Choklad eller silver

Jag såg en Youtubevideo. Inte purfärsk, men intressant på något vis.

Okej, man vet ju att videor som går ut på att hitta idioter på stan är manipulerade. De kan ha ställt samma frågor till flera tusen människor innan de fick ”rätt” svar. Fast i det här fallet kostade ”fel” svar ganska mycket pengar. Tio uns silver kostar i dagsläget 167 amerikanska dollar, eller 1456 kr.

Så om tusen personer valde silvret innan de hittade dessa Nobelpristagarämnen skulle det ha kostat nästan en och en halv miljon. En Youtubekanal med över en miljon prenumeranter har nog en skaplig budget, men någon gräns måste det finnas.

Kan intervjuoffren ha trott att hela upplägget var fejk? Kanske, men då vore det mer logiskt att gå därifrån än att välja chokladen. Kan de ha trott att silvret inte var äkta? Åtminstone var det ingen som ställde den frågan högt. Däremot var det en som ifrågasatte chokladens äkthet. Vad skulle det annars ha varit, sojaprotein? Erbjudandet om att få silvret verifierat tackade hon bestämt nej till.

Och så tjejen som väljer chokladen för att hon är tjej ”and it's been a cranky day”. Det är fan så att jag känner mig förolämpad och då är jag inte ens tjej!

Kan det vara så enkelt att mjölkchoklad ger omedelbar tillfredsställelse medan silver inte gör det? Kvinnan som ifrågasätter chokladkakans äkthet väljer chokladen för att hon inte vet vad hon ska göra med silvret. Jag kan förstå att hon inte vet det, men det går ju att ta reda på. Fast choklad är ju alltid choklad...

Samma för alla jämt – och hör sen!

SVT har kommit på att olika kommuner har olika kommunalskatt. Jag tror inte att det här är en chock för någon utanför tv-huset. Det märkliga här är istället att SVT ser det som en solklar orättvisa att två personer med samma jobb och bruttolön får olika lön i handen.

Så här funkar ekonomi. Nettovinst är differensen mellan bruttoinkomst och utgifter. Vi väljer själva våra kommunala företrädare, och kommuner väljer sina utgifter. En attraktiv kommun som drar till sig skattebetalare kommer ha lättare att dra in skattemedel och kan därför ha lägre kommunalskatt med samma utgifter. De aktuella kommunerna Dals-Ed och Österåker har ungefär samma politiska partier vid rodret, en borgerlig allians med Moderaterna som största parti.

Sedan finns det andra parametrar. En villa i Österåker kostar många gånger mer än en i Dals-Ed. Om det är orättvist att Beatrice och Thomas i artikeln betalar olika mycket skatt är det väl lika orättvist att de inte har samma bostadsmarknad? Fast det har de. Ingen förbjuder Beatrice att flytta till Åkersberga eller Thomas till Dalsland.

Men det räcker liksom inte. För när en del människor pratar om jämlikhet menar de att alla ska ha samma resultat, inte samma möjligheter. Om jag vräker i mig allt lördagsgodis före frukost medan min syrra segdrar på sitt hela helgen betyder det inte att jag borde få hälften av hennes godis. Jag är ledsen att jag drar ner detta till dagisnivå, men det var faktiskt SVT som började.

Kollektivtrafik i rusning

Det är inte ofta jag åker kollektivt i morgonrusningen. Jag försöker undvika det så långt det är möjligt, och har nästan aldrig åkt mycket kollektivt i rusning. Merparten av mina jobb under kontorstid har varit på landsbygden, långt från pendeltåg och tvärbana. Där är det helt andra fordon som gäller.

Men plötsligt händer det. Häromdagen tvingades jag åka både buss och tunnelbana. Varje gång är jag skitsur för att jag inte lyckats styra mina åtaganden så att jag slipper stå där och trängas. Men där står jag och försöker ducka för skrikande barn, deodorantstinkande tanter och sluggande ryggsäckar vars ägare inte fattar att folk flyger som käglor bakom dem när de snurrar runt.

