torsdag 7 februari 2019

Kallt klimat och varma handlingar

Jag bor i en stor bostadsrättsförening med flera hundra lägenheter och tiotals lägenheter per uppgång. Jag vet vad grannarna heter i efternamn för det står på brevlådorna, men där slutar kunskaperna. Jag har inga större problem med det. Jag skulle inte vilja bo i ett hus där man lämnar dörrarna olåsta och springer in till varandra och lånar socker.


Men det är intressant att se vad som händer när när tillvaron skakar till. Häromdagen fick vi ett par decimeter snö på ett dygn. Plogbilarna syntes inte till på hela dagen och trottoarerna var snöfyllda över ett dygn. De var faktiskt värre utsatta än om vägarna inte plogats för det finns ingen plats för den plogade snön. Enda sättet är att skopa upp snön i lastbilar och köra bort den.

Dagen därpå blev det drygt tio grader kallt, vilket definitivt slog ut den kollektivtrafik som inte fått nog av snön. Både snön och kylan låter säkert futtig för någon som bor lite högre upp, men Stockholm blir lamslaget.


Och då inträffar något intressant. Folk lånar ut snöskyfflar, hjälper andra att skotta och knuffa bilar. Men fenomenet gäller inte bara i det akuta trafikkaoset. Vi börjar prata med okända, fråga grannarna i trapphuset om de behöver hjälp med att handla eller utföra andra ärenden.

Snart är snön borta, värmen återvänder och vi slutar att hjälpa grannar med annat än att på sin höjd hålla upp porten eller fråga om de ska åka med i hissen. På ett sätt kan jag tycka att det är synd, att det både skulle vara lite mer ekonomiskt och medmänskligt om vi hjälpte varandra med det vi är bra på, lånade ut saker vi ändå har och höll lite allmän koll. Grannsamverkan alltså.

37 kommentarer:

  1. Jo, det vore nog bra kanske. Är dubbel där. Livrädd att allt förvandlas till nåt barnvakts-fredagsmys-parmiddagar-landet tillsammans-inbjudan till bubbel när man kommer hem sent och är trött. Kan vara trevligt, men också jobbigt så man knappt vågar komma hem eller lämna lägenheten utan att någon pigg granne tittar ut, eller snubblar över grannsämjan utanför..

    Annars gillar jag att min inneboende rapporterar vädret sju gånger per dag och vad som händer runt lägenheten (imorse small det) nu när vi är bortresta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker (och hoppas) att det är rätt långt från att låna ut en snöskyffel eller göra ett ärende till gemensamt fredagsmys.

      Radera
    2. Blivit inbjuden på mer socialt än frågor om att låna saker. Kan inte minnas nån velat låna nåt nu.

      Radera
  2. Var försiktig med vad du önskar du kan bli sannspådd - med kommande lågkonjunktur, sjunkande bnp per capita, lägre värderad krona, allt sämre utbyte av betald skatt, osv ,osv.
    Nog är det upplagt för grannsamverkan alltid - men kanske inte riktigt den som handlar om snöskyfflar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och vi har en vinnare i Pessimist-SM :-)!

      Radera
    2. -Nu kan det inte blir sämre, sa pessimisten
      -Jodå, sa optimisten

      ;-)

      Radera
  3. Nu är ju göteborgare genuint jättetrevliga nästan jämt (ok, ren lögn och förbannad dikt) men snöstormar, sammanbrott i lokaltrafiken och andra mindre katastrofer tar verkligen fram det bästa i folk. Alla knuffar bilar, skottar, försöker tolka mystiska meddelanden från Göteborgs spårvägar och pratar med helt främmande människor i flera dagar. Sedan återgår vi till vanliga rutiner. Man kan ju inte hålla på och ha det trevligt jämt. Hur skulle det se ut?
    Men jag håller med. Lite mer av den där kollektiva känslan skulle inte vara dumt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir ju lättare att få hjälp i Göteborg eftersom alla känner sig utpekade när man ropar på Glenn.

      Radera
    2. I de göteborgska stadsdelar jag befunnit mig har alla hetat Glenn. ALLA!!!

      Radera
    3. Jag vet, jag vet. Skojade bara. Det är faktiskt så att alla som folkbokförs i Gbg får Glenn infört i sina personuppgifter, så du har rätt :-)

      Radera
    4. Eller som Sten-Åke Cederhök sjöng:

      Det spelar ingen roll om du är han eller hon.
      Du kan även vara hen.
      För goa e vi allihopa,
      och alla heter Glenn!

