Om en jobbarkompis eller släkting alltid får månad kvar i slutet av lönen och man ser vad det beror på, vad gör man? Kan man kritisera personens beteende utan att denne blir förbannad och slår bakut? Generellt skulle jag svara nej, även om mitt bloggande ibland kan tyda på att jag tror att det går.
Jag ska försöka nyansera mig lite. Ett och annat tips kan man såklart ge, men jag tror att man måste vara väldigt försiktig. Det är en sak att berätta vad man själv sparar/tjänar pengar på, en annan att ifrågasätta andras val ifråga om jobb, bil, bostad eller andra kostnader. Så kanske ska man nöja sig med att t ex berätta hur mycket man sparat på att ta med matlådor till jobbet. Blir svaret ”Jaha” är samtalet slut.
Några gånger har jag ändå försökt,
med blandat resultat. Jag tror att jag berättat om när jag hjälpte
en kompis som hade oöppnade brev från inkasso och Kronofogden och
inte visste var han skulle börja. Den gången funkade det. Han tog
till sig mina råd och lärde sig hur han skulle göra för att
slippa hamna i samma sits igen.
Andra gånger har det inte alls funkat. Ett par gånger har jag gått igenom andras fondval och gett förslag på vilka som borde avyttras, vilka som skulle kunna köpas, och varför. För att de velat ha råd och innerst inne känt att de där gamla fonderna inte längre är idealiska, om de någonsin var det. När jag frågat några månader senare har de valt att inte göra några ändringar. Så de sitter kvar med usla fond-i-fond-val eller räntefonder som kanske varit okej om de varit 50 år äldre.
Andra gånger har det inte alls funkat. Ett par gånger har jag gått igenom andras fondval och gett förslag på vilka som borde avyttras, vilka som skulle kunna köpas, och varför. För att de velat ha råd och innerst inne känt att de där gamla fonderna inte längre är idealiska, om de någonsin var det. När jag frågat några månader senare har de valt att inte göra några ändringar. Så de sitter kvar med usla fond-i-fond-val eller räntefonder som kanske varit okej om de varit 50 år äldre.
”Jag sparar i
fonder...”
Och då får det vara så. Man kan leda en kamel till vatten, men inte tvinga den att dricka. Trots att det tar mycket längre tid och är frustrerande är det oftast bäst att bara agera rätt för egen del. Vill någon inspireras är det fint, men initiativet måste kommer från den som vill förändras.
Jag tror att det får bli en slags del 2 på detta i morgon.
Det känns som återkommande tema. När diskussionerna kommer upp på arbetsplatsen, eller i familjen så händer det ofta att en annan helt enkelt sitter tyst och stirrar in i tomheten :/
SvaraRaderaDet går ibland att leda kamelen till vattnet men lika ofta är inte ens det möjligt. För kamelen har inga ben, eller vägrar inse att de finns. Och då blir man mest ledsen.
"sparar i fonder" XD
- https://utbrytningen.blogspot.com
Jag tror att en del inte vill låtsas om problemen. Det är som att de inte finns på riktigt förrän man erkänner dem.
RaderaSå är det säkerligen. Men jag undrar varför Sverige utmärker sig beträffande detta? För jag uppfattar inte att det är detsamma bara över sundet.
RaderaMvh http://investera-pengar.blogspot.com/
Vilket sund pratar vi om, till Danmark? Jag vet inte, varken om vi utmärker oss eller i så fall varför. Ekonomi är väl lite känsligt överallt.
RaderaBra inlägg!
SvaraRaderaJag blir bara deprimerad när jag tänker på de flesta i min omgivning. Visst skulle de kunna göra saker för att få det bättre, men det kanske är kört. Har insett att jag/vi som kan spara så mycket nog verkligen kan sticka i ögonen på folk. Fattade inte det innan. Var bara glad, ville lära mig, inspirera. Är så min personlighet är..
Sen verkar ingen vilja göra några ändringar ändå, så jag har gett upp faktiskt.. orkar inte. Kan räkna upp en hel lista med folk som vill ha det som de alltid haft det. Tror faktiskt enda man kan göra är att köra sitt eget race. Tillsammans med sin älskling då om man har nån som tycker samma. Jag har väldigt tur som har det. Vi är ett vinnande team. Resten.. ja.. alltså de kanske kan bli inspirerade när de ser att man själv är glad, men det är nog rätt kört..
Läste någonstans att vill man bryta vanor hos nån ska man bara vara ett föredöme själv. Strunta i att försöka ge råd. Fan vad svårt det är att vara tyst, men ju äldre man blir inser man världen är som den är. Var samma när jag var yngre, fattade verkligen inte hur folk kunde vara otrogna. Tyckte de var helt sjuka i huvudet. Idag förstår jag de har inte så lätt. Ingen har det lätt. Är mycket mer vidsynt och det kanske var målet att bli mer som Dalai Lama och älska världen som den är.