Så jag vrider upp volymen på min mp3-spelare, försöker vända på det och tänka: Stackars jävlar som står här och trängs varenda morgon, fem dagar i veckan, 45 veckor per år, decennium efter decennium.

Jag gjorde det på sommarjobb när jag var runt 15. Alltid sömnig, på väg till ett kontor medan solen sken och temperaturen var på väg upp mot olidliga nivåer. Kanske var det redan då jag grundade min ovilja för 9-till-5-jobb. Precis samma känsla nu, med skillnaden att jag vet att det är tillfälligt. Arbetsskygg har jag aldrig varit, men Storstockholms Lokaltrafik kan verkligen konsten att fylla bröstet med ångest och ovilja. Så tacksam att jag slipper dem för det mesta.

Bra utdelning gör inte en bra aktie

När aktier rasar och utdelningen är oförändrad i kronor blir den hög i procent. I min värld gör inte det aktien attraktiv, för direktavkastning är ju faktiskt bara utdelning av en del av vinsten (om det ens finns en vinst).

Varför jag tar upp detta just nu är för att jag den senaste månaden hört oroväckande många vanligtvis balanserade investerare berätta att de köpt Clas Ohlson-aktier, och de enda argumenten som framkommit är:

1. Den har ju gått ner så mycket.
2. Utdelningen är hög nu.

Jag sålde mina aktier förra året eftersom jag inte ser någon framtid. Jag gillar själv att handla på Clas Ohlson. Vill man slippa vänta är det smidigt att knalla in där, förutsatt att man ska ha något vanligt och billigt att de har den och det inte är dyrare där än att handla på nätet. En liten sladd eller lampa t ex.

Problemet är att väldigt få resonerar som jag, och jag kan tänka mig få saker så lämpliga att köpa på nätet som just Clas Ohlsons sortiment. Kläder vill jag gärna se och prova, apelsiner vill jag klämma på, men en skruvdragare eller lysdiod behöver jag inte hålla i handen innan köp.

I fredags kom facit. Igen. En bedrövlig kvartalsrapport. Läs den själva om ni inte tror mig. Så om vi går tillbaka till de två argumenten ovan kommer svaren här:

1. "Den har ju gått ner så mycket." Tydligen inte tillräckligt. På mindre än ett år hade aktien tappat en hundring, från drygt 170 till drygt 70, men det hindrade den inte från att tappa 12 procent till.
2. "Utdelningen är hög nu." Bara under rapportdagen tappade aktien 9,80 kr, och då blir det svårt att glädjas åt att de delar ut 6,25 kr.

Jag kommer fortsätta handla Clas Ohlson-sladdar, men inte aktier.

Större än lagen

Jag ogillar piratkopiering av film. Filmen finns kvar trots att den laddats ner ”gratis” på nätet, och en del som först laddar ner kommer betala i efterhand, men skulle aldrig köpt grisen i säcken. Jag kan alla de där argumenten, men faktum är att det kostar väldigt mycket pengar att göra bra film, och piratkopieringen gör det svårare för branschen att tjäna pengar.

Julia Roberts och George Lucas kommer kunna försörja sig ändå, men för tusentals manusförfattare, attributörer och inspelningsassistenter är piratkopieringen skillnaden mellan att kunna leva på sitt arbete och att ha en kul hobby.

Med detta sagt betyder inte det att jag vill ha skottpengar på piratkopierare. Det blir fånigt när böterna för fildelning blir flera miljoner.

Men då snackar vi ändå om processer som gått genom rättssystemet. När privatpersoner får kravbrev från advokatbyråer och aktivistgrupper för att dessa inte ska driva rättsliga processer har det spårat ur fullständigt. En 83-åring blev krävd att betala 4500 kr för att ha laddat ner en film. Eftersom hans tekniska kunnande verkar vara på min nivå tror jag på hans oskuld. Och 4500 kr för att ladda ner en film (inte laddat upp och spridit) känns bra orimligt.

Som sagt, jag är emot stöld, men inte förtjust i utpressning heller och tycker inte att det borde vara en laglig affärsidé för jurister att skrämma privatpersoner att betala för att slippa en polisanmälan, oavsett om de är skyldiga eller inte. Det är till detta vi har domstolar.

