(klicka på bilden för bättre upplösning)
Just det här inlägget skulle jag tro
är vad ungdomarna skulle kalla för en trollning, men att döma av
svaren finns det ändå olika åsikter om ärendet. Jag är själv en
sparsam typ, men skulle aldrig komma på tanken att ta betalt för
att bjuda på middag, jul eller inte. Vart går annars gränsen, en
tia för toalettbesök eller en tjuga i garderoben? Har man inte lust
att bjuda låter man bli.
Men visst finns det lägen när det
inte jämnar ut sig. I exemplet alternerar värdskapet, men säg att
julen av geografiska eller praktiska skäl alltid hade firats på
samma ställe. Eller att samma person alltid bjuder på skjuts eller
fika. Det kan ju faktiskt slita på ekonomin på riktigt. Hur gör
man då? Det är knepigt både för givaren och mottagaren.
Ett sätt i julbordsdilemmat skulle
kunna vara att värden ber gästerna ta med en egen rätt eller
den internationella hårdvalutan alkohol istället för
standardpresenterna blomkvast och chokladask (som ju är tämligen
värdelösa). Som vegetarian och allergiker gillar jag att ta med
mat. Dels för att allt jag gör är billigare än vad någon tror,
dels för att jag då har minst en rätt som jag garanterat kan
äta.
Spritvarianten har jag testat själv. Jag är ölanalfabet. Jag dricker inte öl och kan absolut ingenting om öl samtidigt som mina vänner gör det. På en inflyttningsfest uppmanade jag därför gästerna att hoppa över inflyttningspresenter och istället ta med egen dryck. Jag köpte bag-in-box-vin, alla som ville ha något annat fick stå för det själva. Win/win? Nej, det slutade med att de förvisso tog med öl, men också de inflyttningspresenter jag uttryckligen bett om att slippa.
Spritvarianten har jag testat själv. Jag är ölanalfabet. Jag dricker inte öl och kan absolut ingenting om öl samtidigt som mina vänner gör det. På en inflyttningsfest uppmanade jag därför gästerna att hoppa över inflyttningspresenter och istället ta med egen dryck. Jag köpte bag-in-box-vin, alla som ville ha något annat fick stå för det själva. Win/win? Nej, det slutade med att de förvisso tog med öl, men också de inflyttningspresenter jag uttryckligen bett om att slippa.
”Tack! Precis vad jag önskade...”
Som snåljåp ogillar jag skulder, men den mest förhatliga skulden är tacksamhetsskulden. Den har så otydliga villkor.
Vi gör så att alla tar med något till julen, ex en familj fixar alla fisk-rätter (sill, lax, jansson), vi som var värdar stod för allt varmt och de som hade en bit att resa stod för alkoholen. För våra familjer har det varit perfekt! Sedan har vi någon som tar med svärmor, en annan tar med sin singelbror osv. De har vi aldrig bett ta med något, de följer liksom med familjen "på köpet".
SvaraRaderaTror dock att om man är riktigt fattig kan det bli en het potatis, om man faktiskt inte har råd att utfodra alla...
Mvh FBM
Låter som att ni har en smart uppdelning.
RaderaÄr man riktigt fattig bör man vara ärlig med det och berätta att man inte klarar alla utgifterna. På det sättet borde potatisen inte bli så het. För då handlar det ju inte om snålhet utan ett mycket mer hanterbart problem.
Som certifierad knäckebrödsinvesterare brukar jag alltid ta med en gåva till värden som håller bjudning om jag vet att jag inte kommer bjuda tillbaka (t.ex vid julfirande). Det tycker jag är det minsta man kan göra som gäst. Är jag värd och bjuder in folk så betalar jag även för kalaset om det inte är knytkalas såklart. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MÄNNISKOR.
SvaraRaderaMVH
Bra fråga! Jag fattar inte heller. Ofta täcker väl inte presenten det man bjuds på, men då har man åtminstone visat sin goda vilja och att man förstått att värden ansträngt sig. Vanligt hyfs.
