstås!) är med på favoritlistan. Mina yngsta har haft för stort utbud för att minnas något som särskilt.
/Annette
Syster Yster kändes sämre än Vilse, som att Staffan Westerberg borde ha lagt ner karriären innan, men det är bara min subjektiva åsikt.
RaderaRasmus på luffen har en magisk känsla och är min Lindgren-favorit.
SvaraRaderaAbsoluta favorit måste dock vara de två första serierna med Professor Drövel.
Att jag i senare ålder upptäcke att Gaus Dal, Roms Dal och Brumund Dal fick sina namn efter riktiga dalar i Norge är bara lysande.
Som vuxen älskade jag "Nisserne på loven" vad gäller humor från bröderna i väst.
/JB
Ps. "Flåklypa Grandprix" som film, givetvis. Ds.
Radera/JB
Nissene på låven är bra. De 3-4 nya säsongerna med olika namn är lite sämre, men sevärda. Jag har inte sett hela Flåklypa Grandprix, men av det jag sett har jag inte förstått storheten.
RaderaHerkules Jonssons storverk (1969) och Pojken med guldbyxorna (1975) ingår också i nostalgikanonen. Sedan vill jag absolut lägga till radioteaterversionen av Tordyveln flyger i skymningen (1976). Finns utgiven på CD, går att hitta på Tradera då och då.
SvaraRaderaJo, en färg-tv var verkligen lyx 1969; den gick lös på runt 4 000 kronor. Omräknat i dagens penningvärde motsvarar det drygt 42 000 kronor.
Jag har försökt se Pojken med guldbyxorna nyligen. Satan så politisk den var, det fick jag inte med mig som barn.
RaderaTordyveln minns jag som bra.