Cybermåndag

Jag är inte mycket för temadagar påhittade av handeln, vare sig det är Kanelbullens dag eller Internationella popcorndagen. Det finns ett sånt här tema varenda dag, ibland flera. Idag är det exempelvis både Guldsmedens dag och Kåldolmens dag.

Och Cyber Monday. Alltså vad är det för skit?! Jag kan fördra Black Friday. Det är ju inte på något sätt en svensk tradition utan, som så mycket annat, något man hämtat rakt av från USA (även om jag är osäker på om de även där utökat den till Black Week eller Black Weekend). Men Cyber Monday är ju knappt ens en tradition i USA.

Vad är poängen med en ”handla för handlandets skull”-dag tre dagar efter föregående ”handla för handlandet skull”-dag? För att den ena sker på nätet och den andra också gör det? Men visst, poängen är naturligtvis att vi ska handla på oss en massa skit vi inte behöver. För att det är billigare.

Än vad? Att inte handla är alltid exakt hundra procent billigare än att göra det. Själv åker jag möjligen till Willys idag och veckohandlar för någon hundring. Inte som en hyllning till konsumtion eller för att fira att jag saknar vett utan för att det börjar bli lite tomt i kylen.

Limpa

Min idé att baka allt matbröd själv funkar bra. Jag har numera alltid jäst och mjöl hemma och har fått rutin på att baka när det börjar bli tomt i frysen.

Den här gången tänkte jag baka en limpa för omväxlings skull. Jag tycker att det ofta blir lite för sött och onyttigt, men ibland får man unna sig. Detta behövs:

jäst, 50 g
mjölk, 2,5 dl 
vatten, 2,5 dl 
sirap, 0,5 dl
salt, 1,5 tsk
rågsikt, 5 dl
vetemjöl, 9 dl
smör/margarin, 100 g

Och för pensling:

kaffe, 1 msk
sirap, 1 msk

Blanda mjölk och vatten, värm upp till runt 37 grader och vispa ner jästen. Sedan ner med resten av ingredienserna och en noggrann bearbetning med degkrokar.

Jäs under bakduk i minst en halvtimme.

Knåda degen på mjölat bakbord och fördela i ett par smorda formar.

Jäs under bakduk i en halvtimme till. Slå under tiden på ugnen på 200 grader. Grädda i nedre delen i c:a 30 minuter.

När du tar upp bröden, pensla dem med en blandning av kaffe och sirap. Kladda på ordentligt så att det blir en tjock yta.

Låt svalna, plocka ur bröden ur formarna och ät.

Toapappersförbud på gång?

I min ungdom hyrde jag ett tiny house på runt 20 kvm som stod på tomten hos en familj. Röret till boningshusets avloppsstam var kasst. Troligen hade rötter ätit sig in i det, men istället för att göra om och gräva ner det djupare löste man det genom att låta bli att spola ner toapapper. Alltså var jag tvungen att kasta pappren i soppåsar.

Inget jätteproblem för egen del, men som ni förstår var det ingen dröm att behöva upplysa besökare om arrangemanget. Men snart ska det bli mainstream, i alla fall i Tranås där det nu föreslås att toapapper inte längre ska slängas i wc:n.

Jag kan till viss del förstå avfallschefen. Reningsverkens verksamhet vore antagligen enklare om de slapp slåss med dasspapper. Men människor som inte ens orkar sopsortera tidningar lär knappast hjälpa dem särskilt mycket om man inte samtidigt inför tvingande lagstiftning för kameraövervakning av vattenlåsen i kombination med dryga böter.

Kanske om Tranåsborna fick ett alternativ, ett papper som inte sväller och kläggar igen lika mycket. Eller en pappersfri variant. Jag såg en video där en snubbe odlade någon slags malbuske kallad blue spur flower på engelska (Plectranthus ecklonii på latin) bara för att bladen lämpade sig som toapapperssubstitut.

Annorlunda pappersbal.

Själv är jag nog mer inne på alternativ till WC. Jag har bott med mulltoa och skulle lätt kunna tänka mig ett nytt boende med någon form av komposttoalett. Om vi snackar miljö känns det feltänkt att klura ut nya lösningar för att kunna blanda gödsel med vatten, sedan transportera blandningen till ett reningsverk för att där återigen separera vattnet från övriga komponenter.

Datorstädning

Jag är papperspedant och har järnkoll på papper och pärmar. Jag kan när som helst plocka fram förrförra elräkningen eller mina gymnasiebetyg på tio sekunder. Jag strävar efter samma ordning i datorn, men är inte där än.

För det lönar sig. Åtminstone en dator med Windows blir trög eftersom den förr eller senare fylls upp av operativsystemet. Ju mindre skit i den, desto snabbare går den. Förutom den uppenbara vinsten, att man precis som i pärmar och lådor hittar bättre om sånt som inte ska vara där rensas ut.

”Här är den … någonstans.”

Att ta bort program jag inte använder och att inte ha en massa skit på autostart är jag ganska bra på. Värre är det med e-posten. Mitt mål där är att in- och utkorgarna bara ska innehålla mejl som på olika sätt behöver åtgärdas, av mig eller andra. Resten ska sorteras i mappar alternativt kastas bort. Nu är jag snart där, men sedan kommer den stora utmaningen – att behålla det så.

