Odlingsåret 2023 – sponsrat av Impecta

Årets sista odlingsinlägg, om att alla grönsaker nu är skördade, frysta, konserverade eller torkade. Men också om Impecta, en av Sveriges största frödetaljister. Häng med så kommer kopplingen att klarna.

I början av november blev den sista skörden av årets odling bärgad. Det sista som plockades in var morötter. Jag har skördat morötter hela hösten, men när det började bli frost på nätterna tömde jag odlingslådan helt.

Före och efter grovtvätt utomhus.

Morötter var en av de mer lyckade odlingarna. Det blev riklig skörd och smaken är otroligt mycket bättre än på de jag köpt i butik. Att spara pengar är en av de största anledningarna för mig att odla. Jag skulle hellre köpa färdigt om det inte blir billigare eller bättre att göra det själv. Morötter blev tveklöst både och.

Detsamma kan sägas för dill och rödbetor – lyckat, gott och billigt. De stora flopparna var grönkål och majs. Rädisor och ärtor någonstans emellan, de har potential. Det där vet man aldrig innan och man måste ju börja någonstans, vilket leder oss till dagens sponsor, Impecta.

Precis som med annat hantverk, som finsnickeri och målning, är det viktigare för oss amatörer att jobba med bra råvaror och verktyg. Odlingsgurus som Sara Bäckmo kan säkert driva upp gamla torra frön till en djungel, medan jag som glad amatör behöver all hjälp jag kan få. Den odling som misslyckas, som årets grönkål, innebär att det tar ett helt år innan jag kan försöka igen. Om jag ens gör det, när jag misslyckats med en gröda blir jag mindre sugen på den. Synd, ifall allt som behövdes var bra fröer som hade passat mig och min jord bättre.

Impecta är ett familjeföretag som sålt fröer, odlingstillbehör och trädgårdsredskap i snart 50 år. De har tre sorters grönkål, dessutom palmkål, purpurkål och en massa andra kålsorter, samt kålnät för att skydda växterna från fjärilar och flugor.

Jag tänkte inte så här innan jag började odla. I våras köpte jag fröer på Europris, en norsk lågpriskedja med liknande utbud som svenska Rusta. Kända för att vara billiga, men inte butiken man går till för kvalitetens skull om man struntar i vad det kostar. Nu inser jag att inte heller priset skiljer så mycket, kanske ingenting. Impectas billigaste grönkål kan köpas för 33 kr/påse. Det är billigt!

Åter till mina morötter där uppe. Jag fick flera skottkärror fulla av härligt knapriga och smakrika morötter för några tior. En tia till hade inte gjort någon skillnad, det blir bara några ören per morot. Hade jag lagt en tia till på grönkål kanske jag hade kunnat skörda kål i ett halvår, nu blev det ingenting mer än en dyrköpt läxa att en misslyckad odlingssäsong tar ett helt år att reparera. Sparo handlar om sparsamhet, men främst om att handla klokt. Jag tror att kvaliteten per krona är hög hos Impecta.

OBS! Inlägget är ett reklamsamarbete med Impecta Fröhandel, men åsikterna är mina.

Kaffestopp

Jag trodde inte att detta skulle hända, men jag har i stort sett slutat att dricka kaffe. Det sägs att världsmarknadspriset på kaffe har gått ner, men jag har inte märkt det i butik. Willys billigaste bryggkaffe kostar 95 kr/kilo.

Nu är det inte främst av ekonomiska skäl utan för att jag har hört många hävda goda hälsoeffekter, bl a bättre sömn och lägre vilopuls. Men ekonomin gör ju sitt till. Redan tidigare har jag dragit ner på kaffet som en sparåtgärd. Dumt att bälga i sig kaffe av ren slentrian, så då har jag minskat mängden kaffe i koppen. För ärligt talat märker jag nog ingen skillnad om jag fyller muggen till brädden eller stoppar på halva vägen. Jo, det slipper bli kallt.

Och så har jag druckit mer te. Varje morgon har jag druckit chaga-te för att jag tror att det är nyttigt. Det har jag oftast svept kallt eftersom det inte smakar så mycket, men nu har jag börjat värma det och dricka det istället för kaffe efter morgongröten. Och så dricker jag vanligt Earl Grey som jag köper på lösvikt, det blir mindre än hälften så dyrt som kaffe.

Men jag är inte absolutist. När jag får besök slår jag igång bryggaren och det känns konstigt att titta på när andra dricker kaffe, så då tar jag en centimeter att sippa på. Det kan jag göra annars också, bara för att jag gillar eftersmaken. Men totalt landar jag kanske på 1-2 deciliter i veckan, vilket jag tidigare översteg måndag morgon.

