Har du hört ordet hävståndsvän
förut? Knappast, jag hittade precis på det. Vad jag menar är att
om du vill skaffa dig ett bra beteende, t ex att bli mindre
slösaktig, underlättas det inte av att umgås med slösande
shopaholics. De kommer att dra dig tillbaka till sitt eget osunda
leverne. Och vad värre är, du kommer att uppfatta dig själv som
sparsam bara genom att vara lite mindre slösaktig än den
slöserielit du hänger med, och klappa dig själv på axeln utan att
vara i närheten av att förtjäna det.
På samma sätt kommer du att bli en
bättre version av dig själv genom att omge dig med andra som är en
bättre version av sig själva. Då går hävstången åt andra
hållet och du kommer att anstränga dig lite mer. Det här borde
inte vara kontroversiellt att säga, men när en hälsocoach på
Tiktok gav bantningsrådet att skaffa smala vänner tog det hus i
helvete och hon gjorde det Anders Ygeman skulle kalla en 360-gradare.
Det var tydligen ”fettfobiskt” (ett
annat ord jag inte visste fanns). Undrar vad som hänt om hon
uppmanat alkoholister att umgås med personer som tycker att det
känns normalt att vara nykter på tisdagseftermiddagar. Det hade
varit sant, vilket alla innerst inne fattar att det var nu med.
Jag menar inte att man till varje pris
bara ska ha snåla vänner, men om alla du känner gör av med mycket
mer pengar än du själv kommer det vara svårare att leva
ekonomiskt. Men som sagt, det kanske inte skulle kännas svårare.
Precis som BMI27-människan skulle känna sig smärt och smidig ifall
alla han träffar ser ut som Michelingubbar kan du känna dig sparsam
när du bara bränner två tredjedelar så mycket pengar som andra i
bekantskapskretsen. Har ni samma inkomster kommer du också ha bättre
ekonomi än vännerna. Tyvärr för dig är relativ rikedom inte en
gångbar valuta.
Så gör som Tiktok-coachen föreslog
innan hon fick kalla fötter, för hon hade rätt. Men umgås inte
med henne, då kommer du troligen bli en feg människa rädd för att
tala sanning och en sådan är inte poppis i det långa loppet vare sig
han/hon är rik eller smal.
Nja, jag vet inte om jag haller med. Det beror nog mycket pa hur man är som person. Jag skiter i vad andra tycker om min livsstil, men jag har vänner som spenderar betydligt mer än vad jag gör. Det är sommarhus, semestrar, resor, uteätande, nagelvard, frisörbesök och annat som jag ser som onödigt. A andra sidan valde jag att pensionera mig själv tidigare än de flesta. De som arbetat hela livet och gatt i vanlig pension unnar jag förstas den s.k. guldkanten pa tillvaron, men ibland kan jag undra varför det är sa viktigt att klä sig fint och se bra ut. Med det sagt maste jag snart handla kläder, mina haller pa att falla isär :). Och är det nagot jag avskyr är det att ga i klädbutiker och framför allt skitiga provrum.
SvaraRaderaTur att mina vänner tycker om mig som jag är!
/Annika
Gör som kidsen: beställ kläder på internet, i flera olika storlekar och returnera det som inte passar, dvs både det som inte passar rent fysiskt men även det som inte passar mentalt.
RaderaI en del länder och företag kostar det frakten att returnera, hos andra kostar det inget.
Utbudet av kläder att välja bland är dessutom större jämfört med vanliga fysiska butiker.
Bara ett tips för de som avskyr att gå i klädbutiker, men det är klart, vill/behöver man expeditens övertygande ord att du passar i det här klädesplagget du just nu provar, ja i det fallet blir det svårare att beställa på internet.
Jag är inte heller jättebrydd över vad andra tycker om mitt liv, och ju äldre jag blir desto mindre bryr jag mig antagligen. Men helt okänslig är jag inte.
RaderaAldrig i livet beställa kläder pa nätet, jag bryr mig om miljön och jag vill prova plagget innan jag köper. Dessutom har jag aldrig varit med om att nagon expedit haft tid att kolla vad jag provar.
Radera/Annika
Det är ju ÄNNU värre att beställa på nätet! Prova, beställa returetiketter, hitta emballage, packa om och gå tillbaka till den långa kön på posten/presentbutiken med allt för att inget ändå passade, trots flera storlekar. Det är döden och slöseri med tid (och så transportkostnaderna som tydligen inte kostar nånting för miljömuppar om man inte kör bil själv).
RaderaHar precis som du Annika gått i pension tidigt, kunde ha varit jag som skrivit din kommentar. Nu är det kris på klädfronten, brallorna sjunger på sista versen och vinterjackan har sett bättre dar.
