Jag fick en förfrågan om att sälja
på en julmarknad i närheten av där jag bor. Kruxet var att jag
inte fick sälja honung eftersom arrangören har egna bikupor, men
det var ganska låg avgift för utställare och jag hade inget annat inbokat den helgen, så jag frågade om jag kunde sälja loppmarknadsgrejer,
eller ”lopper” som man säger på norska, och det gick fint.
Så i helgen har jag stått och fryst
arslet av mig medan jag fick uppleva känslan från den gamla Torsson-låten Elmia Jordbruksutställning som
handlar om två killar i en glasskiosk som pga dålig provisionslön bara tjänar 2,65 kr på en hel dags försäljning.
Riktigt så illa gick det inte för mig, men
drar jag bort avgiften och reskostnaden tjänade jag 900 kr. På två
heldagar, men räknar jag in förberedelser med att fylla bil och
släpkärra med min skit och det jobb som nu återstår, att plocka ur det osålda (alltså nästan allt), är jag åtminstone uppe i tre
arbetsdagar. 300 kr per dag alltså. Jag hade sommarjobb på 80-talet
som gav bättre klirr i kassan och då var jag ändå minderårig.
Jag försöker att se det från den ljusa
sidan. Hade jag suttit hemma hela helgen hade jag inte tjänat några
pengar alls och nu blev jag ju ändå av med lite grejer som inte
behöver ta upp plats i ladan. Så fick jag komma ut och träffa
folk, socialisera mig, knyta nya kontakter och upprätthålla gamla.
Och arrangören uppskattade säkert att jag kom dit, jag vill gärna
bidra till lokalsamhället, så jag får väl skriva det på
dugnadskontot.
Jag är ändå självkritisk. Det finns massor av saker att göra hemma och även om jag inte på förhand
kunde vara säker på att det skulle bli klen ekonomisk utdelning i
helgen hade jag det på känn. Jag har några gånger sålt
secondhand-prylar på marknad vid sidan av honung. Det har inte varit
de marknader jag sålt mest honung på, men då har jag ändå fått
ihop skapligt med pengar samtidigt som jag blivit av med ”sopor”.
Mina begagnade husgeråd, böcker och
lampor är helt enkelt inte så värdefulla att de håller som ensam
inkomstkälla på en marknad och det visste jag väl egentligen. Nåväl,
det är som med alla ekonomiska felsatsningar, att det gäller
att åtminstone dra lärdom av dem eftersom man trots allt har betalat för dem. Nästa år gör jag något annat första helgen i november.