Jag var inblandad i en diskussion på bloggen Vardagsekonomi.
Min vana trogen snöade jag inte in på den huvudsakliga
frågeställningen utan på en liten detalj som skulle kunna
formuleras: Hur stora säkerhetsmarginaler behöver man ha för att
sluta jobba?
När jag startade eget år 2000 hade
jag inte de ekonomiska marginalerna som krävdes för detta. Jag kan
nästan säga att jag visste att jag inte skulle tjäna nog i firman
från start för att finansiera mitt liv, men hade buffert
för att inte krascha i första taget. Dessutom räknade jag med
aktieintäkter, men den som vet hur börsen gick 2000-2001
anar det resultatet.
Att jag trots allt tog steget berodde
på en rad orsaker. Jag var less på mitt jobb, jag var hjärtligt
less på min chef och jag behövde flytta för att få fart på min
nya karriär. Det faktum att jag har låga omkostnader och kunde pressa dem ytterligare underlättade. Med barn och
familj hade läget antagligen varit ett annat.
Men så tror jag också att det har med
inställning att göra. En del människor tvekar inte att hoppa
bungyjump med en hallonrem runt foten, andra kommer inte våga ta
steget nästan oavsett hur mycket säkerhet och buffert de har.
Vad jag och Vardagsekonomen kom ihop
oss om var att han bortsåg ifrån värdestegringen på
börsen och bara (som så många ekonomibloggare tenderar att göra)
såg till aktieutdelning. På det sättet krävde han en förmögenhet
stor nog för att kunna leva på tre procent. Hans behov av 20000
kr/månad innebär att han behöver åtta miljoner.
Själv tycker jag att
fyraprocentsregeln är fullt tillräcklig, som enkelt uttryckt
innebär att med en förmögenhet på 25 (100/4) gånger
nettoårsbehovet kommer man att kunna leva på avkastningen
långsiktigt. Då skulle de åtta miljonerna sjunka till
sex. Själv gör jag inte ens av med 5000 kr/månad, så då minskar
behovet till en och en halv miljon. Jag fattar att jag inte får så
många svenskar med mig på den tanken.
Men den här då? Om skiten träffar
fläkten, börsen rasar, bilen går sönder, tandläkarräkningarna
mångdubblas och huset brinner ner – då går det ju faktiskt att
tänka om, att backa ett steg och skruva antingen på utgifter eller
inkomster. Ingen av oss vet ändå exakt hur stora utgifter vi kommer
ha om 10-20 år. Man måste ju inte elda upp sin A- eller
F-skattsedel under rituella former när man slutar jobba. Det är
tillåtet att t ex ta ett tillfälligt extrajobb. Den bakdörren från
total frihet är bättre än att aldrig våga ta klivet.
Jag håller helt med dig.
SvaraRaderaAtt klaga på andra som är fria inte egentligen är fria ter sig märkligt. Är inte frihet en känsla? Om FFF känner sig fri och agerar som fri, är han då inte fri?
Jag måste väl själv kunna välja när jag känner mig redo för att kalla mig fri. Jag skulle säga att frihet är mer av ett "state-of-mind" än ett belopp på banken.
Någon behöver 8 mnkr för att vara fri. Men hoppsan, nu beslutar sig regeringen att ta bort ISK-kontot och det ökar kostnaderna med 30%. Och hoppsan, där dök visst en förmögenhetsskatt upp. Helt plötsligt är man ofri. Men jobbar på lite till bara. Hoppsan, där gick börsen också ner 50% och utdelningarna minskade mer än beräknat. Men nu måste ju börsen gå upp. Eller....
Andra som FFF och du har jobbat på med lite ströjobb (som man gillar) och är inte lika bekymrade.
Men just det, ni är ju inte fria heller.....
Just den biten ville jag inte alls diskutera, det får bli en diskussion mellan dem om de känner för det. Andras val och känslor tycker jag är helt omöjliga att värdera eftersom de per definition är subjektiva.
RaderaHmm. Nu blev det jobbigt. På ett bra sätt. Det brukar vara så med insikt om att det går att påverka saker (som ens liv, till exempel), men att det behövs en ansträngning, en plan, att man skapar verkstad och inte enbart bygger fina luftslott.