Ett annat projekt jag tagit tag i är att rensa bland bokmärken i webbläsaren. Varje gång jag bytt dator har jag exporterat bokmärkena till den nya. Ibland har det varit så rörigt att jag låtit dem ligga kvar i en mapp kallad ”importerade bokmärken” eller liknande och börjat på ny kula vid sidan om. Ja, jag hör själv hur dumt det låter. Igår rensade jag bort 80-90 procent av dem. En del hela mappar hamnade i papperskorgen. I den mån de hade varit intressanta var adresserna inte aktuella, och en hel del gamla bloggar av människor jag glömt i ämnen som inte längre intresserar mig.

Dassläsning i all ära, men ...

Poängen med att spara papper/filer/prylar är ju att man både ska ha nytta av dem och hitta dem när man behöver dem. Även om jag inte levt som jag lär tycker jag att ”less is more” är lika användbart i digital form. Hur gör ni för att hålla datorer och telefoner rena från brus och skit? Eller gör ni inte det?

Ännu ett friskoledrev

Den senaste tiden har det blossat upp en ny friskoledebatt. Kritikerna stör sig på att (en del) friskolor tjänar pengar som de delar ut till sina aktieägare. Pengar som de kommunala skolorna skulle kunna använda till jättebra grejer.

Eller inte. För ett år sedan skrev jag ett inlägg jag fortfarande är nöjd med där jag ifrågasätter om kommuner verkligen ska driva skolor. Hur populära och funktionella friskolorna än blir är det ju alltid dessa som ifrågasätts. Inte de kommunala trots att många av dem inte tycks få till bra undervisning och trygga miljöer hur mycket pengar man än ger dem.

Håltimme.

Jag säger inte att alla friskolor är bra och att alla kommunala är skit, men det faktum att många väljer friskolor är väl ett bevis så gott som något på att de fyller en funktion? Och, som vanligt, att fria marknadsaktörer kan gå med vinst rör mig inte i ryggen så länge vi får valuta för skattepengarna.

Och varför är det bara undervisnings- och vårdföretagen som är ett problem? Friskolekritikerna stör sig sällan eller aldrig på de som tjänar pengar på att bygga skolor eller trycka skolböcker. Eller Sodexo, det multinationella företaget med miljardvinst som tillhandahåller mat och städning i offentliga lokaler. Aldrig ett ont ord om dessa, vilket gör det lätt att tro att det är valfriheten i sig som skaver.

Stoppa valfriheten (krystat bildval, jag vet)!

Vänsterns ”lösningar” består i ett fortsatt förbud mot hemskolning samt att vid varje givet tillfälle rycka undan fötterna för de privata friskolorna. Blir inte blandningen av elever bra (enligt politikernas bedömning) ska man tvinga fram en bättre genom att bussa runt elever till skolor längre bort, som barnen och deras föräldrar inte valt. Vidare ska den obligatoriska skolan starta redan vid fem års ålder. Snart är det dags att tala klarspråk: Dina barn är inte dina barn, du lånar dem av staten.

Lyxshake

Milkshake är en produkt jag aldrig förstått mig på. Är det dessert, är det dryck eller är det bara det enklaste sättet att på kortast möjliga tid hälla i sig fett?

En milkshake består av mjukglass, mjölk, grädde och någon smaksättning, ofta frukt eller bär, men hamburgerkedjan Max har dragit det här ännu längre (namnet förpliktigar) genom att lansera en ”lyxshake”. Lite oklart vari lyxen består, men av marknadsföringen att döma handlar det om att hamburgerkedjans egna ”gourmetkockar” rör ihop ingredienserna på plats på respektive sylta.

Möjligen är den också ännu onyttigare än konkurrenternas genom att innehålla runt 700 kilokalorier. Som fullvuxen man som rör mig en del är det ungefär 30 procent av vad jag bör äta på en hel dag. För en stillasittande tjej är det snarare halva det lämpliga dagsbehovet av energi.

Ännu ett sätt (jag hoppas) Max sticker ut på är priset. Denna lyxshake kostar 45 kr. Det är mer än jag lägger på hela mitt matintag under två dygn, och gissningsvis ungefär tio gånger priset på ingredienserna.

Folk får såklart äta vad de vill och det vore mig främmande att kritisera andras matintag, men om jag träffade någon som betalar 45 kr för en mugg gräddglass skulle jag fråga om de anser att detta är värdig människoföda. Tillhör du denna grupp får du hemskt gärna svara och förklara, så blir jag lite klokare.

Reflexer på!

Jag vet inte om denna spaning reflekterar verkligheten eller beror på att jag blivit ett år äldre och grinigare än förra året, men jag tror mig aldrig ha sett så få reflexer på fotgängare som denna höst. Inte nog med att folk saknar reflexer, de är också ofta mörkt klädda och därmed nästan omöjliga att upptäcka genom en vindruta, särskilt om den är lite immig eller full av regnstänk.

Det finns motsatsen också. Människor och hundar som vandrar runt som mobila julgranar med blinkande LED-lampor i olika färger. Det är bra! Jag har själv en diskret blinkande lampa på mig när jag springer i skymning och mörker, alltid gör den någon nytta.

Sedan införandet av den idiotiska zebralagen, som innebär att fotgängare har företräde vid oövervakade övergångsställen och som kostat fler människoliv än jag kan räkna tycks många tro att de är odödliga. Kliv rätt ut i gatan bara, antingen själv eller släng ut barnvagnen som sköld! Ofta utan att ens titta upp från mobilen. Har man företräde så har man.

Men det funkar inte så skaffa reflexer, till er själva och alla ni bryr er om! De kräver inga batterier och behöver inte sättas igång. Allt som krävs är att de är med. En enkel reflexväst kostar en femtiolapp. Det är inte snyggt, men det kan man kanske leva med om alternativet är att man dör utan.

Jag på löprunda.

