Det var en knepig höst för bina. Jag
invintrade som vanlig någon vecka in i september. Då fick kuporna
15 kilo socker vardera. Sedan är det bra om det kommer en köldknäpp
så att bina fattar att det är dags att samlas i ett klot för
värmens skull och ligga lågt fram till våren, men den riktiga
kylan lät vänta på sig varpå bina fortsatte att flyga på varma
dagar. Det har de ingenting för eftersom det inte finns någon mat
ute för dem, och vad värre är riskerar de att dö under flygturen.
Bin har dåligt med underhudsfett.
Inne i kupan håller de
varmare, så att det sedan blev snorkallt i januari tror jag var ett
mindre problem. Dessförinnan hade jag öppnat kuporna en gång för
att behandla bina med oxalsyra mot varroakvalster som är jobbiga
jävlar för bisamhället. Då fick jag en känsla för kupornas styrka.
En av dem var stendöd.
Inte oväntat, jag hade liten tro på
deras överlevnad, men att de dukat under redan i november var kanske
lite oväntat. Nåväl, one down, nine to go.
Det som riskerar att hända nu på
våren är att starka samhällen får ont om mat, särskilt om
drottningen kommer igång tidigt med yngelläggning. Så det är inte
bara för att stilla min nyfikenhet jag gläntar på locket innan det
är tillräckligt varmt för att inspektera kuporna. Det gör jag
också för att ge dem mat så att inte kupan går under precis innan
säsongen börjar.
En kupa var svag hela hösten och ännu
svagare i november. Drivor av döda bin utanför kupan under vintern
gjorde mig inte mer hoppfull. Mycket riktigt, inget liv där. Så var
det en kupa jag misstänkte var drottninglös, nu är den helt bilös.
Den tredje kupan jag var rädd skulle gå förlorad såg däremot
helt okej ut nu, men en av de lite halvsvaga gav upp istället. Så
tre av nio döda nu, att lägga till den som dog i november gör 40
procents vinterdödlighet. Inte katastrof, men långt ifrån bra.
Jag får försöka glädja mig åt att
fem av de överlevande sex kuporna verkar vara riktigt starka, men
det är en bedömning gjord efter c:a två sekunder, så det kan
ändra sig. Jag vill komma upp i runt tio kupor igen, och med tanke
på vinterns förlust kanske jag bör sikta på att invíntra 12-13
för att ha lite marginal. Skulle alla överleva kan jag sälja
några.
Frågan är hur jag ska komma dit. Köpa
in drottningar, avla egna eller dela upp samhällen för att låta
bina dra upp egna drottningar? Det får jag grubbla på när säsongen
kommit igång. Spontant känner jag att jag vill gå för linje 3,
den är åtminstone billigast.



Länge närde jag en dröm om några bikupor, tänkte mer eller mindre att det var väl bara att sätta in en tappkran och hälla upp honungen när man var sugen. Nu förstår jag att det inte riktigt är så.
SvaraRaderaMen jag är imponerad av binas flit och ditt slit, och hoppas att det blir en fin säsong!
Det finns en ny typ av kupor som kallas flow-hive där du faktiskt har den där kranen, även om det ändå är en del jobb. Men som jag förstått det har ingen lyckats få flow-hives att funka i vårt klimat.
RaderaTack för lyckönskningen, känns som att jag kan behöva den.
Varför är linje 3 billigast, även linje 2 låter gratis?
SvaraRaderaNu började jag fundera på varför det inte finns inspektionsluckor. Man borde väl ha ett fönster med täcklock på lämpligt ställe, så man kan tjuvkika utan att släppa in polarvindarna.
Linje 2 att avla drottningar kan ju bli billigare än gratis om det går att sälja några också.
RaderaJag har en del av utrustningen som krävs för avel, men en del återstår att köpa in:
Raderahttps://www.biredskapsfabriken.se/kategori/drottningodling/drottningodling-tillbehor
Visst kan man sälja drottningar, men jag skulle tjäna mer på att sälja avläggare, alltså ett helt litet samhälle.
Det finns inspektionskupor med plexiglas, men särskilt under vintern behövs isolering åt alla håll. Väggarna är i frigolit och så har jag en extra frigolit mellan lock och tak.