SvaraRaderaTack, Micke, du ger mig än en gång mer än en anledning att fundera på vad jag vill med mig själv, och hur jag i alla fall kan påbörja resan. Fan vad du är bra. Tack!
Nu råkar jag få en sällsynt gåva under resten av november och december: arbetsfri med lön. Dags för mig att utnyttja det, sätta mig och tänka på vilka mål jag egentligen har, och hur jag kan uppnå dem.
Det finns en anledning till att vindrutan är större än backspegeln.
Alltid framåt.
Wien-Lars
Haha, det där med vindrutan och backspegeln var en kul reflektion!
RaderaArbetsfri med lön (eller "time-out" som det heter för politiker) borde vara ett bra tillstånd för att grunna på hur man vill ha det.
Ja den där var bra. Den lägger jag på minnet och hoppas på att använda någon gång och framstå som lite extra käck. Vindrutan större än backspegeln =)
RaderaMvh en fri petrusko
Lite märkligt, men jag får intrycket av att många ekonomibloggare tycks hata sina jobb. Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/
SvaraRaderaDet ligger nog något i det. Eller, rättare sagt, många av oss har åtminstone under en period av livet inte haft ett jobb vi stormtrivts med och därför ställt oss själva frågan: Vad kan jag göra för att komma till en bättre plats i livet. Svaret innefattar sparande, vilket i förlängningen lett till en blogg.
RaderaJag tyckte mitt jobb var helt ok. Fram till jag insåg att jag egentligen inte behövde gå dit så mycket längre. Tror det var en försvarsmekanism att jag bet ihop när det var minst 5 år kvar.
RaderaDe flesta vanliga människor tänker nog helt enkelt inte på att det finns ett alternativ till att jobba 45 timmar i veckan, och reflekterar då inte över om de gilla eller inte gillar att jobba.
Eller så var det bara en slump att mitt jobb helt plötsligt blev tråkigt när jag passerat 3,5-4 miljoner i tillgångar.
Det där är nog väldigt olika. En del uppskattar sitt jobb mer när de vet att de inte behöver det för pengarnas skull.
RaderaExakt, behöver inte handla om att hata sitt jobb. För många räcker det att 40- timmars arbetsveckor hindrar dem från att hinna med annat de skulle vilja lägga tid på och att det finns en enformighet som kan upplevas kvävande i längden. Trots att man kanske trivs med kollegor och arbetsuppgifterna.
RaderaJag får upp bilden av Lotto-Åke på näthinnan nu :-).
Raderahttps://www.youtube.com/watch?v=f6Vep6cbr-M
Själv ser jag mer att friheten består i att kunna leva oberoende. Styra min egen framtid, oaktat vad som händer, och framför allt inte behöva förlita mig på landets helgalna politiker och folk i Sverige. Att arbeta i någon form, det tror jag att jag behöver. Det finns ju även studier som tydligt påvisar en försämrad hjärnfunktion när man inte stimuleras. Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/
RaderaAtt man behöver stimulera hjärnan tror jag absolut, fast det behöver ju inte nödvändigtvis vara i form av arbete.
RaderaPrecis. Min hjärnstimulans kommer inte direkt från jobbet utan mina hobbies. Då har jag ändå ett jobb som av de flesta skulle betraktas som väldigt stimulerande.
RaderaMvh
Olle
Och även om jobbet är stimulerande vill de flesta hjärnor ha mer stimulans under längre perioder av dygnet.
RaderaArbete behöver ju inte alltid vara lönebetingat,, 😉
RaderaEn nog så viktig skillnad i frågeställningen om man talar om anställning eller arbete i den egna skogen, på gården eller varför inte ideellt åt en förening t.ex. 😉
Mvh snickar'n (som kunde må gott av lite mer tid att arbeta privat)
Nej då, det går t o m att arbeta och gå back på det :-(.
RaderaHåller med till fullo, speciellt i Sverige är det oerhört lätt att få in några extra tusen för ingenting, jobbar själv inom butikhandel och med OB tilläg och den allmäna handelslönen så kan man väldigt lätt tjäna 5-10k i månaden för väldigt lite jobb. 2 helger brukar ju oftast bli ca 6000 SEK efter skatt, och dessa jobb finns överallt.
