onsdag 12 november 2025

Dö med noll

Dagens ämne kommer från Eme, som brukar kommentera här. Hon skriver:

Jag har något jag undrar över som kanske är ett ämne för dig. Hur mycket pengar ska jag ha kvar när jag dör? Googlar man så får man ganska ofta upp 0 kr. Jag som inte har barn eller annan släkt som kommer att hjälpa mig tänker att ju mindre jag orkar så vill jag kunna ha råd att betala för tjänster såsom fönstertvätt, flytta grejer, städning eller vad det nu kan vara i framtiden. Samtidigt vill jag ju inte gneta alltför mycket. Skulle vara intressant att läsa om vad du och andra tänker om det? Att sluta på noll kronor verkar svårt om man ska leva tills man dör.

Som barnlös singel har jag snuddat vid temat själv. Den som frågat rakt ut vet att jag inte haft lust att berätta vad som händer med mina pengar efter min död, och även om inte det har ändrat sig kan jag avslöja att jag inte snålar för att lämna pengar efter mig. Jag är också fullt nöjd med att ha pengar så länge jag lever.

Jag tycker att Eme formulerar tankarna bra. Vi som inte fått dödsdom från läkarna vet inte hur länge pengarna måste räcka. Det kanske man gör en dag, men då kan det vara för sent att konsumera. Ett parallellt exempel:

Min mamma jobbade med sin vikt hela livet. Under merparten av sitt liv var hon inte tjock, men lite överviktig och som de flesta av oss hade hon lättare att gå upp än ner. Så hon prövade dieter, jojobantning och fasta. Men så fick hon cancer och gick ner många kilo. Till slut visste hon dessutom att cancern var på väg att ta hennes liv. Så då sa jag att nu har du chansen att svulla in på glass, bakverk, feta såser och allt annat som försakats i decennier. Visst, sa mamma, men nu smakar det inte.
 

Detsamma kan ju gälla annan konsumtion. Jag känner folk som tänkt resa jorden runt, flytta utomlands, bygga hemma-spa osv – när de går i pension. Men om de ens lever så länge är det inte givet att de då orkar eller har lust med alla de där planerna.

Leva tills vi dör gör vi vare sig vi vill eller inte, men det är ju skillnad på hur man lever. Det vore surt att tappa marginalerna och på ålderns höst vara tvungen att förlita sig på samhällets säkerhetsnät för då blir det kanske ingenting av allt det Eme rabblar upp att hon vill ha råd till. Utöver den listan tänker jag att man vill ha råd med sjukvård, och vad den kommer att kosta vet ingen av oss. Räknar du med statens hjälp där – good for you! Jag gör det inte.

De här frågorna hänger delvis ihop med FIRE-liv, tidigarelagd pension, men då finns en möjlig reträttväg, att kavla upp ärmarna och börja jobba igen. Få 75-åringar har den möjligheten. Precis som för FIRE finns det dock böcker och en slags rörelse, ”Die with zero”.

Men där finns en deppighet jag inte upplevt bland FIRE-entusiaster. Det ses ofta som ett misslyckande att dö med pengar på kontot, att att det måste betyda att man försakat prylar och upplevelser helt i onödan. Jag kan tänka mig sorgligare slut än att dö rik. Har jag levt med marginaler kan jag dö med dem. Dessutom anser jag att oförbrukat kapital har ett egenvärde. Jag gläds åt att ha den frihet pengar ger mig. Visst, den dag jag dör försvinner den friheten, men det gör allt annat med.

Som ni märker, inte många svar från mig idag. Så nu hoppas jag att vi kan hjälpas åt i kommentarsfältet. Är det någon som har en smart metod för att dö på botten av kassakistan? Kanske kan man göra om fyraprocentsregeln och se till att under de sista två decennierna få kapitalet att minska med minst fyra procent per år. Troligen inte.

106 kommentarer:

  1. Frågan är ju intressant. Men man lever ju inte för att spendera pengar. Så om det finns pengar kvar är ett ganska litet problem tycker jag. Det går ju alltid att testamentera pengar till något bra eller skänka bort dem om man anser sig ha mer än man behöver. I slutänden lämnar jag dock jordelivet hellre med ett miljoner i tillgångar än helt utblottad.
    /Christoffer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tänker som du där. Lika lite som pengar på banken efter döden har ett egenvärde har konsumtion det.

      Radera
  2. Om man skall "dö med noll", så borde man alltså sälja sin bostad (om man äger den), och flytta till en hyrd sådan...
    /Christoffer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, egentligen, eller åtminstone ta ett nytt lån på den (vilket antagligen blir svårt när man är gammal).

