Det var 2021. På ett personligt plan hände det massor av
kul, omvälvande, men mestadels bra saker. På ett övergripande
samhälleligt plan hände det mestadels dåliga saker. Jag tänkte
inte fördjupa mig i varken det ena eller andra här, men kommer
garanterat tillbaka till bägge.
Istället tänkte
jag prata om summering i största allmänhet. Själv blir jag lätt
nostalgisk på nyår. Och nej, det är inte en alkoholgrej, för det
gäller oavsett om jag dricker Zingo med eller utan ”hojt”. Det
är bara ett naturligt läge att fundera över vart man är på väg.
Att vila på årorna en stund och titta upp på sitt riktmärke för
att se om man fortfarande håller planenlig kurs.
Möjligen tappade
jag alla som inte rott i den metaforen. Poängen är att man färdas
bakåt i en roddbåt. Men skit i det nu! På nyår och när jag
fyller år tänker jag ofrånkomligt både bakåt och framåt. Jag
ger sällan nyårslöften, så jag har ingen checklista att bocka av,
men jag vet ändå på ett ungefär vad jag ville ha ut av året som
gått och hur jag ligger till med de punkter som återstår på
listan jag inte skrivit.
I år är jag ganska
nära att lyckas. Den stora punkten, att emigrera, är klar. Att
sälja min lägenhet hann också bli det även om det är så nytt
att jag inte ens hunnit få handpenningen. Jag är fortfarande
näringsdrivande i Sverige, men det är faktiskt inte mitt fel utan
helt och hållet den norska skattemyndighetens, som inte gett mig
möjlighet att betala skatt på mitt arbete till dem.
Ekonomiskt lever jag i ett kontrollerat kaos, som jag beskrev lite närmare igår. Det ska lösas 2022, bl a genom att investera mina pengar på en plattform i det nya landet. En hel del bygg- och jobbprojekt står också på agendan. Arbetsuppgifter finns. Vi får se vad jag hinner med och om jag möjligen ska vrida lite på den där kanoten så att jag inte går på grund.
”Det verkar som det blivit nyår igen.
Ett nytt år har gått till ända igen,
och det som skett kan aldrig hända igen.
Nu ska den nya tiden börja.”
Gott nytt år!