RaderaSen tycker jag det är svårt med gåvor. Man vill ju tänka till och inte komma med något "obligatoriskt" utan visa att man bryr sig om vad värden skulle kunna tänkas vilja ha (och det tror jag mycket sällan är Aladdinaskar och blommor).
Vi tar alltid med en present när det vankas bjudning, oavsett om vi bjuder tillbaka eller inte. Presenten är i form av någon hemmagjord sylt, en flaska vin eller nåt annat ät- eller drickbart.
SvaraRaderaHemmagjord sylt har jag också gett bort någon gång. Borde vara en succé hos dem som inte plockar bär för de få gånger jag faller till föga och köper butikssylt märker jag att de bara smakar socker, som att de överhuvudtaget inte innehåller bär utan bara kemi och sötningsmedel.
RaderaVi brukar också lösa det så att man delar ut uppgifter till de olika familjerna så att värdfamiljen inte skall jobba ihjäl sig. En lämplig serviceavgift man annars kunde dra in pengar på är bemannad parkering.
SvaraRaderaP-avgift på gårdsplanen är riktig Ove Sundberg-nivå :-).
RaderaSom värd bjuder man, annars är man inte värd. Då är man nån slags sossetomte.
SvaraRaderaSka sparombudsmannen börja ta betalt av sina läsare? Eller rimligare, ska jag som läsare få betalt av att läsa denna blogg?
/ Patrik
Nej, ingen prenumerationsavgifter här. En och annan sponsrad länk får ni stå ut med, men inte mer än så. Och du kan alltid prova att skicka en faktura för att du läst ;-).
RaderaJag fick mig en funderare över hur jag beter mig. Jag har aldrig med någonting när jag är bjuden på kalas. Inte ett medvetet val från min sida, jag har bara aldrig tänkt på det eller lärt mig hur man skall göra enligt normen. Nästa gång jag skall på fest skall jag ha med en present. Jag är inte snål tycker jag, bara ovetande.
SvaraRaderaSånt här dyker upp för mig då och då.
När chefen säger "Det vore bra om.." betyder det "Du skall.." fick jag veta när jag hade ignorerat chefens det vore bra om några ggr.
"Vi får se" / "Skall se över det" betyder "Nej" / "Jag bryr mig inte"
"Jag kommer 15:00" betyder "Jag kommer ungefär 15:00, förmodligen efter 15:00" o.s.v.
Gott Nytt År! (betyder jag önskar att du får vara lycklig, mätt och trygg 2020)
Om chefen säger "Det vore bra om..." när han menar att det är ett skallkrav tycker jag han/hon får skylla sig själv. Visst är det bra att ha lite känselspröt, men man ska inte behöva koda om vad folk säger.
Radera"Jag kommer kl 15" betyder helt uppenbart olika för olika människor. Själv strävar jag efter att det ska betyda just det, och är jag helt ute och cyklar brukar jag dra iväg ett sms innan 15 och berätta det. Men precis som du säger, för vissa människor är det en garanti för att de inte kommer för 15 och troligen inte då heller.
Gott nytt år själv! Jag hoppas också på allt det där, men lycklig och trygg kan man ju aldrig veta, och mätt har jag börjat försöka ändra på eftersom vågen gått åt fel håll i höst.
Dagens ämne tycker jag är något alla vänsterpersoner i vårt kära land verkligen borde fundera över.
SvaraRaderaMen icke, de har istället mage att mest klaga på hur lite i skatt de som betalar allting faktiskt betalar. Det är vad riktig girighet innebär. Men inte nog med det, för sedan har de dessutom mage att elda upp alla pengarna på ren skit. Och sedan följa upp med att prata illa om, hota och försöka brännmärka alla som säger ifrån. Journalister inkluderat.
Mvh investera-pengar.blogspot.se
Jag kan respektera åsikten att de som drar in mest pengar bör beskattas hårdare även om jag inte delar den. Men det där rena hatet det ibland uttrycks i blir jag inte klok på. Som när Ingvar Kamprad dog och någon vänsterpartist tyckte att han borde få del i arvet eftersom han hade jobbat på Ikea för några decennier sedan och upplevde sig som utnyttjad slav. Jag försöker hitta logik i alla resonemang, men det där fixar jag inte.