      Radera
    2. @Sparo

      Banken ger dig nog gärna ett seniorlån med huset som säkerhet när du är gammal. Problemet är att det kostar men det kanske är ett mindre problem om syftet är att dö med noll.
      https://www.pensionsmyndigheten.se/orange-bloggen/orange-bloggen/traditionella-bolan-via-bank-battre-an-seniorlan

      Tom-Hjördis

      Radera
    3. Vi får se hur det ser ut när jag blir gammal, det är ju 70-80 år dit ;-)

      Radera
    4. Tidsuppfattningen förändras när man blir äldre. Ålderdomen är några honungssäsonger bort upplevelsemässigt. ;)

      Tom-Hjördis

      Radera
    5. Möjligt, men jag är inte där än.

      Radera
  3. Jag som har flera barn tänker mer på att försöka hjälpa dem när de behöver det, som mina föräldrar gjorde, och inte spara allt till ett arv som de kan få när de är 60 - 70 år och antagligen har sina egna pengar. Min sambo har börjat få pengapresenter nu av sina föräldrar (100000 i 50-års-present) men de hjälpte honom inte alls när han var 25 och var jättestressad över höga lån till sin första lägenhet. Jag hoppas kunna åstadkomma någon slags balans i tillvaron, också bevara en fin relation med mina barn (och kanske barnbarn), då kommer det umgänget och glädjen leda till att jag inte behöver dyra nöjen i ålderdomen förhoppningsvis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samtidigt förstår jag sambons föräldrar. Det är antagligen nu de har råd.

      Radera
    2. Nä de hade det gott ställt även då. Det var mer att de såg ett överdrivet egenvärde i att han ska anstränga sig. Jag tror mer på att stöd kan ta udden av stressen och ge barnen mer självförtroende att våga utvecklas i jobb och karriär.

      Radera
    3. Jag tror att det där kan slå åt två håll. Jag vet flera som fått stora klumpsummor, genom gåva eller arv, som bränt alla pengarna ganska snabbt.

      Radera
  4. Problemet med att dö med pengar på kontot är ju inte just att det finns pengar på kontot, utan snarare att man arbetade för länge med att jobba ihop dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, egentligen är det väl så man menar.

      Radera
    2. Eller jobbat som en fattiglapp och har levt som en fattiglapp.

      Radera
    3. Det är ett annat sätt att "lösa" det på. Men då blir ju själva nollvisionen målet som överskuggar livet, och det tror jag inte är lyckat för någon.

      Radera
  5. Möjligheten att sätta in en klumpsumma som sedan betalades ut månadsvis livsvarigt vore väl en trevlig lösning? Låter ju som en försäkringslösning där många försäkrade/kunder gör att medelvärde på livslängdsantagande mm kan göras, finns det hos något (svenskt) försäkringsbolag?
    Jo, det finns som pensionsförsäkring, men då får man ju betala inkomstskatt två gånger och det var väl inte meningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast resonemanget bygger väl ändå på att man har ett datum, och har man det kan man ju hålla räkningen själv.

      Radera
    2. Nej, livsvarigt är livet ut, det är inget datum. Det här är ju något som livförsäkringsbolag har hållit på med i århundraden vid det här laget, de heter väl aktuarier de som håller på med statisk bearbetning där på försäkringsbolagen

      Radera
    3. Det var en intressant tanke. Om man antar att men lever till snittåldern är det enkelt att räkna ut hur mycket man ska spendera per månad för att precis dö med 0kr. Risken är att man lever längre och då inte klarar hyra o mat. Men om ett kollektiv gör samma beräkning så kan alla spendera den beräknade summan. De som lever längre blir sponsrade av de som lever kortare, precis som i en pensionsförsäkring. Alla kan med andra ord spender mer per månad då risken att stå utan vid ett långt liv försvinner. Dags för en ny försäkringsprodukt som ligger utanför inkomstskattesystemet? Kanske en utveckling av Kapitalförsäkring fast i gruppform?

      Radera
    4. Tillägg för sakens skull. Denna produkt vore inget för mig då jag planerar att lämna ett arv efter mig. Men om jag inte hade haft barn så hade det låtit intressant

      Radera
    5. Kollektiv är nog enda chansen. Försäkringsbolagen tar sådana marginaler att det statistiskt skulle innebära att vaska en stor del av kapitalet. Men måste man leva i ett kollektiv tänker jag att man lika gärna kunde få dö :-)

      Radera
    6. Sparo, leva i ett kollektiv? Ha, ha, det var ju ett roligt skämt.
      Det är jobbigt det där med kollektiv, som hemförsäkring eller bilförsäkring. Det är lika bra att lägga sig ner och dö på en gång. Men glöm inte att skriva testamente först ;-)

      Radera
    7. I Usa finns det sådana lösningar, kallas annuity där.
      För den som vill läsa mer t.ex: https://www.fidelity.com/learning-center/personal-finance/retirement/what-is-an-annuity.
      Jag har letat (men inte funnit) något motsvarande i Sverige. Det som finns här är varianter av pensionsförsäkringar med tillhörande beskattning som gör det ogynnsamt.

