fredag 4 november 2022

Hushållsakut trumfar pengaregn

Existensminimum räcker inte!” Hur ofta har vi inte hört det?

5158 kr efter att boende, mediciner och andra nödvändiga kostnader betalats ska alltså inte räcka för en ensamstående person? När jag inte renoverar hus eller gör större kapitalinvesteringar (typ köper hus) skulle jag klara mig på det beloppet varenda månad och har dessutom sparpotential kvar. Ja, jag lever sparsamt, men det ingår väl också i ordet existensminimum?

Sedan handlar reportaget om en kvinna som bor ihop med sin son, men att beloppet då ökar från 5158 till 9569 kr glömde reportern av någon anledning att nämna. Hur som helst räcker det inte för Maria:

Jag har ingenting över, jag kan inte spara, jag kan inte göra någonting. Alla mina pengar går till mat.

I min bloggpresentation skriver jag: ”Sparo skulle kunna stå för Sparombudsmannen. En sådan borde absolut finnas i detta idiotsamhälle.” Och jag menar det. Jag tror inte att Maria ljuger, att hon stoppar undan en massa tusenlappar eller köper knark för pengarna. Hon gör helt säkert av med alla pengar på hushållsutgifter.

Inte bara på mat, som hon påstår, för jag ser åtminstone en mobiltelefon i reportaget och det skulle förvåna mig om hon har ett kontantkort utan surf. Vidare köper hon säkert kläder, el, hemförsäkring och lite annat. Kanske ingenting som i sig är helt onödigt, men om hon och sonen varje månad gör av med 9569 kr och dessutom tvingas låna av hennes mamma lever de över sina tillgångar.

Varje kommun har en eller flera budget- och skuldrådgivare. Maria, som beviljats skuldsanering, har garanterat träffat en. Deras uppgift är att ”hjälpa skuldsatta att få en överblick över sin ekonomi och ge praktiska råd om hur konsumenter ska hantera och prioritera sina skulder”, men också att ”ge allmän rådgivning om privatekonomi”. Min gissning är att i stort sett ingen budget- och skuldrådgivare hinner med den andra biten.

Och tydligen behövs det. Maria skulle sannolikt behöva en ”sparombudsman” som kan visa henne hur man lagar mat med billiga råvaror och att räkna ut hur hon ska minimera sina kostnader för transporter och hushållet i allmänhet. I en perfekt värld lär man sig vanlig, enkel hushållsekonomi av sina föräldrar som i sin tur lärt sig från sina föräldrar osv, men eftersom Maria levt i mångårigt missbruk gissar jag att hon inte fyndköper grytbitar och gör ett långkok av det ihop med rabatterade rotfrukter för att sedan frysa in i lämpliga portionsstorlekar.

Fördomsfullt? Nej, hon har utöver boendekostnaderna nästan tiotusen kronor i månaden att dra runt sitt hushåll på och det ska inte vara några problem. Om inte kommunerna tar sig tid att hjälpa människor att hushålla hoppas jag att frivilligorganisationer gör det. Hushållsekonomi består av både inkomster och utgifter, att ständigt ropa efter mer pengar är inte lösningen.

54 kommentarer:

  1. Det där är intressant, förmågan, eller snarare oförmågan eller oviljan att kunna räkna, planera, överblicka kostnader och intäkter samt följa upp. Så svårt är det inte. Jag har några i min omgivning som aktivt inte bryr sig, och då går det som det går. När jag försöker bistå med kunskap är det som att prata med någon som har förlorat hörseln. Förvånansvärt meningslöst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att jag kan känna igen mig från andra saker. Jag är t ex värdelös på historia och särskilt andra världskriget. Eller antagligen är jag väl bara lika dålig på det, medan många historieintresserade kan vartenda slag och detalj. Kommer det ämnet upp blir jag nog lite som personerna i din omgivning, selektivt döv och ointresserad.

      Radera
  2. Och i vanlig ordning ifrågasätter ingen "journalist" rimligheten. Tycka-synd-om-reportage ger väl fler klick antagligen. Själv gör jag inte av med 6000, ens inklusive boende och ALLA utgifter. Och det utan ansträngning, jag har exempelvis bil och handlar oftast på ica (för rika) bara för att den ligger närmast...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Janne Josefsson gjorde det en gång. Har för mig att han frågade en kvinna som berättade att hennes barn svälte pga de låga bidragen. Samtidigt rökte hon och det där fick inte Josefsson ihop. Men jävlar vad med skit han fick för det, så de andra journalisterna med potential att göra sitt jobb (för det har nog några av dem) har kanske lärt sig.

