Kanske är det typiskt svenskt, men jag
är uppfostrad att ta betalt för det jag gör, inte för det jag
inte gör. Redan första året avkastningen på börsen översteg
löneinkomsten var det något som skavde. Då gjorde jag ändå
aktiva placeringar och avsatte tid för att läsa på. Nu lever jag mest på passiva inkomster från indexfonder.
Lotterivinster och arv är andra
inkomstkällor som anses skamliga, och när vi väl jobbar för
pengarna ska det göras rejält. Som komiker kunde jag göra nästan
gratis ”spekjobb” med specialskrivet material för att synas på
”rätt” ställe, för att nästa kväll fakturera tiotusen för
en halvtimmes skåpmat jag hade kunnat rabbla i sömnen.
Varför
tar det då emot att tjäna så mycket som möjligt med minsta
möjliga insats? För jag pratar inte om att andra tittar snett på
oss när vi använder de genvägar livet ger oss. Det händer säkert
också, men det som verkligen stör mig är när jag lyckas ge mig
själv dåligt samvete för att jag har det för bra.
Kanske finns det något bra med detta, men så länge man inte tar resultatet för givet är det väl bra med högsta möjliga avkastning? På börsen strävar vi efter hög procentuell vinst till låg risk och egentligen går det igen i allt från träning till odling. Jag tror inte att någon får dåligt samvete över en bra skörd eller nytt rekord i bänkpress. Men så fort det liknar jobb måste vi liksom lida för att det ska vara okej. Varför då?
Ha ha, jag var likadan förr.
SvaraRaderaMen som FIRE har jag insett att tjäna pengar utan att jobba ändå är den ultimata lönen. :-)
Egentligen är det ju det.
RaderaJag har aldrig skämts för att jag tjänat pengar. Har alltid sagt till mina chefer att jag skiter i vilken titel ni ger mig, sa länge ni betalar mig bra. I slutet av karriären hade jag en arbetsbeskrivning lang som min arm, och da tänkte jag, haha, är jag sa jävla bra? Det var en stor koncern där man tydligen var tvungen att dela in folk i fack. Inte mig emot för jag fick furstligt betalt.
SvaraRaderaDet hjälpte väl ocksa till att jag tog alla jobb inom koncernen som erbjöds mig och det blev ett antal länder innan jag hamnade där jag är nu.
För övrigt tycker jag att HR är en valdsamt överskattad avdelning. De kan ägna sig at anställningskontrakt och löner. Resten, vad de nu sysslar med, kan rationaliseras bort.
/Annika
Hur man kan lura folk med flashiga titlar har jag aldrig förstått. Pengar kan jag handla för, de ger mig oberoende och glädje. En chefstitel är fullkomligt värdelös och betyder ofta motsatsen till fri och oberoende.
RaderaJag förstår inte hur, när och varför det hände. Plötsligt var personalavdelningarna ersatta av HR, som tycks göra allt de kan för att INTE hålla på med löner och annan personalpolitik.
HR är bra att ha när man ska säga upp eller avskeda folk, antar att personalavdelningen var likaså
RaderaMen fyller HR någon vettig (!) funktion som personalavdelningen inte gjorde? Jag har inte hört om något sådant exempel. Om man istället vänder på det verkar det finnas mycket woke och genustrams som inte gynnar någon och som tycks ha uppstått eller åtminstone frodas i HR-kulturen.
RaderaMitt intryck är att lotterimiljonär är ok. Att ärva eller gud förbjude spekulera sig till en miljon på börsen är mycket "ofint". Själv tycker jag alla tre är helt ok.
SvaraRaderaFast nog ses det väl ned på lotterivinnare?
RaderaEller också är det jag som gör det :-). Jag känner folk som livnär sig på spel, jag har själv tjänat mycket pengar på det. Men att köpa en lott eller spela på ett rent turspel är ju strikt ekonomiskt alltid ett dumt beslut. Och det har jag svårt att applådera.