      Radera
    8. Jo, jag tog det där med kollektiv medvetet bokstavligt.

      Festligt med USA! Där finns liksom allt.

      Radera
    9. Jo motsvarande lösningar finns redan i Sverige som är kapitalförsäkring och inte beskattas som pension. Den produkt jag känner till heter Skandia Kapitallivränta traditionell livsvarig utbetalning.

      Radera
    10. Men så fort försäkringsbolag är inblandade lär det vara en dyr lösning för kunden.

      Radera
  6. Intressant frågeställning. Min farsa har nyligen kilat runt hörnet, och vi hade sedan tidigare konkreta samtal om hur han ville fixa med sin ekonomi de sista åren. Hans mål var att kontot skulle vara så nära tomt som möjligt när hans liv tog slut (att vi tog hand om inkomsterna, utgifterna och annat han ville ha). Sedan skulle staten få betala allt med begravningen (max ett halvt prisbasbelopp). Så blev det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Beklagar sorgen! Been there, och det är inget kul. Men intressant att höra om en med denna konkreta plan.

      Radera
  7. Jag verkar dra in mer pengar än jag är villig att spendera varje månad. Jag tänker inte förändra det för att det skall vara så lite kvar som möjligt när jag dör. Pengarna som finns kvar går till mina barn, eller först till hustrun då jag planerar att dö innan henne.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har man barn och fru i livet känns det lättare att göra en plan för pengarna.

      Radera
    2. Jag gillar ju att-göra-listor. Högst upp får bli #Dö först, sedan får det räcka med planering tror jag.

      Radera
    3. Ja, efter det får de andra fixa resten. Vad som händer med mitt lik och eventuell begravning tänker jag inte lägga en minut på att fundera över.

      Radera
  8. Jag har börjat leka lite med diverse räknesnurror i Xcell som sträcker sig 20 år fram i tiden, genomsnittliga börsuppgångar, ökande uttagsprocent osv för att se hur det landar.

    Som du säger, det landar hela tiden i ett datum.

    Mina senaste tankar är jag har en en känsla av att mitt liv redan är väldigt bra där jag befinner mig just nu med de "rutiner" (aka vanor) som jag har och har haft länge. Till exempel lagar jag inte min mat själv eller bakar mitt bröd utifrån ett spartänk utan därför att det är saker jag tycker om att göra.

    Fast jag är nog även inne på spåret att det inte finns något bra argument (för mig) att dö med stora kontosaldon. Så jag tänker mig en framtid där jag införlivar fler saker jag tycker om att göra. Det inkluderar inte att gå ut på Restaurang å äta lunch eller middag oftare.

    Förhoppningsvis hittar jag fler saker som jag tycker om att göra, där en del även kostar pengar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror till och med att letandet efter extrapriser ger mig en tillfredsställelse jag inte skulle vilja vara utan.

      Jag kanske kunde köpa någon rolig bil om jag behöver bränna pengar. Annars vill jag mest ha pengar till att klara vardagen utan att behöva fundera. Lite tråkig på det viset.

      Radera
    2. Du kan ju alltid uppgradera skotern eller båten eller bilen lite oftare. Årets modell av din favoritskoter borde ju bränna lite extra kulor:)

      Radera
    3. Årets modell av favoritskoter? Vilket inlägg är det du svarar på?

      Radera
    4. Släpp skotern och åk Sparo! ;)

      Tom-Hjördis

      Radera
  9. Det där har jag tänkt länge pa. Anda sen min farsa sa de bevingade orden “det ska inte finnas en spänn kvar när jag dör”. Det gjorde det tyvärr eftersom han hastigt gick bort. Jag hade hellre haft pappa kvar, även om vi alltid brakade.
    Eftermälet blir en stiftelse för att hjälpa de som inte haft det lika lätt som jag i livet. Relativt sett alltsa, jag har verkligen inte glidit fram pa en räkmacka. Men jämfört med manga andra som inte fatt gratis utbildning, gratis sjukvard (jaja, gratis kan diskuteras) och växt upp i en säker miljö (som det var förr i tiden i Sverige), känner jag att jag vill hjälpa dem som vill men inte har medel.
    /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänker som du Annika, har jag några pengar kvar så går de till bättre behövande, vilka har jag inte bestämt mig för än. Det känns riktigt bra. Så jag fortsätter som jag gör och försöker ha lite lagom kul samt att ha lite till ålderdomen om det behövs.