RaderaFör några dagar sedan (Sluta överdriv, 4 feb) så kom vi ju in på det här med relativ fattigdom. Det är lite samma sak här. Om man jämför sig med att "alla andra" har råd med utlandsresor (fast en fjällsemester i Sverige är ofta lika dyr), nya bilar, restaurangbesök, ny bostad som ska renoveras.... ja då kan man känna sig fattig. Och känna behov av att skaffa allt som "alla" andra har. Även om det i praktiken är så att det är 10 personer som har sparat till 10 olika dyra saker.
SvaraRaderaDet ÄR svårt om man bestämt sig för att umgås i jetset-kretsar som är totalt ekonomiskt oberoende, om man själv inte är superrik.
Eller så kan man umgås med folk som är på samma nivå som en själv, eller åt det håll man strävar. Som en förebild. Eller för att ha ett gemensamt mål.
Spargrisen
Det är åtminstone lättast att umgås med folk som har ungefär samma mål med sitt liv.
RaderaHa ha håller med dig Sparo.
SvaraRaderaJu äldre man blir, desto mindre bryr man sig om vad andra tycker.
Det är faktiskt en uppsida med att bli äldre som uppmärksammats alldeles för lite. :-)
Å andra sidan tycker jag att media går över stock och sten för att lista fördelar med ålderdom. Men visst är detta en bra grej.
RaderaVad trött man blir på att folk alltid ska använda ordet 'fobi' felaktigt. Så fort någon inte håller med om en annan åsikt än den egna eller känner sig "kränkta" (också ett felanvänt uttryck) så ska det kallas fobi. Bedrövligt språkbruk helt enkelt där man helt urvattnar ordets rätta betydelse.
SvaraRadera/G
Själv är jag fobofobiker, så jag undviker ordet helt och hållet ;-)
RaderaMen visst är det larvigt. Lite som att man blandar de väldigt olika orden hat och hot.
Det där är intressant, jag har tidigare hört att man är som genomsnittet av de fem personer man spenderar mest tid med. Och det kanske stämmer.
SvaraRaderaMen jag tror även att man kan påverka sig själv lite genom att läsa rätt typ av bloggar exempelvis. Ännu en anledning att hänga i spar- och investerarträsket på internet =)
Jag tror att allt sånt är väldigt individuellt, men det är väl rimligt att anta att man tar intryck av sin omgivning. Och den väljer man ju själv, både att umgås med rätt folk och att läsa och lyssna på källor man upplever påverkar i positiv riktning.
RaderaJag har haft slösaktiga vänner förut, och de blev ofta riktigt irriterade och provocerade av att jag "inte unnar mig saker". Med detta menades att jag t.ex. inte åker på semesterresor oftare än kanske en gång vart femte år, inte äter på lunchrestauranger oftare än 1-2 gånger i månaden som max, inte köper en massa inredning, bara beställer dryck på caféer och ingen macka eller bakelse m m. Och detta trots att jag inte känner att det fattas mig något. När jag frågade vissa om anledningen till deras irritation svarade de att "jag kommer att ångra mig när jag är gammal för jag kan bli sjuk och dö när som helst, och då kommer jag ångra mig för att jag inte har levt livet."
SvaraRaderaIntressant att sparsamhet väcker så här mycket provokation och ilska (skulle dock absolut förstå irritationen om jag snyltade på andra och utnyttjade dem ekonomiskt). Nu har jag tröttnat på sådana vänner och umgås knappt med dem längre.
Ändå lite märkligt att DE blir irriterade för att DU sparar dina egna pengar.
RaderaSnyltande är något annat och de förtjänar absolut både hån och irritation.
Till Anonym 13:00
RaderaVad intressant att de anser att du inte "har levt livet"! Hur vet de det? Du har ju (förhoppningsvis) levt livet som du trivs med. På samma sätt som en del gillar att utöva sport, andra går på konserter och vissa shoppar så tycker vi ju olika om vad som är värt och roligt. Jag kanske helt enkelt tycker att det är för mycket smör på de där mackorna som de säljer på kondiset och det är inte gott. Så då låter jag bli dessa.
Om jag skulle bli sjuk och "dö när som helst" så är jag väldigt glad över att jag har sparade slantar så att jag kan göra precis vad jag vill just där och då. Utan att oroa mig för denna månads räkningar.
(Dör jag "när som helst" så lär det ändå inte finnas tid att ångra vad man gjort och inte gjort).
Spargrisen
Många anser sig väldigt duktiga på att bedöma kvaliteten på andras liv. Det är fascinerande.