Har redan 222 ämnen på min prata inte om lista som jag försöker parera med kunder, vänner, släktingar etc, Min partner är mycket bättre socialt tränad än mig. Mer rumsren, haha.. ger mig ofta tips om att det där ska du inte prata om babe..
Man får parera helt enkelt, och le..
Ja, det är nog svårt att hjälpa folk som inte vill bli hjälpta. Fast om de inte ens begriper att de behöver hjälp kommer det inte heller ändra sig, så jag vet inte.
RaderaOtippat att du skulle nämna Dalai Lama som ett kärleksfullt föredöme. Jag vet minst ett ämne där ni skiljer er åt rejält, men låt oss inte gå dit :-).
Aha, var mest jag såg honom i intervju i tv igår, vet inte riktigt vad han står för, är mest bra på att snacka på ;)
RaderaOm vi tar senaste åren har jag försökt hjälpa med detta:
* Kronofogden jagar, ingenstans att bo, kan hjälpa till rensa upp allt, sortera, men tänker inte ge pengar.
* Hjälpa fixa jobb till nån som inte vill ha jobb. Lagt ned nu, undviker det ämnet. Tickande bomb där med, men största hoppet är nån avlider så det blir arv.
* Nån säljer lgh, sticker utomlands, kommer tillbaka utan möjlighet till boende. Jag sa snälla sälj inte, men det gjorde personen iaf. Nu är det inte alltför lätt..
Inget intresse av sparande där, massa skulder, branten kommer närmare..
* Hjälpa minst två att bli mer framgångsrika för att hitta partners. En är iaf lite mer läraktig, men tror lite de som alltid vart singlar har det jäkligt svårt.. - även om de "vill". Tror inte på det där "vill" för kravlistan är för hög..
* Motivera personen börjar träna så hen slipper dö vid 50 .. går inte alls. Lagt ned. Vart på om sparande där med, bara glömma. Så när personen blir arbetslös varje gång är det total panik eller ångest..
* Hjälpa äldre pensionär med ekonomi, prata med barnen, få bidrag, bara glömma.. är som en envis hund.
* Hjälpa vän styra upp det mesta. Har så dålig koll på ekonomi så jag gråter, ger bort allt till pojkvän, men orkar inte ens umgås längre. Är så mycket strul med allt.
Att du orkar! Jag har inte försökt engagera mig så där mycket i andra under hela mitt liv, och definitivt inte så många olika personer. Tror att jag hade gått sönder då och bara gett upp på allt och alla.
RaderaNågra har vart kollegor, nån annan är släkting, nån är ex klient, nån är/har vart inneboende.. finns alltså ett naturligt samband att vi kommit varann nära och börjat prata om mer än väder och vind. Sen har några vart väldigt hjälpsamma med annat, så jag går inte bara runt och leker god ängel på dagarna. Men jag är lite trött nu faktiskt, så några av ovan träffar jag rätt sällan eller aldrig, orkar inte engagera mig mer. Problemet är väl att jag är rätt duktig på att styra upp speciellt praktiska saker. Därför tycker jag ofta jag kan hjälpa eller motivera andra att få det bättre. Fast jag tror ändå inte det är rätt väg att gå.. vet faktiskt inte. Tror man blir för involverad och får för mycket ångest av deras problem i slutändan. Sen kanske jag har lite dåligt samvete att jag/vi har det så himla bra? Fast vi har ju jobbat för det. Jag har jobbat väldigt hårt i livet. Är rätt trött och gammal nu. Även om allt kan försvinna här och nu. Är seriöst inte lika intresserad av andra längre. Tror mer på att kokonga in mig med min älskling och jobba för vårt liv.
RaderaFrågade min partner nu om jag har en förmåga att engagera mig/vilja hjälpa andra för mycket och så var det.
RaderaJag borde begränsa den sidan när det kommer till privata men leva ut den jobbmässigt där mitt engagemang faktiskt betalas. Ska verkligen fundera på det. För jag har ju märkt genom åren att ens engagemang i att hjälpa andra är väldigt otacksamt. Ofta snurrar man bara in sig i deras problem och sen går allt åt skogen. Man brukar må rätt dåligt av det med. Tror inte det är nåt bra investeringstips faktiskt. Ska fundera på hur jag ska bli mindre engagerad privat, är svårt för mig som inte är typiskt tråksvensk att vare beige..
Utan att veta låter det som att partnern kan ha rätt. Du behöver ju inte se det som att du ska engagera dig mindre, snarare att lägga krutet på färre ställen för att det ska välinvesterad tid.
RaderaJa du har helt rätt. Min partner är också väldigt smart och förnuftig. Ska öva mig på detta 2019. För nu har jag provat detta i såååååå många år (alltid faktiskt, har det hemifrån, mamma var likadan, skulle hjälpa hela världen)och tycker inte det ger så bra resultat som jag hoppats! Ska öva mig på nya fraser, bli mer som en psykolog som speglar, inte kommer med massa råd, inte försöker styra upp deras liv ...
