En nomad är ju en person eller
folkgrupp som inte lever bofast utan flyter runt därhelst det finns
mat. Digitala nomader är på ett sätt motsatsen eftersom de är
oberoende av plats och försörjer sig mobilt, via internet. Men inte
heller de har en fast boende- och arbetsort utan reser runt. Vill ni
veta mer och står ut med dubbade röster finns en nysläppt
dokumentär i ämnet:
Det är inte utan att den här
filmen ger vatten på kvarnen hos dem (och dessa är det gott om) som
vill peta hål på glamouren kring det digitala nomadlivet eftersom
den handlar mycket om att få ekonomin att gå ihop, oro inför
framtiden, pension osv.
En av de medverkande i dokumentären
tjänar 800 euro i månaden vid 33 års ålder, har inget eget hem
och får plats med alla sina ägodelar i en ryggsäck. För mig vore
det helvetet på jorden. Inte för att jag inte längre är 33, jag
har alltid velat ha en egen bas. Med det undantaget är det ändå
rätt likt mitt liv. Jag gör i stort sett allt jobb via dator, och
skulle kunna göra det vartsomhelst där det finns internet. Men inte
är jag digital nomad för det, och inte vill jag bli det.
Det finns också digitala nomader
som tjänar bra med pengar. Som Colin Wright som rest runt på heltid i tio år,
skrivit runt 30 böcker och hållit föredrag om sitt liv.
Nätpokerspelare har gjort det ända sedan pokerboomen, och vi som
följer börspoddar hör hela tiden någon daytrader rapportera att
han den senaste veckan handlat aktier från poolkanten, så
bevisligen är det fullt möjligt.
Och möjligare lär det bli. Fler jobb
kan göras på distans. Kryptovalutor underlättar digitalt nomadliv.
Fortfarande har en stor del av världens arbetsföra inte växt upp
med internet, men för varje år kommer fler människor ut på
arbetsmarknaden som surfade redan innan de började skolan. Och –
ännu viktigare – allt fler chefer ser fördelar, som att slippa
tillhandahålla kontorsyta eller att ha kundtjänstmedarbetare som är
pigga på nattjobb eftersom det inte är natt där de befinner sig.
Jag kan mycket väl tänka mig att bli digital nomad, fast då någon form av lightversion. Säg två månaders arbete med eget fast boende utomlands (Europa), varvat med två veckors arbete + socialt umgänge med släkt och vänner i Sverige.
SvaraRaderaEller samma upplägg i Sverige, som exempelvis halvlångt uppe i Norrland varvat med Stockholm eller var man annars plägar slå sig ner.
Wien-Lars
Usch, vilket flängande! Det där låter ju ännu jobbigare. Och variant två där låter mer eller mindre som ett vanligt veckopendlande. Been there, done that (but don't have the t-shirt, 'cause it's probably in my other apartment).
RaderaJag träffade för några veckor sedan en tyska i Chiang Mai som forskade om digitala nomader från Tyskland och hon sa att ingen ville identifiera sig som en digital nomad. De som inte tjänade pengar sa att det inte var digitala nomader eftersom de inte tjänade pengar. De som tjänade sa att de inte var digitala nomader för de tjänade pengar. Hon sa att de som lyckades bäst var de som haft en tidigare karriär med ett kontaktnät som de kunde nyttja för att få uppdrag. Sedan hade hon intervjuat många som inte ens kunde förklara sin affärsmodell, dvs de tjänade inte pengar. Det fanns också de som inte kunde återvända hem till Tyskland för de hade helt enkelt inte råd med det. Intressant att höra.
SvaraRaderaUngefär som när vi lyssnade på dykinstruktören som berättade om svårigheten att spara pengar och att mycket av besparingarna gick till att flytta till nästa ställe. Vi konstaterade med brorsan att även om det lät härligt att dyka dagarna i ända så ville vi inte vara så fattiga.
Intressant att ingen ville vara det (eller i alla fall inte kalla sig det). Min känsla i Sverige är att det är mångas högsta dröm att kunna titulera sig digital nomad.
RaderaJa, prio 1 tycker jag borde vara att tjäna så mycket pengar att det inte känns osäkert, och att inte kunna resa hem är definitivt under den gränsen.