      Radera
    2. Blir lite nyfiken på hur du går runt på sextusen i månaden? Är du sambo, har du ingen hyra, avgift? Att ha bil kan ju bli ganska kostsamt och ICA är dyrt. Hur ser dina förutsättningar ut? Du måste ha väldigt billigt boende, under en sten? Nöjen? Det är beundransvärt hur du fixar det så jag är genuint nyfiken./ Borsten

      Radera
    3. Jag ska inte svara för kommentatorn, men jag har ungefär samma siffror, så här är mina svar.

      Sambo: Nej, enastående.
      Hyra/avgift: Bor i eget hus utan lån.
      Bil: 34 år gammal Volvo.
      Ica: Handlar jag aldrig på, håller med om att det är för dyrt.
      Nöjen: Ja, billiga. Jag umgås gärna med vänner, trivs i naturen osv.

      Radera
    4. Vad ingår i dina kostnader Sparo? T ex bina som du har lagt ned en del pengar på, ingår väl inte i den summan? Måste ju bli extra kostnader till huset? För mig som lever 9500 ingår allt. Tror att vi tänker lite olika här, eller har jag fel?

      Radera
    5. Nej, bina ser jag som en investering som jag hoppas och tror ska gå plus. Jag talar mycket riktigt om de löpande kostnaderna, alltså de som ska ingå i existensminimum/normalbeloppet, plus alla kostnader för boendet.

      Radera
  3. Fattar ingenting jag. Lever på 9000 kr i månaden + att jag tar en summa av bufferten till längre resor vart tredje år cirka, något jag sparat till. 2900 kr har jag över att leva på när räkningarna är betalda. Inser att alla inte kan leva som jag men tycker själv att ett snålprioriterat liv är roligare. Jag guldkantar min tillvaro då och då med mycket som går att göra gratis men kan t ex spara från mitt blygsamma nöjeskonto och gå på konsert eller teater någon gång per år. M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där sista är viktigt, att man känner att det finns utrymme till sånt man verkligen vill ha. Och det tycker jag även Maria i reportaget borde ha, men hon tycks ju inte ens ha råd till sina måsten utan att låna.

      Radera
  4. Räknar man på det viset lever en annan under existensminimum då allra oftast.

    Jag gör som så att jag betalar månades stående inkommande räkningar den 25e, El, VA o sopor, Fack, Bil o Husförsäkringar, Mobil, Bredband och Boxer.

    Sedan toppar jag upp mitt kortkonto till 10.000 kr.
    Därifrån betalas bensin, mat för 2, mat o kattsand för 4 katter, snus o systembolaget (högst onödigt, vet), mediciner samt uddaräkningar.

    OBS, det ska ej brännas samtligt till nästa 25e, men jag vill inte ständigt behöva fundera om pengar finns kvar. Är det mindre än 5000 kr kvar den 25e utan bra anledning så blir jag sur på mig själv och lägger manken till bättre kommande månaden.
    Resten in på sparkontot av vilket en stående summa handlas 10 olika indexfonder för.

    Men det är skumt det där, jag tänker att precis som somliga mycket dugliga individer kan lida av dyslexi eller dyskalki, kanske finns även dysekonomi?

    Jag hade en äldre man i styrelsen i vår politiska kommunalförening där jag var ordförande många år. Trots att han var en social klippa och tydligt mycket intelligent samt var hårt arbetande med ett långt och respektabelt arbetsliv bakom sig så ägde han knappt kläderna på kroppen. Glöm boende eller bil. Gått igenom en skuldsanering och kämpade nu för att bli en av de få som får skuldsanering nr.2.

    Bara underligt.
    /Jonas B

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du listade snus och Systemet som onödigt, men inte fackavgiften ;-)?