Om jag är tillbaka på vanlig konsumtion om ett par månader eller har fasat ut kaffet helt har jag ingen aning om. Det beror på om avhållsamheten ger önskad effekt och ifall jag saknar kaffet.

”Svenskar är usla på sjukanmälan”

Här är en nyhet som beskrivs som dålig, men som jag ser som positiv. Kan ni avgöra vem som har rätt?

Tonen sätts redan i ingressen där hemarbete beskrivs som en del av ett ”arbetsklimat”, som att det är något dåligt att fler kan jobba mer hemifrån och slippa bränna tid och pengar på att ta sig till ett kontor. Och vi jobbar inte bara hemifrån, vi jobbar när vi är sjuka.

Vad är problemet med det? Är man för sjuk för att jobba ska man såklart inte göra det, men man smittar ingen om man är själv och inte heller gör det något om man sitter och snörvlar framför datorn. Kanske behöver man pausa lite oftare, men det gör ju heller inget, förutsatt att man inte måste vara standby på heltid.

Min egen inställning till sjukdom är enkel. Det är inget kul att vara sjuk, men kan jag tjäna pengar när jag är det mår jag åtminstone inte sämre av det. När jag var anställd och jobbade själv nattetid på ett kontor försökte jag till och med jobba med maginfluensa, men till slut stod jag och kräktes över toan mer än jag satt vid datorn och då blev det ohållbart. Jag fick väcka min chef så fick han ta över vid 4-tiden på morgonen. Det var en dum jävel, så det kunde han gott ha.

Som företagare har jag aldrig sjukskrivit mig. Jag vet faktiskt inte ens hur det går till eller om det är möjligt. Måste jag jobba så gör jag det, vilar jag försöker jag jobba ikapp senare. Det ser jag inte som ett straff utan en konsekvens/del av flexibiliteten och den unnar jag gärna andra med. Men det gör inte ISS, allt är visst skit med detta.

”41 procent uppger att de arbetar trots sjukdom för att de inte vill förlora pengar.”

Vad är problemet med att de inte vill förlora pengar?

”Utöver att man jobbar fast man är sjuk så upplever var tionde svensk att de blir mer nedstämda av att jobba hemifrån”.

Gör inte det då! Världen är full av jobb där man kan eller till och med måste arbeta från en extern arbetsplats.

Jag kan jobba varsomhelst. Och bo.

Man kan välja att se glaset som halvfullt eller halvtomt. ISS tycks se allt med hemarbete som dåligt, och som en röd tråd både i detta pressmeddelande och texter på deras hemsida är allt alltid värst för kvinnor. I detta fall för att de oftare utnyttjar möjligheten att jobba hemifrån med snuva. Jag ser verkligen inte problemet, men så är jag också ”usel på sjukanmälan”.

Folk som gör saker

Jag tycker mig se ett trendbrott, eller också umgås jag bara med rätt sorts människor. För några år sedan snackades det mycket om Youtubekanaler som alla hade det gemensamt att de inte gjorde något vettigt. Vi hade t ex hon med det jättekonstiga namnet Margaux Dietz som filmade när hennes son petade på ett blodigt fyllo, och en uppsjö av ”tuttlisor” som släpper kändisskvaller, marknadsför skit och gnäller över hur tufft livet är för just dem. Tolka inte detta sexistiskt, i den kategorin finns våp av bägge könen.

Själv tittar jag på biodlingsvideos för jag vill gärna lära mig saker, och nu tycker jag mig se att det blir fler kunskapskanaler och att dessa får större publik. Några svenska exempel:

Erik Grankvist

En ung kille som bygger timmerhus, ofta i ganska långa videos där han inte pratar överhuvudtaget. Det låter inte jättekommersiellt, men han har 1,4 miljoner prenumeranter och en av hans videos har fått 36 miljoner visningar! Det är lite mer än Äntligen hemma.

Erik Normark

En annan tystlåten Erik som campar året runt, paddlar kajak till en ö där han slår upp sitt tält och kokar kaffe över öppen eld. Han har sällan miljonpublik även om det händer, men uppemot hundratusen kan titta på hans campingturer och det tycker jag ändå är imponerande.

Nils Ögren

Yxsmide låter extremt smalt, men denne smed kom på att det var himla mycket lättare att sälja yxor med en Youtubekanal i ryggen. Nu kollar hundratusentals på videos med titlar som ”Traditional Folded Axes: An Introduction to Symmetrical Fold Technique”.

