Berättar du om din ekonomi för andra?
Jag har alltid stått för att jag är en girig fan som hela livet
försökt samla pengar på hög, men jag tar sällan upp ämnet och
nu när jag inte längre har ett riktigt jobb märker jag att det kan
bli ännu känsligare. Konkret exempel:
Häromdagen snackade jag med en
biodlare jag lånat en maskin av. Eller hyrt, vi hade inte helt rett
ut det och när jag lämnade tillbaka den frågade jag honom vad han
ville ha. Jag tänkte att det skulle bli gratis eller en symbolisk
summa. Det blev det sistnämnda och det passar mig egentligen bättre
för då slipper jag att känna mig som en parasit och behöver inte skämmas nästa gång jag är i samma läge.
Precis när jag skulle sätta mig i
bilen och åka hem frågade han vad jag jobbar med. ”Så lite som
möjligt” svarade jag, men så sa jag att jag är frilansande
skribent. Det är inte en ren lögn, jag har fakturerat några timmar
i höst, men det hade varit mer korrekt att säga att jag har slutat
att jobba och lever på avkastningen av mina börsinnehav.
Men hur hade det tagits emot?
Förhoppningsvis och förmodligen bra, men en del människor blir
konstiga när det gäller pengar och risken finns att han hade ångrat att han inte tagit i mer gällande hyran och korrigerat det
genom att hugga i nästa gång, eller bara säga nej. Jag ser heller
ingen möjlig uppsida mer än att det känns bättre att vara öppen och
ärlig.
Rätt eller fel, nu har jag blivit en som smyger med mina pengar. Kanske är det klokt, kanske ökar det bara på stigmat. Kanske borde jag alltid tala sanning och om det biter mig i foten får jag ta den smällen. Jag vet inte, men jag vet att jag kommer att tänka en del på detta. Hur tänker du?
Jag brukar inte berätta för någon att jag lever på kapital. Om någon frågar gör jag ungefär som du, jag brukar säga att jag konsultar lite som a-skattande uppdragstagare, men har trappat ned. :-)
SvaraRaderaKanske smart.
RaderaIntressant frågeställning. Egentligen skulle jag vilja kalla mig rentier, men gissningsvis skulle bara 1% fatta vad jag säger. Förmodligen ungefär samma 1% som skulle ha en viss acceptans för det.
SvaraRaderaDet kanske är bättre att bara säga att man är arbetslös. Sjukt nog är det nog enklare för folk att acceptera.
De du inte hade tappat hade sett dig som lite märklig :-)
RaderaMin pengasituation är inte liknande din, men jag är noga med de pengar jag har och försöker spara en del. Har en person i min närhet som har samma inkomst som jag men och lite andra utgifter som för mediciner och läkarbesök. Skulle jag ha samma utgifter som den, skulle jag ändå kunna lägga undan 1500-2000 kr i månaden.
SvaraRaderaJag har varit dum nog att tala om hur jag lägger upp min ekonomi, inte helt i detalj men för mycket. Nu får jag hör hur synd det är om människan som måste betala mediciner men går ut och fikar nästan varje dag och aldrig lagar mat. Hon har inte råd med någonting! Ångrar att jag någonsin sa något för att känner mig utsatt för guilt dripping, ( svenskt ord) och jag har lätt att få dåligt samvete men vill inte att "vänskapen" ska ha en prislapp.
Tycker att du gör helt rätt som inte pratar om din ekonomi, man vet inte alltid vem man har att göra med./Em
Det är så märkligt med dem som ser andras pengar, men inte deras uppoffringar. Du borde inte ha ett dugg dåligt samvete där.
RaderaNej, man vet ju aldrig och jag har absolut noll intresse av att dela med mig bara för sakens skull. I så fall för att så ett frö, men det skulle jag inte göra för vuxna människor som inte själva sökt efter det.
Jag tänker att man genom att vara öppen kan få folk att tänka till om sin egen ekonomi och dess möjligheter, men har med tiden insett att folk egentligen inte bryr sig om andra och ändå bara känner avundsjuka eller att de inte vill anstränga sig själva. Så jag avser hålla det för mig själv alltmer. Jag har ju även fyllt 55 i år, så man kan ju alltid säga att man gått i pension?
SvaraRadera/Christoffer.
Har lärt mig den hårda vägen tyvärr att ärlighet inte varar längst. Inte ens med släkt. De gånger i livet jag har sagt att jag lever på aktier har det bemötts av en märklig, missunnsam tystnad och att man hux flux blir en helt annan person för de, folk verkar ta det personligt. Räkna med spydiga kommentarer framöver. Men jag försöker se det roliga i det. "Vad jobbar du med?" hmm, kör deltid som sopgubbe, jag pluggar till brandman, jag är sjukskriven med grav misantropi så det blir sjukbidrag etc etc. Man är friare än man tror.
SvaraRadera