Såg att Fru Efficient Badass lyckats få en ung människa både att dubbla sitt månadssparande och att styra över det till några av Fru EB föreslagna fonder. Som bloggare antar jag att man på något vis är missionär. Man har upptäckt eller kommit på bra idéer och vill att andra ska hoppa på samma tåg.
”Okej, nästa gång får du välja färdsätt.”
Jag har fått bloggkommentarer och
e-post som vittnat om att jag också lyckats göra detta, men som
Jante-svensk väger alltid misslyckandena tyngre och jag vet inte hur
många gånger jag försökt hjälpa vänner med
deras investeringar utan att nå ända fram.
Jag är inte så missionerande att jag
likt ett Jehovas vittne trängt mig in och tvingat dem att lyssna.
Oftast har de själva tagit upp ämnet och bett om hjälp. Men som
någon beskrev det i Fru EB:s kommentarsfält märker man snart att
de får de en ofokuserad blick och sekunder senare har man tappat
dem.
”Häng med nu, Stenis!”
Några gånger har jag ställt upp
deras nuvarande val av fonder och aktier i ett kalkylblad med mina
alternativ bredvid så att man enkelt kan se hur de har gått samt en
förklaring till varför jag tycker att mina förslag är bättre.
Enkelt, pedagogiskt och framförallt
tidseffektivt. För jag fattar att den som inte är road av ekonomi
inte orkar lägga timmar på att begripa. Jag är likadan när det
gäller datorer, motorer och hundra andra grejer. Men någon tid
måste det få ta! De vill ha ett framgångsrikt sparande, men det
får inte ta fem minuter av deras liv, då blir det för krångligt.
Jag tror jag får lägga ”folk” till listan över grejer jag inte
orkar förstå.
Jag har långt från missionerat, min erfarenhet är att beröringsskräcken är gigantisk vad gäller privatekonomi och mina små trevare i den riktningen har kraschat o brunnit. Det känns ju lite surt att det ska vara så förbjudet, så då har jag gått in i det mer egoistiska läget istället att jag myser lite över att min ekonomi har blivit så fruktansvärt mycket starkare efter att jag börjat agera annorlunda än flocken.
SvaraRaderaSom att man sitter på en hemlighet. Mys o frustration. ;-)
Jag tycker absolut att bloggaren ska ta åt sig av att ha påverkat många människors liv till det bättre, jag är bara en. För min del är det denna blogg och MMM som fick mig att vända 180 grader.
Ingen aning om antalet men jag är säker på att jag inte är ensam.
//Jonas B
Jag förstår om lön är känsligt, men förmögenhet kan ju bottna i allt från arv till spelvinster, så där förstår jag egentligen inte tabut.
RaderaKul att någon lyssnat, och kanske logiskt om statistiken är bättre för de som aktivt sökt än för släkt och vänner med helt andra intressen.
"Aktivt söker" är nog viktigt där. Även vi som agerat tvärs om relativt nuläget är ju inte får, utan känt att något skaver o försökt upplysa oss. De som är nöjda i den gyllene buren har ju inget incitament.
Radera//Jonas B
Jag tror inte främst att de är nöjda utan bara att de inte vill och orkar bry sig om privatekonomi.
RaderaAlltså, gemene man blir avskräckt om ens ordet kalkylblad nämns. Jag tror säkert att dina kalkyler varit guld värda, bokstavligen, men jag tror inte att många skulle våga titta i dem. Trots att man skulle kunna betala dig för en sådan tjänst som du ändå gett dem gratis. Ord som kalkyl, matte och grafer får det att knyta sig i huvudet på folk.
SvaraRaderaVi kan säga rutat papper istället. De var inte mycket mer avancerade än så.
RaderaMen vad ska man göra för att lossa den där knuten då?
