måndag 20 november 2017

Konstigt

När jag var ung ville jag bli rockstjärna, men marknaden såg inte den potentialen. Så jag la gitarren på hyllan och började prata på scen istället. Det gav mer pengar, jag slapp soundchecka och behövde inte kånka ljudutrustning före och efter.

Jag sörjer inte den förlorade rockstjärnekarriären, det var liksom inget gränsfall. Under det tiotalet år jag höll på hade jag en handfull betalda gig, det täckte inte ens kostnaden för gitarrsträngar. Men hade det varit nu borde jag kanske ha skrivit en debattartikel i Aftonbladet, som de bägge konstnärerna Katarina Jönsson Norling och Sanna Svedestedt Carboo (vad är det för fel med att välja ETT efternamn?).

”Bananskal i motljus” heter detta verk av Katarina Jönsson Norling... inte.

Katarina och Sanna kräver pengar av kulturminister Alice Bah Kuhnke (ett efternamn, ETT!!!). ”Vi måste få vettiga löner för att fortsätta skapa konst”. Ja, om de ska kunna leva på sin konst måste de ha vettiga löner, det håller jag med om. Däremot ingenting annat. Det är ingen mänsklig rättighet att leva på bidrag när det man helst vill göra inte går ihop ekonomiskt. Detta oavsett om man är konstnär, gitarrist eller vill ägna dagarna åt att dricka kaffe och läsa böcker.

Dock anser dessa bägge dagdrivare från Konstnärernas Riksorganisation att kulturministern lovat dem att hon ska tvinga kulturarrangörer att betala dem mer. Jag tycker att bevisen i artikeln är rätt klena, men jag tror det mesta om denna potentat. Hon har i alla fall sagt:
Vi måste komma bort från idén att kulturarbetare ska göra saker för att det är kul.


Detta kan ske genom att konstbesökare betalar pengar, antingen i form av entréavgifter eller frivilliga donationer, eller också genom sponsring från privata företag. Men självklart avsåg hon – och konstnärerna – ett tredje alternativ, att man ska ta skattepengar för att finansiera konst ingen annan vill betala för. Skattepengar som annars kunde användas för att minska köerna i sjukvården, rädda Östersjön eller ge avlastning till multihandikappade barns föräldrar. Ja, det är samma plånbok, och ja, jag ställer grupp mot grupp.

Yrkesarbetande konstnär är man den dag man kan försörja sig på att producera konst. Frågor på det?

Förstår du mig eller måste du opereras?!

38 kommentarer:

  1. Hahaha! Ett grymt träffsäkert och roligt inlägg Micke! Speciellt uttrycket "dessa bägge dagdrivare från Konstnärernas Riksorganisation". Det är just det det här handlar om. De är dahdrivare som vill ha en rolig och bekväm vardag på skattebetalarnas bekostnad. Men jag vill, liksom du, att mina surt förvärvade skattepengar ska gå till annat än dagdrivande konstnärer som inte har beslutsamhet nog att välja vilket efternamn de ska ha.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fanns det obegränsat med pengar skulle jag inte ha något emot denna sponsring. Jag vill inte heller att kulturlivet ska vara liktydigt med Per Gessle och Håkan Hellström, men nu sitter tanter och väntar på canceroperationer för att det saknas pengar och då är det maktens plikt att slänga luren i örat på dessa lycksökare.

      Radera
    2. Håller med till 100% och jag tycker ärligt talat att det är skamligt att våra politiker inte kan tänka på det sättet. "Det är ohederligt att ställa grupper mot varandra så" fick jag höra på Twitter häromdagen. Inte fan är det ohederligt med realism?!

      Radera
    3. Det där hör man ibland, både från politiker och andra, men den som verkligen tänkt igenom det (och det är banne mig politikernas skyldighet!) förstår att politik går ut på att välja var skattepengarna gör mest nytta. Fanns det ett obegränsat utrymme för alla samhällsförbättringar skulle vi knappt ens behöva politiker.