      Dysekonomi är ett bra ord. Jag känner också ett par sådana, som lyckas komma ner på noll alldeles oavsett. Jag har en kompis som varit arbetslös, men nu har han precis fått jobb. Eftersom han fick ihop pengarna utan att låna när han var arbetslös borde han logiskt sett få rätt stora pengar över nu, men jag ger mig fan på att det kommer att bli noll i slutet av månaden ändå. Återstår att se om jag får reda på det, för lite nyfiken är jag allt :)

      Radera
    2. Vore det inte så att jag nyttjar a-kassan vore facket sedan länge borta, trots att avgiften är förhållandevis låg, så retar det att jag fortfarande behöver hänga kvar. =)

      Radera
    3. Man kan faktiskta vara med i bara akassan. Jag är det och fimpar facket

      Radera
    4. Det är väl det där med inkomstförsäkringen som kanske motivera många.
      Senast jag tittade på vad det kostar att teckna en inkomsförsäkring privat så var det både dyrare och sämre villkor än den som dels ingår i fack-avgiften samt den extra kompletterande inkomstförsäkringen.
      Tittar lite snabbt nu och ser att upp till 80% av maxmånadslön 160.000:- i 330 dagar för den extra försäkringspremien om 155:-/månad, utöver fackavgiften alltså.
      Standard ingående i fackavgiften är annars 80% av max 100.000:-/mån i 180 dgr, inte fy skam det heller

      Så man kan förstå varför man är med i facket....

      Radera
    5. Ja, det vad det, plus att jag ville in i fackets styrelse, samt en högst human månadskostnad som fick mig att gå med i Unionen. Innan det hade jag ett decennium inom Metall och hujeda mig vilket rövarband. Procent på inkomsten dessutom, så körde man mycket övertid en månad så kunde fackavgiften lätt bli långt över tusenlappen...
      /Jonas B

      Radera
  5. Det hade inte varit nagra som helst problem att överleva pa de pengarna om det varit tvunget. Mitt fattigaste ar var pa 80-talet när jag studerade och levde pa spaghetti och knäckebröd (men unnade mig en mjukglass pa söndagarna, den kostade 4kr om jag minns rätt). Jag blev visserligen smal som en sticka, men överlevde gjorde jag. Och hade jag inte varit sa sparsam tidigare i mitt liv hade jag inte kunnat bo som jag gör nu och vara ekonomiskt oberoende.

    Jag hade en kompis som drack kaffe pa Starbucks varje dag, men inte hade betalat skatten. Henne fick jag ordning pa, men jag haller med Anonym ovanför, de flesta tänker inte längre än näsan räcker.

    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är lite så jag tänker varje gång någon hävdar att hade de tjänat en hundring mindre hade de gått i personlig konkurs eller svultit ihjäl, att det tror inte jag.

      Dricker man Starbucks-kaffe när man har skulder har man skapligt stor förbättringspotential.

      Radera
  6. Nu fick jag en lysande idé.

    Tänk er ett realtitysåpa som heter "Sparombudsmannen". I korthet går den ut på att några personer med behov av det får åka på ett spar-camp med självaste Sparo som spar-guru. De får lära sig att koka bönor, handla på extrapriser och räkna på ränta-på-ränta. Givetvis med normal realityklippning med maximerade konflikter och uppförstoring av precis allt.

    Det skulle konkurrera ut lyxfällan på en gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fantastisk idé!

      Radera
    2. Jag tror att jag är fel person (och är övertygad om att alla svenska tv-bolag håller med), men idén har jag varit inne på förut. Att göra ett program INNAN allt går åt helvete och Lyxfällan tar vid. Jag tror faktiskt att det skulle kunna bli bra tv utan att idiotförklara såväl deltagare som tittare.

      Radera
    3. Svanesång, du är tvåa på bollen. :-) Get Smart With Money släpptes nyss, där bla Pete Adeney aka Mister Money Mustache plus en handfull andra kända ekonomibloggare hjälper utvalda familjer.
      Riktigt sevärt faktiskt.

      Men självklart tycker jag det är en fantastisk ide och skulle med glädje följa en sådan serie. (y)
      /Jonas B

      Radera
    4. Där ser man, det hade jag missat. Men då kanske det finns något att se i helgen i alla fall. Även om recensionerna jag precis läste verkar vara något kluvna.

      Radera
    5. Trailer hittas här
      https://www.netflix.com/se/title/81312877

      Radera
    6. Verkar väldigt amerikansk (och det är inget bra betyg när det kommer från mig). Men med det sagt får jag en känsla av att de inte, som i Lyxfällan, behöver lägga halva energin på att övertyga skuldsatta människor utan pengar om att de levt över sina tillgångar, och det är ju det mest tröttsamma i ekonomiprogram.

