Jag har privilegier – so sue me!

Jag och andra som lever snålt eller väljer bort heltidsjobb får ibland höra att det är en annan sak för oss, som har förutsättningarna, än för de som är fattiga på riktigt och tvingas leva snålt. ”Silversked i mun” och allt sånt.

Det är sant. Självvald ”fattigdom” är något helt annat än riktig. Det är lättare att spara om man har pengar och det känns inte som samma uppoffring när man vet att det är frivilligt. På samma sätt kan rikingar fasta eller campa, men skulle ha svårt att stå ut med att svälta eller bo i tält av tvång.

Men vi kan ju vända på det. Ska man jobba på bank fast man inte vill bara för att det är någon annans dröm? Självklart inte, och det är inte mitt fel att det finns världssvält och fattigdom. Människans främsta ansvar är att på bästa sätt ta hand om sig själv och de sina.

Dessutom har alla individer dörrar som är stängda. ”Du kan bli vad du vill” är en floskel ingen som tänkt egna tankar köper. Det allra mesta kan vi inte bli, vi får spela livet med de kort vi har. Därmed inte sagt att vi inte kan sträva mot mål och förbättra oss. Den som inte tycker sig kunna uppnå någonting kommer inte heller att göra det.