      Radera
    5. Det hoppas jag sannerligen inte att han gjorde!

      Radera
    6. Igår läste jag en kommentar hos Minimalisterna som hade fyra "hönor" bara på de två första raderna. Det avslutades med ifrågasättande av uppdelning i kön. Fick till ett bra svar jag, haha... Sådant otyg det där. Men finnarna har "hän" naturligt i sitt språk, men det är inte könlöst, utan "han" eller "hon" beroende av sammanhanget. Rejält off topic förstås, men det var ni som började. /Eva

      Radera
    7. Ni och ni...

      Svenskan ger utmärkta möjligheter att använda "den", "personen" och annat om man inte vill eller kan välja kön.

      Radera
  4. Jag umgås med de människor jag tycker om, inte bara för att de råkar vara mina grannar. Visst, ibland kan jag komma att gilla att umgås med en granne, men det beror på personen i sig, inte för han han eller hon* råkar bo nära mig.

    Wien-Lars

    * Man måste inte säga "hen" …

    SvaraRadera
    Svar
    1. "att han eller hon". Skrivfelsnissen i mig sparkar mig på smalbenet.

      Wien-Lars

      Radera
    2. Jag är inte så mycket ute efter umgänge, mer att man tänker till och är lite omtänksam. Ta bara alla inbrott som sker i lägenheter som lett hade kunnat avstyras om vi bara sa hej och vore lite engagerade.

      Radera
    3. Är ditt motiv främst inriktat på säkerhet här? Eller är det kanske ditt främsta motiv på många områden? Stabilitet och säkerhet verkar vara vanliga önskemål att uppnå för sparsamma personer.

      Själv är jag nöjd med lugn, ordning och minimal förändring. Kan tyckas lika, men med erfarenhet av en bekant med önskan om stabilitet och säkerhet i allt, är det mycket olika temperament.

      Blir ofta fundersam när skolläkare uttalar sig om bokstavsbarns behov av trygghet och stabilitet. Då tänker jag på min bekant och hans vilda och självständiga liv. Tror inte alls alltid det är vår syn eller väg till trygghet som är vad barn (eller andra) behöver, tvärtom kan det fullständigt passivisera dem att pyssla med "trygga" trista rutiner, desamma för varje dag. Tror nämligen att läkare ofta har en stabilitets- och trygghetssökande personlighet i sig själva och därmed misstolkar omgivningens behov av och tolkning av vad som är trygghet och säkerhet för dem.

      Min egen far trodde att jag skulle fara illa utan ett komplett hem när jag flyttade hemifrån. Mådde illa av att bli tvungen att ta emot en massa saker, jag planerade ju resor och ett fritt liv utan saker. Han menade att jag behövde trygghet och stabilitet. Jag fick saker och reste knappt alls. Bröt upp och flyttade till Stockholm, trygghetspålägget kändes inte tryggt alls, utan inkapslande och syrefritt. Han tror fortfarande att jag lider av brist på trygghet och stabilitet. Nu som äldre förstår jag att det är vad han själv saknat i hela sitt liv. Han har till och med erkänt det!

      Vad detta gör för tolkningen av ditt inlägg säger nästan sig självt. Man kan läsa in mycket utifrån hur man själv fungerar, men vad just du menar är inte självklart om man inte vet något om dig sedan förut. En ny läsare skulle kunna tolka dig som socialt inriktad, en annan som socialistiskt inriktad. Andra ser dig som kontrollmänniska som vill veta allt vad som pågår där du bor. Plus många fler tolkningsmöjligheter också förstås. Jag förstår det som att du vill värna om allmänt hyfsat beteende mellan grannar som kan hjälpas åt lite lagom mycket för allas trevnad. (Och säkerhet?)

      Roliga bilder för övrigt!

      /Eva

      Radera
    4. Jag har inte tänkt igenom det så noga att jag kan gradera vad som är viktigast. Tragiskt både när ytterdörrar forceras och när gamla tanter ramlat och slagit sig utan att grannar reagerar. Hur man kan få detta till socialism förstår jag inte riktigt, jag är ju FÖR medmänsklighet och omtanke.

      Skylten "Inbrottstjuvar skjuts. Överlevare skjuts igen." skulle jag lätt kunna ha vid min egen tomtgräns om jag hade haft någon.

      Radera
    5. Ha, ha, har en läkare i min närhet som inte bara talar om vad andra behöver när person utövar sitt yrke utan även på sin fritid, och det sker i stort sett inom alla områden. Kontrollbehovet är stort och även tron på sig själv som den allenarådande.

