onsdag 9 januari 2019

Arbetseffektivitet

Vad som räknas eller inte räknas som arbete har jag varit inne på tidigare, och fortfarande inte löst. Är jobb sådant man tjänar pengar på har jag ägnat en del av min fritid i jul och nyår åt bokföring, och jobbat lite med att spela nätpoker. Ni hör ju själva hur dumt det låter.

Det var mycket lättare att räkna arbetstid som anställd. Då jobbade man från att man kom till arbetsplatsen tills att man åkte hem igen. I praktiken är det såklart inte så enkelt, men det är svårt att räkna på. Tidsstudiemän funkar för löpande band, men inte på ett kontor. Även SCB konstaterar att arbetad tid är en ”svårdefinierad variabel”.


De undersökningar som görs innehåller därför mest självrapporterad data. Den här t ex, där 58 procent av svenskarna uppgett att de är effektiva hela dagen, vilket är långt mer än tyskar och britter. Det kan såklart lika gärna betyda att svenskarna ljuger mer eller tror sig vara mer effektiva än de är.

Var tjugonde person uppger ”att de bara anser sig vara produktiva under halva arbetsdagen och sedan ägnar sig åt saker som inte har någon som helst anknytning till deras jobb”. Jag tror att den verkliga andelen som gör privata grejer på jobbet är högre än så, men de flesta lägger nog inte halva arbetsdagen på privat surfande, kaffe och trams.


Problemen som resulterar i att folk slöar bort arbetstid är säkert många.

Hämnd

Många trivs dåligt på sina jobb och skyller det på arbetsgivaren, men istället för att skaffa ett nytt jobb blir de kvar och manifesterar sitt missnöje genom att slösa på sin arbetstid. Det låter stört, men är nog ofta undermedvetet.

Grupptryck

På arbetsplatser med dålig ledning och dålig arbetsmoral får de som vill göra sitt jobb höra att de är inställsamma ögontjänare. Jag fattar inte hur man tänker, men det är mycket som inte jag fattar.

Stela villkor

Jag har haft flera jobb där jag börjat kl 7. Min hjärna funkar inte den tiden på dygnet, även om jag sovit i tolv timmar. Till viss del kunde jag skjuta fram intellektuellt krävande arbetsuppgifter ett par timmar, men ringde telefonen 7.02 kunde jag ju inte svara att jag pga biologiska orsaker inte kunde svara på frågor mitt i jävla natten.


Vidare funkar längre arbetspass bättre för mig. Alla arbetsdagar har en viss startsträcka, så jag skulle bli klart effektivare i en 4x10h-arbetsvecka än någonsin i en 5x8h-vecka.

Som tur är drabbas jag varken av trista arbetstider eller puckade arbetskamrater. Känner jag för att jobba gör jag det, oavsett om det är måndag eller söndag och om klockan är 07 (händer aldrig), 15 eller 01.30. Det uppskattas även av min arbetsgivare, alltså av mig.

46 kommentarer:

  1. Du har glömt en viktig orsak till att folk inte jobbar när de är på jobbet: dåligt organiserade verksamheter. Jag har haft flera jobb där dagens arbetsuppgifter enkelt kunnat klaras av på en eller två timmar, resten av dagen har jag ägnat åt att tja... andra saker. Det här problemet är säkert inte lika vanligt idag som förr, men jag tror ändå att det finns. Ibland behöver företag bara någon som finns på plats. Sådana jobb är fan själsdödande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant! Och håller med om att det kan vara själsdödande att bara behöva vara på jobbet. Å andra sidan har man ju då möjlighet att göra annat på betald arbetstid utan att ens skämmas för det. Jag läste in hela körkortsteorin på min nattjobb genom att ta fram Körkortsboken varje gång jag fick en stund över. Pluggade inte fem minuter utan att få betalt under tiden.

      Radera
  2. Enligt mitt sätt att se på det så är jobb = anställning, något man får en avlöning för och på jobbet utför man ett arbete.
    Du kan med mao säga att du inte har något jobb men arbetar med nätpoker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men jag har ju en enskild firma där jag jobbar men inte kan fakturera all tid. Menar du att det inte är jobb när jag jobbar med deklaration och bokslut, medan det är jobb om jag spelar nätpoker? Om jag förlorar eller går +/-0 när jag spelar, går det därigenom över från att vara jobb till att vara fritid?

