Så öppnades gränsen mellan Norge och
Sverige igen, så att man inte behöver fylla i ett inreseschema
eller ta ett lab-test för att komma in i Norge. Därmed blev det
dags för min första renodlade ”harrytur”, en resa
in i fiendeland med enda syfte att handla billigt.
Första stoppet blev ett shoppingcenter
bara någon mil in i Sverige. Det kändes inte ens som ”utlandet”
eftersom nästan alla bilar på parkeringen var norskregistrerade,
skyltarna inne i butikerna var oftare på norska än på svenska och
trots att jag pratade med kassörskan och därmed avslöjade en
perfekt svenska kom frågan ”Svenska eller norska pengar?” när
jag skulle betala.
Jag har ju en tes att det inte är så
billigt där man i första hand vänder sig till norska kunder
eftersom dessa blir överlyckliga över att kunna köpa en läskburk
under tjugolappen. Jag fick fördomen bekräftad högst
vetenskapligt. Jag hade nämligen skrivit ut en inköpslista för
Willys med deras aktuella priser. Alltså var det bara att kolla vara
efter vara. Totalt var listan på 4000 kr och kvittot på första
stoppet stannade på 995 kr.
På nästa stopp, Willys, var det inte
lika norskt, vare sig på parkeringen eller i butiken. Men jobbigt
blev det. Jag hade ett fyrtiotal punkter kvar på inköpslistan och
med de kvantiteter jag skrivit upp (20 burkar krossade tomater, 8
liter matolja, 72 rullar toapapper...) fyllde jag snabbt upp
kundvagnen och fick hämta en till.
De tiotalet tygkassar jag tagit med
hemifrån (jag tänker inte åka till Sverige för att köpa
”miljöbeskattade” plastpåsar för 7 kr/styck) räckte inte, så
en del fick jag lägga löst i bilen innan jag åkte vidare till
sista stoppet där jag skulle köpa en rabatterad grovdammsugare.
Knappt femtusen fattigare kom jag hem
lagom till mörkrets inbrott. Då återstod uppackningen som ju också
måste ske med ett stort mått av ordningssinne för att det inte ska
bli kaos. Sånt som jag redan hade i skafferiet parades ihop med nya
förpackningar placerade så att de äldsta förbrukas först.
Ett himla slit, men jag sparade rätt mycket pengar. Och så gillar jag känslan av att ha fullt skafferi, full frys och full kyl. Med kompletteringshandling av mjölk (som jag fortsätter att köpa av grannen trots att den är aningen dyrare än svenska butiker) kommer jag knappt att behöva handla mat förrän till sommaren.