Små plastreflexer att hänga eller sätta fast i kläderna är oftast gratis om man kan leva med att göra lite reklam för någon butik eller sitt försäkringsbolag. Själv vill jag också slå ett slag för snap-on-band som du lätt snurrar runt hand- och fotleder. Dessa rör sig mer än en reflex du sätter fast i jackan och då slipper du misstas för att vara en trafikskylt.

Den som inte har någonting av detta kan för max en femtiolapp bli en hyfsat säker gångtrafikant. Om du istället blir påkörd och förvandlad till en dreglande grönsak kan du de närmaste decennierna fundera över om det var värt besparingen.

Den kungliga svenska självgodheten

Vad är typiskt svenskt? Många bra saker präglar vårt folk. Vi väntar civiliserat i köer, låter folk tala till punkt och löser gärna konflikter med ord. Men en mindre bra egenskap, som jag tyvärr upplever är på stark frammarsch, är självgodhet.

En gång i tiden var Sverige ett ledande land på många områden. Sånt där går upp och ner. Det vore inte rimligt att begära att exempelvis det svenska tennisundret skulle hålla i sig bara för att vi var bäst i världen på 80-talet. Det intressanta är vad man gör när man blir omsprungen – hakar på och försöker lära sig löptekniken av den som passerat, eller börjar springa i motsatt riktning och hävda att man fortfarande leder.

”Om vi vänder nu är det jag som leder.”

Svensk skola var en gång världsledande. Beslutsfattare från andra länder åkte till Sverige för att lära sig av oss. Det gör de inte längre. I den internationella PISA-studien (Programme for International Student Assessment) låg Sverige helt okej till 2003. Lite sämre 2006, ännu sämre 2009 osv. Vad gör Sverige då – lär sig av framgångsrika länder? Nej, fuskar. Varje land har rätt att plocka bort elever som sticker ut. Det kan t ex vara nyanlända invandrarelever som inte har en rimlig chans att hävda sig, särskilt inte i läsförståelse, ett av de tre ämnen som bedöms. Det var bara det att Sverige började exkludera långt fler elever än alla andra länder och långt fler än vi fick. Utbildningsministern slog på stora trumman: ”Det här är ett styrkebesked, svensk skola står stark”, vilket inte ens var sant om man bortsåg från fusket. Vi var bara inte lika dåliga jämfört med våra grannländer som tidigare.

Men så uppmärksammades fusket och den tidigare jublande utbildningsministern fick en fråga i riksdagen om hur man ska göra för att detta inte ska ske igen. Det svarade hon inte på utan sa istället lite svepande:

”Det är i sammanhanget också viktigt att komma ihåg att de svenska kunskapsresultaten de senaste åren har ökat i en rad olika internationella mätningar.”

Med andra ord: ”Jag vet att resultatet inte är sant, men det är ändå ett bra resultat.”

”Jamen ... Är ni så duktiga då?”

Svensk vård var jag inne på när jag själv drabbades. Efter det fick jag svar från en bloggande läkare som ägnade ett helt inlägg åt att berätta hur bra svensk vård är och att min berättelse var oärlig. (Ni får leta själva om ni vill, jag länkar inte till osakliga personangrepp mot mig själv.) Vad som var oärligt kunde hon däremot inte precisera. Att landstingsläkaren förteg det faktum att det fanns en kirurgisk lösning? Att landstingskön (om jag hade fått ställa mig i den) är femton månader lång medan den danska jag hamnade i var 2-4 veckor? Nej, för det var sant.

Istället skrev hon att den operation jag fick inte har 100 procent lyckade resultat. Som att jag hade påstått det! Vad som däremot är 100 procent sant är att chanserna till succé är bäst vid en snabb operation. Därför tycker jag att en person inom organisationen som har 15-30 gånger längre kö borde kliva ner från sina höga hästar och fundera över detta faktum istället för att kasta skit på budbäraren.

Stefan Sauk är en annan budbärare som fått sin beskärda del av skit. Försök att lyssna fördomsfritt till hans två minuter långa redogörelse kring svensk kontra utländsk höftledskirurgi.

Jag vet själv om minst fyra patienter som genomgått den svenska uråldriga operation han beskriver. Ingen av dem blev bra eller ens i närheten.

Men Sverige kliver vidare i upptrampade fotspår. Alla politiker säger sig älska yttrandefrihet, men gud nåde den som svärtar ner ”Sverigebilden” genom att berätta sanningen för utländsk media. Då är det inte att svensk mordfrekvens skjuter i höjden eller att svensk coronastatistik är en av de sämsta i världen som upprör. Nej, det är det faktum att någon säger det.

Svensk invandringspolitik utgår ifrån att hela världens högsta dröm är att bli som vi, att alla invandrare vill integreras och titulerar sig svenskar från dag 1 i det nya landet. Om de inte lär sig svenska och blir självgående kuggar i det svenska maskineriet är det ett ömsesidigt misslyckande, för alla som kommer vill såklart bli som vi. Varför i all världen skulle de vilja det?!

Låt oss en gång för alla sluta tro att vi är bäst i alla lägen och att alla andra vill komma ”upp” till vår nivå. Det gäller inte bara vårt land eller vår yrkeskår utan i allra högsta grad oss själva. Ingen av oss är den perfekta människan, och det säkraste sättet att inte bli det är att intala oss att vi själva är normen, målet och idealet, den som vet och kan allt, gör de bästa affärerna och tar de bästa besluten, helt utan förbättringspotential.

Behöver du konkreta sparmål?

Jag lyssnade på en podd där de sa att det i princip är omöjligt att få till en vettig sparkvot utan att ha konkreta sparmål. Det skulle innebära att jag är en helt orimlig människa. Därför vore det intressant att höra vad ni andra säger.