      Radera
    2. Om du är anställd av dig själv så har du ett jobb och är du aktiv på ditt jobb så arbetar du. När du spelar nätpoker arbetar du. Det är ju inget jobb för du är väl inte anställd på casinot?
      Jobb = annat ord för anställning. Arbete = något man utför. Eller?

      Radera
    3. Jag har nog sett jobb och arbete som synonymer. Och nej, jag är inte anställd av casinot, så därför ser jag pokern som hobby, även när jag tjänar pengar på den.

      Radera
  3. Jag har inget jobb där jag kan slösa bort tiden då jag bara får betalt för resultat kan man säga. Sen förstår inte min arbetsgivare allt runt om. I min enskilda firma får jag också bara betalt för effektiv tid.

    Därför kan jag lägga 100 timmar på nåt av ovanstående jobb men får slå ut inkomsten jag får in på effektiva tiden. Mao rätt låg timlön om man ser det så. Har knappt nån semester heller vad många nu verkar räkna som semester, däremot ingår en del resor både inland och utland med jobbet. Samt jag kan jobba en hel del hemifrån vilket passar mig som helst vill laga min egen mat, träna tider som passar mig.

    Sen tycker jag alla inkomster räknas som typ av jobb, även aktieutdelning och inneboende. För det kräver viss ansträngning att hålla skeppet flytande. I princip kretsar hela mitt liv runt inkomster. Är väl rätt tråkig som inte är roligare än så, men har en FI plan samt hoppas vi ska kunna spara runt 500 000 per år vilket är väldigt mycket pengar. Kan bli 600 000 med. Vi får se. För dessa summor krävs fokus, målmedvetenhet och att man håller sig frisk.

    Trodde jag och min partner skulle få egen semester här (första på flera år) några veckor men kommer jobba fysiskt en vecka och sen online resten av tiden några timmar per dag. Är svårt att tacka nej när man är inne i jobbracet för då kommer inkomsterna till en samt man ser möjligheter överallt. Ibland har jag dåligt samvete att jag inte är som alla andra som bara nöjer mig. Kanske skulle göra mig till en mer närvarande partner, socialare kompis och släkting, men försöker fokusera mest på inkomster.
    Vill inte heller stressa runt för mycket för vill inte bli utbränd.

    Vann du nåt på nätpoker? Eller brukar du göra det? Isåfall hur mycket drar du in på det per år?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men om vi drar det till sin spets då. Vinner du på Triss är det knappast jobb.

      Ja, vinner jag inte spelar jag inte. Sedan går det inte att vinna jämt, men över tid. Vill inte säga några siffror men för 10-12 år sedan hade jag lätt kunnat försörja mig på att spela poker. Idag är det svårare, så med den tid jag lägger på det blir det i bästa fall ett hyfsat tillskott.

      Radera
    2. Nja, iofs inte, men man lär väl ha spelat på Triss 2334 ggr innan man vinner? :) Vissa har väl tur iofs.. jag spelar inget alls så. Livet är min stora spelplan. Typ kommer jag få bonus, komma jag fixa x och x och x.. förra året drog jag in bra med bonus :D Är ren gambling det med.. detta år kan bli noll, kanske blir av med jobb, kanske får gå ned halvtid, kanske lyckas bygga upp lilla företaget, kanske lyckas få mer jobb där, sådär rullar min hjärna :) Rätt oförutsägbar tillvaro..

      Varför är det svårare idag? Det är ju toppen att du är så duktig :)

      Radera
    3. Att vinna 25 kr eller en ny lott är nog större chans än en på 2334 gånger.

      Nätpoker var mycket större efter pokerboomen (2005?) än idag. De som konsekvent förlorade la av och inte lika många nya spelare har fyllt på. Idiottätheten är helt enkelt lägre.

      Radera
    4. Funderar på skatt o så. Om jag lägger mig jobbmässigt (det folk kallar jobb) precis under första gränsen för höginkomstskatt med anställning+enskild firma, sen har inneboende (40-50000 betalar man ej skatt på, ska även kolla detta år om man inte kan dra av för el, internet, etc, nån som nämnde det, isåfall hyr jag ut halva lgh på papper), sen jobbar på mina utdelningar borde jag tjäna mest på det jämfört med att skippa inneboende och jobba mer?

      Radera
    5. Intressanta tankegångar. Själv förstår jag som sagt inte hur inneboende kan vara alternativ inkomst värd att överväga, men där är vi ju olika.

      Radera
    6. Gillar du inte bo med folk?

