Alla kommuner ska ha samma utfall

Danderyd ska höja kommunalskatten med 1,4 procent. Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg är sur för att den ändå är för låg. Argument: Den är högre i Dorotea.

Om Lindberg vore ute efter rättvisa hade han varit den förste att kritisera det kommunala utjämningssystemet som redan berövar Danderydsborna på 17208 kr per person och år, men det gör han inte. Istället handlar det om den socialistiska tanken att alla inte ska ges likvärdiga möjligheter utan istället samma utfall.

Jag menar inte att all fördelning av skattemedel är av ondo, skattesystemet syftar ändå till någon slags rättvisa även om det inte alltid når ända fram, men att straffa kommuner ekonomiskt ju hårdare de håller i pengarna är precis motsatsen till rättvisa.

”Hittar du tomglas ska vi ha hälften!”

Tänk dig själv att du har två barn. Kalle köper godis för månadspengen så fort han får den och ägnar resten av månaden åt att gnälla över att pengarna är slut. Lisa fördelar sin månadspeng jämnt över månaden och sparar dessutom 20 procent för framtida utgifter. Om du då höjer Kalles månadspeng, sänker Lisas och dessutom konfiskerar hennes sparkonto, vad blir resultatet? Två griniga ungar som bägge känner sig orättvist behandlade – lite grann som Anders Lindberg och Jonna Sima på Aftonbladet.

Camp FI

Bloggaren Fru EfficientBadass fick den festliga idén att samla ekonomibloggare och andra med intresse för finanser och sparande på en och samma plats, närmare bestämt om exakt en vecka, på nationaldagen på Djurgården i Stockholm.

I och för sig bad hon att vi inte skulle sprida informationen om vi inte skulle komma, av risken för att göra fans och följare besvikna. Jag är inte helt säker på att jag kommer, men väljer att bryta mot reklamförbudet av två skäl.

1. Jag har väldigt svårt att tro att någon enda människa kommer dit för att träffa just mig.
2. Mitt liv har just nu larvigt korta ledtider. Antingen dyker jag upp utan att berätta det eller också chansar jag på att komma.

Och jag siktar verkligen på att komma. Dels för att det är kul att träffa likasinnade och dels för att jag alltid funderar över hur alla anonyma bloggare ska kunna behålla sin anonymitet. Kommer de presentera sig som Utlandsgurun och IPO-spejaren och har någon av dem lånat den nu före detta anonyme före detta bloggaren Gottodix gamla vargmask?

Det får vi se. Både ni och jag om både ni och jag kommer. Jag ska göra allt jag kan för att komma. Tyvärr är det inte alltid allt räcker. Om vädret och tiden tillåter kommer jag att odla myten om mig själv genom att springa hem därifrån. Jag tjänar ju 32 spänn på det.

Dina bästa självhushållstips

Att bli helt självförsörjande inom något enda område är snudd på omöjligt i det moderna samhället, men även om vi inte kan odla all vår mat eller producera el för att ladda vår hembyggda elbil kan vi alla göra något. Om man vill, det går också att jobba för pengar och köpa in allt annat.

Men få saker känns så bra som att skörda sin egen mat eller dricka sitt eget vin. Jag vill utveckla den delen av mitt liv och undrar över de bästa möjligheterna. Jag kan t ex tycka att även om det är gott med hemodlad färskpotatis kostar potatis aldrig mer än 12 kr/kilo i affären och runt midsommar oftast en bråkdel, så då är det bättre att köpa.

Jag föredrar odlingar som kräver minimalt med jobb, som rabarber och gräslök som bara kommer år efter år. Några vinbärsbuskar skulle jag också vilja ha. Det hade jag som barn och minns dem som okomplicerade. Kanske ett äppelträd, men det verkar som att alla som har det har för mycket äpplen och att hämta andras överflöd är ännu enklare.

Höns verkar vara det ultimata husdjuret. Säkert en del jobb, men hittills har jag inte hört någon hönsfarmare säga att de är missnöjda med valet. Höns äter inte så mycket och de levererar ägg med viss regelbundenhet. Det finns ett proggband som hittat ett annat användningsområde, men det är jag mer tveksam till.