Måste man verkligen veta exakt vad man sparar till (”1. bort med huslånet, 2. pension vid 55, 3. Audi RS 6 Avant, 4...”) för att kunna upprätthålla ett regelbundet sparande? Jag skulle säga att det gäller för djur, som kanske måste ha tusen ekollon för att inte svälta ihjäl i vinter, och för små barn, som bränner hela veckopengen på godis om de inte har ett sparmål som går att realisera hyfsat snabbt.

Som vuxen har jag aldrig haft konkreta sparmål. Det är ju det som är bra med pengar, att de går att omvandla till vad som helst. Att man förr eller senare kommer behöva dem är väl ändå givet, bara inte exakt till vad.

Är det inte just det som skiljer oss från djur och idioter, att vi kan planera framåt? Jag säger inte att det är fel att ha konkreta sparmål. Kanske är det till och med bra, under förutsättning att man kan omvärdera vid behov. Men att det skulle vara nödvändigt tror jag inte ett dugg på.

Filmtips

Lars Molin är tveklöst Sveriges främste regissör genom tiderna (kom inte dragandes med Bergman för det är faktiskt ingen som förstår hans filmer), men hur får jag in honom i en ekonomiblogg? Jag tror inte att han såg sig som ekonomisk eller var särskilt ekonomiintresserad, men jag skulle vilja påstå att flera av hans produktioner har ekonomitema på ett djupt plan. Fyra av dem finns dessutom på Öppet arkiv och tvingas vi ändå betala för SVT kan vi lika gärna nyttja det de få gånger de fått ut något bra, så nu kör vi.

Midvinterduell

En av Molins filmer i det underskattade femtiominutersformatet. Det beslutas att bönderna ska transportera sina mjölkkannor till en central mjölkpall istället för till varsin. Egon, en av bönderna, tar strid, för som han säger:

”Vilka kom överens? Det var Vägförvaltningen och Mjölkcentralen. Frågade de oss? Om de inte frågar oss om en sån skitsak som en mjölkpall, då kommer de inte fråga oss när de skär ballarna av oss. Men man är ingen stut.”

Byn delas i två läger. De som fogar sig och de som ger Egon sitt stöd. Egon själv snickrar på sin mjölkpall som varje morgon körs sönder av plogbilen. Dessutom hotas han av böter. Det får kosta vad det kosta vill för han har rätten på sin sida och vissa saker kan inte mätas i pengar.

Zoombie

En miniserie på tre avsnitt. Holger Jacobsson är byråchef på Försäkringskassan. Det förväntas han vara tills han avgår med pension eller hjärtinfarkt, men en dag reser han sig upp från ett meningslöst möte och går därifrån. Han upptäcker en hel värld av diverse udda existenser som valt bort 8-5-livet. En av de uddaste, som lever FIRE-liv innan det ens uppfunnits, försöker Holger hjälpa, han borde ha rätt till sjukpenning. Men som mannen påpekar: ”Det kanske finns människor som inte vill bli medlemmar i din försäkringskassa.”

Holgers fru och barn har alltid sett ner på honom och det blir inte bättre av att han ger upp karriären. Men när han slutar försörja dem upptäcker de snart att de verkligen uppskattat hans pengar. Men det är inte Holgers problem, han har plötsligt fått ett liv att leva.

Pengarna gör mannen

Två arbetslösa killar firar helg från en meningslös arbetsmarknadsåtgärd när de går förbi disponentvillan på väg hem från krogen. Disponenten har precis dött, men han kan gott få bjuda på en sup, tänker de när de upptäcker att huset är olåst. Där hittar de ett stort antal miljoner och livet tar en ny vändning.

Men har de ens stulit pengarna? Om ingen saknar dem kanske man inte kan säga att de finns, och då har de inte begått något brott.

Fläskfarmen

En Nobelpristagare funderar över vad som skulle hända med samhällets bottenskikt om de slapp jaga pengar. För Nobelpengarna köper han ett alkoholisthem och ger det till de intagna. De terapijobb dessa utfört blir plötsligt riktiga jobb eftersom det är deras anstalt och deras pengar. Vid sidan av detta börjar de odla och föda upp grisar. De översätter visserligen alla pengar till helrör, men i praktiken är tankarna på spriten borta. De har inte tid att supa. De skolkar från primalskriksterapin för att ägna sig åt sådden.

Det borde väl göra vårdarna överlyckliga? Själva vitsen med en ”tork” är ju att alkisarna ska sluta dricka. Men nej, de passar ju inte in i mallen eftersom det samtidigt blir ett underbetyg för den vård de fått, som inte hjälpt. Chefspsykologen är nära ett sammanbrott:

”Patienterna är här för att bli friska, inte för att sätta potatis. De är sjuka, svårt sjuka. Sjuka människor ska inte odla potatis. De ska skrika.”

Det var dagens filmtips.

Jämlik smittspridning

Det började i våras. Spotify uppmanade sina anställda att jobba hemifrån. Det tyckte statsepidemiolog Anders Tegnell var problematiskt.

”Det finns ju en aspekt i det här som handlar om jämlikhet. Det är vissa grupper i samhället som kan göra på det här viset, men inte alla, och hur ska vi få till det så att vi fortsätter ha en jämlikhet i samhället och att alla har samma chans att hålla sig friska?”

Han hade alltså inga invändningar mot distansarbetet i sig och så här nio månader senare vet vi att de länder som gjort flest sådana insatser lyckats mycket bättre än Sverige. Fast det är klart, det har ju nästan alla.