      Radera
    7. Jag har inget emot konceptet familj, men vänner och rena främlingar vill jag inte ha så nära som i det egna hemmet mer än undantagsvis.

      Radera
    8. Ok. Har erbjudit ett par med 3 barn att flytta in med om allt strular sig med boende. Fast det kommer nog bli lite tufft men om alla har 1 madrass + 1-3 lådor med saker fungerar det. Stockholms bostadsmarknad är inte så lätt..

      Radera
    9. Jag hade hellre själv flyttat ut i skogen än bott med en familj på fem personer. Olika, som sagt.

      Radera
    10. Jo fast kan ju inte låta folk bo på gatan :( En 1:a 15 000, 2:a 25 000, 3:a 35 000. 1:a handskontrakt minst 15 000..
      Hos mig kan de få betala en högst moderat hyra om jag ens har hjärta att ta betalt då de har så knepigt ekonomisk, men vi får se, inte där än..

      Radera
  4. Arbetseffektivitet, jaha, ja det är viktigt att vara effektiv med sin tid, inte minst när någon betalar för arbetet eller tiden eller båda samtidigt. Det kan vara lite knepigt att alltid veta om det är arbetets kvalitet som efterfrågas eller att arbete utförs under en viss tid. Det är ju inte samma sak.

    Det kan uppstå många missförstånd om man är funtad på annat sätt än sin chef och/eller arbetskamrater. Själv är jag inriktad på kvalitet och frågar mig om syfte och rättar mig efter det. Men om man är betald för 8 timmar så anpassar jag arbetsmängden efter det, dvs jobbar inte mer än så även om arbetet egentligen skulle kräva det. Känner ingen skuld över det heller men det förväntas ju oftast att en kvinna gör det.

    Ofta verkar mest den synliga aktiviteten räknas som arbete, även om man inte gör något vettigt, utan bara ser ut att arbeta. Överdriver lite nu men läsaren förstår nog på ett ungefär. Suger energi att inte få arbeta effektivt och tänka på långsiktighet i det hela. Att det ens behöver bli ett problem säger väl något om hur lågt värderat ens arbete egentligen är. Att sluta tänka och bara göra enligt manualen skapar bäst kvalitet enligt chefen, men sämst enligt mig själv. Inte något han eller hon skulle säga rent ut, men så länge ingen utomstående klagar eller regler följs så är allt bra. Att skapa kundnöjdhet är den nya professionalismen.

    Man borde i vissa yrken anställa i första hand följsamma regelföljare som inte vill tänka själva och inte ta ansvar för något. Ju mindre man förstår av vad man då missar, desto bättre. Enklast så, och "kvaliteten" upprätthålls automatiskt.

    Det viktigaste: Gör inte fel. Att aktivt göra något bra kommer inte på fråga. Det kan vara stick i stäv med det manualen påbjuder. Då blir det fel. Gör inte fel. Var hellre passiv (och vänta på nya direktiv) än aktiv (och ta ansvar och tänk själv). Annars kan det gå riktigt fel. Även om resultatet blir bra. Resultatet är inte arbetarens ansvar, utan det är att följa direktivet. Ansvaret tar chefen - när du följt manualen. Och då kan det inte gå fel. Om något gått fel ändå, har du inte följt manualen fastän du gjort det. Manualen kan inte ha fel. Det är "den mänskliga faktorn" som är fel - dvs du som gjort rätt men ändå inte. Om du gjort fel, hade du gjort det rätta och tänkt själv. Men då hade det blivit fel ändå.

    /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Känner ingen skuld över det heller men det förväntas ju oftast att en kvinna gör det."

      Menar du att kvinnor i större utsträckning än män förväntas känna skuld om de inte hinner med sitt arbete på ordinarie arbetstid? Varför skulle det i så fall vara så? Jag frågar för att jag inte alls känner igen mig i bilden.

      "Att sluta tänka och bara göra enligt manualen skapar bäst kvalitet enligt chefen".

      Byt chef! Det kan säkert vara så på löpandebandjobb, men inte annars.