Den senaste tiden har jag snöat in på biodling, läst böcker och knarkat biodlarvideos. Att kunna ha en låda med åttiotusen husdjur som inte bara skaffar sin egen mat utan också förser biodlaren med ett överskott av honung och vax låter för bra för att vara sant. Deras flitiga och effektiva livsstil är dessutom otroligt fascinerande. Vore människan en hundradel så rationell i sina handlingar vore världen perfekt. Den dag vi utplånat oss själva kommer bina ta över – kom ihåg var ni hörde det först. Eller glöm det förresten, ni är ju döda då.

Men innan dess, berätta gärna era bästa självhushållstips. Syr du kläder av fårull, odlar psykedeliska svampar i jordkällaren eller har byggt ditt hus av barkat timmer från den egna skogen? Inspirera eller avskräck!

Bra affärsidéer genererar pengar

En del affärsidéer tar längre tid att få snurr på än andra, men generellt tycker jag att det här är en sanning:

Visst, Amazon tog sig till slut, men det går väldigt få Amazon på varje misslyckat bioteknikbolag eller diverse geniala patent vars enda problem är att ingen vill betala pengar för dem. Först tar man in lite pengar från ett riskkapitalbolag. Sedan börsnoterar man under förevändningen att de tuffa åren är över. Nu är det dags för skörd (och den vill man givetvis dela med sig av, det är ju logiskt), troligen redan under innevarande år.

Men så spricker det! Märkligt nog är massproduktionen aningen försenad och den där stora ordern kommer inte. Än. Men hav förtröstan, med en nyemission lyckas man dra in pengar för att klara det akuta kassaflödet. Det ska räcka både till löner och investeringar i ett par år.

Eller åtminstone ett år. För sedan är det dags för ännu en nyemission. Eller ett aktieägartillskott eller något annat. Bara inte vinst, det är det visst aldrig dags för. Är det då en affärsverksamhet eller en hobby?

Det kanske inte behöver definieras när en uttråkad hemmafru drar igång försäljning av växtfärgade ljusstakar i det egna garaget. Men när en hyllad företagsvisionär står på event och mässor över hela världen och berättar om hur hans produkt sakta men säkert tar över världen utan att man gått med vinst ett enda kvartal under alla dessa år, då är det dags att definiera verksamhetens karaktär. Hobby, säger jag.

Stora pengar på bankkortet

I stort sett alla vuxna svenskar har ett bankkort i plånboken, Visa, Mastercard eller Amex. En del har flera. Men hur vi hanterar kortet skiljer sig. En del låter lönen gå direkt in på kortet, buffertsparande och allt möjligt.

Några gånger har jag haft en större summa pengar i kontanter. Det är när jag ska köpa bil eller liknande. Som mest har det kanske varit 50000 kr och då håller jag hårt i pengarna, ser mig om över axeln och undviker skumma bakgator. Även om summan kan skilja tror jag de flesta agerar så här. Även om personrån hör till ovanligheterna känns det helt enkelt inte bra att ha en massa pengar på sig.

Men att ha samma pengar på ett plastkort är det många som inte har några problem med. Detta trots att du kanske inte ens behöver bli nerslagen för att tappa pengarna. Det kan räcka med att du lämnat ifrån dig kortet i några sekunder och fått det skimmat, eller lämnat uppgifterna på någon oseriös e-handlarsida.

Det är troligt att banken ersätter förlusten, men säkert är det inte och i alla lägen lär det ta tid, så varför ens försätta sig i situationen? Att skaffa ett eget konto för bankkortet, dit inga pengar autoflyttas in eller ut, är ju ungefär den enda banktjänst som fortfarande är gratis.

Granskott

Ännu mera gratismat från skogen. Eller gratis... Man får inte plocka granskott hur som helst. Om trädet/grenen lever behövs markägarens tillstånd, oavsett om ägaren är grannen, Svenska kyrkan eller någonstans däremellan.

Men om du har tillstånd eller egna granar kan skotten syltas eller stekas, användas till att smaksätta snaps eller för att göra te, sirap, glass, sylt eller sallad. Råa har skotten en frisk smak av citrus och innehåller höga halter av c-vitamin, men också lite olika mineraler. Den som är gravid eller har problem med njurarna bör dock stå över.

Själv är jag varken eller, så jag gav mig ut i en närliggande skog. När jag plockat granskott bestämde jag mig för att göra två olika grejer, sylt och te.

Granskottssylt

Här snodde jag helt skamlöst ett recept härifrån, men valde som vanligt bort syltsockret.

granskott, 4 dl
vatten, 2 dl
strösocker, 3 dl
citron, 1 st

Skölj av skotten för att slippa ohyra. Lägg dem sedan i en kastrull tillsammans med vatten, socker och saft från en citron. Koka upp och låt sjuda i cirka 15 minuter.