      Jag tror nog att politiker i allmänhet förstår att det är just att väga olika behov mot varandra som är deras uppdrag. Men det låter ju ädelt att aldrig prioritera bort något utan värna "allas lika värde".

      Radera
  2. Mycket bra skrivit som alltid. Varför skattepengar skall gå till detta är obegripligt. Bloggarens klarsynthet är brutal.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det!

      Ja, det vore intressant att höra debattartikelförfattarnas egen motivering. Antagligen ser de statens plånbok som outtömlig.

      Radera
  3. Det är så självklart. Varför håller inte alla med?
    Bittermicke till finansminister, tack.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, tack! Jag känner inte att jag har de kvalifikationer som krävs för att bli finansminister, men det har ju i och för sig inte Magdalena Andersson heller...

      Radera
    2. Kassör i fotbollsklubben och partibok (som Bosse R) räcker långt ;-)

      Radera
    3. Ja, tusan vet om han varit den sämste. I valet mellan Ringholm som hoppade av grundskolan (!) och nationalekonomen Magdalena skulle jag gärna byta tillbaka.

      Radera
    4. För att inte tala om dagbarnvårdaren som blev ekonomisk talesperson för vänsterpartiet..... 🙄

      Träffsäkert som vanligt Micke, har inte heller några problem med att ställa grupper mot grupper i detta avseendet,, 🤔

      Mvh snickar'n

      Radera
    5. Ja, i jämförelse med Ulla är Magda otroligt kompetent.

      Jag är otroligt less på politikerfloskeln "ställa grupp mot grupp". Det är det de är satta att göra varje dag. Har de inte förstått det borde de avgå.

      Radera
  4. Det går ju också att tolka deras artikel som ett upprop för ett mer elitistiskt konstnärskap. De som ställer ut ska få så mycket pengar att utställarna bara har råd att visa ett fåtal konstnärers verk varje år. Prioriteringarna gör förhoppningsvis att det i så fall blir färre utställda bananskal eller livstidsanställda stationsflanörer och istället mer klassisk konst.

    I ett samhälle där gravida nödgas föda i bilen på grund av nedlagda BB, lär väl knappast en omfördelning av vårdpengar till konstpengar vara aktuell. Eller har jag för hög tilltro till politiker nu?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är det mer BRA konst de är ute efter borde man väl i så fall lägga pengar på konstutbildningar. Jag tror absolut inte att det är de bästa konstnärerna som premieras i en samhällsfinansierat konstmiljö. Snarare de som är bäst kompisar med den som håller i plånboken.

      Med tanke på att politikerna hellre genuscertifierar bibliotek än köper in böcker till dem har du definitivt för stark tro.

      Radera
  5. Lite knepigt faktiskt tycker jag. Just det konstnärliga är svårt att kvantifiera och belägga med krav på resultat etc. Vad innebär det att "jobba" som konstnär? Att du producerar x antal skulpturer eller tavlor på beställning? Någonstans tycker jag att själva skapandeprocessen borde få lite fritt spelrum och kunna existera utan att det hela tiden finns krav på resultat, att något är säljbart. Problemet är väl bara att det är så pass dyrt att leva i Sverige idag, att det inte går att överleva genom att stå och måla tavlor på torg. Lite flummigt blev det nu allt, men jag tror att ett samhälle bör ha en liten del "konstnärligt utrymme" som finansieraas med skattemedel för att ge just konstnärer möjlighet att kunna leva utan att de kan sälja precis varje skulptur eller tavla eller diktsamling. Men det ska definitivt vara inom begränsade ramar i stadsbudgeten, och givetvis med en tillsynsprocess att vederbörande verkligen använder pengarna till att "skapa konst" och inte dricka kaffe hela dagarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns alla möjligheter att låta skapandeprocessen få fritt spelrum, nämligen att inte styra konstnären med statsfinansiering. Drar han/hon in pengar på annat för att betala räkningarna - bra. Finns kunder som vill betala för konsten - ännu bättre.