RaderaÄr isåfall bättre jag lägger den energin på jobbet så jag därigenom tjänar pengar på det. Vilket kanske gör mig mer egoistisk, vet inte, men det är väl rätt okej att vara egoistisk med. Alla andra är ju det. Ända jag hoppas är de inte kommer sen och vill bli försörjda eller inte har någonstans att bo. Delvis också orsak jag försökt styra upp deras liv. För att jag seriöst oroar mig för dem.
Fast man får väl vara lite hård då, sen är ändå närmste släktingar de som i första hand ska hjälpa till..
Egentligen håller jag med om att initiativet måste komma från den som vill förändras, men tänker mig också att det verkar finnas tillstånd som man kan likna vid en svulst som måste avlägsnas med yttre medel och genom en läkares hjälp. Då hjälper inte enbart vilja att vilja bli av med tumören. Man skulle ju kunna tänka sig att många fler problem faktiskt befinner sig på den nivån än vad det kan förefalla som vid första anblicken.
SvaraRaderaEn till aspekt som alltför sällan uppmärksammas är människans behov av tillhörighet och gemenskap för förändring och läkning. Ingen är en isolerad ö och jag tror att kraften i äkta möten och engagemang mellan människor är underskattad som förändringskraft. Kraften som då kommer inifrån den behövande har då internaliserats efter mottagande av kraft från känslan av värde och tillhörighet.
Om man speglar eländet för en hjälpbehövande så att denne själv kan se sig själv utifrån och därmed få syn på sig och sin situation kan empatin från den som visat upp spegeln smitta av sig på den behövande som plötsligt får en gnutta självrespekt och känner empati för sig själv i spegeln. Tidigare har denne inte kunnat se på sig själv utifrån. Nu går det lättare och man kan börja ta ansvar för sig själv. Det blir "sig" som tar ansvar för sitt yttre "man" (individen), som är den yttre person som verkar synligt i världen och som man tidigare identifierade sig med i avsaknad av känslan av "mig" och "sig". Detta bygger vidare en mer sund identitet och man kan ta sig ur en negativ offerroll. Menar just negativ, offerrollen är ett faktum om man är eller varit utsatt för något, på så sätt är detta med att vara offer helt neutralt. Men att förbli offer utan hjälp att ta sig ur sin utsatthet, skapar det den negativa offerrollen, dvs att man kan inte lära sig något av den negativa händelsen och inte heller sörja klart och läka ihop efter händelsen. Det enda som återstår är i så fall är bitterhet, rationaliseringar och att skylla på andra, i vissa fall rättfärdigt dessvärre.
Har funderat på att fotografera vissa ställen i ett hem och visa upp för ägaren. Även visa upp bilder på personen själv. Det kan komma att bli smärtsamt eftersom personen inte sett bilder på sig själv på åratal, inte heller fått sann feedback om sitt leverne annat än från mina ord. Har en tanke om att bilderna kommer att skaka om och avslöja det som egentligen är mitt framför ögonen varje dag och i badrumsspegeln men som ändå inte uppmärksammas.
I vårt samhälle har vissa saker gått snett vad gäller hjälp till offer. Låt säga att någon verkligen är ett offer, utsatt för "orättvis olycka". Samhället kan då antingen avvisa personen och försätta denne i ännu värre offerposition genom att hänvisa till det egna ansvaret. Om det är en svulst inblandad här så kommer bara äkta empati eller en handfast yttre aktion/operation att förbättra eller helt lösa situationen. Samhället kan även spela empatiskt och ta över ansvaret för "stackaren", vilket inte löser något annat än yttre, synliga problem men startar ett beroendeförhållande, alltså så tillvida "empatin" enbart var fokuserad på de yttre materiella behoven. Och det blir ju ofta så i en värld där existentiella behov inte alltid är medvetna företeelser på samhällsnivå.
Hur tokigt blir det då inte när personer inte ens är äkta offer. Empatin, både äkta och spelad, urholkas av röran och det blir lättare att bara avfärda alla, dra dem över en kam och dra sig undan och sköta sig själv, "ta ansvar för sig" och strunta i andra, både rättmätigt men ändå med vetskap om att vi också i har ansvar för vår nästa, inte för dennes liv, utan ansvar i betydelsen att vi är beroende av andra för att gemenskaper och samhället ska fungera på även på sikt. Om man gör det enkelt för sig och bara delar upp människor enligt de två kategorierna (negativa) offer och ansvarsfulla lär det inte bidra till ökat ansvarstagande eftersom engagemang, empati och gemenskapsskapande åtgärder då inte prioriteras.
Ser fram emot del 2 imorgon!
/Eva
Men inte ens en cancerpatient kan du operera om denne säger sig vilja ha kvar tumören.