Granskottste

Lägg en näve granskott i en mortel.

Krossa dem.

Häll kokande vatten över dem.

Låt det dra i fem minuter, sila av teet och drick.

Eller söta först med maskrossirap. Eller socker, om du inte vill krångla till det.

Hur blev det då? Som lite av en syltkännare måste jag erkänna att sylten inte var min bästa någonsin. Men det är en smaksak, så är du nyfiken föreslår jag att du testar.

Teet var desto bättre, men jag kan banne mig inte beskriva smaken. Lite surt, på ett bra sätt. Äh, ni får testa det med om ni är nyfikna. Jag kommer att göra om det i alla fall.

Konsten att trampa ur klaveret

Hur illa det än låter när man trampar i klaveret blir oljudet ännu värre när man drar upp foten igen. När XXL:s Sverigechef Per Sigvardsson facebookat om Stefan Löfven, Magdalena Andersson och Greta Thunberg blev resultatet att han fick sparken. Helt rätt, men inte för det han skrev utan för att han inte stod för det efteråt.

När man pudlar pudlar man och då pudlar man rejält. Eller också gör man som Sigvardsson och drar en halvhjärtad story om att hans konto hackats och (hur nu detta går att kombinera) kommentarerna är rykta ur sitt sammanhang.

”Vi har inte gjort något!”

Att han kallat Magdalena Andersson för häxa och Stefan Löfven för idiot säger Sigvardsson nu är ”fel ordval” även om han ”har starka åsikter” om bägge. Men så stå för att du sagt det då! Inte särskilt fiffiga uttalanden, det kan de flesta hålla med om, men det du sagt på internet kan inte göras osagt, kan inte alls lära sig det en gång för alla så slipper vi dessa vaga undanmanövrar?

Och han hade garanterat kommit undan med det om han bara visat lite ryggrad. Jämför med Dollarstores vd Peter Ahlberg som häromåret tog bladet från munnen och vädrade sina inte helt politiskt korrekta åsikter om feminism. När media skulle ställa honom till svars gick han till full motattack. Vid nästa kvartalsrapport skrev han:

”Jag vill med dessa rekordsiffror tacka SVT och ETC för ett gott samarbete och hoppas på nya publiceringar med både namn och bild.”

Han sitter kvar alltjämt, och det gör inte Per Sigvardsson. Fast i ärlighetens namn var det knappast uttalandena om ministrarna som blev hans fall. Man kan säga ganska mycket om Löfven utan att få löpa gatlopp. Men man ger sig inte på Greta, hon är fridlyst! Särskilt om man skriver:

”Människan har diagnosticerats med Aspergers syndrom, tvångssyndrom och selektiv mutism. Det är absolut ingen kromosomförändring, men helt klart så nära man kan komma.”

Undrar lite hur och var han hade tänkt att den kommentaren skulle falla i god jord. Samtidigt förstår jag frustrationen. Här skickar man fram en multihandikappad minderårig som slår fast en massa ”sanningar” och så fort något hon säger ifrågasätts går hela Gretasekten i taket och undrar hur man ”har mage att kritisera ett barn”. Ett bra sätt att slippa den situationen är att inte göra stackars Greta till talesperson för sin rörelse.

Men den policyn gäller oavsett sakligheten i kritiken. Problemet med Sigvardssons kritik är att den inte var ett dugg saklig. Jag skulle ändå ha mer respekt för honom om han stått för det han skrivit. Att kontot kapats är lika sannolikt som att utomjordingar stigit ner på jorden och beslagtagit Sigvardssons ryggrad. Men okej, på något sätt har den ju försvunnit.

Bitsocker

Det finns produkter som är helt och hållet onödiga. En sådan är snabbitsocker. Det är ju en relativt ny produkt som skapades för att det fanns behov av en sockerbit som smälte snabbare. Den innehåller därför lite mer luft än den ”vanliga” sockerbiten. Men om man ändå vill smälta sockret finns ju strösocker!

I den butik jag oftast handlar mat i kostar bitsocker från 14,50 kr/kilo medan strösocker kostar 7,75 kr/kilo, alltså i stort sett halva priset. Vill man absolut ha samma mängd varje gång kan man ju måtta upp det med en sked. Annars finns sockerströare som portionerar ut sockret så att det alltid blir lika mycket. Varför man nu skulle vilja det, det beror väl på mängden kaffe, te eller vad man nu sockrar.

