Hur mycket grejer kan en människa
egentligen spara på? Jag är som hastigast tillbaka i Sverige för att
tömma lägenheten, och slås över hur mycket skit jag har. Det
genomsnittliga amerikanska hemmet lär ska ha trehundratusen föremål.
Jag har alltid viftat bort det med att amerikaner är
galna.
Och skulle det vara lika tokigt här
gäller det åtminstone inte mig. Fast nu börjar jag undra. Det
känns som att jag kan ha slängt hundratusen saker bara igår. Och
den här dagen började på samma sätt, vid 5.30 (säg vad ni vill,
halv sex är per definition mitt i natten). Så framåt midnatt har
jag nog kastat lika mycket till.
En annan reflektion
på soptemat. Varje gång jag flyttat har jag tänkt att den här
gången blev allt väldigt stressigt, men nästa gång ska jag
minsann göra det systematiskt och inte kasta ner grejer i
flyttkartonger som jag inte är säker på att jag vill ha.
Men nu står jag här
igen, med låda på låda av ”det här skulle jag ha sorterat och
rensat”-saker. Och även om corona (alla andra skyller ju på det,
så jag hänger på) orsakat oväntat mycket stress för resorna har jag vetat att
jag skulle flytta, så jag har inte mycket att skylla på. Okej, jag
har rensat, kastat och sålt, men för att göra flytten ordentlig skulle jag behöva minst en månad.
Det har jag nu inte,
jag åker hem på söndag. Och vart det är tar vi nästa vecka.
Tusan vet om jag ens kommer hinna blogga varannan dag den här veckan
utan att få slag eller stroke eller vad det heter nuförtiden. Det är mycket nu...