RaderaAtt se sig själv utifrån tycks snudd på omöjligt för en del.
"Samhället kan då antingen avvisa personen och försätta denne i ännu värre offerposition genom att hänvisa till det egna ansvaret."
Så kan det vara, men ännu oftare tycker jag samhället accepterar offerkoftor vilket gör att människor som inte skulle behöva vara offer tar på sig den rollen och alla spelar med tills det blir sant. Som du också är inne på.
"Även visa upp bilder på personen själv." För några år sedan fick jag se en nytagen bild på mig själv, och kära nån vilken skillnad det var jämfört med den bild av mig själv jag hade i skallen. Uschanbuschan! Inte alls roligt, men så väldigt nyttigt. Det fick mig att ändra på ett och annat.
RaderaWien-Lars
Själv har jag mest chockats av bilder av mig själv som ung och tänkt att oj så plufsig och otränad jag såg ut. Hade jag sett dem tidigare hade jag kanske tagit tag i det tidigare.
RaderaHelvete vad jag pressar folk i min närhet. Har lärt mig att ISK, månatlig överföring och hens lönekontobanks globalindexfond är i stort sett maximalt man kan tvinga på folk. Överkurs är avanza, enskilda aktier och 10%+ av lönsparande.
SvaraRaderaKan du få någon som inte sparar att skaffa ett ISK och ett regelbundet sparande har du kommit långt.
RaderaPrecis mina tankar de senaste dagarna. "Det är lätt att bli lite missionerande när man tycker sig ha hittat något riktigt bra", precis detta brottas jag med. Jag vill ju så gärna dela med mig men många gånger har jag fått känslan av att personen som jag vill upplysa tror att jag pratar om hur duktig/präktig jag är, inte att jag gör det i syftet att hjälpa. Svår balansgång det där....
SvaraRaderaJa, det är svårt. Antagligen räcker det inte ens med att uttryckligen säga att man inte har för avsikt att berätta om sin egen präktighet, för det kan i sig uppfattas som präktigt.
RaderaSen känner jag några riktigt härliga och positiva människor också. De ger såå mycket energi! Enkla att umgås med. Har en strategi för att parera problem. Ofta är de framgångsrika på nåt, glada, massa bollar i luften. Väldigt roliga att umgås med och är man själv lite låg nån gång blir man helt upplyft. De är inte heller rädda för andras framgång, försöker aldrig dra ned, ger allt tummen upp när man berättar nåt som åh vad kul för dig!
SvaraRaderaJag tror för vår del ska vi ju mer friare ekonomiskt vi blir omge oss mer med sådana människor. Vi kommer må bättre av det.
Har rensat bekantskapskretsen alla år, tror man måste det för att själv utvecklas och kunna släppa in andra..
Samtidigt vurmar man lite för de andra, men när det inte ger så mycket tillbaka vete sjutton. Tycker det är svårt för är också plikttrogen och får dåligt samvete..
Ja, man behöver rensa i adressboken ibland och där tror jag att det är vettigt att vara egoistisk. Livet kan inte gå ut på att utveckla andra på bekostnad av sig själv.
RaderaSåna där vänner och bekanta har jag också. En av de har sambo och ett barn, låg hyra och två hyfsade heltidsinkomster. Skulle gissat att de kanske får ut runt 50 000 kr i månaden efter skatt tillsammans.
SvaraRaderade har aldrig pengar över i månades slut, de köper precis att på kredit, resor, bil, hemelektronik, möbler osv. Det enda de betalar direkt är i princip mat.
Jag lyckades få honom att skaffa konto på avanza och han valde att han skulle köpa någon riktig skitaktie, jag argumenterade emot men till slut så tyckte jag att det var bättre att han alls sparade och försökte än att inte göra det. Så illa var det trots allt inte.
Jag kollade med honom efter några veckor hur det gick men det gick så klart för långsamt med kursutvecklingen, det var roligare med svenska spel där kunde man dubbla pengarna på en eftermiddag, inte för att man gjorde det men det var roligare ändå. Ytterligare lite tid förflöt och det gick ju så långsamt även en bra kursuppgång blev ju liksom inga pengar i hans ögon om han hade haft mer pengar sparat hade det kanske varit roligare.
Efter ytterligare en tid hade han sålt allt för han behövde pengarna som fickpengar på en utlandsresa som köpts på kredit.......
Lite senare fick han en diagnos som han skulle få försäkringsersättning för och jag försökte försynt påtala att det var ju en bra klumpsumma att börja spara eftersom det var så svårt att spara 1 000 kr i månaden och det hände ju ingenting. Nej då skulle de unna sig för de var han och sambon så värda.
Jag blir så jävla förbannad på det här för han är ju inte ensam att agera på det här sättet. Om skiten sen träffar fläkten ska jag leva på mina sparpengar medan han ska få bidrag, det är så fruktansvärt fult.