Hur som helst har strösocker bara fördelar, förutom att det kostar hälften. Så varför finns snabbitsocker (eller egentligen bitsocker överhuvudtaget)? Är det för att det finns köpare som tror att det förenklar deras liv eller att man gillar ploppljudet när biten dunsar ner i koppen? Jag vet inte, men jag skulle fråga om jag träffade någon bitsockerkonsument. Det var många år sedan jag såg bitsocker i ett hem.

Men det finns ju att köpa och om ingen gjorde det skulle produkten snabbt plockas bort, så det finns en marknad. Kanske är svaret att bitsocker finns av samma skäl som färdigskalad potatis, Paradise Hotel och Niklas Strömstedt. För att folk gillar skräp.

Konsekvent eller fuskare?

Jag fattar idén med att ”fuska”, att unna sig. Det kan gälla godis, mat, nikotin eller pengar. Men blir det inte mest bara plågsamt?

Jag vet rökare som gått över till att ”feströka”, dvs röka som en borstbindare varje helg, men aldrig på vardagar. På det sättet får de känna på abstinensen varenda vecka. Är det att unna sig? Vore det inte lättare att avstå helt? Eller tjockisar som raserar flera dagars återhållsam diet genom att slå i sig en påse chips och tre chokladkakor.

Är det inte enklare att inrätta sitt liv på ett sånt sätt att man inte känner behov av att fuska sig till ett annat liv? Rena beroenden som cigaretter triggar ju bara behovet, så det ska man självklart inte hålla på med alls, men mat måste man ju ha och det går inte att äta rårivna morötter tre gånger om dagen, så då får man försöka hitta en balans. Hur den ska se ut är nog individuellt, men så fort man ser vissa måltider som ”fusk” är det dags att gå tillbaka till ritbordet. Sade han ödmjukt...

Pengar behöver vi också ganska ofta och en del utgifter är mer nödvändiga än andra. Ibland måste man få köpa något man inte behöver, men oavsett om man gör upp en budget eller gör en bedömning från fall till fall tror jag inte på att slösa som en slags ventil för att lätta på trycket. Kort sagt, skaffa dig ett liv du trivs med istället för ett liv som är lite för pressat så att du ofta eller alltid önskar att få kliva utanför ramarna.

Internet för svin

Jag är uppkopplad på nätet via mitt hemmanätverk 10-16 timmar per dag, vilket är mer än alla jag känner. Ändå har jag bara ett 10 Mbit-abonnemang för det räcker för mig. Annars har det länge funnits 100 Mbit/s. Min leverantör Bahnhof har tidigare erbjudit 1000 Mbit/s, men nu också 10000 Mbit/s, alltså 10 Gbit/s. Pärlor för svin?

Förmodligen finns det folk som behöver tusen gånger snabbare internet än mitt, men hur många? Den som har trådlöst nätverk kommer knappast ha glädje av ens en bråkdel av hastigheten, för den kräver nätverkskabel för att kunna nyttja fullt ut. Sedan måste ju datorn orka med också. Om andra komponenter agerar flaskhals blir det ju som att sitta med en formel 1-bil på 30-väg.

Om utrustningen inte stryper inflödet är vi framme vid användaren. Hänger hjärnan och fingrarna med? Om datoranvändaren är en trög typ med pekfingervals kommer ett snabb internet vara lika lite värt som Ole Bramseruds vibrasjonsdempere:

Jag fattar att folk vill ha större och bättre grejer hela tiden. Om inte annat så för att programmen kräver det. Windows 95 krävde ett arbetsminne på 16 MB. Windows 10 behöver säkert tusen gånger mer. Men det betyder inte att allt alltid måste ökas/höjas/förbättras. Min internetlina är ändå c:a 350 gånger snabbare än det 28.8-modem jag började mitt internetanvändande med, så jag är med i utvecklingen, om än motvilligt.

Telex kommer bli stort igen!

Folk kommer ändå att köpa fiber med 10 Gbit/s och glatt betala nästan tre gånger mer än jag betalar även om det är fullständigt onödigt. Det här är värt att tänka på i alla sammanhang, inte bara när det gäller internet. Köp inte mer, fler eller större än du behöver och utnyttjar, för det är alltid pengar i sjön.