SvaraRaderaläst endel om "barista FI" vilket innebär just att man har tillräckligt med avkastning för dina kostnader men allt utöver det behöver du jobba. Tror man måste gilla idén att kanske ha något extra sidan om och inte gå helt ur spelet när det gäller inkomst, ifall detta är sälja dina fotografier eller jobba varann helg på ICA, so be it men det ger en säkerhet utanför dina investeringar när det gäller dåliga tider på börsen.
Ja, jag inbillar mig att det är ett rätt vanligt extraknäck för exempelvis studenter att jobba helg i butik. Fördelen med extrajobb är att man slipper bli så less. Själv jobbade jag för länge sedan natt fem dagar varannan vecka. Framåt onsdag var man rätt less, men då fick man intala sig att om ett par dagar har jag nio dagar ledigt, vilket var en fin drivkraft.
RaderaIntressant om Barista FI. Vad betyder det bokstavligt? Som svensk för bokstavskombinationen "fi" mig till ett obehagligt extremistparti på yttersta vänsterkanten ;-).
Och där hittade jag det själv: Financially Independent.
RaderaTjena Micke. Jag kunde inte ana vilka ringar på vattnet mitt inlägg skulle få. Den senaste veckan har det varit ett sjukt drag på min blogg. Kul också att vår diskussion ledde vidare till ett inlägg.
SvaraRaderaGivetvis handlar frihet om känslor och det går aldrig att jämföra eller säg vad som är rätt eller fel. Det jag invände mot var den mediala uppmärksamheten som gavs för ett i sammanhanget blygsamt belopp. Med det tankesättet att räkna in sparande, boende och PPM mm skulle för bövelen alla i riktnummer 08 som köpt bostad efter 2005 kunna vara fria med tanke på värdeökningen.
Som sagt kul att kunna röra om lite och skapa trevliga diskussioner.
Allt gott!
Ja, fredliga diskussioner har ingen dött av :-).
RaderaDu har rätt i att många 08:or skulle kunna vara ekonomiskt fria, men då måste vi först sälja våra bostäder och köpa en billigare någon annanstans. Jag anar en ny grön våg framöver när allt fler inser vilka palats vi skulle få för våra futtiga kvadratmeter.
Nä exakt! Det fortsätter vi med.
RaderaJag tror också att många kommer flytta ut "på landet" när de inser vilket överskott de har i sin bostad. På samma sätt ser jag på en eventuell nedgång inom fastighetsmarknaden. Jag tror vi får en differentierad utveckling med prisfall på högt prissatta fastigheter och bibehållet värde eller kanske till och med en svag ökning för billigare fastigheter.
Jag är en av dem som börjar fundera mer och mer på om inte en flytt skulle lösa problemet åt mig. De miljoner jag skulle få ut i och med en försäljning är också de miljoner som i nuläget saknas för att bli ekonomiskt fri. Frågan är bara var jag ska bo istället...
RaderaJa, det är knäckfrågan som jag lägger lite tid varje dag på att lösa. Snart så...
RaderaGlöm inte dela med dig när du knäckt nöten :)
RaderaAbsolut, men jag tror att svaret är mycket individuellt. I mitt fall är jag ganska säker på att svaret är utomlands, men jag försöker begränsa det eftersom utlandet är ganska stort :-).
RaderaVarför är du emot den mediala uppmärksamheten FFF fick? Är det inte bra att det kan uppmärksammas Av andra än bloggläsare?
Radera/E
För att vara övertydlig till alla läsare är E:s fråga riktad till Vardagsekonomen.
RaderaFör själv är jag inte emot den. Jag har egentligen ingen åsikt, mer än att jag är imponerad av FFF:s framgångsrika marknadsföring.
Tack för tydligheten. Helt rätt rättat.
Radera/E
En sak som skapar problem är att utan inkomst av tjänst får man aldrig ett hyreskontrakt, eller blir godkänd av en bostadsrättsförening. Och att låna till bostaden är omöjligt. Det gäller att ha ordnat det innan och inte vilja/behöva flytta vid ett senare tillfälle.
SvaraRaderaHyreskontrakt ska jag inte uttala mig om, men bostadsrättsföreningar är väl mest intresserade av eventuella betalningsanmärkningar. Om ens det, jag bor i en mycket stor BRF som jag inte är säker på att den någonsin diskvalificerat en ansökan under sina 50 år.
RaderaLån är värre, vilket även gäller företagare med osäkra inkomster. Lyckligtvis slapp jag ta den diskussionen när jag flyttade hit eftersom jag hade pengar.
