Hushållsakut trumfar pengaregn

”Existensminimum räcker inte!” Hur ofta har vi inte hört det?

5158 kr efter att boende, mediciner och andra nödvändiga kostnader betalats ska alltså inte räcka för en ensamstående person? När jag inte renoverar hus eller gör större kapitalinvesteringar (typ köper hus) skulle jag klara mig på det beloppet varenda månad och har dessutom sparpotential kvar. Ja, jag lever sparsamt, men det ingår väl också i ordet existensminimum?

Sedan handlar reportaget om en kvinna som bor ihop med sin son, men att beloppet då ökar från 5158 till 9569 kr glömde reportern av någon anledning att nämna. Hur som helst räcker det inte för Maria:

”Jag har ingenting över, jag kan inte spara, jag kan inte göra någonting. Alla mina pengar går till mat.”

I min bloggpresentation skriver jag: ”Sparo skulle kunna stå för Sparombudsmannen. En sådan borde absolut finnas i detta idiotsamhälle.” Och jag menar det. Jag tror inte att Maria ljuger, att hon stoppar undan en massa tusenlappar eller köper knark för pengarna. Hon gör helt säkert av med alla pengar på hushållsutgifter.

Inte bara på mat, som hon påstår, för jag ser åtminstone en mobiltelefon i reportaget och det skulle förvåna mig om hon har ett kontantkort utan surf. Vidare köper hon säkert kläder, el, hemförsäkring och lite annat. Kanske ingenting som i sig är helt onödigt, men om hon och sonen varje månad gör av med 9569 kr och dessutom tvingas låna av hennes mamma lever de över sina tillgångar.

Varje kommun har en eller flera budget- och skuldrådgivare. Maria, som beviljats skuldsanering, har garanterat träffat en. Deras uppgift är att ”hjälpa skuldsatta att få en överblick över sin ekonomi och ge praktiska råd om hur konsumenter ska hantera och prioritera sina skulder”, men också att ”ge allmän rådgivning om privatekonomi”. Min gissning är att i stort sett ingen budget- och skuldrådgivare hinner med den andra biten.

Och tydligen behövs det. Maria skulle sannolikt behöva en ”sparombudsman” som kan visa henne hur man lagar mat med billiga råvaror och att räkna ut hur hon ska minimera sina kostnader för transporter och hushållet i allmänhet. I en perfekt värld lär man sig vanlig, enkel hushållsekonomi av sina föräldrar som i sin tur lärt sig från sina föräldrar osv, men eftersom Maria levt i mångårigt missbruk gissar jag att hon inte fyndköper grytbitar och gör ett långkok av det ihop med rabatterade rotfrukter för att sedan frysa in i lämpliga portionsstorlekar.

Fördomsfullt? Nej, hon har utöver boendekostnaderna nästan tiotusen kronor i månaden att dra runt sitt hushåll på och det ska inte vara några problem. Om inte kommunerna tar sig tid att hjälpa människor att hushålla hoppas jag att frivilligorganisationer gör det. Hushållsekonomi består av både inkomster och utgifter, att ständigt ropa efter mer pengar är inte lösningen.