Det blåser i Europa

”Stigande politisk oro i Europa” har gjort att pengar flyttas från europeiska börser till amerikanska indexprodukter och storföretag, men även till räntor och guld.

Jag är med på att Europa känns skakigt. Italienska bankaktier allra värst, men det kan sprida sig när som helst och hur som helst. Men att Europa skakar gör inte USA till en bra placeringsplats, möjligen mindre dålig. Eller också är det bara en fördröjning, så genom att hoppa över till USA riskerar man att få de två senaste veckornas Europadipp en gång till.

Guld då? Efterfrågan ökar, men det har sannerligen inte varit någon bra placering i år. Så när blir den bra? Kanske när skiten träffar fläkten i Italien. Nyval tror jag inte på, men det enda politisk osäkerhet brukar visa på börsen är ändå att det inte påverkar så himla mycket.

Men en bankkrasch eller två kan vara värre. Om exempelvis Deutsche Bank blir Europas eget Lehman Brothers blir det nog åka av både här och där. Eller ska krisen vidare någon annanstans? Spanien? Frankrike? I så fall lär den inte ge sig förrän åtminstone hela Europa är drabbat, och tusan vet om man då sitter säkert i USA.

Jag vet inte om det är detta som ska sänka världens börser, men den avgörande orsaken brukar man å andra sidan alltid underskatta. Plötsligt händer det bara. Trevlig helg...

Rättvis lön?

Sommaren är här! Jag tror att jag har bloggat varenda dag sedan mitten av augusti 2017, men eftersom besöken blir färre när vädret blir bättre tänker jag upprepa tidigare somrars mönster och halvera antalet inlägg. Fortsätt gärna hjälpa till att hålla liv i kommentarsfältet så att det ändå händer saker här varje dag.

Men idag blir det ett inlägg, trots röd dag:

Det internationella fotbollsförbundet FIFA har höjt ersättningen för herrspelarna i fotbolls-VM, eller rättare sagt ersättningen till deras klubbar. Detta har retat upp den kvinnliga fotbollsspelaren Caroline Seger. ”Tack vare mitt kön tjänar jag mindre pengar”. Nej, tack vare marknaden.

Själv tycker jag att det är obegripligt att någon vill betala för att titta på när andra sparkar boll, så om hela marknaden vore som jag skulle ingen fotbollsspelare få betalt. Men nu är jag inte normen (här heller), så det finns pengar i idrott som underhållning. Men färre vill titta på damfotboll, det blir mindre publik på matcherna och de som kommer är inte beredda att betala lika mycket pengar som de som går på herrfotboll.

Vi tar ett annat exempel. Under många år var Sanna Kallur Sveriges bäst betalda friidrottare. Att hon tjänade mer än den bästa manliga häcklöparen Robert Cronberg är kanske inte så konstigt. Hon blev inbjuden till alla internationella stortävlingar, Golden League osv, medan han en bra dag kunde ta sig till final i de stora mästerskapen, men oftast åkte ut i semi- eller kvartsfinal.

Men Kallur tjänade även mer än Christian Olsson och Stefan Holm trots att de också var bäst i världen i sina grenar. Gissningsvis för att trestegs- och höjdhoppstävlingar tar flera timmar medan Kallur sprang 100 meter häck på tolv och en halv sekund. Dessutom var hon snyggare och mer ”likeable” än Olsson och Holm. De är säkert goa gubbar, men väckte helt enkelt inte samma känslor. Marknadsekonomi!

Vi tar ett exempel till. Kvinnliga porrstjärnor tjänar mer än dubbelt så mycket som sina manliga kollegor, och bägge könen tjänar mycket sämre nu än innan internet dumpade priserna. Här skulle Caroline Segers argument möjligen funka (”Tack vare mitt kön tjänar jag mindre pengar”), men egentligen är anledningen samma marknadsekonomi som ger henne sämre lön än Zlatan, och Christian Olsson sämre lön än Sanna Kallur. Om det är rättvist eller inte kan diskuteras, men världen är inte rättvis.

Återkommer med ett nytt inlägg på fredag. Ungefär.