Vänsterpartiet vill beskatta bankernas”övervinster”.
Klart att de vill! De vill beskatta alla så hårt som möjligt – företag, hushåll, kapital ...
De kallar det för en oligopolskatt och
då tänker jag att det vore bättre att försöka bryta oligopolet
än att beskatta det, men Vänsterpartiet har alltid valt skatt
framför att göra något åt befintliga problem. Mitt hjärta blöder inte för bankerna.
Jag tycker tvärtom att de förtjänar skit eftersom samhället
garanterar en stor del av bankkundernas sparkapital och förväntas
rädda bankerna när det går dåligt.
Problemet är att retoriken är
densamma för alla företag. Ta friskolorna t ex. Går de dåligt får
de klara sig själva, går de bra vill Nooshi Dadgostar ha en del av
kakan. Och innan Ingvar Kamprad ens hade kallnat fastslog Ung Vänster
att ”arbetarna” (bl a en Ung Vänster-broiler som visst hade
sommarjobbat på Ikea) borde ärva eftersom Kamprad ”byggt sin förmögenhet på att utnyttja människor”.
Ska de ta övervinster borde de även dela underförluster. Ibland går det bra för företagare som tar ekonomiska risker, satsar decennier av sitt liv, jobbar alla storhelger och hela sommaren, offrar familjelivet och intecknar sitt hus, men väldigt ofta gör det inte det. Politiker som står först i kön för att skörda när det gått bra borde också ställa upp när det gått dåligt. Annars kan de med fördel dra åt helvete.