Nu gäller frågan munskydd och återigen skyller Folkhälsomyndigheten sin passivitet på jämlikhet, här genom Karin Tegmark Wisell:

”Det handlar inte bara om det är verkningslöst eller inte utan det handlar om tillgången till munskydd, det handlar om jämlikhet i tillgången till munskydd och hur man ska implementera det.”

Det hon säger i klartext är att det viktigaste inte är att så få som möjligt smittas, det viktigaste är att inte smittan slår ojämlikt mellan olika grupper. Här kommer en hemlis: Det finns ingen rättvisa när det kommer till hälsa. En del får KOL och lungcancer trots att de aldrig rökt, andra blir hundra år trots att de knarkat och levt rövare hela livet.

När det kommer till Covid-19 verkar det drabba vissa invandrargrupper värre. Det skulle kunna bero på att de bor trängre, men troligare är att de lider brist på D-vitamin, vilket i sin tur beror på att de inte är anpassade för den svenska solen, eller snarare bristen på den. Eftersom människor är olika och har olika förutsättningar vad än FHM tycker om det.

Jag vet inte om allmänna krav på munskydd är en god idé, men skyll åtminstone inte på rättvisa! De billigaste munskydden kostar några kronor och finns det inte munskydd så det räcker så får väl svenska staten börja köpa in ett lager. Ni har snart haft ett år på er. Vad ska vi ha staten till om den ändå inte ska jobba för oss?! 

Årets julklapp

Varje år vid den här tiden utropar HUI Research ”årets julklapp”. Hur de kan veta vad det blir har jag aldrig förstått. Jag tror dessutom att de ofta har fel. Minns ni när ”alla” gav bort mössor (2002), wokpannor (1990) eller mobillådor (2019)? Inte jag heller.

I går kom de fram till att det blir stormköket i år och jag kan inte tänka mig en kassare present. Jag konstaterade ju nyss att folk inte ens verkar kunna/orka använda sina dyrt renoverade kök. Så vad är oddsen för att de ger sig ut i naturen och lagar mat på ett spritkök?

Många tänker säkert att de skulle vilja vara sådana som drar ihop en viltgryta under bar himmel, men vi är ju inte sådana i Sverige. Vi grillar på verandan, men inte många av oss går någonsin ut i skogen och lagar mat, och då kvittar det faktiskt om vi har utrustning för det. Köp något som kommer användas istället.

Hur gör jag då? Jo, jag har ett gammalt Trangiakök som jag bestämt mig för att flytta med en gång till. Det har visserligen inte använts sedan den där skolresan i sexan då vi paddlade kanot i spöregn i tre dagar, men jag tänker att i en annan tid, ett annat liv, ska jag bli en sån som plockar min egen kirskål och fräser den med hjälp av en rödspritsbrännare. Det skulle kunna hända. Apropå utemat och väldigt oväntade händelser kommer jag att tänka på den här reklamfilmen:

Skippar Nordnet

Jag är kund i Nordnet, en ganska nöjd sådan även om allt kan bli bättre. Jag är förresten kund för andra gången, första gången var på 1900-talet. Jag tror för övrigt att min medverkan i deras podd Sparpodden fortfarande är ett av de mest lyssnade avsnitten i historien (så fick jag det sagt också).

Men deras börsnotering lämnar mig tämligen kall. Det är mycket som är märkligt med den. För det första kostar aktien 88-104 kr. Det är i och för sig långt ifrån det värsta intervall jag sett, men man får alltså teckna sig för ett pris, eller 18 procent högre. Pengarna för det högre beloppet reserveras och det slutliga priset får man veta när man kommer till kassan. Vilken annan affär skulle man överväga under sådana förutsättningar? Det här brukar nätmäklare och sparekonomer kritisera, men det blir svårt att göra med trovärdighet om man själv kör med detta prisspann.

Beträffande priset har det gått upp en hel del sedan Nordnet avnoterades för knappt fyra år sedan. Kanske är bolaget värt 3,5-4 gånger mer än i början av 2017, men jag tvivlar. De tjänar mer pengar, men på sistone har Avanza och Nordnet fått konkurrens från alla håll, både från storbanker som insett att de måste sänka courtagen, och från uppstickare som SAVR, Degiro och nu senast Freetrade som pressar priserna. Som jag ser det kräver både 88 och 104 kr att vinsten även fortsättningsvis ska öka dramatiskt.

Underligast i prospektet är ändå detta stycke:

”Nordnet har både historiskt och nyligen upplevt negativ publicitet avseende bland annat sina produkter och tjänster i tidningar och på sociala medier, exempelvis Twitter. Sådan publicitet exponerar Nordnet för en ryktesrisk inte bara avseende de kritiserade produkterna och tjänsterna utan också i relation till Nordnet som varumärke. Sådan dålig publicitet kan minska efterfrågan på Nordnets produkter och tjänster samt ha en ogynnsam påverkan på Nordnets resultat och framtida tillväxt.”

Vad vill man ha sagt, att de kunder som tecknar aktien gör klokt i att sluta klaga på Nordnets webbtjänster? Och om de nu är så känsliga för vad folk säger om dem i sociala medier, varför finns de knappt där? Nordnets kommunikationschef har mindre än en tredjedel av mitt följarantal, och då är inte jag precis någon influencer. Sparekonomen har knappt tiotusen följare, en bråkdel av sin företrädares och mindre än hälften av konkurrenten Avanzas. Nu menar jag inte att ett stort följarantal på Twitter är ett kvitto på framgång, men är det tillräckligt viktigt för att nämna i prospektet borde man kanske jobba lite med det.