      Radera
    7. Nej, de fångar upp människor i flera sitser. Långt från lyxfällan.

      Tycker även jag us-tv ofta är rent usel. Men jag står för mitt ord så pass att jag just nu ser om den. Riktigt sevärd.

      Radera
    8. I Sverige känns den här typen av program, med expert och "vanligt folk" som att det alltid måste vara en berättelse om att folk är dumma i huvudet. Jag tror att det kommit successivt, för jag minns inte att det var så från början.

      Radera
    9. Visst kan det finnas ett korn av detta även i programmet jag nämner. Men det synes mig att viljan är mera god och de har fångat flertalet innan det gått från okunskap till ekonomisk katastrof.
      Sedan att jag i flera fall häpnar över ignoransen härför jag till viss men ej all del till att man själv nördat ned sig i ämnet ett decennium...
      /Jonas B

      Radera
    10. Jag är förvånad över hur många människor som är ointresserade av pengar. Man kan leva ett helt liv utan kunskaper om konst eller litteraturvetenskap, men pengar kommer ingen av oss undan.

      Radera
  7. Det heter att det är dyrt att vara fattig och det är klart, det kanske ligger något i det.
    Appropå löpande kostnader - om man är fattigt är det svårt att köpa en lägenhet för många miljoner (utan att ta lån/skuldsätta sig) som har en månadsavgift på några hundralappar eller för den delen noll kronor. Jo, det finns faktiskt sådana.

    Bil verkar inte heller vara några problem med, se tex på Björn Borg som fick låna en Ferrari gratis i många år. Och gratis underkläder hade han också, i en herrans massa år. Men det är klart, han var väl försatt i konkurs i Sverige vid dessa tillfällen, så han var väl officiellt fattig antar jag.

    Generellt sett verkar pengar bränna så mycket i fickorna på de flesta människor så det är viktigt att snabbt ge bort pengarna så snabbt som det bara går. Om man får kinesisk plast i utbyte så anses det vara helt ok.

    De som satte upp pensionssystemet hade en djup psykologisk insikt hur de flesta människor hanterar sina finanser, dvs det måsta tvångssparas i annat fall kantas vägarna av riktigt fattiga och utsvultna människor när de blir äldre och inte kan/får jobba längre.
    En gång, för inte så länge sedan, ansågs till och med vanliga löntagare kapabla att betala in hela sin löneskatt själva. Dvs inga automatiska avdrag som det är nu. Naturligtvis var det så att det var många, alldeles för många människor som gjorde av med alla pengar och när staten kom och sa att de skulle betala in skatten så blev det personliga konkurser på löpande band.

    Så, nej, jag har inga som helst förhoppningar om att människor kommer att ändra sitt ekonomiska sinne. Någonsin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! Det är mycket lättare att leva snålt om man har pengar. Om man, som Maria, börjar kampen från ett minus med skulder och ett missbrukarliv man lämnat bakom sig, blir det ännu svårare.

      Men omöjligt är det inte. Existensminimum är och ska vara ganska tight, men det ska gå att leva på. Jag har inte heller stora förhoppningar kring människor i allmänhet, men det är inte heller mitt jobb. Samhället, och de anställda som ska hjälpa personer som kommit på obestånd, tycker jag borde lägga mer pengar på att hjälpa till med det ekonomiska sinnelaget och ge bidragstagare verktyg för att handskas med sin situation, istället för att bara ösa en skvätt pengar över dem.

      Radera
    2. "..ge bidragstagare verktyg för att handskas med sin situation, istället för att bara ösa en skvätt pengar över dem"

      Tycker det låter exakt som med utlandsbiståndet, man kan anta att det är samma värdegrund som genomsyrar de delar som hanterar svenska skattemedel, oberoende av om det är stort eller smått :-(

      Radera
    3. Ja, en tro att mer pengar innebär mer hjälp, sedan är det inte så himla noga hur det går till. Och det stämmer väldigt sällan.

      Radera
  8. Bara bilen kostar mig 5000 i månaden. Klart hon har det tufft!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu tror jag inte hon har bil (i så fall har de dolt det bra i artikeln), men har man 9569 kr att leva för varje månad känns det dumt att välja en som kostar så pass mycket.