Jag är osäker på om det går. På sjukhuset är det problem med att kommunicera skillnader mellan milligram, mikrogram och nanogram och risker uttryckta i procent. Privat tycker folk att de är miljonärer när de tagit ett huslån på tre miljoner. Det är ganska enkla koncept men det är bara punktvis som folk kan ta till sig saker som kan räknas som matematik. Jag brukar ge upp och istället tala med dem som redan förstår. Som resultat blir jag mer cynisk för varje dag så det kan vara fel strategi.
RaderaDet är kanske som den där AA-bönen, att man ska förändra det man kan, låta bli det man inte kan och ha mod att inse skillnaden. Nåt sånt.
RaderaJa det låter klokt.
RaderaJag tror att man måste sätta in sin missionärsinsats när det finns ett fönster öppet hos vännen/kollegan/etc. För mig var fönstret att jag drabbats av utmattningssyndrom och därmed började självradikalisera mha Rikatillsammans, MMM och Fru EB. Spontant missionerande har aldrig lyckats för mig utan det blir mest roll eyes.
SvaraRaderaJag har nog uppfattat att det funnits ett fönster när jag satt igång. Jag har som sagt aldrig uppsökt folk, de har kommit till mig och sagt sig vara intresserade. Fast tydligen inte så intresserade att det får ta någon som helst tid, eller också lyckas jag framställa sparande/investerande som jobbigt eller tråkigt.
RaderaIGMR. Exakt samma läge o åkomma för mig!
Radera//Jonas B
Tycker det är väldigt svårt att ge råd till andra. Det är så mkt som spelar in. Tex måste man ju helst be att få en koll på HELA den ekonomiska situationen innan man kan ge vettiga råd och inte ofta ngn vill sitta och fläka ut hela ekonomin till en kompis. Brukar försöka att ge mest generella råd hur man ska tänka snarare än att ge specifika tips. Men det funkar inte heller alla gånger. Sist försökte jag ge två tre boktips som ger bra övergripande vägledning, men fick då svaret att "böcker, det kommer jag aldrig orka ta mig igenom".
SvaraRaderaSen tycker jag det är mkt lättare att hantera om man gör dåliga investeringar själv och förlorar egna pengar än att ge ett dåligt råd till ngn i familjen/ kompisar som gör att de förlorar pengar. Det är mkt mkt värre...
Ja, om man ska ge väldigt konkreta råd av typen "Köp det!". Men det skulle jag inte vilja göra ändå (av samma anledning som du nämner, att om det går dåligt vill jag inte ha ansvaret). Jag vill bara försöka få fram hur jag hade tänkt och så får de ta sina egna beslut. Men när de inte orkar det så...
RaderaJust det där, "det kommer jag aldrig orka". Nej, men sitt fast då, människa!
Sitter också i att jag rekommenderade min mamma att sälja Vitec och Vitrolife alldeles för tidigt, typ 700-800% för tidigt. Så inga konkreta aktierekar sedan dess:-)
RaderaMammor har en tendens att älska en ändå :)
Raderahoppas det, jag gav ju ialla fall rekarna från början så blev en bra slant ändå:-)
Radera”Folk” toppar min lista över saker jag inte förstår.
SvaraRaderaRobert B.
Ja, de flesta är fan helt obegripliga!
RaderaAtt FruEB (emellanåt) lyckas med sitt missionerande har nog mycket att göra med att hon jobbat med försäljning. Hon har under årens lopp lärt sig att kunna läsa av människor (människotyp), vad som fungerar argumenationsmässigt och vad som inte fungerar. Osv. Lite som framgångsrikt skådespeleri.
SvaraRaderaOrdspråket "Tala med bönder på bönders vis och med de lärda på latin" indikerar att detta är nog så viktigt, liksom det är att utforma kommunikationen så att den passar mottagargruppen.
Att JAG vill, JAG kan, JAG förstår - ja det räcker tyvärr inte långt.
Sen som många kommentarer ovan säger att de allra flesta människor lider av dyskalkyli, ja det gör ju knappast saken lättare. Speciellt inte som i det här fallet gäller just siffror.
Större framgång kan antagligen nås genom känsloargument, inte siffror.