Vad är ett jämställd börsbolag?

Kanske verkar rubriken som en fånig fråga, men när tidningen Placera slår på stora trumman och menar att jämställda företag går bäst måste man kunna precisera vad det är. Och det kan de! De använder stiftelsen Albrights definition:

”Ett bolag definieras som jämställt om andelen kvinnor i ledningsgruppen är minst 40 procent.”

Alltså: En ledningsgrupp bestående av två män och fyra kvinnor=jämställd. En ledningsgrupp bestående av två kvinnor och fyra män=ojämställd. Är det ett rimligt sätt att se på jämställdhet? Tydligen. När Stockholms stad satte ihop en grupp för att arbeta med jämställdhetsfrågor var den också jämställd med Albright-mått för den såg ut så här.

Så låt oss titta på de två företagsexemplen, det jämställda 2+4 och det ojämställda 4+2. Om man i företag 2, det ”ojämställda” sparkar den mest kompetenta mannen blir det jämställt, trots att han var den enda uttalade feministen i gruppen. Samma sak om man låter honom sitta kvar, men anställer en kvinna som är troende muslim eller medlem i kristna Plymouthbröderna och som anser att män är överordnade kvinnor. Då blir det också jämställt.

Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Självklart finns det mycket att göra, men är verkligen antalet personer per kön i ledningsgruppen ett relevant mått? Är inte det att tillskriva denna handfull personer väl mycket makt? Inte enligt stiftelsen Albright som finansieras av bl a Sven Hagströmer, som själv suttit i en massa ledningsgrupper.

Jag kan inte säga att påståendet att företag med 40-100 procent ledande kvinnor går bättre än de med 0-39 procent är fel, men med statistik kan man visa det mesta, särskilt om urvalet är lågt. Minns ni handbollsportföljen i EFN, där man "bevisade" att vd:ar med handbollsbakgrund blir bättre än de som inte har det. Betyder det att handbollsspelare borde kvoteras in i företagen? Om de är bättre hittar de väl fram ändå?

Men nu har jag inte tid med det här. Jag måste jobba för mitt enmansföretag har 100 procent män i ledningen, så det gäller att ligga i.

Steget Efter, vem annars?

När försvinner momsen?

1960 infördes tillfälligt en allmän varuskatt kallad oms. Skattesatsen var 4,2 %, som togs ut på alla varor i konsumentledet. 1968 omvandlades omsen till mervärdesskatt, förkortad moms. Om någon hade trott att skatten var tillfällig lär den illusionen ha försvunnit där och då, för 51 år sedan.

Gunnar Sträng & Tage Erlander – dåtidens Filip & Fredrik

Jag tror inte att det går att piska upp en opinion för avskaffandet av moms. Anledningen att jag tar upp det här är som påminnelse när politiker säger att ”just den här förändringen” (förändring är liksom utmaning och ansträngning kodord för försämringar) är tillfällig.

Den ”tillfälliga värnskatten” ska eventuellt försvinna 2020. Jag skulle inte satsa pengar på det. Trafikförsäkringsskatten är ett annat exempel. Den infördes 2007 för att finansiera kostnaderna för skador och sjukdomar pga trafikolyckor. Men bara tillfälligt, i väntan på en permanent lösning. Bara det att den permanenta lösningen verkar vara att ha den kvar. Fast inte för att finansiera dessa skador, efter tolv år ligger de fortfarande under socialförsäkringssystemet.

Det finns andra exempel, flera hundra år gamla, så det är inte Löfven eller Reinfeldt vi ska peka finger åt. Oavsett tid bör vi ha detta i bakhuvudet när politiker lovar att skatter, subventioner, lagar och regler bara är tillfälliga. ”Sen” kanske aldrig kommer och så sitter vi där med en ny oms.

Är all reklam god reklam?

Det brukar sägas att all reklam är god reklam, även den som verkligen inte är positiv. Namnet kommer ut, fastnar i bakhuvudet och nästa gång man ser det kanske man nickar igenkännande och köper trots att det man hörde var skit.

Men jag tror att jag har hittat ett undantag. På min brevlåda står det ”Reklam – nej tack!”. Det gör det på mer än hälften av mina grannars också. Man slipper inte samhällsinformation, lokaltidningar eller politisk propaganda, men man borde slippa fastighetsmäklare och pizzerior. Det gör man inte, och jag tror att anledningen är att deras papper inte delas ut av professionella reklamutdelare utan av den egna personalen.