Tycker också det var intressant Plina. Vet minst två som ändrade sig och ville flytta tillbaka till Sthlm men nu får hyra dyrt&krångligt för att de sålde lgh och gjorde av med pengarna. Tycker rätt synd om dem. Bara ett mirakel kan nog hjälpa där. Sen skaffar de barn och ekonomin blir ännu värre :(
RaderaDet är ju lite som en kan använda som skyddsmantel när en bli ekonomisk fri och frigör sig från heltidsjobb. När frågan dyker upp "vad jobbar du med"?
Radera"Håller på med aktier"
De facto investerar du i indexfonder och läser DI någon gång emellan hundpromenader och netflix.
"Lägger pärlplattor"
Lägger ett par timmar om dag pärlplattor men inget som kan någon ens skulle ta emot som bortskänkes.
"Elitidrottare"
Egentligen springer du bara ett par km varannan dag samt något halvmara per år.
Finns massa bra exempel för att skydda sig mot de som blir provocerad att en inte lönearbetar.
"Lite som en kan använda när är en blir ekonomiskt fri", "att en inte lönearbetar"? Jaha, du menar "man".
RaderaDina två första exempel ser jag inga problem med så länge man inte säger att det är heltidssysslor. Elitidrottare tycker jag däremot kräver att man tillhör den absoluta toppen, vilket kräver att man gör det professionellt.
Men jag tror inte att någon jag hört sagt sig vara digital nomad utan att vara det, och Plinas exempel visas ju också på motsatsen.
Utdelningsbagaren, funderar också på vad man ska säga. Tycker det är rätt jobbigt. Vill mest gå under radarn. Att ingen bryr sig. Läste annars i kanske Aftonbladet idag om ett par levde FI. De sa det var vanligare folk fokuserade på ekonomin, inte vad de ska göra sen, och då blev de oftast olyckliga och ville gå tillbaka till sin gamla livsstil. Därför tror jag de är lika viktigt att fundera på vad man ska göra sen, försöka testa ut det under tiden mot FI. Är väl det vi börjat med lite smått nu, även om jag tror vi bara ska vara halvtids-FI.
RaderaExpressen var det: https://www.expressen.se/nyheter/tanja-38-gick-i-pension-avslojar-hur-hon-lyckades/
RaderaMåste man kalla sig något då? Jag fattar att det finns tillfällen då det kan bli stelt i sociala sammanhang när andra presenterar sig som civilingenjör och man själv exempelvis är 42-årig pensionär. Men i det läget är det väl exakt ingen som skulle säga "Jag är digital nomad". Själv brukar jag kalla mig Micke. Är folk helt yrkesfixerade löser det sig ändå för dem kommer jag inte orka prata med utan minglar vidare.
RaderaTycker det är första frågan folk frågar :( Inte om man är utomlands och flummar runt, men här i Stockholm. Även om man är någonstans under dagtid, då är frågan är du ledig idag eller? Har ärligt talat ingen aning om vad för människor jag ska försöka knyta an till sen. Kommer ju bli rätt ensamt. Fixar inte alltför flummiga människor heller för lång tid, och partymänniskorna inte heller intressant.
RaderaKanske bör gå med i olika intresseorganisationer så man utövar en gemensam hobby eller nåt. Känns ju iaf lite nyttigt, så får man kanske vänner där men fokuserar mest på intresset.
Det finns ju en massa personer som lever på att serva digitala nomader med bostäder, arbetsplatser etc speciellt i Chiang Mai som är en av dessa meckan. Jag tror faktiskt att de tjänar mer pengar än de sk digitala nomader. Grejen är också att ju mer du rör på dig desto mer tid lägger du på att sätta upp ditt liv och det logistiska. Personligen kan jag konstatera att jag inte vill bli digital nomad. Det sliter för mycket att bo på hostels och tillfälliga lägenheter.
RaderaOm jag går i pension innan den verkliga åldern ska jag roa mig att mata folk med olika absurda grejer som jag försörjer mig. Du får faktiskt ganska sällan frågan vad du sysslar med utomlands och får du den så kommer den ganska långt in i samtalet.