      Radera
    2. Det där med kvinnor och skuld är sant enligt min och många andras erfarenhet. Men kanske lika sant om män, det vet jag inte. Har sällan upplevt män så skuldtyngda. Eller så håller de bara tyst om det. Det där med förväntningar på andra hänger också ihop med vad som tidigare levererats och om man vant sig vid många skuldtyngda jobbande kvinnor redan. Om någon bryter ett mönster för ett jobb som andra ägnat betydligt mer tid åt, kan det bli reaktioner. Jag behöver bara vara på en arbetsplats några dagar så har jag brutit gamla rutiner helt automatiskt. Hela mitt sätt att vara är riktigt okvinnligt. Är alldeles för saklig och inriktad på jobbet i sig, sätter gränser direkt när avtal och överenskommelser bryts. Tar inte på mig något ansvar som inte är mitt. Är inte moderlig, frågar sällan hur någon mår och servar och påminner ingen när de glömmer saker och lämnar bord utan att plocka undan efter sig. Tolkas möjligen som aggressivt och utmanande kanske, fastän jag inte är det minsta intresserad av makt, kamp och feminism. Om en man gör samma sak är jag inte alls säker på att han skulle tolkas på samma sätt.

      Det finns förväntningar på hur en kvinna ska bete sig, håller du inte med om det Micke? Men det kanske inte längre har med effektivitet att göra. Orkar inte heller diskutera kvinno- och mansgrejer heller. Så uttjatat och trist. Man har för lite att göra och för lågt satta mål om detta blir fokus på en arbetsplats.

      /Eva

      Radera
    3. Min chef tycker inte jag gör något alls :) Lever rena lyxlivet. Han älskar att påpeka hur bra jag har det som knappt behöver jobba.. men jag biter ihop och ler :) Säger det är fantastiskt..
      Sen ser han allt socialt runt jobb som avkoppling och semester. Kundmiddagar, konferensresor,jobbresor, allt är bara semester, därför behöver jag ingen semester :) Nu passar detta jobbet mig väldigt bra med mina sjukdommar då jag kan jobba mycket hemifrån, så ska inte klaga, men visst är det lite förargligt att höra man surfar på en räkmacka när man själv vet hur mycket jobb man lägger ned.Nu är jag väldigt uppskattat medarbetare, får mycket komplimanger hur duktig och bra jag är, men ändå..

      Radera
    4. "Har sällan upplevt män så skuldtyngda."

      Nej, men det säger ju bara att vi i större utsträckning skiter i att ta på oss skuld. Inte att "det förväntas" som du skrev. Kan stämma. Men som du också är inne på är det nog stora skillnader på individnivå även där.

      "Det finns förväntningar på hur en kvinna ska bete sig, håller du inte med om det Micke?"

      Det finns förväntningar hur alla ska bete sig, men min erfarenhet är att kvinnor lättare reser sig upp och går hem när deras arbetstid är slut. Män förväntas i mindre utsträckning behöva skynda sig hem för att ta hand om barn och familj. Förväntas från arbetsgivaren alltså, från alla andra förväntas vi ta 50 procents ansvar för alla hushållssysslor förutom bil och teknik där vi förväntas ta 100 procents ansvar.

      Vi behöver inte alls diskutera könsroller. Jag ville bara höra hur du menade när du skrev något jag absolut inte känner igen mig i som en slags sanning.

      Radera
    5. Mrs D, är inte det där en jargong från chefens sida? Jag har träffat på många chefer som uppfattar sig som humoristiska när de påpekar hur bra alla undersåtar har det. Det beror på att de saknar humor.

      Radera
    6. Jag tror han gillar känna makt :) Han vill jag ska ta mycket egna initiativ, bestämma väldigt mycket, men i slutändan gillar han att äga och dominera mig genom sina pengar. Sen är han iofs väldigt duktig själv, jobbar stenhårt alla dagar, så jag måste vara duktig. Är rätt bra på att vara perfekt iofs.

      Radera
  5. Skrattar när du upprepar det där med 50% ansvar för hushållssysslor och 100% för bil och teknik. Och att kvinnor går efter arbetstiden är slut oftare än män. Just det sistnämnda kan ju stämma om de har småbarn. Mer accepterat att de ska hämta barnen hyfsat tidigt från daghemmet, inte att deras män ska göra det. Det där 50 procenten i hemmet borde inbegripa även hemmets vård av bil och teknik. Gör det inte det? Om inte så är det orättvist. Menar inte att båda ska dela på alla detaljer, utan att man toppar laget så att säga. Män som verkar mindre skuldbenägna håller nog lätt koll på rättvisan där, om de vågar. Annars får man flytta isär. "Bättre att bo i en vrå på taket än ha hela huset gemensamt med en grälsjuk kvinna." :)

    /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför skulle jag skratta? När jag skrev att män antas ta hand om teknik menade jag uppenbarligen inte härskarteknik ;-).

      Radera
    2. Det var jag som skrattade.

