Det kom nämligen en papperskopia på en räkning som mejlats tidigare. Skillnaden var 25 kr i fakturaavgift. Så jag ringde företaget, berättade att min mamma dött och att jag nu ville vet om räkningen var betald eller om banken stoppat betalningen. Samtalet med kundtjänsten (KT) gick ungefär så här:
Jag: ”Har hennes betalning stoppats så att jag ska betala den här pappersutgåvan?”Vi loopade detta dilemma under tio minuter och det blev bara mer och mer absurt. Till slut lyckades jag i alla fall få det besked jag behövde, den var betald, men innan dess hann jag tänka både en och tre gånger på den här sketchen:
KT: ”Sekretessen gör att jag inte får säga det nu när du berättat att hon är död.”
Jag: ”Så hur gör jag?”
KT: ”Vi behöver en ifylld fullmakt och en godkänd bouppteckning innan jag ens får säga att hon var kund här.”
Jag: ”Men om hon är kund, kan du inte skicka ett brev till henne och berätta om räkningen med det här fakturanumret är betald? Det kan ju inte bryta mot sekretessen?”
KT: ”Nej, det går inte. Men du kan betala räkningen och skulle det bli dubbelbetalt kommer det en utbetalning.”
Jag: ”Om det kommer en utbetalning till min mammas dödsbo kommer jag behöva två heldagar hos banken och en decimeterhög lunta med blanketter för att få dem att betala ut eller sätta in de pengarna. Men om jag struntar i att betala och räkningen visar sig obetald, skickar ni ut en påminnelse då?”
KT: ”Ja.”
Jag: ”Till er kund som ni nu vet är död?”
KT: ”Ja...”
Jag: ”Men ni kan inte skicka ett brev till samma kund nu där ni berättar ifall ni redan fått betalt?”
De har ordnat det finurligt i samhället, med eus dataskyddslagar som får Kina att likna en demokrati. Men offentlighetsprincipen på privatpersoners alla detaljer, det går bra det i andra sammanhang :)
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.se
Särskilt konsekvent är det inte. Jag är den förste att applådera att vi inte kan ta reda på vad som helst om andra människor, men när jag har en persons personnummer, kundnummer och fakturanummer känns det inte som ett jätteintrång i den personliga integriteten ifall jag får reda på om fakturan är betald.
RaderaOm inte allt för lång tid (en dag eller tio år) är det min tur att sörja farsan (morsan finns sedan länge i himlen), ordna med begravning (nej, inte Fonus, gärna en liten alternativ aktör), träffa släkt jag inte riktigt är bekant med längre, undvika att farsans ex lägger beslag på något, ordna så att katten kan trivas hos någon annan, avsluta abonnemang, betala löpande räkningar för el, sopor och annat, sälja bilen, rensa 40 års samlade "kan vara bra att ha"-saker lagrade i två källare, två förråd och ett garage, ta hand om huset innan det är läge att sälja. Och som sagt, sörja. Väldigt mycket.
SvaraRaderaDet kanske låter makabert, men jag har börjat grunda för hur jag ska göra, ungefär som ett projekt. Identifiera utmaningarna, nödvändiga resurser, prioriteringar, flaskhalsar, mål och vision. Ett sätt att skapa utrymme för den stora sorg som kommer.
Och på samma sätt tänker jag så smått om mig själv. Jag har väl en 30 år kvar eller så om inte himlen ramlar ner innan dess. Hur vill jag ha det? OK, när jag en morgon vaknar upp och upptäcker att jag är död spelar det kanske inte så stor roll, men för de som finns kvar, de kan behöva litet hjälp.
Wien-Lars
Bra att försöka vara så förberedd som möjligt, man når ändå inte ända fram. Går det att ta med farsan i det arbete är det ännu bättre. Vi försökte, men jag inser nu att det är väldigt mycket jag skulle vilja fråga om, både praktiska saker och mer privat och vardagligt.
RaderaJa, förr eller senare vaknar vi alla upp och inser att vi är döda. Eller inte ;-).
Har du otur kanske farsan din sörjer dig istället. Eller så dör man i en brand så var alla prylar fixade på en gång. Döden kommer sällan i turordning och på det sätt vi önskar. Njut av resan och tänk inte för mycket på destinationen. Det är ju inte ens fastställt att döden egentligen innebär död.
SvaraRaderaHello Micke. Beklagar sorgen. Tyvärr verkar du ha träffat på en okunnig ointresserad banktjänsteman. Det finns en hel del av dem. Det kommer lösa sig.
SvaraRaderaAktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier
Tack! I detta fall var det ingen bank, men jag kan nästan inte klandra de enskilda tjänstemännen. Man hamnar med automatik mellan stolarna som anhörig till ett dödsbo. Lyckligtvis var jag skapligt förberedd den här gången, men det är ändå frustrerande att behöva lägga tid på sån här skit när det redan är fullt upp.
RaderaHej, beklagar din förlust. Ta en dag i taget och gör något du mår bra av emellanåt.
RaderaGillar din intressanta blogg som jag håller på att läsa från början. Kommentatorsfälten och dina inlägg ger upphov till en del skratt... eller kaffet i halsen. Stor behållning i vilket fall.
/trogen läsare som tidigare kommenterat kring hemtjänst men som ännu inte kommit på ett bra alias.
Tack! Jodå, jag försöker göra något roligare än att planera begravning och bråka med företag. Ganska fullt upp än så länge, men jag försöker i alla fall komma ut och springa 3-4 gånger i veckan.
RaderaDet är väl bara att ta ett alias i högen? Alice, Finansgurun, Sven-Botvid...
Människor dör varje dag och därför är det märkligt att det överhuvudtaget finns tveksamheter om vad som gäller. En grov informationsmiss här.
SvaraRaderaSen handlar förstås allt i grunden om att man vill skydda arvingarna. När det kommer till arv och pengar kan girigheten ibland sakna gränser. Är man ensam arvingeblir det lättare.
/nils
Skydda arvingar är bra. Jag tycker att det är okej att jag inte kan gå in på banken och få ett kontoutdrag bara med hjälp av mammas personnummer, men om jag ringer ett företag och uppger namn, personnummer, kundnummer och fakturanummer, och allt jag vill veta är om de fått betalt (räkningen var på 2000 kr) har jag svårt att se att någon ska kunna drabbas om jag skulle ha oärliga avsikter. Jag kan inte ens komma på hur den kunskapen skulle kunna utnyttjas.
Radera