Alltså det där att "unna sig". Vet inte hur många Lyxfällanfamiljer som pratat om att unna sig ditt och datt. Sedan sitter de i skiten och mår dåligt dygnet runt över sin situation. Om det är att unna sig låter jag hellre bli.
RaderaDet är klart att grabben ska ha bidrag. Så är det ju och så kommer det att förbli i Sverige inom överskådlig framtid.
RaderaDet låter som han tillhör kategorin som styrs av snabba belöningar, så sparande med blicken på horisonten och på lång sikt funkar nog inte så bra. Antagligen funkar nog det här med "uppesittarkväll" där folk tillsammans på twitter och annat sporrar varandra att köpa aktier precis när pengarna från lönen kommit in på kontot, dvs några få minuter efter midnatt.
Något annat kan väl vara de här apparna som "rundar upp" vid köp och sätter växelpengarna på ett sparkonto. Och eftersom det köps på kredit så kanske sådana däringa cash-back-siter även skulle funka?
Det funkar liksom undermedvetet och det behövs ingen input från honom. Och pengarna syns inte, så det blir ingen mental belastning.
Men det är antagligen att hoppas att något av det ovanstående skulle appellera, vilket det antagligen inte kommer att göra. Det är nog något psykologiskt i form av byta en vana mot en annan (bättre) vana som möjligen skulle funka, eller att han får se att någon nästan exakt likadan som han själv gör på ett annat sätt men ändå har samma sorts upplevelser men även är rika som troll och kan göra mycket mer än vad de själva kan. Det är väl det som kallas för upplevelsebaserad utbildning?
Att hjälpas åt att inspirera varandra känns som en helt annan kategori. Det tror jag på även om jag själv är dålig på sånt där uppesittarkvällbeteende.
RaderaAppar som manipulerar funkar kanske för en del, men det känns fel väg att gå att försöka lura sig själv.
Avstår helst från att ge finansiella råd. Gav en arbetskompis rådet att börja spara i en billig indexfond, detta var i slutet av 2014. Denne valde Avanza Zero, och det tog nog två år innan hans besparingar var uppe på plus igen. Gissa vad man fick höra om detta under tiden.
SvaraRaderaFolk i min närhet vet att jag är intresserad av sparande, aktier, fonder etc, och vill de ha hjälp får de fråga.
Det är nog väldigt smart Snålgrisen. Då undviker man många problem och slipper bli för innästlad..
RaderaDu får tipsa dem om valfri ekonomipodd som numera aldrig missar att minst två gånger per avsnitt berätta att "värdepapper kan gå upp och ner i värde".
RaderaMen efter två år VAR han uppe på plus. Det hade han inte varit om han inte sparat.
Att ge spartips är lite som att sälja en begagnad bil till en kompis eller någon på jobbet - du kommer alltid få höra hur dåligt det går.
RaderaDen risken är överhängande, men jag har faktiskt aldrig drabbats av att någon velat "reklamera" ett börstips från mig. Jag försöker vara tydlig med att jag inte sitter på facit och det har accepterats.
RaderaGer aldrig tips eller råd. Det är som gjort för att drabbas av dåligt samvete.
RaderaIstället delar jag gärna med mig av mina egna placeringar.
//Krusse
Så kan man ju göra, men för att det ska funka måste det ju redan finnas ett sparande och kanske ett börsintresse också. Det stora problemet tycker jag är människor som bränner allt på skit. De har ingen nytta av att veta att det är bra utdelning och lågt P/E-tal i den eller den aktien.
RaderaMen var finns den ekonomicoach som fler än jag skulle vilja gå hos några gånger? För några år sedan gick jag hos en psykolog, med vars hjälp jag rätade upp livet. Skulle gladeligen betala för motsvarande hjälp med en del förändringar i min ekonomi.
SvaraRaderaWien-Lars
Bra fråga! Som jag skrev häromdagen tror jag att kommunens budget- och skuldrådgivare mest ägnar sig åt att släcka bränder när det redan gått åt helvete. Det som finns på privata marknaden har påfallande ofta lite pyramidspelsvarning.
RaderaJag skulle säga att de förmodligen finns någon i din omgivning, men du måste signalera att du vill ha hjälpen.
RaderaNja, dels bör man iaktta viss försiktighet när det kommer till ekonomi och vänner, dels tror jag att de flesta har nog med sitt eget.
RaderaJag har suttit ned med många av mina kollegor för att hjälpa dem med deras ekonomi. Det har varit uppskattat men frågan är hur mycket det faktiskt hjälpt dem. Vi hade till och med en ekonomiklubb för nåt år sen. Men jag orkade inte med den längre när deltagandet minskade. Jag menar om man inte orkar hoppa över en fikarast varannan vecka för att mötas och prata om ekonomi, då är det rätt hopplöst.
SvaraRaderaJa, då drar det ju bara ner ens egen entusiasm och blir en lose-lose.
