Jag har lite av ett dilemma. I min iver att leva sparsamt vill jag gärna köra slut på saker. En t-shirt med en diskret färgfläck funkar för hemmabruk, det tror jag att många håller med om. Men var drar man gränsen? Här är ett exempel.
Jag har kanske tio muggar av den här
sorten, men bara en där en flisa gått ur. Ofta dricker jag kaffe
själv och när jag diskar koppen tar jag inte en ny. Den diskas,
ställs i diskstället och nästa gång jag dricker kaffe tar jag
samma. Den kantstötta i väntan på att jag ska tappa den i
golvet. Men det gör jag ju inte, varpå följden blir att jag kommer
att använda den defekta muggen mycket mer än de perfekta. Nästa
exempel:
Exakt en sån här hushållsassistent
hade jag med mig när jag flyttade in här, men min var i bättre
skick än denna som ingick i husköpet. Så då ställde jag min i
källaren för att först göra slut på den här. Med tanke på att
sladden är lagad med eltejp borde det gå undan, men nu är den inne
på femte året och den bara funkar. När den väl går sönder (om den gör det) ger jag mig tusan på att min felfria har gett upp av ren envishet.
Jag sparar kristallglasen till festmåltider, finkläderna till mingelparty. Övriga tiden gäller slitna verktyg, skamfilade husgeråd och nötta kläder, och när jag dör kommer jag efterlämna mig finfint porslin och andra ägodelar inplastade i sina originalförpackningar. Gör ni också så här? Ser ni det då som ett problem och vad gör ni i så fall åt det?
Just finservisen tar man väl bara fram när man har finfrämmande?
SvaraRaderaMen icke kantstötta kaffekoppar och matberedare är bruksredskap som antingen ska användas eller säljas. Lager är kapitalbindning.
Tom-Hjördis
Fast ett halvdussin koppar av billigaste modell eller en tjugo år gammal matberedare är inte kapitalbindning. Enda alternativet är att slänga de trasiga och börja använda de som är hela, men då skulle det svida om de felfria går sönder.
RaderaHåller med, det är bara en tidsfråga tills man tappar något...
RaderaOm de inte är skadade, då håller de i evighet! Kanske borde det tillverkas koppar med en fejkad skada på varje kopp. På det sättet drar de inte till sig bakterier och kommer antagligen att hålla i evighet.
RaderaJag gör nog tvärtom för det mesta när jag har dubletter. Använder den bästa och ställer undan skrutten som reserv.
SvaraRaderaDet vore en annan möjlighet.
RaderaEn kant stött kaffekopp hade jag slängt, tänker att det samlas bakterier där. Annars använder jag bara de fina sakerna vid speciella tillfällen vilket är synd mest för mig själv ...Ärvde nyligt fina tallrikar köpte då likadana via Pantbanken.se så de använder jag varje dag (alltså inte de ärvda). Jag vet inte om det finns något botemedel för detta.../C
SvaraRaderaKanske, men skadan är ju högst upp på en kopp som bara används till kaffe.
RaderaJag är också osäker på botemedel. Har åtminstone inte hittat något.
Det finns ingen sjukdom, så bot är inte nödvändig👍
RaderaNej, sjukdom är att ta i, men om resultatet blir att använder sämre grejer än vad dödsboet får måste man ändå ha gjort något galet.
RaderaJag använder mitt finporslin (enda porslin) jämt, och kör det i mikro och diskmaskin trots att det inte är bra för guldkanterna. Allt kan inte hålla för evigt, och jag vill omge mig med fina saker och använda allt bra. Håller just på med att sy nya "hemmakläder" till mig själv så att jag kan känna mig fin hemma också och inte hasa runt i urtvättade mjukisar. Livet är för kort för att använda skräp.
SvaraRaderaHur får du mikron att acceptera guldkanter? Råkar jag göra det så sprakar det och luktar bränt. Av den anledningen har katterna fått mitt porslin med guldkant. Deras mat värmer jag ändå inte upp.
RaderaJa, kanske är livet för kort för det. Samtidigt gillar jag ju idén med att använda slut på saker.
Mikron kan också bli förstörd...
RaderaJa, den luktar som om den tänker gå sönder varje gång det händer.
RaderaNågra släktingar flyttade kristallglasen, finporslinet och silverbesticken till fritidshuset. För dels är de ofta många på plats (10-12 pers är inte ovanligt), dels finns det ingen diskmaskin där så allt ska ändå diskas för hand.
SvaraRaderaAnnars är det ju så att när det verkligen behövs en diskmaskin så är det när man haft många gäster. Och när man har många gäster så är det för att det är något speciellt som ska firas och det ska dukas fint. Med saker som inte klarar att åka diskmaskin. Så att ha detta i fritidshuset var perfekt.
Själv borde jag börja använda linneservetterna oftare. Det är snyggt och blir de extra smutsiga så är det bara att slänga i tvättmaskinen.
Spargrisen
Jag kommer nog aldrig skaffa en diskmaskin:
Raderahttps://sparosverige.blogspot.com/2017/01/diskmaskin.html
Jag föreslår att ni istället samlas i köket efter middagen och hjälps åt med disken, så går handdisken på nolltid.
Linneservetter är en bra idé. Nu har jag väl i och för sig servetter och jag har aldrig köpt dem, så det är ingen kostnad. Men det känns vansinnigt att plocka fram pappersservetter som sedan slängs oavsett om de använts eller inte. När jag är på middag med servetter är det ytterst sällan jag får bruk för min.
Tack för ditt inlägg och din reflektion. Kan inte låta bli att le när jag läser. Jag tror det är nedärvt från våra förfäder som var tvungna att använda även det trasiga och ha reserver på lager. Jag ser det jättetydligt hos äldre i min närhet som lagar och använder sånt som borde gå till tippen istället för att omge sig med det finaste. Märker samma symtom hos mig själv och försöker jobba aktivt på att göra tvärtom. Har de senaste åren med jämna mellanrum sagt att "vi kanske skulle använda finservisen till vardags istället"... Inte hänt ännu men kanske snart :-)
SvaraRaderaJa, när äldre gör så tycker jag att det är tragiskt. Min farmor ville inte ha någon elvisp när hennes gick sönder vid 80 eftersom hon ändå snart skulle dö. Mamma köpte en ny till henne och hon levde i 22 år till (vilket jag inte är säker på om elvispen gjorde).
RaderaKänner annars igen det där med att "man borde använda finservisen", men jag vet ingen som gjort slag i saken och själv har jag knappt tänkt i de banorna. Fast just finserviser har jag inte, dem har jag sålt så fort jag ärvt dem.