      Radera
  9. Jag gjorde en beräkning på vad existensminimum är för min familj. Visade sig vara en tusenlapp mindre än vad vi drar runt familjemaskineriet på idag. Lite tröttsamt med dessa snyftartiklar hos s.k. Public service

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och framförallt att de ändå bara berättar halva historien för att inte spräcka snyftnormen. Berätta exakt vad hon tjänar och ställ några kritiska frågor! Annars är det ju ingen idé.

      Radera
  10. Jag blir lika konfunderad som resten av kommentarsfältet. Hur är det möjligt att göra över med så mycket pengar samtidigt som man är medveten om problemet?
    Hos mig ringer det en "inre larmklocka" så fort något kostar mycket pengar. Då rycker min "inre sparpatrull" ut och ifrågasätter argumenten för att köpa den dyra saken. Oftast blir det som sparpatrullen vill...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att många saknar sparpatrullen. Ännu värre, de reflekterar inte över möjligheten att inrätta en. Typ: En vara säljs och då kan det ju inte vara fel att köpa den, för det gör ju andra.

      Radera
  11. Det är ju helt uppenbart att det där med att föräldrarna skulle lära barnen att sköta ekonomin i stort sett inte fungerar alls. Mellan tummen och pekfingret är andelen som beter sig ansvarsfullt och minimerar utgifter betydligt under hälften av befolkningen och troligen närmare en på tio. Således helt otillräcklig metod för att komma åt ett problem på samhällsnivå. Och då bör man ha klart för sig att de som faktiskt beter sig ekonomiskt sannolikt till stor del är det av ärftliga skäl (förmåga att tänka långsiktigt och låg belöningskänsla kortsiktigt), inte för att en uppfostringsmetod faktiskt fungerat. Ska man förändra människors beteende storskaligt krävs snarare omfattade indoktrinering men framförallt stenhård reglering av näringslivet som hindrar att de uppmuntrar dåliga beslut.

    Finns en enkel parallell till fetmaepedimin eller spelmissbruk. För varje krona som läggs på välgörande utbildning så läggs ~1000 kr på stt uppmuntra hälsofarliga och skadligs beslut. Och den senare kategorin är dessutom mycket mer effektiv per krona eftersom de är långt mer fria att lägga resurserna där de ger resultat istället för att köra dem igenom lågeffektiva kanaler som skolan där förvaltarna fullkomligt skiter i resultatet.

    Näringslivet är ett högeffektiv optimeringssystem som fullkomligt skiter i sekundäreffekter som att folk äter ihjäl sig eĺler spelar bort barnens pengar. Tyglar man det inte kommer det ställa till med rejäl skada. Det gör förstås regleringar och staten också. Men tittar man på frågor som varför människor gör dåliga finansiella beslut bör man i alla fall fundera på att göra något åt människorna som spenderar miljarder på att få sina medmänniskor att göra dåliga finansiella beslut och fundera på om man kan få dem att sluta med det. Särskilt om det verkar som de blir bättre och bättre på att förleda människor över tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svårt att sätta en specifik gräns för att bete sig ansvarsfullt. De flesta försöker väl i alla fall lite grann. Sedan är det inte alla som lyckas. Men det är klart att det är tufft om man inte fått med sig något av det från hemmet.

      Varken staten eller kapitalet bryr sig om hur det går för oss, definitivt inte på individnivå. Därför måste vi göra det själva.

      Radera
    2. Frihet kräver självdisciplin, inte i allt och alltid, men i någon utsträckning. Kanske är sparpatrullen en mental modell flera borde anamma, men generellt så verkar problemen ligga på psykologiskt plan - antingen som brist på mentala modeller, eller patologi.

      Kanske ska någon göra en övning där man medvetet går in i en mycket dyr butik, plockar lite dyra varor, för att sen lämna kvar dem, bara för att få in vanan att inte köpa allt i korgen eller så.

      Radera
    3. Hur man än gör är jag övertygad om att självdisciplin går att öva upp.

      Radera
  12. Hon skulle ju kunna söka jobb som välavlönad politiker i valfritt parti? Inga kompetenskrav och sinne för pengar behövs uppenbarligen inte alls? Har Mona S fortfarande (s)kuldsanerling, eller hur var det nu?
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inga uttalade kompetenskrav, men det är viktigt att ha gått rätt kurser med rätt folk och valt rätt sida. Valde du fel SSU-kandidat på Bommersvik 1979 kan det vara kört nu.