RaderaKänner igen mig i det du säger. Blir så frustrerad på att försöka hjälpa kollegor/vänner/familjemedlemmar osv. som inte vill ha hjälp!
RaderaHar med hjälp av min sambo kommit till insikt att de helt enkelt inte vill ha hjälp/vet om att de behöver...
Är så sjukt frustrerande, rent ut sagt, när man sitter på lösningen till de ekonomiska problemen de har...men de kan inte se lösningen/ser vägen dit...
Oftast vill de ha "Quick fix" eller snabba pengar...
// Tack för att ni finns, känner igen mig i er alla...
Alla dessa som på fullt allvar tror att 5% till 10% i månaden är fullt möjligt....
RaderaOch som ser ut som frågetecken när man frågar hur skulle världen se ut om det var möjligt...
De kan inte tänka alls
De gånger de i bekantskapskretsen som vet att jag är ekonomiskt oberoende velat ha ekonomiska tips så har det alltid- verkligen alltid - varit samma fråga: "har du några tips på nån aktie som kommer gå upp"? Ingen i bekantskapskretsen har ställt de mer väsentliga frågorna - hur måste man tänka/vara för att bli rik, hur ska man se på inkomst av tjänst vs inkomst av kapital, ränta på ränta etc. Alla vill bli rika snabbt - ett bra aktieklipp liksom..
SvaraRaderaGenerellt så tycker jag det är oändligt mkt svårare att lära någon
annan att sköta sig smart ekonomiskt än att göra det själv - en stor del sitter i personlighet/läggning och hur lär man ut det?
Det är ungefär som att ställa frågan: vilken lottorad ska jag ha för att få sex eller sju rätta nummer i nästa dragning.
RaderaJa, hur lär man ut personlighet/läggning? Genom att konstant påminna och formulera frågeställningen på olika sätt, med olika exempel från livets alla vinklar och vrår kan man iallafall få upp ett intresse - om det görs på rätt sätt.
Därför är alla bloggar som berör detta ämne så viktiga, och att bloggarna tar upp ämnet ur så många olika vinklar inte minst.
Och att det är viktigt förstår vi också genom att ämnet lämnas helt vind för våg av de vanliga utbildningsinstitutionerna.
Invert, always invert som den goda Charlie Munger säger
Man vill ha resultatet, inte vägen dit. Kanske förstår de inte ens att det är en väg utan hoppas att det ska vara lite som att just vinna på lotto.
RaderaTesta att nästa gång svara: "Det är fel fråga." Om de då direkt tappar intresset betyder det att de bara vill hitta genvägar, men kanske förstår de inte bättre och är villiga att ompröva.
Troligen inte, men man vet aldrig.
Är lustigt folk inte kan se bakom dessa snabba belöningar? Haft en del tjejkompisar som vart avis på mig vilket ju är så träligt.. kan gälla det mesta. Varför förstår inte människor att det alltid ligger nån slags jobb och ofta hårt jobb bakom nån slags succé? Är av den gamla skolan, vill du ha nåt var beredd att jobba för det, men ingen verkar vara så intresserad av det, de vill bara ha..
RaderaMan vill väl inte se att man redan hade kunnat vara framme vid målet om man bara jobbat för det. Lättare att konstatera att det beror på bristande anlag, fel kön eller varför inte otur. Jag är barnsligt förtjust i Ingemar Stenmark-citatet: "Jag vet ingenting om tur. Bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag."
RaderaJa så kan det vara. Du är riktigt smart Micke! Bra citat också.
RaderaOerhört intressant och givande diskussion idag om viljan att dela med sig av sina nyvunna (för egen del) insikter och aha-upplevelser. Det kliar verkligen i en när man just upptäckt och börjat fatta det här med aktier, ränta på ränta osv. Man vill så gärna inviga andra. Det är ju så himla roligt. Men nog bäst att undvika det fast det är jäkligt svårt alltså. Tack för en mycket bra blogg!//Marie-Louise
SvaraRaderaTack!
RaderaJa, jag har liknande känsla kring löpning, rökstopp och att slänga ut tv:n. Väldigt svårt att låta bli att övertala, men också väldigt svårt att lyckas.
Vad gör du istället för att se på tv? Alltså vad ska man göra? Har supertrist nu i januari..
RaderaLyssnar på poddar. Det gör mig mycket mer aktiv i huvudet, och för den delen även fysiskt. Har helt vant mig av med att sitta och glo på ett program när man kan passa på att springa, promenera, diska, laga mat, städa eller göra något annat samtidigt.
RaderaAha. Ja det vore nog bra. Man blir nog smartare av det.
RaderaFörmågan att avstå en belöning nu för dubbel belöning i morgon är i hög mån genetisk och inte någonting som kan läras ut.
SvaraRaderaVisst kan man lära sig nya färdigheter och utveckla dessa, men man måste ha grundförutsättningarna. Om du inte har dem är det lönlöst.