RaderaÄr inte problemet med att skaffa "snåla vänner" att det är du som får bjuda?? ;-)
SvaraRaderaDen risken finns, men om man vänder på det är risken med slösaktiga vänner att man hänger på och slösar. De snåla vännerna får du kanske bjuda på kaffe hemma, de slösaktiga får du bjuda på drinkar på Stureplan.
RaderaCharlie Munger (RIP) sade alltid: “Invert, always invert.”, efter matematikern Carl Jacobi. Detta påstående skulle även kunna användas för detta problem med slöseri...
RaderaSåledes vad slösar man pengar på?
Som bekant är det tre saker: kvinnor, spel och konsulter.
Kvinnor är trevligt och spel är roligt, men konsulter är garanterat.
Därför bör man undvika detta.
Jag trodde att det var vin, kvinnor och sång. Åtminstone låter det klatschigare än kvinnor, spel och konsulter.
RaderaJag har trots att jag snart fyller 52 inte listat ut hur man väljer vänner. Verkar bara ske mellan varven på något personkemiskt magiskt vis eller genom liknande intressen eller livsåskådningar. Tala ekonomi är ju strängt förbjudet enl den svenska folksjälen så det ingår ej.
SvaraRaderaJag har har haft och har extremfall åt båda hållen.
En gammal men glasklar man med intelligens och charm samt ett högst lyckat arbetsliv bakom sig. Men alltid (?) behandlat ekonomin som ett litet barn. En skuldsanering bakom sig och en andra skuldsanering var på gång. Antar han lade allting på vin, kvinnor o sång samt slösade bort resten. Frid över hans minne!
Jag känner nog ett par iaf som är minst lika snåla/frugala som jag, (Räknar mig själv som en halvSparo).I min egna ålder och äldre. Vi detaljsnackar inte personlig ekonomi jämt o ständingt men är frispråkiga o frågar varann om vi vill, men först nu efter att vi blivit vänner.
Däremot har jag lärt mig att bli en smula selektiv vad det gäller en eventuell blivande Fröken JB.
Fröken Frugal får ett stort rött plus i min bok och genast intressantare att lära känna bättre.
Fröken Medelsvensson är ett oskrivet blad. Köper hon min syn så får hon ha sin syn. Delad ekonomi är självklar för mig i vilket fall.
Fröken Slösa går fetbort hur rätt hon än är för övrigt. Gått på den minan en gång och bränt barn skyr elden. Ingen sugardaddy här…
/JB
Det går ju inte bara att välja såklart. Då låter man som när en av mina egenföretagande kompisar sa att "om det inte funkar att köra själv får man väl ta ett vanligt chefsjobb". Men man kan jobba på att de rätta kompisarna dyker upp.
RaderaJag har också mycket svårt att se mig själv ihop med "Fröken Slösa". Har man inte gemensam ekonomi borde det ju kunna gå ändå, men det blir en väldigt stor utmaning.
Min förra Fröken Slösa körde jag faktiskt delad ekonomi med ett par år utan några större problem eller gnissel.
RaderaSedan åkte vi o hälsade på min morsa och av någon glömd anledning kom det fram att vi hade delad ekonomi.
Varpå morsan drog en eldig framställan om varför detta var så in i helvete fel.
Sedan gav sig inte sambon innan hon tjatat till sig delad ekonomi o efter det gick det käpprätt åt skogen i full fart och på kort tid.
Tack mamma.
/JB
Det är mycket mammor inte ska lägga sig i. Där var ett bra exempel.
Radera👍 /JB
RaderaJag tycker alltid att det blir så oklart när folk skriver "delad ekonomi". Menar de gemensam eller separat (uppDELAD) då? Anonym 15:40 och sambon Slösa hade delad ekonomi ett par år, sedan sa morsan att det var fel och sedan tjatade sambon till sig delad ekonomi?? Men det var ju det de redan hade? Jag fattar inte.
RaderaJag har också svårt för det ordet! Gemensam begriper jag direkt, men delad kan betyda vilket som.
RaderaJag tycker att en hävstångsvän låter som en kompis man lånar pengar av för att konsumera för lånade pengar. En "ekonomisk sparringpartner" tycker jag är ett bättre ord.
SvaraRaderaTom-Hjördis
Eller varför inte Vän i plånboken (VÄP).
Raderahttps://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/RGrMOW/claes-eriksson-van-i-salongen-i-andreas-t-olssons-kulturbararna
För övrigt är det "tantvarning" på hävstångsvän, ekonomisk sparringpartner och Vän i plånboken. Det låter ungefär som Amelia Adamos påhitt Mappie.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/de-blev-arets-mappie
Tom-Hjördis
Eh. VIP blir det ju, inte VÄP.