Lite så känner jag också, "roa mig med att mata folk med olika absurda grejer". Låt dem undra bara!
RaderaKänner mig kluven. Tänkte länge att det var min dröm för reste än mer som yngre, men nu sista resan här med 18 dagar Thailand blev vi så uttråkade efter kanske 10 dagar. Vilket gjorde oss passiviserade. Så tror inte det passar oss med långa resor till värmen även om de innehåller lite jobb..
SvaraRaderaSka satsa mer på äventyrliga saker som cykelsemester, kanske lära oss åka skidor, kortare resor men mer miljövänligt och gärna sånt man kan göra som dagsutflykter även på vintern som är min sämsta tid. Med jobbet kan jag resa upptill 6 nätter även utomlands annars så får lite resande där med. Funderar fortfarande på om lägenheten i Spanien är ett alternativ, men risken är att vi blir uppbundna och uttråkade :(
Jag vill ha mina grejer, det är det största problemet med resor. Visst, kan man få ner hela sitt bohag i en ryggsäck finns ju inte det problemet, men så mycket minimalist vill jag inte bli. Annars låter sex hotellnätter som ett rimligt tak.
RaderaFunderar verkligen. Försöker känna av vilka de bästa dagarna är och de har ofta vart med någon slags utmaning, strapats som man lyckats med. Som att bestiga ett berg, cykla, träna, jobba och ro ett projekt i hamn, samt belöningen efter som kan vara löjligt enkel, typ varm säng, rena lakan, enkel mat, en öl. Så tror det är mer sånt vi egentligen söker även om inte alla dagar kan vara såna.
RaderaDär är vi olika. Tacka vet jag att komma hem till egen säng. Bergsbestigningen kan jag hoppa över.
RaderaDe senaste fyra vintrarna har jag tränat på att vara pensionär på kanarieöarna. Den senaste gången var jag där i drygt två månader. Om två år planerar jag att stanna 6 månader i ett varmare land och i Sverige maj-oktober. Om jag köper ett boende har jag lite att pyssla med när jag är där samt träna på språket så jag kan delta i sociala aktiviteter./frivilligpensionär
RaderaAtt fylla tiden brukar sällan bli ett problem någonstans, och du verkar ha tänkt på det mesta.
RaderaJag är lite kluven i ämnet. Jag skulle gärna flyttat till Kanarieöarna under vinterhalvåret. Det är dock ett stort steg att leva ett sån liv med små barn och det ansvar man har som förälder. Den dagen de är tillräckligt stora så kanske det blir verklighet.
SvaraRaderaDet finns en ekonomibloggare (fan vet vad han kallar sig, det finns ju femtiofjorton bloggar med samma namn) som åkt på långresor med skolbarn till Thailand och kört undervisning på distans. Så jag antar att det går om man verkligen vill, men jag fattar att det känns krångligt.
RaderaSvenska skolan finns på Teneriffa, Lanzarote samt Gran Canaria/frivilligpensionär
RaderaDet finns en på Koh Lanta också.
RaderaEn miss med Sverige är att vi hade en "liberal" skolminister som såg till att förbjuda hemskolning.
RaderaJag hade nog hellre typ ägt en liten fiskebåt och tagit ut folk på dagsturer i söderhavet än att sitta och häcka över en datorskärm hela dagarna. Oavsett hur fin bakgrunden är.
SvaraRaderahttps://utbrytningen.blogspot.com
Det finns ju fina skärmsläckare också ;-).
RaderaSpännande att du tog upp det här som ämne faktiskt. Jag har lekt lite med ett inlägg på samma ämne efter jag kollat upp olika intensivutbildningar på Bali som gör att man kan stanna där ett tag till. Känner dessutom ett par kompisar som gjort steget själva. En kul ytterligare resurs som man byggt upp för att stötta den här communityn är den här sidan https://nomadlist.com/ där du kan kolla in var i världen du borde vara baserat på dina prioriteringar (cost of living, wifi, säkerhet, temperatur etc).
SvaraRaderaSpännande koncept att göra 1-2 mån här och där men inte en permanent livsstil för min del.
