måndag 17 januari 2022

Ur hand i mun

Så länge jag kan minnas har jag haft framförhållning i min ekonomi. Tills nu.

När jag kom till Norge hade jag inga norska pengar, och när jag väl fick ett norskt bankkonto och VISA-kort visste jag att varje växlingstransaktion från SEK på svenskt bankkonto till NOK på norskt kostar. Jag gjorde därför en så liten överföring som möjligt för att klara de löpande utgifterna tills jag kunde flytta hela min ekonomi, men tog i alldeles för lite så snart var det slut på kontot igen.

Det kom räkningar jag inte räknat med och så köpte jag hastigt och lustigt en bil som inte heller fanns i kalkylen. Exakt just nu har jag 24 kr på mitt norska konto. Men okej, jag har mat i skafferiet, bränsle i bilarna och inga akuta räkningar, så det är ingen panik.

Jag kan ju alltid göra en ny överföring från Sverige, men jag hoppas att det ska klara sig tills jag fått betalt för min sålda lägenhet och kan göra en större överföring (med större förhandlingsmöjlighet).

Tills dess eller tills det inte går kämpar jag emot på två fronter. Dels säljer jag secondhand. Det blir några hundra här och där, vilket kanske inte verkar som så mycket, men några hundralappar räcker till en teleräkning, en bensintank eller en kubikmeter ved.

Dessutom försöker jag växla pengar med andra än bankerna (eftersom exakt alla andra ger bättre kurs). När en svensk kompis hade pengar på ett norskt valutakonto han inte behövde köpte jag dem med svenska kronor från mitt svenska bankkonto. Jag hoppas kunna sälja mer SEK och inte köpa bil för alla pengar nästa gång så kanske de räcker lite längre.

Jag fattar att det är ett lyxproblem, men det känns ändå olustigt för mig som alltid har marginaler. Samtidigt vill jag ta chansen att uppleva detta för jag hoppas att det är sista gången jag kommer ha så lite pengar på banken att jag inte kan lägga in en enda räkning till betalning utan att samtidigt fundera över hur jag ska få råd. Kanske låter detta helt schizofrent, men det skiter jag i. Och jag också ;-)

14 kommentarer:

  1. Mmmh. Är en olustig känsla de där, att inte veta hur man skall kunna betala för något. Var jäkligt länge sedan, förmodligen runt första halvåret man flyttat hemifrån å inte var riktigt torr bakom öronen vad gäller privatekonomi.

    Mn det hade varit en större förlust att erkänna nederlag och flytta hem igen. Så de där räkningarna fixade man fram pengar till ändå…

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säkert en nyttig erfarenhet. Jag minns inte att jag var rädd för att kunna betala räkningarna när jag flyttade hemifrån, men en och annan påminnelseavgift av rent slarv blev det.

      Radera
  2. Går en eventuell överföring från ditt svenska konto till ditt norska snabbt? Om inte så hade jag nog upplevt någon slags lättare panikkänsla med bara 24 kronor tillgängliga. Även om jag vet att jag inte har några utlägg i närtid så vill jag ju ha den där snuttefilten nära till hands.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den går på ett par dagar, så det finns ingen risk att det ska dyka upp en räkning jag inte hinner betala även om avståndet mellan fakturadatum och förfallodatum generellt är kortare här än i Sverige.

      Radera
  3. Revolut kort då? Vet inte hur bra kurs man får men där växlar man själv valuta i appen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gav upp på Revolut när deras kundtjänst inte svarade på frågor. Svarar de inte på frågor från en potentiell kund vågar jag inte skicka in miljoner där.

      Radera
    2. Miljoner skulle jag inte anförtro dem med. Tänkte mer på tills du fått ordning på de andra för mindre köp.

      Radera
    3. Jag hoppas och tror att jag ska hålla mig flytande. Har precis köpt ett par tusen norska kronor från en bloggläsare :)

      Annars får jag hitta lösningar (kanske bara bita i det sura äpplet och betala SEB för att växla), men Revolut blev jag sur på.

      Radera
  4. Tog en liten stund innan poletten föll ner, men nu småler jag åt slutklämmen. Fick lite läbbiga vibbar av ett utlandsbesök i mitten av 80-talet när jag var ung och oerfaren och inte riktigt kunde betala notan (med något slags skatt påslagen som jag inte räkntat med). Det är nog preskriberat vid det här laget...

    Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. En fånig vits som säkert är kränkande mot schizofrena om man tänker efter.

      Det här med valutor ÄR bökigt. Inte så till den grad att jag förstår/förstod det argumentet för svenskt medlemskap i EMU, men lite krångligt är det allt.

      Radera
  5. Kanske en bra erfarenhet. En situation jag aldrig hamnat i (ännu) i livet. Men så är jag ju en riktig sparo även jag...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, man får suga åt sig de erfarenheter man får när man får chansen.

      Radera
  6. Det är ju nu du ska vara glad i att få leva som merparten av svenska folket valt att leva?
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror ingen är glad för att sakna framförhållning, men det är onekligen karaktärsdanande.

      Radera