      Radera
    2. Jag skulle kunna tänka mig att inrätta en stiftelse med så konstiga statuter så att ingen får pengar. Så funkar min morbida humor :-)

      Radera
    3. Ja om du inte bestämmer dig hamnar dina pengar hos allmänna arvsfonden. Och där går pengarna tex till att finansierat projekt där några av huvudmännen företrätt våldsbejakande extremism och religiös fanatism. Riksrevisionen har riktat kraftig kritik, och det har lagts/gjorts någon form av avslagen utredning/förslag om förändring av statuterna, men det verkar inte som om det tas på allvar. Med andra ord: allmänna arvsfonden kommer att fortsätta på inslagen väg i många år framöver.

      Tycker man inte det är bra som det är, ja då får du skriva testamente och se då till att uppfylla de formella kriterierna. Om du inte gör det så blir testamentet ogiltigt och allmänna arvsfonden får alla pengarna.
      Så, inga lappar i skrivbordslådan eller något meddelande/postning på facebook.

      Radera
    4. Allmänna arvsfonden är ingen höjdare:
      https://sparosverige.blogspot.com/2017/04/en-fond-man-vill-slippa.html

      Jag har läst rätt många artiklar om människor som helt klart haft en vilja vad de vill göra med pengarna, men där Allmänna arvsfonden tagit strid med sina enorma resurser för att få roffa åt sig allt.

      Radera
    5. Annika, har du skapat en egen stiftelse eller testamenterar du till någon befintlig? Tänker att det är lite komplicerat att göra en egen och krävs kanske rejäla summor eftersom den som ska driva den ska avlönas också..

      Radera
    6. Jag haller pa att skapa en egen stiftelse med hjälp av en advokat, men den kommer inte att träda i kraft förrän jag är borta.
      /Annika

      PS. Tyvärr finns ju namnet Annika foundation redan, Sörenstam hann före, och jag vill inte förknippas med golf.

      Radera
    7. @Annika

      "Jag haller pa att skapa en egen stiftelse med hjälp av en advokat, men den kommer inte att träda i kraft förrän jag är borta."

      "Eftermälet blir en stiftelse för att hjälpa de som inte haft det lika lätt som jag i livet."

      Det finns massor av stiftelser som har ett sådant syfte. Varför testamenterar du inte bara pengarna till en eller flera existerande stiftelser. Varför starta en egen?

      Tom-Hjördis

      Radera
    8. @Anonym

      "Tycker man inte det är bra som det är, ja då får du skriva testamente och se då till att uppfylla de formella kriterierna. Om du inte gör det så blir testamentet ogiltigt och allmänna arvsfonden får alla pengarna."

      Det bästa är att anlita en juristbyrå och sedan jämföra testamentet med t ex Cancerfondens och Röda korsets testamentesmallar.
      https://www.cancerfonden.se/stod-oss/testamente/mall-for-testamente

      Den största utmaningen är förvaringen av testamentet. Tydligen finns det organisationer som sysslar med förvaring av testamenten t ex Sveriges Begravningsbyråers Förbund (SBF).

      Tom-Hjördis

      Radera
    9. Jag hade nog själv haft svårt att underordna mig en befintlig stiftelse och frågan är om det blir mer administrationskostnad per förmögenhetskrona i en liten stiftelse än i en gammal befintlig.

      Radera
    10. Det borde finnas stora administrativa fördelar med en stor stiftelse förutsatt att den sköts av seriösa personer som inte skor sig på stiftelsens bekostnad.

      "Enligt Gustafsson kan till och med 500 000 euro vara för lite för att få det att gå runt. En 5 procents avkastning betyder visserligen 25 000 euro på årsnivå, men av det går en stor del till förvaltningskostnader med bokföring, revisorer och Patent- och registerstyrelsens granskningsarvoden, samt till arvoden till styrelsen."
      https://yle.fi/a/7-10021248

      Om administrationskostnaderna är likadana för svenska stiftelser så talar vi om en årsavgift på flera procent.

      Tom-Hjördis

      Radera
    11. "förvaltningskostnader med bokföring, revisorer och Patent- och registerstyrelsens granskningsarvoden, samt till arvoden till styrelsen."

      Trodde ni att ni skulle kunna slippa avgifterna genom att starta en egen stiftelse? Glöm det. Systemet är mer listigt uttänkt än så.