Kan det vara så att mänskligheten ledsnat på den aldrig sinande floden av förströelse och istället vill lära sig saker? Man kan hoppas, men samtidigt konstaterar jag att det är rätt få som själva bygger timmerhus, för att inte tala om att smida yxor. De flesta verka tycka att det är överkurs att ens byta däck på bilen. Som jag berättade i kommentarsfältet häromveckan såg nyligen ett reportage om en man i trettioårsåldern som köat i fyra timmar på att däckbytare skulle sätta på hans vinterdäck. Han tyckte det var segt att vänta, ”men det finns inget annat sätt”. Okej...

Bär själv!

Frälsningsarmén ryter i mot slaveriliknande förhållande för thailändska bärplockare i Sverige. Jag vet inte om det stämmer, trodde att det rensats en hel del i den branschen. Alldeles oavsett har jag två lösningar, en på samhällsnivå och en på individnivå.

Om vi börjar med samhället har jag förstått att det går runt hundratusentals människor i arbetsför ålder utan arbete eller annan sysselsättning på dagarna. Kanske de skulle kunna jobba lite för pengarna i bärtider?

Nej, jag vet, det kommer inte att hända, så låt oss gå vidare till oss som enskilda individer. Alla som provat skillnaden på hemlagad sylt och köpesylt vet att den förstnämnda vinner varje gång. Hemlagat smakar bär, köpe- smakar socker, något förenklat, men inte mycket. De flesta äter inte mer sylt än att de skulle kunna plocka sitt eget bärbehov, och därmed ta bort behovet av såväl arbetskraft som slavar från Thailand.

Sedan några år köper jag ingen sylt överhuvudtaget. Jag kokar egen sylt eller krossar bär och blandar med socker, men sedan årets galna äppelskörd har jag nästan bytt ut all sylt mot äppelmos. Den som vill kan göra som jag och slippa att betala 20-100 kr per kilo för smaklös sylt från Bob eller Önos.

Allt som krävs är några timmar i skogen. Om du, som jag, vill ha mycket bär får du upprepa proceduren några gånger. Till skillnad mot exempelvis att byta däck och en del annat egenarbete sker detta när vädret är som allra bäst på hela året. Ta med familjen, en kompis eller en podcast, en kaffetermos, en bärplockare och några hinkar. Det är nyttig motion att plocka bär och ändå inte särskilt ansträngande.

Jag fattar om inte alla vill göra detta, men många tror jag inte ens tänker tanken och det tycker jag är synd. Testa, oavsett om det är ett ställningstagande mot onda bärföretagare eller om du gillar smakrik sylt, pengar och god hälsa.

Frälsningsarmén vill införa en hjälplinje bemannad dygnet runt och skapa ett nationell styrka av bärpoliser. Jag kan bara gissa vad detta skulle kosta och jag gissar vidare att det inte skulle göra någon som helst nytta. Bättre då att bärkonsumenter plockar sina egna blåbär, lingon, hjortron, vildhallon, slånbär, nypon … Det borde Frälsningsarmén uppmana till istället, för utan bärköpare – ingen exploatering i branschen. På det viset är det precis som med knark.

Hyresboende får dig att åldras i förtid?

Med statistik kan man visa lite av varje. T ex att vegetarianer har bättre hälsa än köttätare. Det betyder inte att en vegetarisk diet är mer hälsosam än en blandad utan hänger ihop med att fler köttätare än vegetarianer ger fan i vad de stoppar i sig. Alltså är den genomsnittlige vegetarianen mer hälsomedveten, vilket ger en orättvis bedömning om man jämför grupperna rakt av.

Undrar om inte det är samma sak som hänt när Illustrerad vetenskap påstår att boende i hyresrätt får kroppen att åldras betydligt. Man påstår i artikeln att stress och ”psykosociala problem som hög hyra” spelar in, men de egnahemsägare som upplevde 500 procents ränta 1992 fick antagligen också lite stresspåslag.

Det man vet, och som också nämns i artikeln, är att ekonomisk oro, såsom vid arbetslöshet, är en riskfaktor, liksom dålig hälsa i största allmänhet. Rökning, alkohol, övervikt, lite eller ingen träning påverkar också.

”Snart börjar jag använda hantlar också!”

