Det här är en ekonomiblogg och ska
vara så även fortsättningsvis. Jag tänker inte bearbeta min sorgeprocess här och det blir definitivt ingen dödsruna över en – förvisso fantastisk
– person ni inte kände. Jag vill bara på detta sätt
informera om följande:
- Den närmaste tiden kan det hända att fler inlägg än du önskar läsa kommer att handla om död, begravning, bouppteckning och existentiella bekymmer.
- Det kan också hända att det inte kommer ett inlägg exakt varje morgon, men det är min målsättning.
- Min acceptans för trams i kommentarsfältet kommer att nå nya bottenrekord. Det betyder inte att man inte får säga emot eller måste behandla mig med silkesvantar, men den som i första hand kommenterar för att provocera kommer bemötas, rensas eller hemsökas.
Jag beklagar sorgen.
SvaraRadera”Vi, dödliga, uppnår odödlighet i sakerna vi skapar tillsammans och som kvarstår efter att vi är borta.”
Radera(Einstein)
Tråkigt att läsa! Jag beklagar!
SvaraRaderaBeklagar sorgen Sparo.
SvaraRaderaBeklagar sorgen Micke.
SvaraRaderaBeklagar sorgen. Ta hand om dig Micke.
SvaraRaderaJag beklagar sorgen.
SvaraRaderaBeklagar sorgen
SvaraRadera//Krusse
Jag beklagar inte sorgen, däremot förlusten. Sorgen behövs, för att bearbeta allt.
SvaraRaderaSjälv ser jag fram emot att läsa om dina duster med begravningsbyråer, banker och skattemyndigheten. Eller så kommer allt att flyta fint för det finns inga okända syskon eller tillgångar i utlandet.
Vad måste en begravning kosta? Måste man ha en familjegrav på Skogskyrkogården när den senaste som begravdes där dog för över 30 år sen (och övriga, levande, släktingar finns utspridda runt världen)? ja det är frågor som jag och mina syskon har hanterat det senaste året (jo, vi har fått förlängd tid på bouppteckningen).
Minns alla glada tillfällen med din mamma, inte den sista plågsamma tiden. Gå till en plats hon tyckte om. Ät hennes favoriträtt. Ta hand om dig själv.
Spargrisen
Jag har barn. Det värsta som kan hända mig är om något av mina barn skulle dö före mig. Din mamma slapp det.
SvaraRadera/nils
Jag är 89 år och ser fram emot slutet utan oro. Kanske din mor också gjorde det. Du får tro att hon nu fått ro och slutat ha ont och bekymra sig för framtiden. Livet går vidare utan oss gamlingar.
SvaraRaderajag beklagar. jag vill skriva något upplyftande men kommer inte på något. ta hand om dig.
SvaraRaderaBeklagar sorgen!
SvaraRaderaBeklagar sorgen!
SvaraRaderaJag beklagar förlusten av din mamma! Visst är pengar viktigt men relationer med de närmaste är det som skapar verkligt värde i livet.
SvaraRaderaLåt det ta den tid det tar att sörja. Jag ser fram emot att läsa dina inlägg, när du orkar skriva dem!
/M
Mitt varma deltagande i din svåra sorg.
SvaraRaderaOundvikligt och livets gång, trots det, unikt för varje människa. Hoppas du får all den tröst och stöd du behöver. Visst går livet vidare, men vissa finns kvar hos en ständigt och man bär dem med sig genom livet, även om sorgen mildras./ME
SvaraRaderaJag kondolerar!
SvaraRaderaBeklagar sorgen! Lika jävligt varje gång, man kan aldrig förbereda sig oavsett hur väntat det är. Ta hand om dig och återkom när du har tid, lust och ork!
SvaraRaderaFasen vad trist, alldeles oavsett hur väntat det var.. :(
SvaraRaderaDu får den här av mig (som jag såklart stulit rakt av från Allan Edwall):
I en nött och sliten gammal yllekofta
Dansar det en dam i huset där vi bor
Hon är lycklig tror jag för hon skrattar ofta
Denna äldre dam som är min mor
Ingen annan rör sig när min mamma dansar
Mannen barnen katten alla tittar på
Flugorna i taket hela världen stannar
Bara mamma rör sig då
I en nött och sliten gammal yllekofta
Dansar det en dam i himlen där hon bor
Hon är lycklig tror jag för hon skrattar ofta
Denna äldre dam som är min mor
Inget Cheers idag,
/P
Allan Edwall var en fantastisk underfundig härlig människa.
RaderaDet var han. Och extremt röd. Vid sin död gav han t.ex. sin sparade rikedom till det lokala folkets hus.
RaderaBeklagar förlusten! Sorgen är en del av livet hur trist det än kan vara och att vi alla den vägen ska vandra är nästan det enda vi kan vara helt säkra på.