      Staten kan hjälpa till genom att inte beskatta oss till döds, och ett steg på vägen är att inte låta oss betala varandras hobbies. Undantaget barn, vars intresse samhället kan försöka sporra.

      Radera
    2. https://m.youtube.com/watch?v=lNI07egoefc

      Säger en del.... 🙄

      Radera
    3. "If the product doesn't sell, it won't be maid." Mm, beror lite på hur man definierar "såld".

      Radera
  6. https://www.konstnarsnamnden.se/default.aspx?id=11891

    Se denna sida på Konstnärsnämnden, ett antal konstnärer som är innehavare av statlig inkomstgaranti. Det togs bort 2010 men de som redan hade det blev inte av med det.
    Kanske är det något sådant de vill ha tillbaka. Vi andra som blir arbetslösa har ju faktiskt bara ersättning under en begränsad tid men här så är det ju en livslång inkomstgaranti. Det verkar ha övergått till s k arbetsstipendium istället.
    /EJA

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vad kan man säga... I valet mellan höftledsoperationer och livslång försörjning till clownen Manne vet jag vart jag skulle skicka mina pengar om jag fick välja.

      Radera
    2. Jag förstår din poäng...fast ärligt - skulle det inte vara ganska läskigt om man faktiskt kunde välja vart ens skattepengar skulle gå (eller inte gå)? Är det inte därför vi väljer representanter som ska sköta det jobbet? //Anna (självförsörjande konstnär, dvs lönearbetar för att få råd att skapa, som också haft turen att få arbetsstipendium nån gång ibland...)

      Radera
    3. Framförallt är det omöjligt att låta varje enskild skattebetalare välja vad han/hon vill finansiera. Enda sättet att få det att funka är att privatfinansiera allt.

      Men tyvärr finns inte pengar till allt och då ska dessa representanter välja och välja bort. Jag fattar att clownen Mannes ersättning för att gå runt och ... clowna sig inte är anledningen till att Sollefteå BB lagts ner, men ibland skickar prioriteringarna signaler som skrämmer mig.

      Radera
  7. Håller verkligen med dig här. Antingen kan man leva på sin konst genom att sälja den till folk som är villiga att betala. Vill ingen köpa, då skaffar man sig ett jobb med inkomst och har konsten som en kvällshobby. Och ja precis, ett efternamn tack!

    SB

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kultur blir inte värdelös bara för att den inte bär sig själv ekonomiskt till sista kronan, varken för konstnären eller konsumenten.

      Radera
  8. Kul och välskrivet inlägg som vanligt, Micke! Visst har du sett "Slöseriombudsmannen" där han går igenom massor av exempel på hur man på helt vettlösa projekt slösat allas våra skattepengar? Hälsar Lars D https://www.youtube.com/watch?v=vdi-Lg9pwkY

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, den har jag sett. Slöseriombudsmännen efter Borgs har jag mindre koll på, men inte heller de verkar ha lidit brist på uppslag.

      Radera
  9. Är mer inne på Snålgrisens spår här. Tycker att det är rimligt principiellt att offentliga medel i viss utsträckning finansierar konst och kultur. Varför?

    Det är inte konstigare än att offentliga medel finansierar utbildningsväsendet, infrastruktur och viss R&D som företagen behöver. Också konstsektorn behöver sin utbildningssfär och grundläggande infrastruktur för att fungera. Konstnärer hankar sig i allmänhet runt på lågbetalda ströjobb och har högst A-kassaavgift av alla yrken. Att möjliggöra att några väl utvalda projekt kan få lite arbetsro tycker jag är rimligt. Oroar mig mycket mer i så fall för ett samhälle där Solsidan (& sponsors) och senaste Disneyfilmen är definitionen av kultur.

