onsdag 30 januari 2019

Jobb utan lön

Katja, som tipsade mig att skriva ett inlägg om att få gymnasister att spara, kom med ett nytt förslag:
Förresten, vad anser ni om 'att inte göra vad som helst för pengar'? Jag försöker lära ut att man måste sätta arbetsinsatsen i relation till lönen, men även långsiktigt, om man tänker på en obetalt praktikplats kan ju vara mer givande i längden än att dra runt en kärra med reklamblad. Vad säger ni? -- Spara kan man bara pengar man har (tjänat).


Det här tycker jag är svårt för det är mycket att ta hänsyn till. Om vi är kvar på unga människor kan det kanske vara värt att investera tid för att få ett jobb. Många är de som tjatat till sig ett gratisjobb (”Jag kan koka kaffe!”), gjort sig oumbärliga och blivit rikligt belönade.

Å andra sidan tycker jag att det är viktigt att förstå sitt eget värde och slå vakt om det. När jag jobbade som ståuppkomiker hände det flera gånger att artistbokare ringde mig och undrade om jag kunde jobba för kaffepengar. ”Just den här kunden har väldigt liten budget, men det är ett viktigt gig som kommer leda till fler fullbetalda jobb längre fram.


Kanske blev jag inte utnyttjad på samma sätt som provjobbande servitriser som byts ut mot nya när det blivit dags att få lön. Kanske var det bokarens förhoppning att verkligen ge mig vettiga jobb, men ofta betydde ”löftet” att man alltid fick de där bokningarna från kunder som egentligen inte hade råd. Bokaren kunde säga att han var skyldig mig en tjänst, men utlovade tjänster sätter inte mat på bordet.

Så var drar man gränsen? Jag tror att man får känna det från fall till fall. När jag provskrivit för tv vet jag att valet varit ”spekjobb” eller inget alls, men då har den möjliga belöningen varit värd arbetsinsatsen. Ofta är det mer tveksamt. Ställ då massor av följdfrågor för att ta reda på oddsen för ett ”positivt väntevärde”. Börjar motparten slingra sig redan där har du svaret – spring!


Förklara din ståndpunkt. Att du varken kan eller vill jobba gratis om det inte med största sannolikhet leder framåt. Blir du lovad bättre betalt, bättre arbetstider eller nya kunder senare – kräv att få det skriftligt. Troligen håller det inte i domstol, men det gör åtminstone att du slipper höra att du missförstått vad som sagts och lär inte skada dina chanser.

Om du vill slippa luddiga gränsdragningar, brutna löften och allmän irritation kan du också välja att aldrig jobba för mindre pengar än du anser dig värd. Det är också en chanstagning, som kan leda till att du går miste om möjligheter, men i allmänhet tror jag att man gör klokt i att hävda sitt värde. Om inte du gör det kommer ingen annan att göra det åt dig.

31 kommentarer:

  1. Tidigt i karriären - absolut jobba gratis eller för mkt lite om det med största sannolikhet leder framåt och ger nya spännande möjligheter. Och förvänta dig inget skriftligt på att det kommer bli annorlunda längre fram - det är helt upp till dig själv att visa vad du går för och generera resultat

    Jag tror jag fick 5000 kr i praktikantpengar i London i början på karriären och det var väldigt tydligt att det var en minusaffär och att arbetsplatsen utnyttjande sin ställning som väldigt attraktiv. Spelade ingen roll. Sitta och tänka kronor i lön i början på karriären kan vara ganska kontraproduktivt. Tänka långsiktigt värde är i många fall bättre.



    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med till viss del. Problemet är att om du jobbar billigt mutar du in dig som "den som jobbar billigt", inte som "den som vill framåt".

      Radera
  2. "Om inte du gör det kommer ingen annan att göra det åt dig."

    Men Larsson, det är ju det som facket säger sig göra, det är motivationen till fackavgiften. Ja, frågan är om det faktiskt inte ingår i den statliga värdegrunden, dvs fackliga värdegrunden, dvs svt/sr värdegrund. Är det inte inskriven i den svenska grundlagen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och DET är orsaken till att jag aldrig varit med i facket, för jag har aldrig sett exempel på när det funkat. Tvärtom, ingen verkar bättre än facket på att stoppa utveckling som gynnar de anställda.

      Radera
  3. I statsmedia rapporteras det om de 4500 af-anställda som får se sig om efter annat jobb. Om du jobbar på arbetsförmedlingen borde det väl vaea extremt lätt att hitta ett nytt jobb, jag menar, du vet ju allt om att skriva och formulera cv så arbetsgivaren väljer just dig, du känner till alla tricks om vad arbetsgivare gillar och söker genom din mycket stora erfarenhet att avkoda jobbannonser
    Och så kan du alla subventioner som arbetsgivarna älskar på dina fem fingrar - samtliga aktuella fd af-anställda borde redan fått nya jobb.