Att jag vet det beror på att jag ibland sprungit ut och frågat utdelaren hur denne tänkte kring den tydliga skylten på dörren. Jag får sällan något svar, för vad ska de säga? ”Jag såg, men sket i den för det känns meningslöst att gå förbi alla dörrar med reklamskylt.” Nej, det går inte. ”Oj, förlåt, jag såg inte”, kan de säga, men det ”märkliga” är att de även missar grannarnas skyltar.

Det här är inte det största bekymret i världshistorien eller ens i mitt liv, men ett par gånger har jag på bästa rättshaveristiska vis kontaktat företagen och berättat att deras utdelning resulterat i att jag aldrig kommer anlita dem. Samma sak där, de ber om ursäkt, säger att det skett en kommunikationsmiss eller något annat lamt.

Eller bett om min adress så att de kan se till att det inte sker igen. Tänker de då att alla som har en ”nej till reklam”-skylt ska kontakta alla fastighetsmäklare så att de ska se till att inte dela ut reklam i just dessa brevlådor? Jag brukar på ett ganska tydligt sätt förklara att alla som valt att sätta upp skylten vill slippa all reklam. Det var därför vi gjorde det.

Sedan är det såklart ett av tusen reklamblad man hade haft nytta av, precis som en av tusen (eller i alla fall tiotusen) telefonförsäljare är värda att lyssna på, men det hör liksom inte hit. Jag har satt upp skylten för att slippa oadresserad direktreklam för kommersiella företag. Den som struntar i det förtjänar förakt och sämre affärer.

Maskrosmarmelad och sirap

I mitt projekt att börja använda skogens skafferi har turen nu kommit till maskrosor. Som jag tidigare konstaterat kan bladen användas till sallader och roten till gratänger, men i mitt första försök har jag koncentrerat mig på blommorna.

Dessa plockas enkelt på en äng nära dig. Förslagsvis en bit från större vägar och hundrastgårdar. Rensa dem så att bara de gula blommorna är kvar, inget grönt. Inga insekter heller. Myror tycks älska blommorna och jag vet inte om jag hade otur, men trots att jag försökte slippa djur fick jag hem en bärfis per 15-20 blommor, så plockar man några hundra blommor blev det ett gäng.

När råvaran är klar, fri från både insekter och icke-gula växtdelar kan man börja skapa. Mitt mål var en liten sats maskrosmarmelad och en lika liten sats maskrossirap.

Marmelad

Maskrosblommor, 4 dl

Vatten, 4 dl

Strösocker, 3 dl

Citronskal (ekologiskt, annars dör ni)

Lägg blommorna i en bunke eller burk. Koka upp vattnet och slå det över blommorna. Låt det stå och dra i 30 minuter.

Sila av vätskan och häll i en kastrull. Finhacka citronskalet och tillsätt det tillsammans med strösockret. (Man kan använda syltsocker, men vet ni vad det kostar?!) Koka upp och låt det sedan sjuda till önskvärd konsistens. För mig tog det ungefär 20 minuter. Tänk på att det kommer tjockna lite när det svalnat, ta bort kastrullen innan du kokat knäck.

Japp, kastrullen med det lagade handtaget funkar än!

Slå upp på glasburkar och använd på rostbröd.

Sirap

Maskrosblommor, 4 dl

Vatten, 6 dl

Strösocker, 6 dl

Koka blommor och vatten i 15 minuter. Sila bort blommorna och häll tillbaka vätskan i kastrullen.

Koka upp, vispa ner sockret och låt sjuda i ytterligare 20 minuter. Tappa upp på burk.

”Det här var inte kattpiss...”

Mopedbilar

Vad är grejen med mopedbilar? Ni vet, de där bilarna som ser ut ungefär som en Smart, men med en orange triangel som berättar att de inte är bilar eftersom de bara går i 45 km/h. När jag var ung fanns A-traktorer, men det var ju ombyggda bilar. Och så fanns trehjuliga och delvis karosstäckta mopeder som gick under benämningen CP-moppe.

Men nu är det alltså dessa mopedbilar som gäller, och de verkar banne mig bli fler och fler för varje dag som går. Mest tjejer bakom ratten, tror jag. Farten är som en moped, men priset är som en riktig bil. Det vanligaste märket, Ligier, finns att köpa från 140000 kr, men lyxigare modeller med lite extrautrustning kommer lätt upp i 170000 kr. Vem kan lägga sådana pengar för ett transportmedel för 15-16-åringar?