RaderaTom-Hjördis
Av dessa tycker jag ändå att hävstångsvän var minst Amelia.
RaderaOm jag ska hålla mig till ämnet för blogginlägget så tror jag du har helt rätt. Jag tror det gäller alla områden i livet. Ekonomi, kärlek, hälsa osv. Det underlättar att omge sig med personer som delar ens värderingar och mål. När jag var barn gick jag på "sossesnacket" om att man föds som ett oskrivet blad och att alla kan bli vad de vill bara samhället inte gör skillnad på dem. Det stämmer inte. Människor föds olika och de blir ännu mer olika med tiden. Det gäller att välja sitt umgänge med omsorg om man inte ska riskera att "dras ner i skiten".
SvaraRaderaTom-Hjördis
Vi är absolut inte oskrivna blad, men det går absolut att göra mycket åt sin situation. Jag tror t ex inte sällan att de mest talangfulla idrottarna ger upp när de får motstånd medan de som lär sig att träna hårt har nytta av det oavsett.
RaderaOch så tror jag att goda vanor hos vänner blir till inspiration medan dåliga vanor blir en våt filt för ens egna ambitioner. Kanske nöjer man sig lätt med att vara bäst av de dåliga om det är dem man jämförs med. "King of the dipshits", som det uttrycktes i en populär film från min barndom. Någon som minns den?
Som filmidiot måste jag svara ja. 16 candles eller Födelsedagen. Minns inte vad jag tyckte om den då alls faktiskt, så den kan inte ha gjort något större intryck, men är inte sämre än att jag ska leta rätt på den nu och se om den, måste vara 35-40 år sedan! 😊👍
Radera/JB
Och vi har en vinnare!
RaderaJag minns den som småkul, särskilt den kinesiske utbytesstudenten Long Duck Dong, "the donger". Och Anthony Michael Hall, "king of the dipshits", som spelade ungefär samma roll i Breakfast Club. Jag har inte sett något av vad han gjort efter det, men vill minnas att jag läste att han ledsnade på töntrollen och blev muskelbyggare.
En typiskt småputtrig romcom från mitten av 80-talet, får automatiskt runt en 2a i betyg från mig då genren är långt från en favorit med vissa undantag, Hugh Grant lyfter sådana i vissa fall nästan till storhet.
RaderaMen denna har några saker som jobbar för den. Den är inte middle of the road, den är fånig. Antingen det eller smart mörk komidi gillar jag om det ska vara den genren. Long Duk Dong är lysande.
Den bryter den fjärde väggen. Inte automatiskt ett plus men här var det oväntat o kul. ”This is going good…”.
Man får se en jätteung Cusack i en tidig roll.
Visst, han är ingen Pachino eller Hopkins, men han är en skådis jag gillar!
Jag ger den utan tvekan 3+ på min egna JB-skala men förstår också varför den inte fastnat i hjärnbarken.
/JB
Sorry, hade jag tänkt skriva också! Den som spelade jock i denna film var inte ett drygt korkat svin utan en genomschysst kille, det var jäkligt uppfräschande och bidrar starkt till betyget.
Radera/JB
Jag är tvärtom osäker på om någonting med Hugh Grant kommit så högt som en tvåa.
RaderaJock minns jag inte ens, så jag har inga andra försvar för filmen vid sidan om the donger och the geek.
Jag hoppas att kommentarsfältet inte krånglar lika mycket för andra som det gör mig idag.
SvaraRaderaGenerellt håller jag med dig om detta. Men exemplet med fetma var kanske mindre bra i sammanhanget. Jag menar ofta är det nog självförvållat med vald livsstil osv, men i många fall är det inte så tyvärr.
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Jag har inga siffror på det, men är man exempelvis lam ska man naturligtvis inte ta åt sig. Jag tror ändå att en övervägande majoritet av alla överviktiga är det för att de äter mer än de springer, och har möjlighet att ändra på det.
RaderaJag tror det ligger något i din teori. Men jag tror också för egen del att min uppväxt (eller ekonomiska uppfostran kanske är bättre ordval) präglat mig mer än mina vänner och umgänge.
SvaraRaderaSen tror jag automatiskt jag lite sökt mig ifrån umgängesformer som att konsumera mat o dryck på lokal eller nöjeshoppa, mina fritidsintressen var visserligen inte gratis men mycket mer konstruktiva fartfyllda o lärorika, inte då att bränna pengar var ett självändamål.
Har man tur har man föräldrar som styr upp sånt här skapligt redan innan man får vänner, men en del människor undrar man ju hur de kunnat bli så bra TROTS helt värdelösa föräldrar.
Radera