      Tom-Hjördis

      Radera

  10. Det är nog nästan omöjligt att precis när döden inträffar ekonomiskt stå på plus/minus noll så jag har egentligen inget bättre råd till frågeställaren än att testamentera det som eventuellt blir över till något ändamål som känns bra istället för att låta det gå till allmänna arvsfonden. Är pengarna mer än slut får man väl stå ut med att de som läser PoIT får gotta sig över dösboets konkurs.

    Ett tips till dig Sparo är att överväga att redan nu lägga en del pengar på att utveckla en AI-Sparo. Då hinner "denne" under en förhoppningsvis lång tid lära känna dina innersta hjärnskrynklen så att du efter en förhoppningsvis lika avlägsen bortgång kan fortsätta att glädja andra och förhoppningsvis även mig med dina betraktelser. Det blir i sådana fall dock troligen färre betraktelser av en biodlares vedermödor men det kan kanske åtgärdas genom att lägga lite av pengarna på att utveckla en AI-Sparorobot?!
    Får dock resevera mig för att jag är osäker på om detta ligger inom det som är realistiskt och möjligt att förvänta sig av AI

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, AI-Sparo ska jag skona eftervärlden ifrån.

      Radera
  11. Frågan man ska ställa sig själv i detta ämne om att dö med noll kronor, är inte hur man bäst lever tiden och vilka summor man ska lägga här eller där för att sluta på noll.

    Den enda frågan man behöver ställa sig själv är, hur vill jag att det ska kännas mentalt de sista 10% av tiden som är kvar?

    Vi vet ju som sagt att tidpunkten för döden är okänd. Men om vi leker med tanken att du faktiskt hypotetiskt lyckas estimera tidpunkten till rimligt nära vad som faktiskt kommer vara utfallet (med andra ord, ur den ekonomiska planeringen ett perfekt utfall) så kommer du under den tiden fortfarande att leva med faktumet att du inte vet om det är rätt eller fel. Så även om det är rätt, och pengarna kommer räcka perfekt ner till nollan på dödsdagen, så kommer du under den sista tiden ha förbrukat ner kapitalet till en väldigt låg nivå (jämfört med vad du tidigare haft). Detta är ett faktum oavsett vilket nominellt belopp man har när man börjar "konsumera upp sitt kapital", eftersom slutsumman på dödsdagen ska vara noll. Ponera att denna sista tid är ett par år, men att du faktiskt inte vet vad utfallet blir, och därmed måste leva med en oro att du gissat en för tidig dödsdag (även om så inte blir fallet, men du vet ju inte det) och att pengarna då inte kommer räcka.

    Vill du leva med en sådan oro den sista tiden?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte ens tio procent går ju att pricka in med någon vidare exakthet. Jag räknar med att ha närmare femtio procent kvar, men egentligen kanske det är noll i eftermiddag. Det märker vi. Eller ni rättare sagt.

      Radera
  12. Ja eller så vänder man på det: när jag har noll kronor kvar ser jag till att mitt liv avslutas.
    Hur gör man det? Det finns många sätt, för den som vill är det inte så svårt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att någon, eventuellt Aaron Clarey på youtube kallar det för "The Smith & Wesson retirement plan".

      Radera
    2. Det låter ändå som en dålig lösning.

      Radera
    3. Bättre vore att bara avsluta lyxlivet och börjar klara sig på vad nu staten kan tänkas erbjuda för nivå i framtiden.

      Radera
    4. Och om staten inte erbjuder någonting i framtid (högst rimlig gissning), ska man bo i en grotta och käka barr då?

      Radera
    5. @Anonym

      Jag ser nu att du hann före mig med förslaget. Problemet är att man fortfarande riskerar att dö i förtid. Om man inte tar livet av sig på studs (inte rikoschett) vill säga. Eller också får man leva som deltagarna i Lyxfällan. Då dör man på botten av kassakistan även om man dör i förtid.

      Kan det vara så att Sparo efter år av bloggande har kommit till att slutsatsen att det bästa spartipset är att leva över sina tillgångar på SMS-lån?

      Tom-Hjördis

      Radera
    6. "Och om staten inte erbjuder någonting i framtid (högst rimlig gissning), ska man bo i en grotta och käka barr då?"

      Om tillräckligt många stryker med när staten går under så är det inga problem att bo i en grotta och "käka barr". Jägar- och samlarsamhället var det ursprungliga överflödssamhället eftersom varje individ inte behövde samla in mat, bygga bostad, ordna kläder mm mer än fyra eller sex timmar per dag. Idag är befolkningen för stor för att arealen ska föda hela befolkningen om vi lever som de gjorde i jägar- och samlarsamhället.