Då är det väl inte för djärvt att koka ner hela eller en stor del av skillnaden till ekonomisk? Ekonomiskt välbärgade människor är mer måna om sin hälsa, det vet man. Skulle olyckan ändå vara framme kan de köpa sig bättre vård och gå förbi den ”vård i världsklass” som låter människor dö i vårdköer. Jag tror faktiskt inte ett dugg på att hyresboende i sig skulle göra att man åldras i förtid. Instabil privatekonomi däremot, och inte sällan sammanfaller det. 

Lite mindre Black Friday?

Nu får man leta med ljus och lykta efter goda nyheter i tidningarna, det är mest krig, tycker jag. Och kanske inbillar jag mig bara för att hitta något bra, men har det inte blivit lite mindre tjat om Black Friday i år? Den inträffar tydligen idag, men till skillnad från de senaste åren då jag varit less på fenomenet redan i september hade jag kunnat missa den helt idag. Några smårubriker bara.

”Så slipper du bli lurad” - ja, det är väl bara att stanna hemma, eller åtminstone låta plånboken vila. Det där med ”snart historia” tycker jag låter bra. Samma sak med ”pressad e-handel”. Så dålig som den är ska den vara pressad.

Kanske fler än jag ledsnat på hetsen att försöka få varenda människa att köpa ofantliga mängder skit? Troligen de flesta som läser det här, annars hade ni valt andra bloggar. Låt oss hoppas att det är en större folkrörelse än så.

Med det sagt ska jag ägna dagen åt de sista förberedelserna inför helgens julmarknad där jag i två hela dagar ska skrika mig hes för att folk ska köpa honung av mig, vare sig de behöver den eller inte. Det bor en liten hycklare i oss alla. Ha en god fredag, gärna en ljus.

Modern snigel på ögat

Jag är fullt medveten om att en del yngre läsare inte kommer ihåg reklamfilmen från 1993 där barn diskuterade tv-licens:

”Vad ska man göra med de stora dumma som inte betalar till tv?”
”Jag skulle knäcka nöten på dem.”
”Jag skulle slänga honom i soptunnan.”
”Jag skulle sätta en snigel på deras öga.”

De medverkande var förskolebarn och därför kändes nivån på ”journalistiken” helt rimlig, men jag kom att tänka på denna när SVT trettio år senare gör ett minst lika infantilt reportage om att rika släpper ut mer koldioxid än fattiga.

När en man på slutet av tv-inslaget påpekar att man inte kan hindra människor från att använda sina pengar väntade jag mig nästan att reportern skulle hala fram en snigel. Tidigare i inslaget sägs att rika ”har kanske tre bilar”. Lustigt det där med bilar. Jag trodde att åtminstone om de är gjorda för eldrift sliter inte tillverkningen på miljön, så då är det bra att kassera sin gamla bil och köpa ny, men tydligen inte ifall de ägs av en rik person. För själva ägandet har väl ingen miljöpåverkan, har du någonsin sett en rik person köra flera bilar samtidigt?

Det framgår ingenstans i filmen att intervjuoffren får reda på att det handlar om CO2, man pratar bara om ”utsläpp” eftersom det ordet nuförtiden tydligen är liktydigt med koldioxid, alltså den gas som krävs för all växtlighet. Vidare nämns inte var gränsen går mellan rik och fattig eller skillnaden mellan Sverige och andra länder. Inte heller länkar man till rapporten, det är bättre att SVT:s journalister tolkar den åt slötittarna så de slipper tänka själva.

I artikeln går det att läsa sig till att Sveriges koldioxidutsläpp är mer jämlika än det globala snittet, men det är verkligen ingenting som framhävs. Här är det ”alla dumma rika svenskar” som ska ha en snigel på ögat.

Vad är syftet? Inte mer skattepengar till den kommunistiska biståndsorganisationen Oxfam som gjort rapporten, för mer pengar till fattiga länder måste med den här logiken bli ett miljöproblem. Att vi ska acceptera skattehöjningar (bl a eftersom SVT kräver en chockhöjning av sina anslag så att de kan göra fler sådana här reportage) eftersom mindre pengar i plånboken är bra för miljön (förlåt, jag menar såklart klimaaaaaaatet)? Planekonomi och MP-politik? Fler sniglar att sätta på folks ögon? Jag vet fan inte.

Blir barn aldrig vuxna?

Det är väl fint att man kan hjälpa varandra inom familjen, även med pengar. Men om det stämmer att varannan vuxen i åldern 32–41 år tagit emot ekonomiskt stöd av en förälder bara det senaste halvåret undrar jag: växer folk aldrig upp längre?