SvaraRaderaMitt mest varma deltagande i din sorg. Hälsar Lars D
SvaraRaderaJag beklagar verkligen sorgen!
SvaraRaderaJag önskar dig all styrka och kärlek!
/Sofokles
Jag beklagar.
SvaraRaderaJag känner med dig. Blev själv föräldralös när min mamma gick bort för drygt 4 år sedan. Får en tår i ögat nu. Man får tänka på alla bra minnen och låta sorgen ta den tid den tar. Och stressa inte med alla arrangemang kring begravning, bouppteckning etc. Det finns bra checklistor på nätet, t.ex. hos Fonus, över vad man behöver tänka på att ordna.
SvaraRaderaDet var tråkigt att höra, beklagar din förlust.
SvaraRaderaJag beklagar förlusten!
SvaraRaderaJa, döden är ju en av de saker vi alla har gemensamt. Likförbannat kommer den oftast både överraskande och ovälkommet. Beklagar din förlust.
SvaraRaderaBeklagar sorgen.
SvaraRaderaMvh https://investera-pengar.blogspot.com
Beklagar sorgen!
SvaraRaderaKram
SvaraRaderaJag förstår vad du menar gällande att det alltid är svårt att vara beredd, även om det är väntat på något plan. Jag beklagar oavsett sorgen och hoppas verkligen inte att du känner något bloggkrav. Vi finns här när du orkar. Kram
SvaraRaderaTack för allt deltagande, kloka ord och konkreta råd! De är välbehövliga ljusglimtar i en mörkgrå tillvaro.
SvaraRaderaOch självklart bloggar jag imorgon! Med sådana läsare får även jag bjuda till.
Beklagar sorgen Micke.
SvaraRaderaBeklagar sorgen. Det är aldrig lätt att mista anhöriga. Men en tanke kan man ha: har man klarat det förut, kommer man klara det igen.
SvaraRaderaUndvik att jobba de första dagarna. Hitta en lämplig begravningsbyrå (priserna varierar, liksom behov och service). Drick inte alkohol. Prata med så många du orkar. Ät hennes favoriträtt.
Beklagar sorgen.
SvaraRaderaTack igen!
SvaraRaderaBegravningsbyråbollen är i rullning. Redaktionen, du har rätt där och min uppfattning är att de stora drakarna (Fonus, Ignis osv) lever på folk väljer första "bästa".
Undvika att jobba är inte min grej, men har inte gjort några kundjobb. Istället är det fullt upp med att tömma kyl & frys, ringa myndigheter, banker och hjälpmedelscentraler. Sedan blir det till att måla, renovera, sälja. Och efter det öka takten i flyttplanerna. Känns som att det är fullt upp i ett år. Skulle inte hinna dricka ens om jag ville och just nu är det så jag vill ha det.
Sant är att man är aldrig förberedd även om man tror det. Döden är definitiv, iaf här på jorden. Sen är det en hel del arbete, förberedelser, planering m.m inför avslut med begravning, bouppteckning m.m. Det är en process i sig men kan kännas jobbig, fast det hjälper till i bearbetningen av sorgen. Där jag bor finns bara 1 begravningsbyrå och jag har varit väldigt nöjd med den, har planerat 4 begravningar av mina nära och kära. Våga vara personlig, fråga mycket, gör det som känns rätt i hjärtat och det du tror din mamma önskade. Hon kanske lämnade Vita arkivet efter sig ang begravning? Jag hittade min mammas Vita arkiv efter begravningen... Jag öppnade det och det visade sig att det blivit rätt
SvaraRaderaJodå, jag har ganska bra koll på hur hon ville ha det. Så pass mycket sinnesnärvaro hade jag i alla fall att jag visste att det skulle bli kaotiskt efteråt, och försökte förbereda så mycket det gick.
RaderaJag beklagar sorgen. Ta hand om dig Micke.
SvaraRaderaTack, jag försöker.
RaderaJag beklagar verkligen! Jag är glad att du kunde vara vid din mammas sida den sista tiden, det måste ha betytt mycket för er båda.
SvaraRaderaSäg till om det finns något jag kan göra. Jag tänker på dig och dina nära! Ta hand om dig <3
Jag hoppas och tror att jag kommer känna att det var viktigt. Tack!
RaderaDu finns i mina tankar, Micke. Själv hälsade jag på morsan så sent som i går, på en kyrkogård i Norrland. I år är det 50 år sedan hon gick bort, men sorgen finns fortfarande kvar. Man lär sig att bära den med sig.
SvaraRaderaWien-Lars
Tack! Hoppas komma dit. Ja, inte till Norrland alltså ;-).
Radera