      Tom-Hjördis

      Radera
    7. Nej, jag har inte tänkt ta sms-lån, och det beror inte bara på att jag känner mig frisk ;-)

      Radera
    8. Det var någon som kallade "att dö på noll" för egoistiskt. Egoistiskt hade varit att avsiktligt dö på minus. Då har man ju avsiktligt kostat samhället mer än man tillfört det. Det kan man kalla egoistiskt.

      Att medvetet "dö på minus" ska såklart inte förväxlas med att "dö på minus" på grund av oförmåga t ex på grund av sjukdom.

      Tom-Hjördis

      Radera
    9. Att dö med noll borde vara vars och ens ensak, men sedan kan ju folk ändå ha åsikter om det.

      Radera
  13. "Dö med noll"
    Fy fasen vilken egoistisk kommentar.
    Tänk om generationer för oss tänkt likadant?
    Då hade vi fortfarande bott i grottor!
    Jag för min del försöker lämna efter mig något bättre än vad jag fått.
    Den dagen svenskarna slutar med det är har vi snart inget Sverige kvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det pengar som behövs för det då? Jag är inte säker på det.

      Har man barn har jag full förståelse för att man även vill lämna pengar efter sig, men vi som inte har det tänker nog lite annorlunda. Om det sedan beror på egoism är en bedömningsfråga.

      Radera
    2. @Anonym

      Det spelar knappast någon roll ur ett samhällsperspektiv om man dör med noll eller om man efterlämnar sig ett arv. Värdet kommer inte försvinna i tomma intet oavsett vilket. Det handlar bara om när och hur värdet byter ägare.

      Enligt din logik skulle det ha ett större värde att efterlämna pengar till sina arvingar eller Allmänna arvsfonden än att betala personer för att utföra arbete åt en medan man fortfarande lever. Jag tvivlar på att det är mer värdefullt för SAMHÄLLET att efterlämna sig ett arv än att bidra till människors försörjning genom att köpa produkter av dem.

      Det är bara om man gör som Gudrun Schyman och eldar upp pengarna som värdet går förlorat. Sparo får nog äta många fermenterade rakfiskar för att bli så galen att han ställer sig på gårdsplanen och eldar upp sina pengar.

      Tom-Hjördis

      Radera
    3. Min kommentar till Anonym får mig att tänka på att det är viktigt att konsumera förgängliga produkter om man ska dö på botten av kassakistan. Annars byter man bara ut pengarnas värde mot något annat av samma värde. Att dö med t ex ett nyrenoverat hus är inte att dö på botten av kassakistan.

      Tom-Hjördis

      Radera
    4. Samtidigt måste man ju bo någonstans. Visst, man kan belåna, men har man från början ett obelånat hus känns det lite märkligt att börja låna i efterhand bara för att bli pank.

      Radera
    5. Jag kan förstå tanken med seniorlån. Det finns många gamlingar som äger obelånade hus värda flera miljoner samtidigt som de lever på låg pension. Om man saknar arvingar så kan det vara idé att bli medvetet blåst av banken för att sätta guldkant på tillvaron på ålderns höst samtidigt som man kan bo kvar i sitt hus tills man dör.

      Tom-Hjördis

      Radera
    6. Absolut! Jag har förståelse för nästan alla typer av lån under förutsättning att låntagaren är medveten om nackdelarna och har värderat dem och jämfört med fördelarna.

      Radera
  14. Det är en frågeställning. Man kan ju också se det såhär att det finns barn som egoistiskt och sniket väntar på arvet, det ser man på hemmet som jag besöker ofta hur en del äldre knappt har några kläder, går i trasiga skor och knappt får en chokladkaka eller en tandkrämstub fast de har anhöriga i närheten. Att man ser till att den anhörige har allt den behöver och lite guldkant är ju självklart och inte lystet räknar på arvet.
    Eftersom jag inte vill leva i armod och elände så kommer jag att ha pengar över när jag dör, vill inte bli uteliggare som åldring och har inte någon större tillit till att samhället kommer att ta hand om mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sånt är riktigt jobbigt att se. Jag gläder mig när människor som dött låter det märkas i testamentet vem som varit intresserad av dem medan de levat. Ett exempel var författaren Marianne Fredriksson som gav allt till en assistent varpå döttrarna blev tokiga:
      https://www.expressen.se/nyheter/dottrarna-slass-for-miljonarvet/

      Jag känner ingen av de inblandade och kan inte historien bakom, men jag kan ana hur det gick till.

      Radera
  15. Svar
    1. Lätt hänt. Jag har gjort samma fel själv, men har ju lyxen att kunna ta bort min kommentar och lägga en ny på rätt plats. Nåväl, jag tyckte att det var ganska tydligt.

