Läser en artikel om Kronofogdeskulder som fick mig att tänka. Tydligen har antalet ärenden hos Kronofogden ökat markant de senaste fem åren. Det i sig är inte anmärkningsvärt. Jag upplever att jag läst sådana rubriker under hela mitt liv. Kanske är det helt enkelt så att antalet skulder och skuldsatta ökar hela tiden, i takt med fler möjligheter att låna och folks mer och mer skruvade förhållande till krediter.
Det jag reagerar på är istället
formuleringen ”de senaste årens ekonomiskt instabila tider”. Jag
hade inte ens förstått att det varit, eller är, ekonomiskt
instabila tider. Visst, ett par segdragna krig drar upp priserna på
bl a olja och mat, och innan dess var det Covid. Men går inte
lönerna också upp?
Om jag ser på min egen ekonomi sedan
2021 blomstrar den som aldrig förr. Detta eftersom jag har pengar på
börsen och inga skulder. Nasdaq har stigit med 88 procent och
Oslobörsen med 89. Det här säger jag inte för att slå mig själv
för bröstet, vilken idiot som helst kan ha indexfonder.
Det visar bara hur olika
verkligheter folk lever i. Har man inget kapital och kanske lever på
relativt konstanta bidrag är det såklart ett stort problem att
inflationen stigit med runt 25 procent, att mat stigit med 30
procent, olja och elenergi ännu mer.
På ytan kan det verka som att
samhället är till för ”lånarna”. Lån subventioneras,
sparande beskattas och politiker tävlar om nya sätt att straffa oss
som ligger på plus i vår ekonomi, men i praktiken är vi vinnare
eftersom vi – bokstavligt talat – ligger steget före. Så hur
hamnar man i ”vinnargruppen”? Man konsumerar mindre än man
tjänar och ser till att överskottet genererar passiva inkomster. Så
lätt, kan tyckas. Ändå är vi som gör det en försvinnande liten
grupp.
Hundra % medhåll Sparo, jag sitter (still) i båten med dig 😀 och upplever att åtminstone de ekonomiska tiderna blir allt bättre.
SvaraRaderaOT: Jag har experimenterat lite med vegetariska biffar (3 varianter, varav 2 med zucchini) och kör första varianten på bloggen idag. Du har väl poserat med jätte-zucchini emellanåt 😀.
Jag läste rubriken på ditt inlägg och tänkte att det där ska jag läsa. I år undrar jag om det blir "jätte"-någonting i mina odlingar, men vegetariska biffar är alltid intressant.
Radera(Och till alla vegohatare som läser: Jo, man kan visst säga biff trots att de inte innehåller kött, det är en praktisk beskrivning av utseendet.)
Jag brukar själv bli beskriven som en Biff emellanåt 😀 När några ungdomar frågade om de fick kalla mig för Biffen så nekade jag och sa att det känns bättre med "Le Boeuf" som är mer sofistikerat....😀
RaderaOdlingarna är för tidigt att uttala sig om ännu för år 2026 i mitt fall.
Jag tänker på Biffen & Bananen, där väl Biffen spelades av Åke Grönberg och Bananen av Åke Söderblom. Nu är vi inne på urtidshistoria från 50-60-talet :-)
RaderaFör tidigt här med. Än har jag inte gett upp, men det ser lika mörkt ut som på Kameruns avbytarbänk, för att göra en fotbollsreferens så här i mästerskapstider.
Äldre än dig...så jag hajjar alla referenser.
RaderaJag kollade nu. Första filmen kom 1951 efter en tecknad serie som började 1936, så här dammar referenserna:
Raderahttps://sv.wikipedia.org/wiki/Biffen_och_Bananen
OT När nya kolleger inte viste vad jag pratade om när jag refererade till Hasse o Tage-sketcher insåg jag vad generationsklyfta är
RaderaDet går att hitta folk som inte upplevt Killinggänget. De kan ha hört talas om Nilecity, men viftat bort det som något gammalt sketchprogram från förr :-)
RaderaVad gammal jag känner mig när jag inser att jag vet vad ni talar om. :-)
SvaraRaderaFrågan är om man är ung eller dement om man inte kommer ihåg....
RaderaDet där blir ännu svårare i ett nytt land. Jag kan se en film utan att veta om den är helt okänd eller en nationell kulturskatt. Så ibland frågar jag vänner och bekanta om de hört talas om norska fenomen lika kända som Sällskapsresan eller Ingvar Oldsberg.
RaderaEller Landstormens lilla Lotta.
RaderaJa, jag vet, riktigt så gammal är jag inte men kunde låta bli. :-)
Jag har tvärtom fått det bättre, trots lägre intäkter. Allt pga att lånen minskat med några tusenlappar per månad. I övrigt tycker jag inte maten blivit dyrare, och inte bensin eller annat heller. Men kan man inte lyfta blicken från sitt gnäll och se de större sammanhangen eller ta initiativ till att ta kommando över sitt eget liv, så förstår jag att det kan vara kämpigt...
SvaraRadera/Christoffer.
Nog har väl mat och bensin blivit dyrare, men jag kör inte så mycket bil och odlar mer mat själv (eller hämtar gratis i skogen), så slutsumman är kanske den samma.
