Buffert noll

Ibland får man tjata in betalningen för sånt man säljer på Tradera. En gång gnällde jag om det i denna blogg och nästan exakt två år senare är det nu dags igen.

Nu sålde jag en möbel för 90 kr. Inte mycket till vinst trots att jag fått den gratis, men roligare att någon hämtar och använder den än att släpa ner den till containern. Men efter en vecka hade köparen inte svarat på min fråga om hämtning, så jag påminde. Och påminde igen. Till slut gick jag över från mejl till sms och fick då följande meddelande:

”Det har hänt lite saker sedan jag la budet och olyckor har hänt tyvärr. Skulle behöva höra om du kan lägga ut den på nytt. Eller om jag kan swisha dig pengarna och inte hämta den. Kan tyvärr inte ta emot den för tillfället.”

Lam ursäkt, men det verkade ju inte vara pengarna det hängde på utan tidsbrist eller möjligen en livskris av något slag. Jag är inte avig utan föreslog att hon istället för att swisha mig för ingenting kunde swisha för möbeln och hämta den senare. Jag sa att hon kunde få vänta med hämtningen en månad eller två om så vore.

Kunden tackade för förståelsen och sa att hon skulle betala ”idag eller imorgon”. Jag lät det gå en vecka, sedan skickade jag ett nytt sms och den här gången fick jag inget svar alls. Vid det laget hade jag ingen större förhoppning om att få betalt, men lät det gå en vecka till, så nu var vi uppe i totalt tre.

Då anmälde jag den uteblivna betalningen till Tradera, mejlade kunden (nu sket jag i att hon inte läser mejl) och berättade att jag gett upp, anmält samt uppmanade henne att sluta handla på Tradera när hon inte klarar av det. För andra säljares skull, själv blockade jag henne från vidare köp, vilket jag också berättade. Efter tre minuter svarar hon att hon ”har väldiga problem med ekonomin just nu”.

Så var det med det erbjudandet att betala, men låta bli att hämta eftersom hon tyvärr inte kunde ”ta emot det för tillfället”. Jag klarar mig utan de där pengarna och skulle inte ha gått till inkasso med skulden även om jag hade kunnat. Däremot tappar jag tron på mänskligheten.

Torpedbranschen kan bli stor.

Här har vi en 22-årig kvinna som köper en allt utom livsnödvändig möbel för mindre än hundra spänn som hon inte har råd med. Jag tror henne, även om jag är övertygad om att hon med någon eller några rimliga prioriteringar hade sluppit framstå som en idiot.

Den här gången drabbades hon av ett surt mejl. Nästa gång (och högst troligt gången innan) blir det straffavgift och inkasso. Så småningom Kronofogden och betalningsanmärkningar. När åren gått och hon inte längre kommer undan med ungdomligt oförstånd och ett sött leende kan det sluta med en yxa i dörren och en tegelsten genom fönstret.

”Mitt fel! Kan du förlåta?” (Nej, det är inte tjejen på bilden... osv)

För har man absolut noll koll, buffert, sunt förnuft eller överlevnadsinstinkt vid 22 tror jag nästan att loppet är kört för all framtid. Men så finns det de som hävdar att jag är en smula cynisk till min natur.