Jag har full förståelse för att ungdomar får hjälp när de flyttar hemifrån, vilket rimligtvis bör ske i åldern 18-20. Jag fick inga pengar när jag flyttade, men möbler, köksgeråd och antagligen en del mat också. Det ingår en viss utfasning och jag ser inget fel i det. På den tiden fanns heller inga webbsajter fulla med annonser med grejer man kunde hämta upp helt gratis. Idag kan du möblera en hel lägenhet på ett par dagar utan att betala mer än lite bensin.

Men om 30- och 40-åringar är beroende av allmosor för att gå runt ekonomiskt är världen illa ute. Åtminstone de äldsta av dessa vuxenbebisar har nog många gånger egna barn som börjar fatta en del om ekonomi (eller åtminstone borde göra det). Vad tänker de när de ser att mamma och pappa lånar pengar av farmor eller morfar för att kunna fortsätta med en livsstil de egentligen inte har råd med?

För nog är det väl det allt bottnar i, att man belånar huset upp till husnocken, vänjer sig vid årliga utlandsresor, dyr mat och dryck, leksaker till hela familjen och en eller helst flera bilar som kostar mer än man har? Prioritering behöver inte bara betyda ”Vad av allt jag vill ha ska jag köpa först?”.

”Jämställdhet”

SVT gör en drive om jämställdhet. Där bygger de alla resonemang på Jämställdhetsmyndigheten, så jag tänkte att det är dags för någon att balansera upp diskussionen. Först vill jag poängtera att jag till skillnad från både SVT och Jämställdhetsmyndigheten tycker att varje förhållande är i sin fulla rätt att bestämma vem som ska göra vad där hemma.

Men jag vänder mig emot formuleringen ”obetalt hemarbete” för den vittnar om okunskap. Så här är det. I svenska heteropar är mannen i snitt 2,5 år äldre än kvinnan. Han har därför kommit 2,5 år längre i sin karriär, men eftersom kvinnor av biologiska skäl tar en större del av föräldraledigheten är skillnaden ofta ännu större.

Oavsett om paret har gemensam (det vanliga) eller delad ekonomi är det rimligt och vanligt att den som tjänar mer betalar mer av hushållsutgifterna. Jag är fullt medveten om att det finns skithögar av bägge kön som ser sin egen inkomst som sin och partnerns som gemensam, men nu pratar jag om ansvarstagande vuxna, inte knarkare och psykfall.

Om den ena partnern, A, jobbar och tjänar mer än partnern, B, innebär det att B genom att ta större ansvar för hushållsarbetet kan leva med en högre ekonomisk standard än vad som annars vore möjligt. Således är hushållsarbetet inte alls obetalt.

Avslutningsvis funderar jag på bakgrunden till begreppet ”rutinmässigt hushållsarbete”:

”En undersökning från 2021 visar att kvinnor i genomsnitt lägger två timmar och 40 minuter per dag på rutinmässigt hushållsarbete, medan män lägger en timme och 53 minuter.”

Denna undersökning länkas inte, så jag vet inte vem som gjort den och vad som ingår, men när SCB gjorde en tidsstudie tog man med poster som ”Hantera ekonomi och kontanter kring hushållet”, ”Installationer, underhåll och reparationer av bostad och möbler” och ”Underhåll och reparationer av fordon”, och jag tvivlar på att dessa ingår i siffrorna ovan. Åtminstone i den gängse debatten tycks hemarbete betyda matlagning och blöjbyten medan renovering och däckbyten är ... något annat.

Så där, nu kan felfria och objektiva människor börja svinga mot mig och varandra i kommentarsfältet, men låt oss hjälpas åt att hålla det på en vuxen nivå.

Fyra millar till ”Mick Jagger”

En kvinna med ”central roll” på Solna kommuns ekonomiavdelning har försnillat fyra miljoner. Eller rättare sagt, hon trodde att hon gav dem till Mick Jagger.

Av alla bedrägerisoppor jag bloggat om kan detta ”romansbedrägeri” vara den galnaste. Det är, till att börja med, inte rimligt att Mick Jagger hittar en svensk kommuntant via nätet och förälskar sig. Men även om man sett Notting Hill lite för många gånger och har livlig fantasi får man väl ändå förstå att Mick Jagger inte behöver fyra miljoner. Han skulle kunna köpa Solna kommun och lägga ner den bara på skoj.

Det låter onekligen som en otroligt korkad och lättlurad kvinna, men det som är riktigt upprörande är såklart att en kvinna som uppenbarligen inte har alla pommes fritesen i kanoten lyckades blåsa kommunen på fyra miljoner innan det upptäcktes.