RaderaJag tror att det till viss del handlar om bekvämlighet. Felköp och felinvesteringar kan man behöva stå för själv, men om sånt man måste köpa blivit dyrare eller låneräntan stigit kan man alltid skylla på Någon Annan, den där som är skyldig till det mesta och som inte kan påverkas.
Det pratas ibland om en K-formad ekonomi, där de som äger tillgångar går åt ett håll, och de som löneslavar går åt andra hållet.
SvaraRaderaSjälv tänker jag att K i detta fallet inte heller sällan står för Klant.
Kommer inte på något mer passande ord på K, men jag tänker att det också handlar om ansvarslöshet, lättja, bristande viljestyrka. Man behöver som sagt inte ha superinkomster för att bli rik, man behöver bara rätta mun efter matsäcken och spara lite inför framtiden.
RaderaChatgpt föreslog "Klåpare" och "Konsumtionsivrare". Speciellt det sistnämnda fungerar nog bättre egentligen. Han(?) är klok den där Herr Gpt.
RaderaHan har sina ljusa stunder. Eller hon. Kanske hen... Nej, aldrig hen.
RaderaKonsumtionsivrare är bra, eller konsumist om man vill att det ska vara lite rappare.
Snart 500-tusen hos kronofogden bland en relativt liten befolkning... det måste betyda att något är systematiskt fel med samhället... 🦧
SvaraRaderaDet är väldigt mycket folk.
RaderaAtt lån subventioneras(och uppmuntras) och sparande straffas är för mig helt obegripligt. Ska alla leva på kredit? Mvh Magnus
SvaraRaderaDet är väl självklart att politikerna agerar så? Det ökar folkets beroende av dem och därmed deras makt. Det gäller universellt.
RaderaMvh Investeraren
Känns ologiskt bara från allt man lärt både i skola och i hem. Spara först och konsumera sen känns mera rätt men vore väl mindre lönsamt för kreditinstituten...
RaderaMvh Magnus
Förstår om man har lån på hus eller ett studielån men för övrigt borde man klara sig utan. Att inte ha lån, då är man fri det är mycket värt. Folk är livegna idag genom sina lån på boende.S
SvaraRaderaFörst tänkte jag att det inte är så konstigt att ANTALET ärenden har ökat, när även befolkningen har ökat. Sen såg jag att det gäller de senaste 5 åren och den stora folkökningen (från 8 till 10 miljoner) skedde ju tidigare.
SvaraRaderaEftersom jag sällar mig till skaran av de blivande(?) stofiler som skrivit ovan så sitter det fast i mitt huvud att Sveriges befolkning är 8 miljoner. Det fick jag lära mig i skolan och efter det var det ingen som justerade siffrorna på 30-40 år.
Nåväl (fortsätter vara aspirerande stofil), jag spekulerar nu lite i varför ärendena hos Kron-Kalle ökar. Förr så var det nog inte lika lätt att hamna där. Man hade inte så många räkningar, de kom med pålitliga posten i brevlådan. Brevbärarens cykel (i tätorter) fick stå i fred när brevbäraren själv var på språng i trapphusen. De som hade brevlåda vid vägen behövde inte låsa den. Post försvann helt enkelt inte lika lätt och ofta som nu. Inklusive betalningspåminnelser. Post delades ut på ETT sätt!
Nu är det många fler som använder forna tiders "postorder"! Förr (förra seklet) så var det mest folk boende ute på landet som beställde via postorder. Och så de som köpte skivor via Ginza (det här skriver jag bara för att väcka lite nostalgi hos somliga).
Men nu, som sagt, nu beställs det via miljontals hemsidor med massor av variant på leveranser, betalning kan ske på fler sätt än någon kan räkna: förskott, delfaktura, swish, direkt från bank eller kort och massor av varianter på dessa. Mailbekräftelser och påminnelser om att betala riskerar att hamna i skräppostmappen.
Och folk bryr sig mindre!
Det är, för somliga, inte en lika stor personlig katastrof att ha missat att betala en faktura så länge så att den har förfallit (och ibland förfaller den innan det som beställts har levererats). Det är surt med påslaget (påminnelseavgifterna + KFMs avgifter), men vissa verkar rycka på axlarna åt det och räknar med att det händer ibland. På samma sätt som de drar på sig parkeringsböter.
Och med det sagt så håller jag med om din reaktion om de ekonomiskt instabila tiderna. Det blir instabilt för att folk själva gör det instabilt med sitt beteende! Visst finns det undantag, men oftast är det egen nonchalans (kom inte på något bättre ord) som gör att man får större utgifter än tänkt. Och då blir ekonomin instabil.
Jag lär få påhopp om att inte alla har det som jag beskrivit och att det faktiskt finns de som oförskyllt får betalningsanmärkningar som förfaller och som de har svårt att hantera. Men jag förutsätter att dessa personer är lika få som alla ensamstående undersköterskor med sju barn som det skrivs miltals med artiklar om så här års. Dem som det är så synd om för att de inte kan åka utomlands på lyxsemester just nu. Buhu.
Spargrisen (som aldrig åker utomlands på sommaren)