      /Eva

      Radera
    3. Ah, jag läste fel. Såg det av någon anledning som en fråga.

      Radera
  6. På min arbetsplats är det oftast tjötet om hur många tjänstemän vi har i företaget som skapar det eviga ämnet. Det är befogat att klaga, för det anställs bara fler och fler som ska lösa samma uppgifter. Nya projekt skapas med jämna mellanrum, som exempel ” PLL” projekt långsiktig lönsamhet. Men vi på på kollektivet märker inte av någonting alls, någon gång. Man hyr in konsulter för att ta fram nya sätt att bedriva en verkstad mer effektivt, när svaret finns bland arbetarna. Allt ska bara förändras på golvet. Det går nästan 1 tjänsteman på 2 arbetare, inte konstigt att det är tungrott och dyrt. Det räknades fel på ett projekt 2014 som gick med 67 miljoner back. Efter det lilla misstaget har inte vi kollektivare fått någon löneförhöjning utan det ”centrala” i VVS avtalet. Men tjänstemännen förhandlar om sin egna lön varje år som om inget har hänt. Hade cheferna haft prestationslön, så skulle det inte lukta lika gott när lönekuvertet sprättas upp. Nej nu är jag en sådan där sur kille som borde byta jobb istället, men jag gillar mina kollegor och tror hela tiden på en förändring åt rätt håll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner igen det här såväl. Projekt som inte leder någonstans, konsulter som inte tillför något och chefer som inte har koll på verksamheten. Lyckligtvis har jag då varit en sån där självförhandlande tjänsteman, men frustrerande är det ändå.

      Finns det hopp om nya (bättre) chefer kan det vara värt att vänta. Annars tvivlar jag på att den där förändringen någonsin kommer. Men det är bara min gissning, du sitter ju med förstahandsuppgifter. Lycka till hur som helst!

      Radera
    2. Jag är en av dessa självförhandlande tjänstemän och jag kan säga att kalla det förhandling är ett skämt. Om du har tur så kan du lyckas förhandla chefens diktat upp med 100 kr, dvs 50 kr efter skatt. Jippii!. Förra året lyckades jag slå mina debiteringsmål med några hundratusen kr och tyckte att detta skulle synas i lönekuvertet. Som en avrundning av beloppet så fick jag väl ca 0,1 % mer än den centrala normen på 2,3 %. Det lärde mig att jag kan likaväl sätta ribban enligt mina personliga mål. Det finns inget så demoraliserande som de s.k. löneförhandlingarna. Mitt bästa tips för en löneökning är att byta jobb. Gör du det med några års mellanrum så får du en vettig löneökning.

      Radera
    3. Det är ungefär min erfarenhet också med något undantag. Ett möjligt alternativ till att byta jobb är att hota så hårt med att säga upp sig att chefen fattar att en för dålig deal resulterar i att han måste leta upp en efterträdare. Fast det kan man ju inte göra varje gång.

      Radera
    4. Det finns alltid undantag men de är lika få som bra chefer. Nu struntade jag i det eftersom jag visste att jag skulle vara ledig en längre tid och när jag återvänder tänker jag fokusera på att söka ett nytt jobb. Den här chefen har förlorat mig mentalt som anställd redan vid föregående års löneförhandling som gjorde att jag bestämde mig för att spara för en långledighet. :-) Sen var jag kvar för jag visste att jag ville vara tjänstledig en längre tid.

      Radera
    5. Jag förstår, men kanske hade du fått ett annat utfall om du berättat just det för chefen, att han genom sitt handlade där och då var på väg att tappa dig som anställd.

      Radera
  7. Eftersom jag av även andra skäl vill byta arbetsgivare så passade det mig bättre att fortsätta spela spelet och ta ledigt istället, vilket jag inte kunnat göra om jag bytt anställning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är med på det. Hade bara varit kul att, rent hypotetiskt, tvinga chefen till det valet.

      Radera
    2. Micke, finns det en liten maktspelare i dig, när du upptäcker att det finns en chans att vinna extra poänger? Effektivt i så fall. För mycket snällhet är skadligt.

      ;)

      /Eva

      Radera
    3. Nej, maktspelare tror jag är fel ord, men när det gäller chefer/uppdragsgivare har jag den hårda vägen lärt mig att det aldrig är någon idé att vara extra schysst och förvänta sig att få det tillbaka av rättviseskäl. Det gäller (tyvärr) att upplysa om sina fördelar, inte bara för att chefen kanske missat dem utan också för att upplysa chefen om att man själv är medveten. Och samma åt andra hållet - hota med det du kan hota med, inte för att det behövs utan för att visa att du kan.