Vad händer nu? Hon har blivit uppsagd, men inte gripen. Vad blir straffet för att stjäla fyra miljoner skattekronor? Lägsta straffet för grov förskingring är sex månader, men trots det är jag inte säker på att det ens blir fängelse. Lyckas hennes advokat framställa henne som ett offer (förvirrad och lite trasig medelålders kvinna utan jobb och vänner, i alla fall efter att detta kommit ut) kan det mycket väl landa i fotboja och ett skadestånd som aldrig kommer att betalas.

Jag hade gärna sett att någon i kommunen också hade straffats, för att kvinnan haft möjligheten att begå brottet, men det kommer garanterat inte att hända.

Ciabatta-bak

Matbröd och matbrödsrecept kan man aldrig få för många av. Dagens uppgift: Ciabatta. Det lär betyda toffel på italienska, men det kan ju vara gott ändå. Detta behövs:

vatten, 5 dl
jäst, 25 gram
vetemjöl, 8 dl
rågsikt, 3 dl
vetekli, 1 dl
matolja, 2 msk
salt, 2 tsk

Mjölet kan man laborera med, men för att få den seghet i brödet som är karaktäristiskt för ciabatta krävs gluten och då vill man inte ha för lite vetemjöl.

Värm upp vattnet till 37 grader, lös upp jästen i det och häll därefter på alla andra ingredienser.

Sedan är det viktigt att bearbeta degen länge för att få sega glutentrådar. Jag som har en slags bakmaskin nöter på i fem minuter. Med vanliga degkrokar bör man nog lägga på några minuter till, och med tanke på hur kladdig degen blir skulle jag inte rekommendera att knåda för hand.

Jäs under bakduk i minst en timme. Stjälp sedan ut degen på ett mjölat bakbord. Snåla inte med mjölet, då kommer du få skrapa loss degen. När degen ligger på bordet mjölar du även ovanpå degen och klappar ut den till en jämn kaka med 1-2 cm tjocklek.

Skär den i fyrkanter, typ.

Upp med bitarna på en plåt. På med en handduk och jäs en timme till, eller mer.

In i ugnen på 225 grader och låt den stå där i c:a en halvtimme, tills du är nöjd med färgen.

Ett relativt enkelt bröd att baka, inga konstiga ingredienser och lätt att få till. Jag kommer definitivt att göra det igen.

Begagnade gravstenar

Allt fler vill välja att sätta begagnade gravstenar på sina anhörigas gravar. Man får väl anta att de tänkt slipa om dem först. Annars måste namnet stämma och texten i övrigt vara allmänt hållen:

”Född: ja. Död: också.”

”Jag tror det här är hennes grav.”

Men som så många gånger förr gör krångliga regler att det i princip är omöjligt. Idag är det Länsstyrelserna som bestämmer vad kyrkogården ska göra med utrangerade gravstenar, och nu vill en gubbe i Svenska kyrkan att makten ska gå över till kyrkogårdsförvaltningen.

Det fattar inte jag. Det är ju de anhöriga som köper stenen och det är ingen billig historia utan kostar 10000-30000 kr. Min familj hade en sten fram till för några år sedan då kyrkan ville ha ännu mer betalt för att ha kvar den. Grejen är att ingen nu levande har träffat gubben i graven och nu finns ingen som kan sköta om graven. Man kan betala kyrkan för att göra det, men till vilken nytta om ingen anhörig kommer på besök?

Så vi valde att säga upp hyresavtalet och jag har faktiskt funderat över vad som hände med stenen. Jag hade tillräckligt med flyttgods att köra över landsgränsen utan att ta med en gravsten, även om den hade kunnat bli en rätt maxad pizzasten.

Nåväl, det var inte en helt seriös fundering, men nog hade jag uppskattat om Svenska kyrkan hört av sig och frågat vad de skulle göra med stenen. Eftersom jag var familjens gravansvarige de sista åren vet jag att de har mina kontaktuppgifter, för de var rätt envisa med att de ville ha betalt. Men när det kom till stenen – inte ett ljud.

Jag kanske minns fel, men lyder inte sjunde budet ”Du skall icke stjäla”? Jag måste ha missat det finstilta som sa att Svenska kyrkan alltid är fri från skuld och kan kasta första stenen. Eller stjäla den.

Ovälkomna anhängare

När jag var ung var Adidas högsta mode. Nästan inget sammanhang var för högtidligt för att inte bära träningskläder, bara de kom från Adidas. Enda undantaget var ryggsäcken där det istället var Salomon som gällde. Hade man inte Salomonryggsäck var man ett hopplöst fall och töntigast av allt var såklart Fjällräven Kånken.