Jag önskar både Nordnet och hugade spekulanter lycka till, men själv står jag kvar på perrongen eftersom jag är osäker på åt vilket håll tåget är på väg.

Den som är korrupt är icke fri

Ser att Göran Persson ska knåpa ihop en bok om sina år som statsminister. Jag kan tänka att den hade varit av större intresse när han precis avgått än femton år senare, men den lär ju alla gånger täcka sina kostnader även om det inte blir en bestseller.

Men så noterar jag att Riksbankens jubileumsfond ska bidra med 700000 kr som bl a ska gå till en assistent ”som hjälper honom att ta fram olika uppgifter”. Man får rätt mycket research för sjuhundra tusen!

Vilka är då Riksbankens jubileumsfond? Jo, det är en liten stiftelse som bl a inrättats och finansierats av Perssons företrädare Tage Erlander. Inte av honom personligen såklart. Som alltid när politiker är generösa med pengar är det våra plånböcker som används.

Det framhålls ibland att korruptionen är internationellt låg i Sverige, men visst hör vi det alltmer sällan? Nu är ju inte detta regelrätt korruption, det är offentliga beslut tagna av våra folkvalda. Men vem redovisar alla dessa märkliga organisationers existens, och vem granskar dem? Sveriges ”oberoende” statsmedia?

Och vad får vi för pengarna? Perssons bok hade såklart både skrivits och publicerats även utan statsbidrag. Det som händer när den fria marknaden manipuleras är att andra, mer bärkraftiga idéer slås ut.

Prestationsbaserade fondavgifter

Jag har tänkt på en grej! Folk tenderar att jobba bättre när det lönar sig. Som aktieägare föredrar man ledningsgrupper som själva äger många aktier eftersom de då har ett incitament att hålla aktiekursen uppe. Det är inte raketforskning.

Det borde även gälla fondförvaltare. Jag antar att de flesta seriösa förvaltare äger andelar i sina egna fonder, och det skulle förvåna mig mycket om de inte har en bonus inbakad i lönen, men varför inte dra det ett steg till, med prestationsbaserade fondavgifter? Det finns som kolumn i fondfaktabladen, men jag har aldrig sett någon fond ta ut det. Fast vore det så dumt?

En av de mest lyckade bostadsförsäljningarna jag varit inblandad i var när vi sålde min hädangångna mormors bostadsrätt. Fastighetsmäklaren fick en viss procent av försäljningspriset, men i en trappa där andelen ökade dramatiskt på marginalen.

Jag kommer inte ihåg detaljerna nu, men säg att bostaden sattes ut för 1,5 Mkr och hon fick 3 procent på hela summan, men sedan ytterligare 1 procent på beloppet mellan 1,8 och 2 Mkr och över det ytterligare 5 procent. Lägenheten såldes för c:a 2,2 Mkr, så det blev 12000 kr extra till mäklaren bara för de sista tvåhundratusen (ungefär, jag minns som sagt inte). Mäklararvodet blev högt, men vi var helnöjda.

”Jippie, jag fick en hundradel!”

Om förvaltaren för den fond jag äger slår index och/eller konkurrerande fonder med X procent skulle jag gladeligen betala en högre fondavgift. En fondförvaltare med gott självförtroende (och sådana finns det gott om) borde lansera en fond som är helt avgiftsfri om inte fonden gör bra ifrån sig, och vid ett lyckat resultat ta ut desto mer.

Ännu dummare köp

2016 skrev jag om idiotköp i mataffären, färdighackad lök, våffelmix och andra dumheter. Men nu fick jag ett mejltips från Alexandra som toppar allt – färdigkokt spaghetti!

Folk brukar skämta om att de inte kan koka ägg, men det är ju rena vetenskapen jämfört med att koka pasta. Man kokar upp saltvatten, man häller ner pasta, man väntar. Antingen ställer man klockan (exakt lika lång tid varje gång) eller också smakar man av. Det går att misslyckas, men lätt är det inte.

Men tydligen finns det en marknad för färdigkokt spaghetti för drygt 44 kr/kilo. Själv betalar jag 8,50 kr/kilo för okokt. Det blir kanske 3 kr/kilo kokt. Klarar man inte att koka spaghetti undrar jag om man klarar att mikra den. Och vad äter man till? Köper man en färdig sås är det nog knappt att slutsumman för måltiden ”mikropasta” blir lägre än dagens lunch hos en foodtruck.

Det är lätt att skratta bort detta, men egentligen är det ju skrämmande att det finns kundunderlag för industrikokt spaghetti, kunder som väljer att spara åtta minuter (effektivt kanske en minuts arbete) på att slippa koka upp vatten. Tänk att de orkar tugga!

Straffskatt på hemarbete

Nej, rubriken är inget skämt. Åtminstone tror jag inte det. Det är istället något pucko på Deutsche Bank (banken som hjälpte Hitler att tvångsförvalta företag) som föreslår en straffskatt för dem som haft ”privilegiet” att jobba hemifrån under pandemin, för vi har ju sparat in kostnader för uteluncher och jobbresor.

Inte nog med det. Vi bidrar mindre till samhället för vi betalar ju inte moms eller bensinskatt på de resor vi inte gör, så då kan vi gott betala. Och så ”tenderar” vi att ha högre inkomst, så skatten drabbar ingen fattig. Huruvida vi verkligen har högre lön spelar ingen roll, men för den som vill veta kan jag avslöja att vi som jobbar helt eller delvis hemifrån inte tjänar lika mycket allihop.