Bra länk! Själv hade jag gärna sett lite med uppdelning av kostnader, men man kan ju inte få allt. Och så undrar man ju lite hur betygen räknats ut. Säkerhet i Malmö t ex, 4 av 5 möjliga. Då undrar jag vad som krävs för en 1:a - epicentrum av tromb eller pågående krig ;-)?
RaderaHaha, rimlig motfråga. De kanske inte lagt så värst mycket krut på just Malmö som nomadcenter iofs :).
RaderaMen absolut en kul guide som öppnar upp för andra alternativ än man själv kanske tagit sig för annars.
Det jag egentligen undrar (om jag tar bort sarkasmfiltret) är hur siffrorna tagits fram, om det exempelvis är medlemsnomader som fyllt i ett formulär när de varit i listade städer. För då kan jag livligt tänka mig att Malmö känns lugnt, jag har träffat massor av hippies som tycker Möllevången är jättetrevligt medan jag som inte har behov av att kunna köpa hasch i kiosken gör en helt annan bedömning.
RaderaNär det gäller prisjämförelser gillar jag den här sidan: https://www.expatistan.com/cost-of-living
Om du håller dig borta från Möllevången, vars så kallade charm jag inte förstår, och yttre delarna av Malmö så skulle jag säga att det är relativt säkert. Den största risken i Malmö är väl om du råkar komma i vägen när någon skjuter om du nu inte råkar vara med i ngt gäng. Sedan beror det också på vad du jämför med som t.ex länder där du riskerar att få din mobiltelefon sliten ur handen av passerande motorcykel eller något annat.
Radera"Den största risken i Malmö är väl om du råkar komma i vägen när någon skjuter".
RaderaOch en relativt hög risk att hamna mitt i en skottlossning är för mig ett tecken på att staden inte ska ha 4 av 5 i säkerhetsbetyg.
Bättre att testa nya saker och ångra sig än att aldrig ens försöka. Tyvärr är svenskar för indoktrinerade för att inse detta, att passa in i normen är viktigare än att göra det man själv vill... Kan iofs hålla med om att många "digitala nomader" inte tänkt igenom allting fullt ut.
SvaraRaderaAbsolut! Känner mig inte träffad av din generalisering av svenskar, men ser själv inte alls tjusningen med att resa runt.
RaderaVerkar ju rätt praktiskt att inte ha nån längtan till det faktiskt. Blir billigt med. Har du alltid vart sån?
RaderaJa, aldrig gillat att resa. Gör det enbart för att komma fram.
RaderaFast man behöver ju inte resa runt bara för att man kan göra det. MrFree@33 skriver en hel del om att utnyttja geografiskt arbitrage t.ex. Han är boende i Chang Mai och verkar minst sagt nöjd med sitt nya liv.
RaderaMen då är man ju heller inte längre nomad utan bofast.
RaderaJa nästan alla digitala nomader verkar ju blogga och skriva böcker, inte sällan om hur man lyckas. :)
SvaraRaderaDen enda jag känner som klarar sig på det är också just pokermiljonär med rimliga levnadsanspråk i billigare delar av världen.
Kan man inte leva på att skriva kan man alltid skriva om hur man lever :-).
RaderaVill minnas att svenska pokerspelare slog sig samman och hyrde hus i Thailand där de satt i ett rum och grindade hela dagarna. Gissningsvis är det många som droppat av längs vägen för att de fick nog eller fick för dåligt betalt till slut.
Haha, ja det där med att skriva en bok om hur man blir fri eller liknande verkar hett idag. Men, är yrket författare alltså att vara fri, inte vet jag. Ibland slår det mig att ett enkelt alternativ är att skaffa ett jobb man trivs med, det finns sådana. Fan trot.
RaderaDigital normad, är inte det en omskrivning för fattig oftast? Visst när jag var 20-25 så var jag väl i mycket normad, reste varv runt jorden typ. Been there done that. Idag ser jag inte riktigt grejen med det. Livet och prioriteringarna ändras med ådern.
Mvh http://investera-pengar.blogspot.se
Det är bara jag som har samma prioriteringar år efter år :-).