      Radera
  5. Tycker att det är bra att ha lite hjälpkontakt, som när jag glömde laddaren till mobilen 25 mil bort, fick hjälp av grannen så att jag kunde ringa den äldre anförvanten som oroade sig. Ta in posten när man är bortrest eller som jag har en extranyckel hos grannen. En fika ibland. Det gäller att få det på en acceptabel nivå som passar både grannen och en själv, åtminstone något sånär. Skulle däremot inte vilja ha grannar som kom och ringde på i tid och otid. /FU

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, mobilladdare, reservnycklar, startkablar... Jag vill inte heller bo granne med Kramer :-).

      Radera
  6. I mitt hus finns det bara 20 lägenheter och vi hjälper visserligen varandra med sockerutlåning och kattvaktande, men snön bidrog bara med irritation och kollektiv surhet! De som har varit ute och skottat har sett till att bara skotta vid sin egen bil och lämnat alla andra bilar insnöade.
    Visst, det kollektiva är trevligt men det innebär ju också att jag måste bidra. Så jobbigt det blev! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antar att du bor i bostadsrätt. Tyvärr är min erfarenhet att många i bostadsrätt beter sig som de bodde i hyresrätt, tyvärr. Speciellt i mindre förening är det viktigt att alla som kan bidra, gör det. Många inser inte vilket ansvar det är, utan ställer gärna krav utifrån sina egna begov oftast, och tänker inte på helheten /FU

      Radera
    2. I min stora förening blev det lite mindre egoistiskt, även om alla som är äldre än sju år och inte skidproffs borde bli mer irriterade över snön.

      Vet inte om det innebär att man måste bidra bara för att andra gör det. Jag skottade så att jag fick träningsvärk i armarna, men nästa gång kanske jag inte har tid. Världen skulle överleva det med, det skulle bara bli lite tråkigare.

      Radera
    3. Jag tänker på att bygga pluspoäng. Har faktiskt funderat på att engagera mig i föreningen mer, men verkar å andra sidan rätt jobbigt när man läser om det. Just att många tror BR är som att bo i hyresrätt och sånt. Är rätt kul att skotta snö, skulle gärna göra det. Bra träning :) Annars är det såklart bra att ha grannsamverkan. Bara det inte blir för socialt för min del och hålls på lagom nivå. Är ibland på nivån att gå på annat gym just för att det blir så tjattrigt lätt :)

      Radera
    4. Skotta mer snö så kan du skippa gymmet helt :-).

      Radera
    5. Saknar mina hårda träningspass som bara den nu!Behöver rejäl genomkörare för alla leder. Så tyvärr blir nog bara skotta snö träningen komplement, men bra komplement..

      Radera
  7. I veckan stod jag och väntade på bussen i snökaoset. Den var knökfull men så öppnades bakdörren och ngn ropade att vi knölar ihop oss så får du plats. Nej tack tänkte jag, jag tar hellre nästa om 5m. Varpå vederbörande kvinna som ropade blev tvärsur :)
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Så mycket vänlighet hade hon alltså inte att det var okej att inte ta emot hennes utsträckta hand.

      Radera
  8. Haha, sådär i slutet av inlägget blir han nästan lite vänligt sinnad den där Micke. Jag är chockad! ;)

    Aktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det låter onekligen oroväckande. Jag får skylla på sömnbrist.

      Radera
  9. minns när jag bodde i lägenhet och gick upp på morgonen och såg en bil sitta fast i snön nedanför. mannen gick runt och försökte sparka bort snön. gjorde vad jag skulle och tog min skyffel som egentligen skulle ligga i bagageutrymmet och gick ner och gav den till honom med orden: lägg den under min bil därborta när du är färdig. som han sken upp!
    själv skulle jag bli hämtad, annars hade jag självklart hjälpt honom.
    snöoväder plockar fram det goda i en del människor. dock ej hos den som vände när han såg mig stå och försöka skotta fram min bil när jag körde fast. när jag skottat ett hjul fritt hade det blåst snö så de andra var övertäckta igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som den cyniker jag är väntade jag mig att historien skulle sluta med att det var det sista du såg av den skyffeln ;-).

      Radera
    2. Haha. Kanske skulle spetsat till det med en liten vit lögn för historiens skull! Nej, den återfanns under bilen när jag kom hem. Däremot var den finns idag vet jag inte. Kanske i pappas garage eller så.

      Radera
    3. Tvärtom tycker jag att historien vann på att du inte blev blåst på skyffeln.

      Radera