Allas lika värde …

Jag hade en morbror som efter ett myndighetsbeslut som gick honom emot lovade dyrt och heligt att aldrig mer tjäna en vit krona, ett löfte han höll livet ut. När sådana här dumheter kommer till ytan undrar jag varför inte fler gör detsamma. Bara säger ”Tack för ingenting, nu ställer jag mig vid sidan av samhället och skrattar åt er som försöker klara er utan mig!”.

Inte nog med att människor ställer upp och jobbar hemifrån för att minska smittspridningen, upplåter sitt eget hem till arbetsgivarens verksamhet och minskar belastningen på miljön. Sedan ska de inte få ett tack för att de hjälpt till att dra runt samhället, de ska få ett straff! Det här är ungefär lika tokigt som att införa arbetslöshetsböter:

Bahnhof vs Kina

Bahnhof rapporterade häromdagen. Som ägare var jag denna gång strålande nöjd med resultatet. Det är jag inte alltid. Däremot är jag nog alltid nöjd med företagets kamp för yttrandefrihet och denna gång valde vd Jon Karlung att på temat Huawei/5G att ta bladet från munnen direkt i vd-ordet.

Till skillnad från en massa skitnödiga ledare för såväl länder som företag talar han klarspråk på ett befriande sätt:

”Men för mig är frågan politisk och inte bara teknisk. Kan man lita på att inte bli indragen i handelskrig? Kan man lita på att den kinesiska staten alltid kommer att behålla sitt sinne för humor, och uppskatta skämt om dess mysiga ledare?”

Den som inte är rädd för Kinas syn på yttrandefrihet bör fundera över varför den kinesiska staten höll alla tummar de kunde för Hunter Bidens pappa Joe i det amerikanska presidentvalet.

Men det där kan vi göra väldigt lite åt, även om svenska journalister verkar ha trott att vi alla fick rösta fram en president. Det vi kan göra är att inte låta oss styras. Eller som Karlung uttrycker det:

”Om Sverige ska ta täten även i framtiden krävs det därför mer av innovativt tänkande och en dos djävlar anamma, och något mindre av färdigpaketerade konsumentlösningar som kommer i plast från övervakningsstaterna USA eller Kina.”

Så är det. Frihet kommer inte av sig självt. Den måste ständigt erövras och bevakas. Det är bekvämt med internetjättar som tillhandahåller produkter och tjänster, men bekvämligheten kommer med ett pris.

Transportcyklar

Fick ett mejl från Peter som ville slå ett slag för lådcyklar. Jag känner själv att jag kanske gått lite väl hårt åt cyklisterna, inte minst när miljöpartister vill offra hela statsbudgeten på subventioner av elcyklar parallellt med straffavgifter för bilister.

För egentligen gillar jag cykeln som transportmedel även om jag inte cyklar själv. Fast det här med lådcykel, varför är de så dyra? En sån här elektrifierad cykel med något som ser ut som en plywoodlåda längst fram hittar jag till det facila priset 39995 kr.

Och ärligt talat ser den inte mycket ut för världen. Lite som ett hembygge. Jag får en känsla av att vi om bara några år kommer att tänka på den här designen som väldigt primitiv. Trots det kommer man inte ens begagnad ner på en fyrsiffrig kostnad.

Därför lutar jag mer åt en cykelkärra man krokar fast bakom cykeln. Den har dessutom fördelen av att man kan lyfta av den de resor man inte behöver fraktutrymme. En sådan köper man ny för ett par tusenlappar. Eller bygger en för nästan inga pengar alls:

Kanske inte en kärra man slänger ner sina ungar i, men i mitt fall handlar det om ett möjligt alternativ till bilen vid veckohandlingen och till det skulle den duga fint. Vad säger ni andra om lådcyklar, cykelkärror, cykelväskor och cykelkorgar – är ni för eller emot?

Ett evigt inloggande

Den senaste tiden har jag haft anledning att vara inloggad mycket på mina banker Avanza, Nordnet och SEB. Jag har flyttat pengar mellan banker och konton, och gjort en del affärer så att jag har velat ha aktuella börskurser uppdaterade.

Det var ett tag sedan jag var i det läget, så jag hade glömt bort hur bökigt det är. Om man inte uppdaterar skärmen hos respektive bank blir man hela tiden utloggad, ”av säkerhetsskäl”. Jag vet inte de exakta tiderna, men alla banker tycks dra gränsen ungefär vid ”nolltid”. Eftersom jag har flera banker måste jag hoppa runt och uppdatera överallt för att inte trilla ur systemen. Det är jobbigt nog när jag sitter vid datorn för att handla. Försöker jag göra något annat på datorn parallellt är det i stort sett omöjligt, för att inte tala om när jag lagar mat eller pratar i telefon.

Jag fattar att bankerna inte kastar ut mig för att jävlas med mig, men jag sitter på ett låst, lösenordsskyddat nätverk i min låsta lägenhet. På samma sätt som att jag lägger min plånbok på bordet innanför ytterdörren istället för att låsa in den i kassaskåpet skulle jag vilja vara lite mer betrodd med mina egna pengar på nätet.

För det har jag varit! Innan nätmäklarna krävde bank-ID alternativt tvåfaktorsautentisering (testa att säg det tio gånger snabbt på fyllan) kunde jag logga in med lösenord på morgonen och fortfarande vara inloggad på eftermiddagen utan att ta vägen via digipasser och bank-id-dosor tills jag får träningsvärk i fingrarna. Vad har ändrats?

Och när vi ändå gör om internet, ge mig en ”JAG ACCEPTERAR VARENDA JÄVLA COOKIE FRÅN OCH MED NU TILLS HELVETET FRYSER TILL IS BARA JAG SLIPPER DESSA FÖRBANNADE POPUP-FÖNSTER”-ruta!