      Jag tror inte att Sahlin haft skuldsanering, men jag är inte säker.

      Radera
  13. "För en familj med två vuxna och ett barn under sju år med boendekostnad på 7 000 kronor blir förbehållsbeloppet/existensminimum 8 520 + 2 736 + 7000 kr = 18 256 kr." Hittade jag på rn snabb googling. Våra utgifter på två vuxna och två barn har snittat runt strax över 20 000kr i år, men då skulle vi kunna snåla in mer på vissa saker, bor exempelvis i radhus på 120kvm med två bilar(som i och för sig inte rullar speciellt mycket). Har blivit en hel del halv och helfabrikat pga. Orkesbrist också, tycker nog att existensminimum vid skuldsanering ska kräva uppoffringar och svida lite om man nu kan säga så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är något som skär sig när vi som lever snålt men för egna pengar tycker att en budget är ganska rymlig samtidigt som någon på bidrag tycker att det är så snålt att de knappt orkar leva vidare.

      Ibland kanske de är lata och bekväma, men ofta tror jag att de menar vad de säger, att de har väldigt svårt att få ihop budgeten. Fast då borde det inte vara budgetens fel utan deras verktyg för att tackla situationen.

      Radera
  14. Du skrev på Twitter kopplat till denna tråden följande "För mig har det blivit uppenbart att många bidragstagare har noll koll på privatekonomi, att budget- och skuldrådgivare hjälper dem att ansöka om bidrag och skuldsanering, men att ingen går till botten med grundproblemet, att ingen lärt dem hushålla."

    Detta är något som jag tänkt på en del. Det som nästintill alltid slår mig i annonserna för dessa tjänster när de läggs ut är att tjänsterna helst ska tillsättas av socionomer. Har känns det ju mer som att en "hårdnackad" gammal bankman eller revisor hade passat bättre. Någon som (förhoppningsvis) kan ekonomi (dvs budgetera i det här fallet) utantill och som kan hjälpa till där det verkligen behövs. Inget elakt mot socionomer men att upprätta en budget och gå igenom historiska utgifter och identifiera vart det går fel någonstans känns ju inte som deras specialområde. Ingen annan som reflekterat över det någon gång?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan funka med en socionom också, men det behöver finnas ett tänk kring ekonomi och sparande, man kan inte bara virka offerkoftor och sprätta pengar.

      Lite samma problem som att hemkunskapslärare ska lära ut om matlagning och hushållsekonomi, men eftersom nästan alla hemkunskapslärare är ointresserade av ekonomi blir det mest mat.

      Radera
    2. Förvisso sant men kanske lite fördomsfullt utifrån de socionomer jag känner. Budgetering tenderar ju inte att vara deras favoritämne direkt. Bra liknelse med hemkunskapslärarna. Kommer ihåg boken vi hade vid de lektionerna i högstadiet, stod en del praktiska saker som man bör känna till tex om försäkringar och a-kassa. Givetvis så i likhet med vad du skriver så nuddade vi aldrig vid det, utan det var matlagning för hela köret.

      Radera
    3. Jag har samma minne. Det var 97 procent matlagning och resten rengöring/kökshygien. Vid en lektion fick vi utifrån en gammal prislista slå upp vad maten vid laget skulle kosta. Meningen var att man skulle se att billiga råvaror är billigare än dyra. Fast den egentliga meningen var nog att läraren skulle kunna bocka av att hon snackat hushållsekonomi med oss.

      Radera
    4. "Vad maten vid laget" skulle ha varit "vad maten vi lagat". En påminnelse till mig själv att inte tänka på något annat när jag skriver.

      Radera
  15. Det är väl som det brukar i sådana här reportage. Problemet är snarare ADHD (oförmåga att planera långsiktigt och att förstå pengars värde) tillsammans med dålig privatekonomisk undervisning under uppväxten och i skolan. Sedan är det klart att det svider i plånboken även för en människa som lever på ekonomiskt bistånd om den allmänna prisnivån stiger 10 % samtidigt som det dröjer innan riksnormen för mat, hushållsel mm räknas upp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast även med dylika diagnoser kan man ju träna upp förmågan om man bara vet hur man ska göra.

      Radera