    Jag hade önskat att man istället hade diskussion om den konstnärliga nivån på verken. Tror nog att ganska många tycker att kultur är OK att också finansiera offentligt så länge den är tillräckligt originell och kvalitativ. Har tidigare svarat någon att jag i princip tycker att det är rätt att offentliga medel går till att utsmycka Västlänken men att det är ett föga originellt verk att betala en person för att hitta på vad som helst där.

    Ett problem är att många konceptkonstnärer och postmodernister inte är särskilt kreativa egentligen. Som Lars Vilks uttryckte det i någon artikel lånar de ofta bara in internationella trender och försöker kopiera dem i Sverige, vilket kanske fungerade för några decennier men inte längre gör idag. Istället blir performancekonst bara ett sätt att dölja bristande konstnärligt hantverk. Såg t.ex. en utställning i Zürich för några år sedan där en konstnär hade målat av fotografier han hade tagit med sådan millimeterprecision att det inte gick att avgöra vad som var foto och målning. DET är ett riktigt skickligt konstnärligt hantverk.

    Ett skolboksbildande exempel på fenomenet och hur enkelt det egentligen är att avväpna dålig, icke-originell performance med pretentioner om konstnärliga anspråk är Dorinel Marc's konstnärliga kommentar (utan offentliga medel) till en avlönad performenceartists försök till konst. I det fallet kom till och med skandalen i att offentliga medel hade betalat kalaset helt av sig eftersom folk fick sig ett gott skratt.

    https://www.aftonbladet.se/kultur/huvudartikel/article11065255.ab

    https://www.aftonbladet.se/nyheter/article11065042.ab

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men om dessa utvalda konstprojekt är av så pass stor betydelse, vore det då inte rimligt att intresserade betalar för det? Genom crowdfunding eller - hör och häpna - genom att köpa konsten.

      Ett problem är att de "ganska många" som tycker att kultur är okej att finansiera offentligt själva knappt bidrar i form av skatt. Andras pengar är alltid lättare att dela ut.

      När det gäller dina pisslänkar (och jag menar inget negativt med det (-; ) känns den typen av konst lika angelägen som att ställa ut en fiskgratäng. Vill någon betala för det har jag inga problem med det, men det kan omöjligt vara statens ansvar att konstnärer ska "ställa ut" en offentlig urinering.

      Radera
    2. Intresserade betalar ofta för konsten men den är subventionerad med offentliga medel. Många konsthallar har entréavgifter. Crowdfunding av konst är bra men bägge behövs. Tankeväckande annars att några riktigt stora konstnärer som Banksy gör sin konst helt anonymt utan kända intäkter, det om något är ett statement i tiden!

      Sedan är det en generalisering att "ganska många" knappt bidrar i form av skatt. Ofta rör det sig helt enkelt om personer som inte har valt inkomstmaximerande yrken, t.ex. lärare.

      GAS är fantastiska. Har för egen del betalat för att ta del av deras kulturgärning i DVD-format. Min favorit i genren GAS-konstparodier är sketchen med den förkylda konsthallsbesökaren. :)

      Radera
    3. Det är inget konstigt med att Banksy producerar konst utan ersättning. Det har garageband och hobbykonstnärer gjort i alla tider. Det som är nytt i dagens Sverige är att man då skriver indignerade debattartiklar där man kräver kulturministerns hjälp för att få ihop sin privatekonomi istället för att ta ett deltidsjobb för att ha råd med räkningarna så att man kan skapa på övrig tid.

      Det var du som började generalisera genom att säga att ganska många är okej med att skattepengar går till kultur, och då menar jag att en stor del av dessa egentligen menar att de vill se andras skattepengar gå till konst. För om man själv inte tillför systemet lika mycket pengar som man tar ur det är det ju lätt att vara frikostig. Sedan finns det givetvis undantag åt alla håll.

      Den förkylda konsthallsbesökaren kan jag ha missat (ringer ingen klocka i alla fall), men ibland är det väldigt rätt ute.