    Eller var det så att i verkligheten tillför dessa myndighetsanställda inget värde och myndighetens verkliga uppgift är att hantera underlag för a-kasseutbetalningar. I tvärtomspråkets Sverige förmedlas naturligtvis inga arbeten på arbetsförmedlingen, men det har ju de flesta resan förstått, men den officella lögnen fortsätter att ihärdigt trumpetas ut

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har varit arbetslös och då gått till en förmedlare ett par gånger i månaden. Jag har också skrivit en tv-serie som skulle utspela sig på Arbetsförmedlingen (om något produktionsbolag haft det goda omdömet att köpa in den) och i arbetet med detta djupintervjuat en arbetsförmedlare.

      Med det sagt, nej, jag kan inte tänka mig att arbetsförmedlare är en bra bakgrund för någon typ av jobb på en konkurrensutsatt marknad.

      Radera
    2. Då har de fortfarande stor arbetsmarknad att söka på, som hela den offentligt finansierade sektorn inkl NGOs, politiska partier, fackföreningsrörelsen inkl alla dess underorganisationer såsom Aftonbladets ledarsida men inte minst SR, UR och SVT
      Af-anställda har ju redan i praktiken visat på den rätta värdegrunden i och med sin tidigare anställning så det borde vara räkmacka rakt in, kryddat med bidrag som gör att de kostar noll kronor för arbetsgivaren i minst tolv månader

      Radera
    3. Jadå, gott om möjligheter, men det är ändå en krympande marknad som ska rymma allt fler.

      Radera
    4. Då får man starta eget! "Förmedlingen" ska ju ut på privata aktörer (så är det ju redan sedan länge till viss del) och är du bra på att få folk i jobb borde det fungera.

      Har jobbat hos sådan privat aktör för 9 år sedan. Oj, vilken kassaklirr! Man drar in mängder med folk i små lokaler, gör något dagisaktigt och drar in storkovan från staten. Man anställer unga för detta eller folk med olika anställningsbidrag. Jag hade fristående roll som svensklärare för vuxna invandrare, varav hälften nästan analfabeter. Ändå var det 45 personer i litet rum för 20 som gällde. Efter en dryg vecka berättade jag för kollega att arbetsplatsen var kaos och situationen icke hållbar i längden. Hon skvallrade och jag åkte ut på fem minuters varsel. Ett halvår senare var chefen på löpet på AB i rollen som fifflare och bedragare av skattemedel. Det verkar gå troll i detta med arbetslösas situtation alldeles oavsett vem som sköter administrationen. Där det finns pengar att tjäna utan tillbörlig kontroll kommer man inte att kunna säkerställa kvalitet.

      Att få vuxna i egen försörjning som inte själva klarar att fixa det är knepigt. Själva den grundläggande självständigheten som krävs för att få ett jobb är ju inte alltid där och det av kulturella, språkliga, och kunskapsmässiga skäl bland annat.

      Återstår då att säljas billigt eller gratis till arbetsgivare. Men att det skulle skapa framtida chanser är nog att överskatta välviljan hos arbetsgivare. Har man en gång jobbat gratis eller nästan gratis värderas man lågt även framgent, om inte av andra så av en själv. Ens självbild skapas i samspel med andra och har spegeln visat att du förtjänar lite så är det lite du förtjänar.

      /Eva

      Radera
    5. Är du bra på att få folk i arbete jobbar du troligen inte på Arbetsförmedlingen, och hade jag ägt ett jobbcoachföretag av något slag hade jag hellre plockat in slumpvisa människor från gatan än att anställa statliga arbetsförmedlare. Självklart finns undantag, drivna, smarta och duktiga arbetsförmedlare. Men många kan de inte vara.

      Off-topic, men hur lär man ut svenska till vuxna, invandrade analfabeter? Det låter som en helt omöjlig uppgift. Jag kan inte sätta mig in i hur jag skulle kunna lära mig ett nytt språk om jag inte ens kunde skriva på mitt modersmål och därmed grundläggande teoretiska kunskaper.

      Radera
    6. @Anonym

      Klockrent!

      Nu är det upp till bevis för alla dessa CV fantomer.

      mvh

      Lars

      Radera
    7. Välkänt är att ett av de mest effektiva lärosätten för språk är det s.k. pillow-talk.
      Och de verkar vara införstådda med det, speciellt medelålders kvinnor enligt vad som kan utläsas ur rapporteringen

      Radera
    8. De rapporterna har gått mig helt förbi.

      Radera
    9. Micke, vågade inte skriva det du skrev om arbetsförmedlares förmåga till att fixa jobb åt andra. Det låter så illa och det borde ju finnas undantag. Vill inte racka ned på en hel yrkesgrupp offentligt på en blogg.