En stor skara människor lever verkligen i nuet och är inte kapabla att se sin plats i tiden. De ser inte att vad de har nu är ett resultat av vad de har gjort förr och identifierar sig ibland inte ens med sina forna jag.
Hur skall dessa kunna förstå att vad de gör idag har konsekvenser för sina framtida jag?
"Each day, the Kung San walked long distances to the mongongo groves to collect their fruits.
Once he asked a tribesman why nobody had ever made an attempt to grow mongongo trees near some of the permanent water holes where the tribe resided. "You could do that if you wanted to," he replied, "but by the time the trees bore fruit, you would be long dead." - Antropologen Richard Lee
Det må skilja mycket på gemene svensk och gemene !Kung San, men det finns även en stor genetisk variation inom ett folk och man måste förstå att din verklighet inte är din nästas.
Varför skriver jag detta?
Jag vet inte egentligen, men det har gjort mig mer ödmjuk mot mina mindre lyckligt lottade landsmän. Förr kunde jag uttala mig lite hårdare om Homo Svedius Lyxfällius men jag tänker oftare idag att man är vad man är för att man är vad man är. De är som de är för att de är som de är.
Håller med om att det mycket väl kan vara väldigt genetiskt, men det innebär ju inte att det är hopplöst. Särskilt när det handlar om beteende går det att sätta sig upp mot arvsmassan och t ex bli eller inte bli alkoholist, storsparare eller kick-junkie.
RaderaHej! Sparare av Naturen
RaderaNågot belägg på att det är genetiskt? Oavsett så kan man "skylla på genetik", allting är lättare när man kan lägga skulden på något varför jag, varför fick inte jag det, osv
Nu till fakta genetik en liten del av det som bestämmer hur vi kommer att bli som människor (rent fysiskt, utseende, längd, personlighet mm)
Nu till den viktiga delen epigenetik, som handlar om hur miljön påverkar hur vi blir och hur vissa gener slås på och av som kan komma i uttryck som hälsoproblem.
Människan kan välja hurdan vi vill bli men även hurdan vi uppfattas av människor beroende på hur vi väljer att agera i olika situationer som härleder till olika uttryck i omgivningen.
Mvh Anonym-m
För alla som istället för genetik "skyller" på miljö rekommenderar jag avsnitt om arv kontra miljö i den utmärkta norska serien Hjernevask: https://www.youtube.com/watch?v=97dBxYGGUGk
RaderaGissa om jag blir frustrerad när min vän berättar om ”deras” bankman de anlitat som ger de bra råd. Vid såna tillfällen är det stor nackdel att vi är anonyma med Aktiepappa även om hon vet mitt ekonomiska intresse. /Aktieflickvännen
SvaraRaderaAktiepappa - en blogg om ekonomi och aktier
Man borde inte behöva ha ett namn som öppnar dörrar så länge man har bra idéer. Vännen är väl vän för att hon uppskattar dig som person, och borde då kunna lyssna på vad du har att säga.
RaderaMen visst är det svårt att konkurrera med "Bankmannen" även om alla på ett intellektuellt plan förstår att det är en person som får betalt för att hjälpa till. Troligen mer betalt för vissa råd än för andra, och inte nödvändigtvis de bästa.
Den här tråden har visserligen några år på nacken men rekommenderas ändå för den som vill få en inblick i hur en "rådgivare" på banken kan agera:
Raderahttps://www.flashback.org/t2481146
/Mad Max
Tragiskt! De flesta 90-åringar har troligen ännu större tilltro till "Bankmannen" än snittet. De har förmodligen upplevt hederlig bankpersonal i sin ungdom.
RaderaDet är som med alla andra råd, det är bara de som vill ha dem som tar emot dem. De som vill handla på kredit och anser att det är en mänsklig rättighet att ha under 2% i bolåneränta vill inte veta hur man sparar för framtiden för de har ingen lust att göra det. De som börjar bli oroliga inför framtiden och börjar tänka om kring ekonomin, de vill oftast ha råd och är mottagliga för sådana. En del måste det skita sig rejält för innan de ändrar sig (tex jag) men i Sverige går det att fortsätta på samma vis i till synes all oändlighet. Nya lån täcker de gamla, nya krediter täcker gamla krediter etc. i åratal kan man fortsätta och summorna hinner bli enorma.
SvaraRaderaMen om de visste vad som fanns i "plusskålen" kanske de skulle vilja? Bara det att de tror att sånt andra lyckas uppnå ändå vore omöjligt för dem. För när det väl gått så illa som du beskriver är det antagligen omöjligt på riktigt.
RaderaKanske. Hade aldrig trott jag skulle hålla på med aktier. Sprang på en kille som sa han hade massa tid, softa på balkongen, kunde träna lite när som, jobbade hemifrån.. Lät ju jättebra! Han pysslade med aktier och jag bara kände wow, sådär vill jag också ha! Vaddå kan man få pengar utan att göra nåt för dem? Sa du aktier?