Ja, det är ju väldigt anmärkningsvärt att bankerna sitter med modeller som indikerar att det enda som betyder något är lön från en osäker anställning. Jag har iof hört att det här är påväg att lösas av nischaktörer. Det är en attraktiv kundkategori som bankerna nu sorterar bort. Mvh https://investera-pengar.blogspot.se/
RaderaKan man visa att man har råd att betala månadsavgifterna så kan brf i princip inte neka dig. Jag godkände medlemmar i brf ett år. T.ex en eller två betalningsanmärkningar som inte är relaterade till boende skulle nog inte vara ett problem.
RaderaInvesteraren: Vore bra om något händer på den fronten. Samhället är ju beroende av att nya företag skapas.
RaderaP: Intressant! Jag tycker i och för sig att betalningsanmärkningar borde kunna hindra oavsett varifrån de kommer. Det visar ju något om betalningsförmåga och -moral. Men jag är inte förvånad att det släpps igenom. Riskerar man att bli av med sin bostadsrätt kommer man nog hitta de där pengarna i botten av portmonnän :-).
Betalningsanmärkningar kan vara ett tecken på ekonomisk skötsamhet oavsett var de kommer ifrån men det blir ju upp till styrelsen att göra det sannolikt om det överklagas. Jag skulle i alla fall tycka det vore en ganska stor uppförsbacke att visa det om allt annat vore ok men man hade t.ex två betalningsanmärkningar. Sen är jag i inte expert på brflagen.
RaderaAntar att du menar "bristande ekonomisk skötsamhet", annars blir jag förvirrad.
RaderaDu är garanterat mer expert på den än jag, men min poäng var att det ska mycket till ifall man ska nekas medlemskap i en BRF och det känns som att du med råge bekräftat den tesen.
Precis! Bristande föll bort.
RaderaJag är 48 år och alltid arbetat heltid (eller snarare mer än heltid). Eftersom jag aldrig trodde jag skulle bli så gammal (typ aldrig över 30) så började mitt sparande sent i livet. Nu har jag ca 650 K sparade bara men kommer från årskiftet gå ner och arbeta 60% dvs 3 dagar i veckan (och ingen övertid!). Känns för mig som ett bra alternativ pga för lite sparat kapital.
SvaraRaderaSå visst kan man våga göra förändringar utan att ha hela livskapitalet sparat och klart.
Tack för en nice blogg.
Tack för berömmet!
Radera"Typ aldrig över 30". Det var låga ambitioner må jag säga ;-).
Jag håller med om att allt kapital ger fler möjligheter och att kunna gå ner på deltid (eller bara slippa jobba över när man inte vill) kan ju vara fantastiskt.
Sedan håller jag inte med om att 650000 kr är "bara". Det är få förunnat att ha en så stor buffert. Det kanske inte låter så om man läser ekonomibloggar, men vi lever ju för sparandet :-).
Jag har inte haft ett fast arbete på 15 år, under långa perioder inte tjänat en krona utan levt på eget kapital. Levt nästan helt utan pengar på kontot. Löste det genom att sälja min dyrare bostadsrätt för att köpa en mindre och billigare, fortfarande utan inkomst och arbete. Har sålt den mindre bostadsrätten och fått hyreskontrakt utan fast arbete och inkomst. Så länge man inte har skulder, betalningsanmärkningar eller kommer att ta stora lån så kan ingen neka en. Nu har jag inga barn att försörja, då skulle det förstås vara omöjligt att leva såhär. Trots att jag inte är rik så är jag fri för att jag vågade. Inget som jag ångrar. Det finns mycket roligt och intressant som man kan göra på sin fria tid. Förstår inte varför det skulle kunna vara ett problem.
RaderaMen du måste ju bidra till välfärden genom att maximera dina skatteinbetalningar. Hur skulle det se ut om alla... ;-)?
RaderaNej då, jag ser inga som helst problem förutsatt att du trivs med ditt liv. Vad andra tycker kvittar.
Började jobba heltid redan som 17-åring Många studera högt upp i åldrarna och börjar arbeta heltid först när de är i 30-årsåldern. Vi kommer att ha jobbat ungefär lika lång tid under våra liv.
RaderaDet är också en god poäng.
Radera