      På frågan hur man gör med svenskundervisningen så vet jag inte. Jag sökte inte det jobbet, det sökte mig. Frågade uttryckligen hur det hela var tänkt att gå till, var mycket tveksam. Men de försäkrade mig om att det fanns färdiga mallar, uppgifter och rutiner som jag snabbt skulle lära mig och dessutom skulle jag gå bredvid en annan de första två veckorna. Så blev det inte, hon stack gråtande andra dagen och det var redan då kalabalik. Inte heller fanns någon som helst dokumenterat hur man gjort förut. Det var till att improvisera! Ingen hade tid att svara på frågor heller. Totalt kaos. Nå, det var intressant att få en kort inblick i det hela. Ingen förvånades över min korta visit, folk kom och gick hela tiden.

      Det där med pillow-talk hade jag aldrig hört talas om. Det är väl självklart att språk bäst lärs ut i den praktiska verkligheten, i alla fall det talade språket. Ju mer intensiv relation, desto snabbare inlärning... ;)

      /Eva

      Radera
    10. Folk som inte begriper att generaliseringar har undantag kommer ändå inte fatta vad man säger till dem :-). Arbetsförmedlaren som hjälpte oss i manusarbetet var skärpt, men flera arbetsförmedlare jag själv träffade som arbetslös verkade faktiskt svagbegåvade.

      Och de som försäkrade dig om de färdiga mallarna och rutinerna, vad hade de att säga sedan? Så ruttet!

      Radera
    11. Intressant med den där tv-serien om arbetsförmedlingen du skrivit. Du verkar totalt inne i skrivvärlden. Du sitter väl och skriver på någon hemligt projekt nu också kan jag tänka.

      Den som kom med försäkringar var samma som kastade ut mig. Kände mig lite befriad ändå, jobbet var ju helt omöjligt att genomföra. Men jag fick genom ödets ironi min hämnd ändå och det helt utan min avsikt. För att uttrycka det kort: Hon själv slutade efter mig. Det visste jag inte om då. Ringde till den arbetsförmedling som samarbetade med företaget. Påtalade för chefen där problemet med alla arbetslösa de skickade till företaget och som de inte kunde ta hand om, hur oseriöst de agerade och nämnde min fd chefs (ovanliga) namn att lägga på minnet när hon skulle kontakta dem igen. Då svarade hon att hon just anställt just henne och tackade för den högintressanta informationen!

      /Eva

      Radera
    12. Starkt jobbat ändå att bli utkastad, även om jag förstår att du inte blev sur för det. Och synd att du inte ringde arbetsförmedlingen en vecka tidigare.

      Radera
  4. Jobba utan betalt? Seriöst, finns det ens människor som går på sådan skit idag? Varför då? Varför acceptera slaveri år 2019?
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du kan berätta vart jag ska skicka fakturan för januari månads bokförings- och deklarationsarbete vore det intressant. Skatteverket ville inte ha den ;-).

      Radera
    2. Fortnox, där har du en billig lösning för dig. Har du inte dem?

      Radera
  5. Manus? Det låter ju som en ide som kunde vara hur kul som helst! Typ som The Office kanske, min gamla favoritserie. Hur misslyckades du med att sälja in detta, ska du inte försöka igen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. På A kan vi inte, på B svarar jag nej. Vi körde ett varv med tv-kanaler och produktionsbolag. Sedan fick min manuskollega skriva långfilm istället och ville inte gå vidare med detta, så det var bara att bryta ihop och komma igen.

      Radera
  6. Egentligen är det trist att ingen vill göra något utan att få pengar. Om alla hade gjort några timmars samhällstjänst gratis per månad skulle mycket som nu inte blir gjort blivit utfört och vi hade kanske vågat närma oss okända lite mer än vad vi gör nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Titta inte på mig. Jag har skottat grannens parkeringsruta två gånger idag utan tillstymmelse till ersättning vid sidan av karma.

      Radera
  7. Låt Karma bli vår nya kryptovaluta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så knepigt att hålla reda på växelkursen bara.

      Radera
  8. Daglig uppdatering på börssidorna förmodar jag.

    SvaraRadera
  9. Tror man får känna av från fall till fall. Att komma in någonstans där chanserna att få bra betalt om man är duktig är alltid bra. Samtidigt måste man sätta sitt eget värde högt.
    Har jobbat mig delvis från botten till idag, och har väl lite filosofin att allt handlar om bra människor runt och kontakter. Idag en hel del rika kunder runt om just för att jag var duktig på att marknadsföra mig själv, sen övertyga andra om att jag var väldigt bra. Egentligen kan jag ingenting, som de visa brukar säga :) Fast får man in en fot där människor med bra pengar rör sig är det stor fördel. Övriga är inte lika kul att sälja till och man lär sig inte lika mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kunskaper är aldrig fel, men man måste som sagt få en möjlighet att tjäna pengar på det i närtid om det ska kunna kallas arbete.

      Radera