RaderaHahaha! Alltså det där måste ju bara vara ett skämt? Fast i och för sig, det finns gott om idioter där ute... Kan relatera till det där med skulder. Jag gillar att ligga på plussidan.
SvaraRaderaAktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier
Ja, jag tror faktiskt att det är ett skämt. Någon i tråden letade upp andra inlägg han gjort och de stärkte inte hans case som seriös och normal.
RaderaDäremot fick han en del svar som gav honom åtminstone delvis rätt från vad jag bedömer som icke-troll. Och ja, det finns gott om idioter så det är inte alltid lätt att veta.
Girig är den som medvetet manipulerar och utnyttjar vänner.
SvaraRaderaDen som alltid har "glömt" pengarna när krognotan ska betalas.
Den som gärna blir bjuden ofta och alltid.
Det är just det medvetet manipulativa jag avskyr.
Jag har inte alltid med mig något när jag är bortbjuden. I mina "kretsar" betyder bjuden just bjuden.
Men dom får när tillfälle ges gåvor. Det är oftast svamp, bär, honung, fisk eller annat från naturen. Men kan ibland vara saker jag ropat in på auktion.
Mina bekanta vet vid det här laget att det mycket sällan kommer en gåva från en vanlig affär.
Håller med om definitionen av girig och där finns inget positivt. Själv har jag inget emot benämningen snål, men många sätter nog likhetstecken mellan det och girig. Jag försöker bara ta tillbaka ordet ;-).
RaderaDet här med gåva tycker jag beror helt på situation. Jag utgick ifrån Flashbacktråden där det är människor man inte riktigt känner. Då skulle det kännas konstigt att inte ha någon slags present med sig, om än symbolisk (eller ännu hellre meningsfull, som alla dina exempel). Är det gamla bekanta blir det en annan grej. Med människor man känt i 10+ år jämnar det ut sig. Jag tar gärna med något vettigt då med, men skulle inte komma med en blombukett om jag inte vet att de sätter stort pris på just det.
Jag ger ofta gåvor skilda från själva "festtillfället". Nuförtiden kan inte alla på 5 sek göra plats i frysen för ett stort fruset otympligt paket.
RaderaOch hur ofta är man gäst hos någon man bara känner ytligt egentligen?
Då får de väl nöja sig med ett litet paket. Honung var ett bra förslag annars, det kan du ha i rumstemperatur praktiskt tagit hur länge som helst.
RaderaI detta exempel var det två nya bekanta på den årliga julfesten (kompis och ny pojkvän till hans syrra), men håller med om att det inte är så vanligt.
Brukar bli någon liten present som en flaska vin eller en blomma till värden
SvaraRaderaVin är ju alltid vin, men blommor tycker jag är bra värdelösa om de inte går att äta.
RaderaTja, uppenbart är att alla tänker olika. Om jag fattade det rätt var det alltså 2 extra personer på julafton. Gissar att om man är så pass stort sällskap innan så märks det inte så mycket för de flesta laddar med mycket mat inför en sån sammankomst. Att ta betalt för 1 "ny" i familjen, och nån som verkade behöva omtanke och gemenskap kändes rätt sniket i min värld. Har jag mat och råd att bjuda så gör jag det oavsett om dessa bjuder tillbaka. Men som sagt, alla är vi olika, men lite Ove Sundberg-nivå kändes det där som... gott nytt år Micke!
SvaraRaderaJa, de är vanligtvis 14-18 personer, inklusive barn. Två extra (en man och en kvinna) gör kanske 15 procent extra åtgång och visst brukar man ha den marginalen. Dessutom är ju julmat extra flexibel med så många rätter. Tar prinskorven slut kanske någon kan nöja sig med köttbullar osv. Men har man inte problem så skaffar man sig ;-).
RaderaGott nytt år själv!