Tiderna förändras. Nu är Kånken skitdyra och märket Adidas förknippas framförallt med gängkriminella invandrare som ofta omskrivs som ”Adidaskrigare”. Men tydligen håller det på att ändras och Haglöfs är på väg in. För mig känns det som ett kvalitetsmärke för människor på tur i naturen, inte i betongdjungeln, men det har till och med kommit in i gangsterrappen även om just den textförfattaren hade svårt att stava:

”Fuck en förrädare,
Hagalöfs på jackan, då det en av ortens ägare.”

Fenomenet kallas ”hatejacking”, när skräpmänniskor exploaterar framgångsrika märken. Fatta vad motigt när du byggt upp ett varumärke under flera år och plötsligt kopplas det ihop med en grupp du och många andra föraktar. Vad tusan gör man åt det? Ingenting antagligen, väntar och hoppas att det blåser över. Men det kan ju ta generationer. Adidas är kört för mig för alltid. Tacka vet jag Daiads eller ännu hellre Pmua.

Bank som förtjänar bank

Kontanter är ett giltigt betalningsmedel. Till och med Riksbanken gick nyligen ut till försvar för kontantanvändare, och de har sannerligen inte känts som kontanternas främsta företrädare det senaste decenniet (även om de såklart borde vara det).

Trots det fortsätter banker att jävlas med kunder som vill använda vanliga pengar. Det senaste exemplet är entreprenören Christian Utbult som kastades ut från Länsförsäkringar Bank. Detta för att han haft mage att sätta in kontanter på sitt konto. När banken frågade varifrån pengarna kom redovisade han detta, men det skiter Länsförsäkringar i och hänvisar till penningtvättslagen, som Christian såklart inte brutit mot.

Generellt tycker jag att företag ska kunna få säga nej till vilka kunder de vill utan att förklara sig, men banker är lite speciella. De är hårt reglerade av lagar och en del av en samhällsservice vi inte kan klara oss utan. Får de minsta problem med sin ekonomi tvingas vanligt folk rädda dem via skattsedeln och då ska bankerna heller inte kunna neka en kund att ha ett konto där. Särskilt inte när kunden utan dröjsmål svarat på bankens frågor och varit så behjälplig han bara kan.

Att de inte förklarar sitt agerande när Sveriges Radio ringer tyder på att de fattar att de inte har någonting att komma med. Mer än välbetalda jurister såklart, men jag hoppas att Christian och andra drabbade tar strid. Nu får det vara nog!

Däckbytarkrig

Varje år vid den här tiden är tidningarna fyllda av artiklar om människor som står och köar för att byta till vinterhjul. Så även i år, men jag har bloggat flera gånger om ämnet och tycker att jag fått sagt allt jag vill ha sagt, så jag tänkte inte göra det i år. Istället lag jag upp en tweet.

Lite provokativt, det medges. Och jag kan villigt erkänna att det kan finnas anledningar att lämna bort bilen för att byta hjul, förutsatt att man slipper köa i flera timmar. Har man tjänstebil eller leasingbil ingår det antagligen i avtalet. Vidare kan man vara fysiskt ofärdig på något vis eller bara tycka väldigt illa om att byta själv.

Men som sagt, det blir dyrare att lämna bort jobbet och om det dessutom tar längre tid blir enda uppsidan att man slipper tvätta händerna, och jag tycker att det blir lite underhållande när ett intervjuoffer i arbetsför ålder berättar att han väntat i fyra timmar, men att ”det finns ju ingen annan utväg”. För det finns det ju.

Döm om min förvåning över reaktionerna! Över fyrahundra ”gilla” är inte extremt, men ganska mycket. Särskilt som jag inte uppfattade detta som en stor grej, jag hade inte trodde att den skulle ge en tiondel av reaktionerna. Men det som verkligen skiljde ut sig var att jag fick 122 svar, nästan 30 procent av antalet ”gilla”. Vanligtvis brukar jag kanske få ett svar per tjugo ”gilla”, inte ett per tre, men här kände sig Fan och hans moster tvungna att berätta sin syn.