Svårt att prata ekonomi helt utan siffror, men du har en poäng även om jag tycker att det är att gå alldeles för långt att säga att de flesta lider av dyskalkyli. Däremot tror jag många (alla?) lider av en lättja som gör dem ovilliga att ta tag i sånt som både är frivilligt och uppfattas som tråkigt.
Raderasjälv bor jag i filipinerna efter ha investerat i aktier sen nittiotalet med en snickarlön.så det är enkelt bara man vill eller vågar utan support.
SvaraRaderaJa, även om det går att göra det hur avancerat som helst är det inte rymdfysik att investera på börsen. Det svåraste verkar vara att komma igång.
RaderaTack för omnämnandet. Jag vet inte om min bakgrund som säljare är en fördel. Jag ser mig mer som en ål som passar i vassen. När ögonblicket dyker upp slinker jag jämte och väser ett lockrop eller två. En sak som förbryllar mig med alla stenisar därute: När det gäller saker som att hoppa på en diet (tänk: keto) eller en träningsform, då finns det ingen hejd på fanatismen. Man fördjupar sig med böcker, bloggar, poddar och Tedtalks. Vid ett flertal tillfällen har jag på middagar blivit placerad jämte dietfanatiker som kan ägna hela kvällen åt att undervisa om sin livsomvälvande kosthållning. Där anses det tydligen okej att predika. Men med ekonomi - pinigt, jobbigt och ointressant. HUR kan man inte se att båda rör livet?
SvaraRadera"Jag vet inte om min bakgrund som säljare är en fördel. Jag ser mig mer som en ål som passar i vassen."
RaderaHåller med. Det du beskriver är ju inte en säljare utan en kvinna :)
Fast är de där dietmänniskorna så himla annorlunda egentligen? Jag har t ex aldrig träffat någon som går på LCHF utan att samtidigt vara tjock, vilket är svårt att få ihop med att dieten (som de för övrigt inte går med på är en diet, alla som håller på med en diet säger att just deras variant inte är det utan mer att betrakta som en livsstil) ska vara så himla sund och nyttig. Jag drar därför slutsatsen att ytterst få är konsekventa under en längre tid, vilket ju är det som ger resultat, vare sig det handlar om ekonomi eller kost.
Missionera? Nej, det orkar jag inte, allt för otacksamt. Bättre att ägna sin tid åt likasinnade isåfall, mer uppbyggeligt.
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Jag menade det som sagt inte på jehovas-nivå. Mer att om något funkar för mig och någon kommer till mig och vill ha hjälp med ekonomi, så gör jag ständigt misstaget att tro att de faktiskt är intresserade på riktigt.
RaderaJag hade verkligen uppskattat om någon i min närhet hade delat med sej av hur man investerar på börsen (utan att för den delen kopiera någons aktieinnehav rakt av.) Jag upplever att de i min bekantskapskrets som har sparat ihop till ett kapital inte är villiga alls att ens prata om ekonomi utan det får man kolla upp på egen hand. Tråkigt att människor inte tar till sej om nu någon skulle ta sej tid att vilja hjälpa en, som sagt jag hade varit mer än glad
SvaraRaderaDet här verkar onekligen vara en vattendelare.
RaderaDet där kan delvis ha att göra med att folk i gemen inte vill jämföra sig med andra (å inse att de kanske är fattiga), dels har beröringsskräck-ångest inför ekonomi.
RaderaOm man sedan pratar så visar det sig efter ett tag att det finns många som har mycket, men som i princip aldrig pratat med någon (-icke partner) om sin privatekonomi. Det borde finnas ett normalt samtal om hur man gör, för många gör fel utan att ens reflektera över det.
Jag pratar aldrig om hur mycket pengar jag har för jag ser inte allmänintresset. En del har mer, en del mindre. De flesta struntar nog i hur mycket jag har och de som inte gör det borde göra det :)
RaderaMen att prata privatekonomi tycker jag är intressant, och det går ju att göra utan att snacka siffror.