      Radera
    4. Jag tror att man också ska vara beredd på att ta konsekvenserna då. Jag brukar stället börja söka efter något annat. En sån chef vill jag inte ha i längden. Vi kan väl säga att han inte var så glad när jag berättade att jag planerade vara tjänstledig för jag hade planerat det så att han inte kunde skjuta på det. Och nej, jag kunde inte skjuta på det till nästa år för att jag inte ville och pga skattekonsekvenser eller vara ledig kortare tid. Inget schysst spel här för jag kan inte räkna med det från honom.

      Jag brukar vara ganska tydlig med mina minimalistiska tendenser och att jag kan packa ihop min lägenhet på mindre än 24 timmar om något intressant dyker upp. Underförstått så kan jag dra när det passar mig. På samma sätt som jag brukar vara tydlig med att jag inte gillar binda bolånen för man ver ju aldrig var man bor nästa år.

      På samma sätt som jag antagligen kommer att gå tillbaka en månad tidigare än jag ursprungligen tänkt för att det gynnar min ekonomiska frihet från arbetsgivaren, dvs jag kan betala för en flytt utan att det påverkar nämnvärt min ekonomi. Och söka jobb innan Sverige går i semesterdvala.

      Jag har haft chefer som jag inte sett någon problem med att vara extraflexibel för men det beror också på att de varit extragenerösa med löneförhöjningar och kompetensutveckling etc.

      Radera
    5. I ditt fall verkade det genomtänkt. Dock får jag erkänna att jag bluffade ganska många gånger. En gång på en praktikplats där arbetsgivaren borde ha förstått att om jag tackat nej till den visstidsanställning han erbjöd hade a-kassan velat stänga av mig. Men de synade inte bluffen ändå utan prutade ner mitt bud en femhundring trots att de velat börja ganska många tusenlappar längre ner. Jag blev förvånad hur ofta det där "tricket" gick hem.

      Ja, för chefer som visat att de är bra att ha att göra med är jag det också. Det är möjligt att jag gav intryck att vara världens jobbigaste arbetstagare, men de gånger de var schyssta mot mig var jag den bästa de kunde få, killen som tog ansvar, jobbade övertid en lördag osv. Bäst funkade det på tillfälliga jobb där arbetsgivaren från början fattat att jag inte var särskilt beroende av jobbet.

      Radera
  8. jag har sagt på jobb i flera år att med lite effektiviseringar så kan vi jobba 6 timmar om dagen och få betalt för 8. små medel som att se till så vi har material att arbeta med i tid och lära upp de nya och ge de lite stimulanser så de blir intresserade av att göra ett bra jobb.
    istället väljer man att plocka in arbetsledare, teamleaders och allehanda ej produktiv personal som ska förbättra arbetet.
    det är inte fel att försöka förbättra, men att köpa in konsulttjänster som ska klocka hur fort man kan montera sakerna istället för att fråga de som arbetar med sakerna dagligen vad de vill och framförallt behöver är fel sätt att gå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, på många arbetsplatser glöms det bort att man borde jobba åt samma håll eftersom man i mångt och mycket har samma mål.

      Radera
  9. Får allt jobb gjort mellan kl 6:30 och 09:00. Sen trillar alltför många kollegor in i landskapet och sen är hönshuset igång. Helt omöjligt att få något vettigt gjort. Resultatet är att jag hade kunnat jobba halvtid och producerat lika mycket. Detsamma gäller för mina kollegor om man ska döma efter hur mycket det tjattras om saker som definitivt inte är arbetsrelaterade (shotrace, skidresor, helgen #ohmygod).

    - https://utbrytningen.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kontorslandskap är en himla dum idé! Kan du inte ta upp problemet med chefen och kolla möjligheterna av att dela av lokalerna med sådana där skärmväggar? Om det drabbar i stort sett allas arbetskapacitet tänker jag att det skulle vara värt en slant för arbetsgivaren att hitta lösningar.

      Radera
    2. Jag jobbar på myndighet. Det är med andra ord andras pengar som slösas ;) Men ja, utom i undantagsfall så är kontorslandskap djävulens påfund.

      - https://utbrytningen.blogspot.se

      Radera
    3. Ajdå! Ja, då finns det ju inget incitament att hålla nere kostnaderna :-(.

      Radera