      Radera
  16. Vill först säga något om cancer. Har levt med det i min innersta krets ett par år. Det såg j”vligt mörkt ut ett tag och jag kunde inte svara på frågor med stabil röst. Nu verkar det mot alla odds att det lirar för en obestämd framtid. Bästa man önskat!

    Det vore ju fullständigt vidrigt att veta när man skulle dö!
    Om det vore imorgon dag eller om 50 år.

    Det kan man inte planera efter om man inte har en spiksäker diagnos, då vore pengarna iaf inte min högsta prioritet.

    Min bana ligger fast, lägga undan allt jag kan tills jag kan ha en trygghet inom ekonomin och en övergångsfas mot pensionen. Senaste två åren har jag dock mera tagit ut små summor än satt in. Trist.

    Men att se framåt är ganska enkelt när pensionen är mångfalt mera än jag har in idag.

    Tills dess sparar jag. Skulle jag trilla av pinn innan dess så har jag en dotter som kan få hela schabraket!
    /JB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle heller inte vilja veta när det är dags, men det har också fördelar. T ex att man hinner säga det som ska sägas så att inte anhöriga behöver fundera eller gräma sig efteråt.

      Jag har definitivt tagit ut mer än jag satt in de senaste åren, men t ex förra året gick ju börsen så oförskämt bra att jag ändå haft mer pengar vid årets slut än början. Och framöver hoppas och tror jag att livet utanför börsen ska snurra på åt rätt håll.

      "När pensionen är mångfalt mera än jag har in idag".

      Jag räknar med noll i pension, både från Sverige och Norge. Allt utöver det blir en glad överraskning.

      Radera
    2. "Jag räknar med noll i pension, både från Sverige och Norge. Allt utöver det blir en glad överraskning."

      Jag tror du överdriver. För att få noll i pension behöver samhället kollapsa och då är inte pensionen ditt största problem.

      Tom-Hjördis

      Radera
    3. Nej då, samhället behöver inte kollapsa. Allt som krävs för att jag ska få rätt är att man inför en behovsprövat pension. För mig känns inte det konstigare än att ett land lever över sina tillgångar och har en växande statsskuld.

      Radera
    4. Det har du rätt i. Och du vill nog inte skaffa dig behovet som krävs genom att göra dig av med dina tillgångar.

      Tom-Hjörds

      Radera
    5. Nej, ska man skaffa utgifter nästan tvångsmässigt bara för att komma ner i förmögenhet känns ju det som en stress i sig.

      Radera
  17. Känner igen mig i din historia om din mamma. Min mamma fick också cancer, jag köpte den dyraste och bästa maten hon brukade gilla men varken aptiten eller orken fanns kvar, det tog tre månader, sen gick mamma bort. Det gick väldigt fort och det fanns gott om pengar på kontot och ett obelånat hus.

    Arvet jag fick satte jag i en global indexfond i ett enskilt ISK, varje år tar jag ut vad det kostar att göra något mamma gjorde varje år som frisk. Åka in till Köpenhamn, äta på bästa restaurangen och dricka något gott till hennes minne. På något sätt får arvet mening.
    Mvh/Jonas

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så fint! Finns det en gud och ett liv efter detta (känns som att dessa "om" hänger ihop) hoppas jag att hon ser och uppskattar gesten.

      Radera
    2. Jag håller med Sparo. Så fint Jonas.

      Radera
    3. Fint Jonas, du får något bra årligen samtidigt som du hedrar din moder och säkerligen minns henne lite extra vart tillfälle, det var banne mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerade mig gällande arv!
      /JB

      Radera
  18. "Detsamma kan ju gälla annan konsumtion. Jag känner folk som tänkt resa jorden runt, flytta utomlands, bygga hemma-spa osv – när de går i pension. Men om de ens lever så länge är det inte givet att de då orkar eller har lust med alla de där planerna."

    Dessutom bortser de ofta från en viktig detalj. Behållningen av en resa handlar inte bara om upplevelsen under själva resan utan i hög grad om minnet av resan. I extremfallet dör personen direkt efter hemkomsten varpå resan saknar värde efter hemkomsten. En upplevelse, t ex en resa, kan således betinga ett högre värde för en ung person än för en gammal person.

    Tom-Hjördis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det med. Hur som helst hypotetiskt eftersom planerna i de flesta fall inte kommer att realiseras.

      Radera
  19. "Är det någon som har en smart metod för att dö på botten av kassakistan?"