      Radera
  10. Man blir ju helt mörkrädd! Det finns alltså läsare av den här bloggen som anser att dagdrivare ska ha betalt från skatten, för de gör ju konst. Jaha, det hade jag också önskat, men nu är inte världen ideal, och då får man rätta sig efter verkligheten. Ska kvinnor föda i bilen, eller ska konstnärer glassa runt och lata sig? Valet är enkelt, och ja det är grupp mot grupp i den riktiga världen.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så så, inte dissa meningsmotståndare, här gillar vi olika. Just dessa bägge damer tror jag kulturvärlden kan avvara, men för att väga upp det lite ser jag också problemet med att kultur riskerar att bara bli Radio NRJ:s blandning av fyra nya låtar om inte samhället hjälper till, men jag hoppas och tror att det kan ske på andra sätt än att gå in och garantera konstutställningar.

      Radera
  11. Konsten har gått utför sedan Malevitj producerade den oöverträffbara "Vit kvadrat på vitt". Så jag lämnar den och fokuserar istället på något annat i inlägget.

    För ovanlighetens skull har du otroligt nog fel om en sak och du kommer att se ljuset..

    Det är nämligen alldeles utmärkt att alla damerna har tre namn. Det blir så hemskt mycket lättare att slippa blanda ihop dem med någon annan stackare då.

    Tänk om Katarina Jönsson Norling hade skippat Norling. Då hade det funnits ett helt gäng Katarina Jönsson som blivit tvungna att dementera att de minsann inte är den Katarina Jönsson som vill ha betalt från staten för att måla bananskal.

    Inga jämförelser i övrigt, men så hanteras diverse kända kriminella i USA, att de blir kända med tre namn (Lee Harvey Oswald, John Wayne Gacy osv.). Så slipper man ihopblandning lixom.

    Jag inväntar namnbytet till Micke Sparo Larsson med spänning. :)

    Själv orkar jag bara skriva en enda bokstav, till råga på allt samma bokstav som någon annan stackars sate som brukar läsa här.

    Tur då att jag avslutar med ett sedvanligt..

    Cheers,

    /P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sedan starten av bloggen tror jag att ni är tre kommentatorer som skrivit under med P, men att det nu bara återstår två. Kanske bara en efter den här replikskiftet ;-).

      Tycker någon att det är jobbigt att bli sammankopplad får man väl helt enkelt byta namn till ett man är helt ensam om. Inte lasta på nya namn. Till slut sitter annars alla som Tilde de Många Efternamnen Eby i TV4 med en namnskylt på flera kilometer och så kan vi inte ha det.

      "Vit kvadrat på vitt" låter som ett verk som borde konkurrera ut det mesta av konstmarknaden. Kan bara någon komponera "Ljudlös tystnad" för utlånad stråkkvartett i samarbete med obefintlig barytonsax vore glädjen total!

      Radera
  12. Menar du att jag borde byta signatur iom detta, eller att min namne (? bokstave?) kommer att byta pga att hen (yep, I wrote it, fast jag är 99% säker på att hen är man) inte vill sammankopplas med undertecknad?

    Fast är det ändå inte enklare att en enskild person(ofrivilligt) får lägga till ett namn än att alla andra ska behöva byta? Borde inte alla politiker tex få köra med dubbelnamn? Ska alla som heter Jonas Sjöstedt behöva byta namn?

    Antingen visste du det, eller så gissar du bra, men "Ljudlös tystnad" finns redan. Typ. Googla 4'33'' av John Cage. Och bli lite lyckligare än du var innan.

    Cheers,

    /P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nejdå, använd hellre en bokstav än tre namn, men helst inte ordet hen eftersom det alltid är svårt att veta om det är det engelska ordet för höna som avses eller den äldre benämningen för brynsten.

      Är det hela världen att två personer heter Jonas Sjöstedt? Är det verkligen så stor risk att de blandas ihop att man måste lägga till namn?

      Nej, givetvis visste jag inte det, men detta är nu min nya favoritlåt: https://www.youtube.com/watch?v=gN2zcLBr_VM

      Radera