Det där att de starka samhällena får ont om mat låter bekymmersamt. Någon gång för länge sen hörde jag att man ska ha sälg (de där man sjunger om i visan om videung) i närheten av bikupor. För de blommar tidigt och då får bina mat. Kan ju vara en skröna från lärarna i lågstadiet. Eller kanske lite sant. Har du sett till att ha några smarta, tidigblommande växter i närheten? Sälg är ju snabbväxande och vissa sorter är bra att fläta ihop till tex vindskydd om man ofta har blåst från ett visst håll.
SvaraRaderai Stockholm blommar vintergäck (små gula i gräsmattor) lite senare än vanligt, snödroppar mycket senare än vanligt och krokusar på ungefär normaltid. Inga insekter synes än.
Spargrisen
Starka samhällen använder mer mat och kan komma igång tidigare med yngelläggning, vilket ger ytterligare matbehov.
RaderaNej då, ingen skröna. Sälg är årets första stora draget för honungsbin på våra breddgrader. Jag har dålig koll på dem, men noterade att det fanns hög och fin sälg några hundra meter härifrån fram till för ett par år sedan då man sågade ner dem :-(
Jag vet inte om det är tidigare eller senare än vanligt här. Med tanke på kylan i januari och februari borde det åtminstone inte vara tidigare, men sånt där kan slå lite märkligt.
Du har helt rätt Spargrisen.
RaderaSälg finns som både buske och träd och de blommar allra först och på bar kvist. De bär antingen han- eller honblommor. Det allra bästa är att ha ett han-träd, eller flera, i närheten. Hanträden, du har säkert sett de gula videblommorna på våren, ger pollen = protein, vilket är viktig föda för larverna.
Ett sälghanträd kan försörja ett helt bisamhälle, men de är oxå livsviktiga för humlor, inhemska solitärbin, fjärilar som övervintrar och andra insekter som vaknar före honungsbin.
Jag har många olika träd i min trädgård, men tyvärr ingen hansälg. Grannen har dock flera.
Här ute i skärgården är våren kall och kommer igång sent.
Så jag försöker ge bina en bra start genom att lägga pollenkaka i strängar på ramarna under täckkplasten EFTER deras rensningsflyg (=vårbajset) men innan vårgenomgången, som kräver sol, minst 12 grader och gärna vindstilla. Jag fortsätter att "mata" med pollenkaka fram till jag ser att de hämtar eget pollen.
Jag planterar oxå vårlökar som blommar tidigt. Allra bäst är krokus, tycker jag.
Det finns mkt som kan gå snett i biodling och ofta vet man inte varför. Efter att ha hållit på med biodling i många år och aldrig förlorat ett samhälle (mkt ovanligt), förutom när en älg slog av ett lock mitt i vintern en gång, så förlorade jag 70% av mina samhällen förra året. Några samhällen var helt försvunna, andra låg döda i kupbotten. Allt såg bra ut inför invintringen. Stora friska samhällen. Såg inga tecken på sjukdom. Hade varroa-behandlat i november.
Samtliga samhällen hade lämnat all mat. Läste att samma sak hänt många i biodlare i Skåne och Blekinge. Ingen vet vad som hänt.
//Bidrottningen
Det där sista kan de lärde tvista om (i Norge har det även hänt betydligt högre upp), men jag lutar nog åt att det trots allt är pga varroa som hela samhällen flyr mitt i vintern. Om det är mängden varroa eller något annat skäl vill jag inte ens spekulera i. Jag tror att jag köper en förångare (heter det så på svenska?) så att jag kan börja behandla med oxalsyra fler gånger per år.
RaderaEftersom jag byter varroagaller varje vecka i varje kupa för att ha koll så vågar jag nog påstå att det inte lutar åt varroa.
RaderaHur tänker du behandla med oxalsyra flera ggr/år? Man kan ju inte behandla med oxalsyra så länge drottningen lägger stift. Oxalsyra dödar inte varroakvalster som finns i de täckta ynglen. Du kan inte heller behandla när du har satt på skattlådor.
//Bidrottningen