Det fanns de som höll med mig och berättade att de alltid bytt hjul själva, några som berättade varför de slutat att byta själva (ryggproblem eller risk för ryggskott, platsbrist, däckfirmornas kompetens att bedöma mönsterdjup osv) och en hel hög med människor som kallade mig dryg, idiot, kräk mm. En 75-årig dam tyckte att hennes ålder gav henne frikort, och när jag berättade att min mamma var med och bytte däck tills hon blev 80 svarar hon: ”Jamen det var duktigt av henne. Trist att hon fick en sådan usel son.” Och så den här sköningen:

Jag gissar att han (för jag tror att det är en han) varken är långtidssjuk eller handikappad. Otrevlig däremot, så det räcker och blir över. Jag är varken gjord av sten eller teflon. Jag tycker att det är obehagligt att bli kallad usel och dryg idiot även om jag vet att man inte ska ta anonyma människor på nätet för seriöst. Jag har lärt mig att man inte bör brottas med en gris. Bägge blir skitiga och grisen gillar det.

Istället blir jag mest fascinerad över varför de låter mig, en person de inte känner, att genom en enda tweet provocera dem till att gå i barndom. Jag tror (och nu kommer jag att låta självgod, vilket jag förresten också blev kallad i tråden) att de innerst inne grubblar på om jag har rätt. Särskilt män tycker ofta att man ”ska” utföra grundläggande service på bilen. Huruvida det är så får var och en bedöma, men jag har svårt att tro att den som är trygg i sina val vill öppna regelrätt krig för att valen ifrågasätts.

Årets sista strid i äppelkriget

Sedan förra avsnittet av ”äppelkriget” har det blivit dags för slutskörd. Det var närmare hundra kilo äpplen kvar, men jag hade bestämt mig för att försöka få ner allt, så det var bara att börja plocka.

Tyvärr hann jag inte klart innan trädet dränktes i snö.

Att försöka skaka ner snö utan att skaka ner äpplena, och därefter plocka äpplen med blöta handskar på väg att stelna var ingen lek, men ner kom de. De enda äpplena jag lämnade kvar var de som var i för dåligt skick, där fåglarna redan tagit halva eller mer.

Alla äpplen som var någorlunda oskadda slogs in i tidningspapper och packades ner i lådor som ställts i källaren.

Resten av äpplena hackades antingen ner i portionsförpackningar och lades i frysen, eller kokades upp till äppelmos. Jag brukar frysa även moset, men nu börjar det bli riktigt trångt i frysarna och eftersom flera, bl a i mitt kommentarsfält, sagt att man kan konservera äppelmos utan konserveringsmedel bestämde jag mig för att prova det. Jag följde de beskrivningar jag hittat genom att koka glas och lock.

Därefter skopades det varma moset ner i de lika varma burkarna.

Så på med locket och ställa dem uppochned för att svalna. Så återstår bara att hålla tummarna för att de inte börjar mögla, för jag måste erkänna att jag inte är helt säker på det.

Hur som helst har jag nog fryst äppelmos så att det räcker till morgongröten fram till sommaren, men det ska bli kul att se om konserveringen och tidningsmetoden funkar. Jag är skeptisk till konserveringsmedel, men gillar idén av att spara sommarens skörd så att man har mat övriga året.

Andra knallesäsongen igång

Så har jag inlett andra året som marknadsknalle genom att sälja min honung på en marknad i helgen. Kanske lite ringrostig, men i stort sett vill jag ge mig själv godkänt. Jag vet inte om jag blivit en bättre säljare, men jag har fått mer rutin på att packa, rigga upp osv. Förra året glömde jag saker varenda gång, allt från verktyg och lampor till kaffe och matsäck. Tur att honungen var med i alla fall.

Provriggning i ladan.

Roligt att träffa kunder, men roligast är nog ändå att träffa nya och gamla bekantskaper bland övriga säljare. Det spänner från heltidsproffs till pensionärer och hobbyfolk, och säljs allt från elektronik och konst till mat och hudvårdsprodukter. För den som vill kan jag rekommendera ”knallandet”, oavsett om du producerar något eller vill sälja andras produkter.

Tyvärr var vädret inte så roligt. Det vet man ju aldrig när man anmäler sig. Surt att frysa i snålblåst, regn eller snö (ibland alla tre på en gång), men värst är att det såklart påverkar försäljningen. Det här var tredje gången jag stod på det här stället, första gången för ett år sedan, andra gången i våras och så nu. November 2022 var det kanonväder med sol och värme, i april var det aprilväder, vilket ledde till mer än halverad försäljning.

”Får man gå hem snart?”

I år var vädret inte riktigt lika dåligt, men nästan. Glädjande att försäljningen ändå tog sig. Inte så bra som förra året, men jag sålde drygt 25 kilo på två dagar. Nu återstår minst tre marknader fram till jul. Gissningsvis har jag sålt 100-150 kilo honung då, och i så fall kommer det vara luftigt på lagret och fullt i plånboken.