I och för sig har de märkligt höga begagnatpriser (fast jag vet ju inte om de får vad de begär), men nog får man räkna med att tappa 50000 kr på tre år. Mycket pengar för någon som helt eller nästan helt saknar inkomster. När jag var 15 hade jag en begagnad moppe för max 2000 kr. Hade jag bett mina föräldrar om ett sexsiffrigt belopp till en mopedbil skulle de ha skrattat ända tills jag fyllde 18.

Ofta höjs röster för att det är för dyrt att ta körkort. Ändå är det ju just den grupp som står i begrepp att göra det som också har råd att åka mopedbil medan de väntar. Inte alla femtonåringar och så vidare, men många.

Den svenska generalagenten för Ligier är Dealy, som är helägt av Olle Olsson Bolagen. Hade de varit börsnoterade hade jag köpt aktier. Inte för att jag fattar hypen, för det gör jag inte, men inte heller det är unikt.

Ansvarsbingo

En 24-årig bartender testade spriten själv efter jobbet, fyllnade till, satte sig full i sin bil och körde hem. Eller rättare sagt försökte han göra det, men kraschade och dog på vägen. Lyckligtvis dog ingen annan, och även om det såklart är tragiskt när någon dör så ung drabbades ingen oskyldig. Eller?

Jodå, bartenderns familj skyller dödsfallet på restaurangen och dess ägare Tiger Woods (och där vaknade Expressen). Tiger och hans flickvän ska enligt rattfylleristens föräldrar ha känt till att han hade alkoholproblem och därför sett till att han inte stannat kvar och druckit efter stängning.

”Nej, om man skulle ta och rulla hemåt då...”

Nyheten påminner mig om historien (skrönan?) om personen som ringde till ett telefonväkteri för att ställa en politiker mot väggen med repliken: ”Nu sitter mina barn och tittar på barnförbjuden splatterfilm, vad tänker du göra åt det?!”

Fast den gången var barnen minderåriga. När ungen är 24 får han själv ta konsekvenserna av sitt handlande. Och det fick han ju, men föräldrarna vill alltså ha begravnings- och sjukvårdskostnaderna täckta av Tiger Woods.

OBS! Bilden tagen i ett annat sammanhang.

Jag skulle förstå det här galna resonemanget om det fanns en koppling mellan konsekvens och handling, rättigheter och skyldigheter, men jag kan ta gift på att om Tiger sparkat killen med hänvisning till att han inte kan ha en alkis anställd som bartender hade samma föräldrar ondgjort sig över det med. Alla ska ha alla rättigheter, inga skyldigheter och klantar man till det är det alltid någon annans fel.

Minimalism – slutmålet

Den tredje och sista delen. Läs gärna den första och andra där jag berättar om hur jag kom in på minimalism och hur jag gått vidare med den.

När är man färdig minimalist, och vad är målet med minimalism? Svaren är olika för alla. Man får varken diplom eller legitimation. Slutmålet är ett liv man trivs med. För många tror jag detta är lättare att uppnå med färre prylar.

En del knyter upp sin konsumtion kring miljö, global rättvisa eller världsfred. Jag tror inte att världen påverkas nämnvärt av hur jag lever mitt liv. Mina handlingar påverkar i första hand mig och jag upplever att mitt liv blir enklare och bättre av att ha färre ägodelar. Hur det påverkar konsumtionssamhället, bruttonationalprodukten eller ens de lokala butikerna skiter jag i.

Jag har tavlor på väggarna, sex par löparskor, böcker jag inte läst och troligen inte kommer att läsa. Tavlorna har mening, och den dag de inte har det hoppas jag att jag kommer att göra mig av med dem. Löparskorna använder jag. Jag skulle klara mig med ett par, men det vore inte lika kul och att jag alternerar mellan paren istället för att slita ut ett och ett gör dem inte en krona dyrare. Böckerna kämpar jag med, ingen är perfekt.

Jag kallar mig inte minimalist och kommer kanske aldrig göra det. Dels för att jag inte är intresserad av självpåtagna titlar, men också för att det då alltid kommer att komma någon och säga att inte är väl du minimalist som … [och här kan de säga vad som helst för det finns ju inga regler]. För mig handlar minimalism om strävandet efter ett liv utan onödiga saker.