RaderaNär jag var 20-25 fanns inte digitala nomader, så fråga inte mig. Men nu verkar det växa, och lönespridningen är nog väldigt stor där. En del tjänar mycket, andra är mycket fria.
Intressant inlägg. Jag funderar... som pokerspelare eller daytrader kan man förstås vara var som helst och man matas ju ständigt med hur många som tjänar multum på dessa sysslor... Men du som varit i pokersvängen. Är detta rimligt? Finns alla dessa pokermiljonärer? Jag menar, vi talar om ett nollsummespel där den enes bröd är den andres död. Jag fattar att det går att tjäna pengar på fylle-Jockes fredagsinsatser, men det kan väl inte vara där miljonerna finns?
SvaraRaderaOch daytraders? Finns de på riktigt numera? Det är svårt att slå datorer på arbitragehandel och swingtrade.
//Krusse
Poker är inte ens ett nollsummespel eftersom avgifterna gör de flesta till förlorare, men visst finns det pokermiljonärer.
RaderaDaytraders också. Hur många har jag ingen aning om.
Och i dessa men även andra verksamheter finns det folk som har flera trådar, spelar poker vid sidan av annat spel (eller börs), traders som poddar och håller föredrag osv.
En traditionell nomad extraherar de resurser han kommer åt och byter omgivning när källan sinat. Oavsett om resursen i fråga är tillgängligt grönbete eller de bofastas förtroende. Efter en tid har gräset vuxit upp igen och kan brukas på nytt. Likaså har de dumma gadje/goyim/bönderna glömt ev. lärda läxor och kan mjölkas på nytt.
SvaraRaderaDet finns lite eller inget incitament att hushålla med lokala resurser eftersom nomaden inte behöver förhålla sig till nästa år på samma sätt som den bofasta befolkningen. Detta har gett upphov till oändliga konflikter genom historien och är orsaken till att "kringstrykare och lösdrivare" ofta ses med misstänksamhet och i många fall med förakt. (Fördomar eller erfarenhet, påtäjtå påtato)
Det intressanta med den här sortens nya nomader verka vara att de i stället utnyttjas av lokalbefolkningen i form av kost&logi etc.
De digitala nomaderna betalar för sig dit de kommer och själva "utnyttjar" de bara sina forna landsmän i form av kringgångna skatteregler och lagar (förordningar mot spel&dobbel etc).
Man kan inte dra likhetstecken mellan några grupper (för då vore de samma grupp), särskilt inte i olika tider. Jag är dock övertygad om att det finns både utnyttjade och utnyttjande nomader än idag. Ska man ändå dra vidare kan man bete sig sämre mot sin omgivning än om man ska ha med dem att göra i decennier. Vidare borde det vara stor skillnad mellan en kringflackande skribent som tjejen i filmen och en gambler, eller en tredje kategori.
RaderaAtt vara digital nomad kan säkert vara kul för några - i ett par år. Det är väl lite som backpacking eller jobba i på en plantage i Australien. Har svårt att se att någon lever så hela livet. ^^ Och tänk så liten, om någon, pension det blir. Leva sista 30 åren som luspank när man redan levt dom första 65 åren som luspank. Nej, det är inte för oss flesta.
SvaraRaderaFast då förutsätter du att man tjänar uselt som digitalt nomad, vilket möjligen är vanligt men inte alls givet.
RaderaEn svensk kvinna som levt som digital nomad i över 18 år är Camilla Lebert Hirvi. Kolla hennes sociala medier. Hon har olika inkomstben såsom coach, livsdaesigner, parterpeut mm. Hon livnär sig på nätet och reser jorden runt. Hon startade tex svenska skolan i Koh Lanta i Thailand. Hon har växelvis bott där och i Grekland men reser runt hela världen. Just nu är hon i Bali. Hon har en YouTube kanal där man nu tex få följa henne i 90 dagar, ett litet klipp varje dag. Hon har sunda värderingar och berättar både för och nackdelar med nomadlivet. En sann inspirationkälla helt enkelt även om inte hennes livstil passar alla.
SvaraRaderaTack för tipset! Ja, mig passar det definitivt inte, men det verkar helt klart som att hon klarar ekonomin alldeles utmärkt.
Radera