RaderaÄr inte så smart ibland, haha, men gick in när det presenterades på rätt sätt.
Även haft en kompis som jobbade med aktier, men det lät så avancerat, fattade inget.. så hittar man rätt vinkel till folk tror jag det kan gå in... min vinkel var att spara pengar för att stoppa in i aktier så man kunde sitta på balkongen. Det fattade jag,.. spara-köpa aktier-få pengar för att man sparar-sitta på balkongen aha.. okej.. enkelt. Funkade för min hjärna. Är inget geni.
Kanske om man lyckas trycka på rätt ställen på andra kommer de förstå, men är nog svårt vilken vinkel man ska närma sig eftersom alla är olika? En del nappar på sovmorgnar och balkongmys, andra behöver se nåt annat för sig som tidig pension, trygghet.. ja jag vet inte. Tycker alla sågar mig runt om, eller så är de ointresserade, fast nåt gör vi uppenbarligen rätt eftersom vi får mer och mer pengar hela tiden..
Jag har inte så stor erfarenhet av att försöka hjälpa, det är oftast andra som försökt hjälpa mig. Jag har ibland när någon sagt något vänligt hjälpande samt vettigt utan att raljera hajat till men sedan slagit bort det för att jag har inte velat ändra mig. Jag visste hela tiden vad som krävdes, sluta spendera pengar jag inte hade men jag ville inte sluta. Varför göra idag det du kan göra imorgon? Jag gjord ringer aktivt val där jag tänkte att ”nu ska jag agera dumdristigt och förstöra min framtid” utan jag lät helt enkelt bli att tänka så mycket på det hela. Jag satte en enorm tilltro till mitt framtida jag. Jag skulle börja spara, jag skulle inte handla mer på kredit men åren gick...
RaderaEns framtida jag är en överskattad jävel. Den där som ska komma igång med sparande, träning, viktnedgång, lära sig ett par språk och sluta röka.
RaderaVisst vet man ofta vad som bör göras, på ett ungefär. Men kanske kan rätt knuff få oss att ta första steget. Det är ju det som är svårast.
Skulle aldrig få för mig att ge konkreta råd om någon inte ber om det. Kan mycket väl prata ekonomi med folk, men bara allmänt.
SvaraRaderaDäremot är det annorlunda med barnen. När sonen flyttade hemifrån så gick jag igenom hur han skulle göra budget, hjälpte honom öppna konto hos Avanza, och framförallt visade hur ränta på ränta fungerar. Idag sparar han både i aktier och fonder. Hans numera sambo har också blivit intresserad.
Dessutom har jag fått en systerdotter intresserad. Men jag ger dom inte råd om vilka aktier de ska köpa, utan pratar mer allmänt om ränta på ränta, att de som är unga har tiden framför sig, att tiden är en viktig faktor. Men kul att man kan inspirera andra.
Jag tänker inte gå runt som missionär, men om någon man känner har dålig ekonomi och man ser hur det med enkla medel skulle gå att ändra på är det svårt att inte komma med förslag.
RaderaAnnars föredrar jag din metod, att inspirera utan pekpinnar. Tror inte att jag lyckats lika bra som du där.
Att föreslå konkreta aktier gör inte jag heller. Det närmaste jag kommit är som sagt när bekanta bett mig titta över deras fondportfölj och jag upptäckt klara brister.
SvaraRaderaHej Sparo!
Liten fundering angående att vara försiktig med vad man pratar om.
Tycker personligen att det att viktigt att kunna dela mig sig att naturens åttoende underverk som Einstein må ha uttryckt "Ränta på ränta effekten".
För att vi ska kunna utvecklas behöver vi öppna upp oss för nytänkande för att kunna utvecklas när man minst anar det så har någon faktiskt tagit till sig lite och börjat månadsspara, ta med sig matlåda, fundera över deras konsumtion.
Om det så är en människa som har nytta av något jag någonsin nämnt eller sagt så är det värt det :). Visst kan man få en del kritik även en hel del folk med svartsjuka med mera men livet är inte rättvist eller hur?
Man kan göra något åt saken eller låta ditt dina tankar grumla över att någon har det bättre.
Dock är jag numera mer försiktig i vissa uttalanden då folk verkligen verkar ta illa emot att diskutera sådant som högst rör verkligheten och påverkar deras liv (ekonomi,politik, levnadsvanor, livssyn)
Mvh Anonym-m
Det vore jättebra om man kunde prata om alla ämnen med alla, men ibland är läget hopplöst. Ju fler gånger man pratar för döva öron eller möts av ilska desto mer tar det emot nästa gång. Samtidigt är det svårt att inte försöka hjälpa till när någon man bryr sig om har problem och man själv sitter på lösningen.
Radera