    De flesta personer borde statistiskt dö på botten om de har pengar som räcker till medellivslängden 82-84 år och sedan tar livet av sig när pengarna är slut. Man kan finjustera strategin genom att dra av eller lägga till några år ifall man har mor- och farföräldrar som avlidit betydligt tidigare eller levt betydligt längre. Men strategin är inte riskfri. Risken finns att pengarna planenligt tar slut och man skjuter sig vid 82 års ålder och så har man i själva verket 10 år kvar. Dessutom finns förstås fortfarande risken att man dör i förtid med pengar kvar på kontot. Att skjuta sig i medelåldern är en tråkig lösning för att undvika att dö på botten av kassakistan.

    Tom-Hjördis

    SvaraRadera
    Svar
    1. *för att undvika att INTE dö på botten av kassakistan.

      Tom-Hjördis

      Radera
    2. Ja, egentligen är det bara vid självmord man har en säker tidpunkt för döden. Eller vid mycket dödlig sjukdom, men det får man sällan reda på långt i förväg.

      Radera
  20. "Kanske kan man göra om fyraprocentsregeln och se till att under de sista två decennierna få kapitalet att minska med minst fyra procent per år."

    Jag tror du har rätt. Då ökar sannolikheten att pengarna ska ta slut när livet tar slut.

    Ett annat alternativ är att skriva ett testamente och skänka pengarna till en välgörenhetsorganisation, en forskningsfond eller till ett specifikt ändamål.
    https://www.svt.se/nyheter/lokalt/dalarna/syskonpar-skante-sex-miljoner-till-skedvibygden

    Då kan man kanske leva med att man dör med pengar kvar.

    Tom-Hjördis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, då kan man leva med det, men premissen var ju att inte ha pengar kvar.

      Radera
    2. Jag tror den bästa kompromissen är att "göra om fyraprocentsregeln" och att testamentera kvarlåtenskapen till välgörenhet. Det ger även tryggheten i att veta att pengarna räcker som någon annan skrev i en kommentar. Med andra ord gör man nog bäst i att sträva efter att inte dö med NOLL.

      Tom-Hjördis

      Radera
  21. Det svåraste kanske är att sätta sprätt på huset. Hur ska du göra för att ditt hus ska rasa som ett korthus i samma sekund som du dör?

    Om målet är att dö på botten av kassakistan så är det logiskt att äldre människor inte orkar sköta underhållet av sina hus på åldernas höst. Huset ska ju dö med dess ägare.

    Tom-Hjördis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog psykiskt slitsamt att se sitt hus förfalla efter att man först förbättrat det.

      Radera
  22. Vad vore ett bättre sista köp än att frysa ner sitt huvud?
    https://www.svt.se/nyheter/inrikes/darfor-vill-anders-frysa-ner-sitt-huvud

    Nackdelen är att den som lägger sina sista slantar på att frysa ner sitt huvud inte har några pengar när den återupplivas. Men det kanske är det minsta problemet om personen saknar kropp.

    Tom-Hjördis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mm, jag kan tänka mig fler problem hos en person med dessa tankar.

      Radera
    2. Ja. Den första frågan man bör ställa sig om man umgås med tanken på att frysa ner sitt huvud det är om huvudet är värt att frysa ner.

      Tom-Hjördis

      Radera
    3. Ja, lite så tänker jag med :-)

      Radera
    4. Det ligger i farans riktning att man inte är rätt person att avgöra om huvudet är värt att frysa ner. Man får börja med att diskutera saken med en psykolog. I vårdcentralens journalanteckningar kan man läsa "Patienten önskar diskutera nedfrysning av huvudet post mortem.".

      Tom-Hjördis

      Radera
    5. Sveriges största hockeyspelare genom tiderna Peter "Foppa" Forsberg verbaliserade tanken att även frysa ner sina kompisars huvuden.
      https://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/a/dRx4Aw/peter-forsberg-funderar-pa-att-frysa-ner-sig

      Tom-Hjördis

      Radera
    6. Jag ska inte börja diskutera ishockey, men det trodde jag var Börje Salming. Eller min gamla skolkompis Mats Sundin.

      Radera
    7. Det är svårt att jämföra idrottare över tid. Olle Palmlöf fick mycket skit för sin jämförelse mellan stavhopparna Armand Duplantis och Kjell Isakssson.
      https://www.youtube.com/watch?v=vqQhiNFZVm8

      Sudden och Foppa spelade i samma liga. Det är ett som är säkert.

      Tom-Hjördis

      Radera
    8. Nu var det väl inte just jämförelsen Palmlöf fick skit för utan för att det var en smula oproffsigt att vara full som en kastrull som programledare i direktsänd tv.

      Radera