Jordkällare

Jag vill ha en jordkällare. Svårt när man bor på tredje våningen, men sedan. Jag minns jordkällaren från barndomens elfria sommarställe och kanske förskönar jag dess förträfflighet, men jag minns den som helt magisk. Inte optimal för mjölk och sånt, men potatis och lök tror jag inte håller bättre någon annanstans.

Idén är att marken ska kyla och jorden isolera mot den varmare luften uppifrån (eller kallare vid vinterklimat). Fukten vädras ut med en skorsten och sen är det bara att bunkra upp frukter och rotfrukter. Tydligen blir den bättre med tiden, i takt med att jorden binds upp av växtlighet.

Familjens jordkällare antar jag att min pappa byggde. Tyvärr finns han inte kvar att fråga om råd, vilket är synd för han var klurig på sånt, men hela internet är fullt av guider och ritningar. Det svåraste blir kanske att räkna ut hur stort man ska bygga. Något säger mig att det finns lättare byggnader att bygga ut än just jordkällare.

Och som vanligt kan man slänga ut hur mycket pengar som helst. Eller vad sägs om denna modell i glasfiberarmerad plast för 40800 kr plus frakt som marknadsförs som ”en beprövad variant av den gamla klassiska jordkällaren”.

Låter lika klassiskt som ”Farmor Annas” pepparkakor med uråldrigt recept från 1800-talet innehållandes 23 olika E-nummer. Nej, det får nog bli som vanligt, jag bygger själv. Och bakar.

Vad som helst för pengar, ändå pank

Danielm tipsade mig i kommentarsfältet om en artikel om Ola Rapace, Sveriges kanske allra mest överskattade skådespelare.

Nu handlar ju inte denna blogg om skådespeleri, så jag borde inte ens nämna att han agerar som en tjackpundare oavsett om han spelar tjuv eller polis. Inte heller tänker jag nämna att det är märkligt hur ofta han talar ut eller träder fram med tanke på att han lider så mycket av uppmärksamhet att han inte kan bo kvar i Sverige. Det är för övrigt något han har gemensamt med sin ex-fru Noomi Rapace. Ni vet, hon som berättade att hon inte kunde gå ut på Göteborgs gator pga alla paparazzifotografer och fans, samma vecka som Bruce Springsteen tog en promenad i Göteborg trots att han också är ganska känd.

Nej, tillbaka till B-skådisen Ola Rapace och ämnet ekonomi. För i den senaste ”öppenhjärtiga” intervjun berättar han att han är pank. Som de flesta som är det skyller han på corona, men bilden blir lite tydligare av denna formulering:

”Jag har aldrig haft några marginaler egentligen, jag har alltid bränt alla pengar jag har tjänat och litat på att det ska komma nya.”

Vidare beskriver han ett infall när han ”plockar ut pengar från en bankomat och slänger det på gatan, och känner människoförakt” mot de människor som plockade upp dem. Lustigt, jag vet vem jag tilldelar mitt förakt i den situationen.

Jag tror dessutom inte på att han inte skulle bry sig om pengar och att han blir irriterad på att andra i filmbranschen gör det. Det var väl knappast den konstnärliga höjden som gjorde att han ställde upp i c:a 150 Wallanderfilmer, en verksamhet som troligen fortsatt än idag om inte Henning Mankell skrivit in i sitt testamente att det fick vara slut på Wallanderproduktioner efter hans död.

Ola Rapace har (även om det övergår mitt förstånd) medverkat i en hel del inkomstbringande filmer. Så blir en film uppskjuten pga ett virus och då blir karln helt utblottad. Visst, det är dyrt med både sprit och kokain, men några kronor borde väl en vuxen människa kunna spara?

”Falska börstips”

Ekobrottsmyndigheten och Sveriges Radio varnar för ”falska aktietips”. Vad de menar är tips som inte handlar om att man genuint tycker att ett bolag är köp- eller säljvärt utan istället sprider rykten för att man har egen vinning av det. Om jag köper säljoptioner i AB Vaccinmygel och sedan sprider ut att bolagets fas 2-studie kommer att sågas av FDA (The United States Food and Drug Administration) tjänar jag pengar om tillräckligt många går på det.

Men vadå, man har väl ett eget ansvar också?! Om jag handlar aktier baserat på råd från någon mer eller mindre anonym tomte på Twitter kanske jag får skylla mig själv. Även om dennes råd skulle vara genuint har vi olika incitament till våra handlingar. Han kanske behöver ha loss pengar till sin utbyggnad medan jag har mer cash än någonsin tidigare, vi är olika tungt placerade i företaget och branschen och har olika syn på hur börsen och världen mår i stort. Att skylla sitt värdepappersköp på andra är som att skälla ut någon för att de sagt att vaniljyoghurt är gott när det visade sig att jag inte tycker det.

Det är klart att det är ett problem att det finns oärlighet, men varken dåliga råd eller rena lögner kommer kunna lagstiftas bort. Vidare blir jag inte mer trovärdig för att jag tillägger att ”aktier kan gå både upp och ner i värde och det är inte alls säkert att den disclaimer jag nu rabblar upp betyder ett jävla skit”.

När det kommer till trovärdighet håller jag förresten inte EBM högst i världen (inte SR heller för den delen). De har jagat alldeles för många småfiskar medan de låter hajarna simma ostört. Men det hör inte hit. Min främst kritik är att ifall någon i brist på sport att spela på börjar behandla börsen som en bingohall är det deras problem.