onsdag 29 november 2017

Lägg ner Arbetsförmedlingen

För några år sedan försökte jag och en manuskollega få igenom en tv-serie som utspelade sig på en arbetsförmedling. Där fanns t ex karaktären Nummer-Nisse som hade som arbetsuppgift att överlämna nummerlappar till de arbetssökande. För skruvat, tyckte tv-cheferna. Jag önskar att de hade rätt, men detta var hämtat från verkligheten och bekräftat av den arbetsförmedlare vi intervjuade under researcharbetet.


När jag skulle ut på arbetsmarknaden på 90-talet kunde man med fördel vända sig till Arbetsförmedlingen som på den tiden ägnade sig åt att förmedla arbeten. Namnet antyder ju att det skulle vara så fortfarande - glöm det. 2014 förmedlade AF 10,3 jobb per förmedlare och år. Alltså mindre än ett förmedlat jobb per månad. Och då räknar man inte in Nummer-Nisse...

Denna lekstuga är givetvis inte gratis. 2015 hade organisationen en budget på 74 miljarder. Nu misstänker jag att det inte skulle rädda 74 miljarder till statskassan att lägga ner AF. Många kostnader skulle inte försvinna för det. Och kortsiktigt skulle det innebära en ökad arbetslöshet med 14000 personer eftersom det är så många människor som uppbär lön från denna institution.

Det fanns en tid, före internet, då Arbetsförmedlingen behövdes, inte bara som kontrollinstans. Papperstidningen Platsjournalen innehöll alla lediga jobb. Men vilken arbetsgivare går idag dit för att rekrytera personal? De kommunala måste antagligen, liksom alla som vill få hela eller delar av lönen skattefinansierad. Någon annan? Knappast.


Förutom att man som arbetsgivare (been there, done that) känner att de mest vill försöka lura på en de arbetssökande ingen annan vill ha är det fler än jag som dragit slutsatsen att det inte är de vassaste pommes fritesen i kanoten som jobbar på Arbetsförmedlingen. Behåll Platsbanken eller lägg ut den på privata aktörer. Oavsett vilket krävs det inte 14000 personer för att driva den, snarare 14.

NN (möjligen en signatur) tipsade mig i kommentarsfältet om Roland Paulsens bok Vi bara lyder som främst handlar om Arbetsförmedlingens många omorganisationer. Nu har jag läst den, vilket alla som har det minsta hopp om Arbetsförmedlingen borde göra för att få sina fördomar omkullkastade. Själv hade jag inga illusioner.

16 kommentarer:

  1. Hej, tack för en bra blogg! Jag är en av de slöa pommes friten som jobbar på AF. Ett grundproblem i kritiken mot AF tror jag är att man som utomstående inte vet vad Arbetsförmedlingen gör. Det är en ganska liten del av Arbetsförmedlingens jobb som handlar om att jobba ut självgående personer till jobb, dessa personer klarar sig oftast själva. I den rådande goda arbetsmarknaden är dom flesta arbetssökande sådana som av någon anledning behöver mer stöd i sitt jobbsökande. Visst dras AF med många utmaningar, det sticker jag inte under stolen med. Frågan är bara vad man ska ersätta myndigheten med? De försök som man gjorde med privata alternativ för "svaga" grupper (se etableringslotsar) blev ju ett praktfiasko. Att privata aktörer skulle ha någon större framgång än AF att få ut långtidsarbetslösa i arbete tror jag är osannolikt. Sammanfattningvis, många som jobbar på AF gör ett kanonjobb. De är dedikerade, kunniga och samhällsnyttiga. Naturligtvis behöver myndigheten reformeras, men att kategoriskt hävda att man ska "lägga ner AF" tror jag skulle vara ett dråpslag mot många "svaga" grupper. Dessutom måste ju någon ta upp bollen, vem? Återigen, tack för en bra blogg, läser med nöje varje dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din feedback!

      Ja, det är ju däri min kritik ligger, att AF på 20-25 år gått från att förmedla jobb till att göra i stort sett allting annat. Och under lika lång tid har man pratat om (och genomfört) reformationer, men ingenting har blivit bättre av det.

      Jag har inte heller en färdig lösning på avvecklingen, men de privata alternativ som gjorts har ju aldrig varit särskilt privata utan väldigt, väldigt myndighetsreglerade. Jag tror att man ska göra större åtskillnad mellan å ena sidan att förmedla jobb för "vanliga" arbetssökande till vanliga arbetsgivare, och å andra sidan de för närvarande eller för all framtid oanställningsbara eftersom det är helt olika behov. Som det är nu upplever vanliga arbetsgivare och arbetstagare att AF-personalen behandlar dem som efterblivna, vilket inte gynnar någon.

      Om du inte läst boken jag tipsade om (Roland Paulsen: "Vi bara lyder") kan jag varmt rekommendera den. Ännu mer till politiker och höga chefer på AF.

      Radera
    2. Jag föreslår att man tar de 14 miljarderna till att sänka arbetsgivaravgifterna. Det skulle minska kostnaden att ha anställda och därmed göra att fler kom i arbete. Och då riktiga arbeten.

      Problemet är att de som inte kan tänka i flera led inte ser sambandet och därför motsätter sig mitt förslag.

      Radera
    3. 74 miljarder var det visst. Svindlande

      Radera
    4. Som sagt, hur många av miljarderna AF behöver för sin verksamhet och hur mycket som är bidrag/åtgärder vet jag inte (och är nog svårt att uppskatta med exakthet).

      Radera
  2. Larsson,

    Din analys av Arbetsförmedlingen är klockren. Obegripligt att denna lekstuga för vuxna kan få hålla öppet år efter år.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Särskilt eftersom åtminstone de borgerliga partierna flaggat för nedstängning i flera decennier, men när de kommer till makten hinner de inte till skott. Åtta år går fort när man har roligt...

      Radera
  3. 14 pers för att drifta och utveckla platsbanken är extremt många, 2 tekniker, 1-2 utvecklare & en systemägare på halvtid är en rimlig uppskattning - och ungefär där ett privat företag skulle ligga. Men sen är det ju en myndighet - så då måste man i många fall trippla siffrorna :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, men då stämmer det ungefär. (2+2)x3=12 (plus moms)

      Radera
  4. Intressant

    Så även boken, tack för tipset.

    Ungdomen av idag är klick-vana vid datorbruk och sökande.
    Det finns dock en klick ungdom som pga olika orsaker har svårt för att få "ändan ur vagnen".

    Tänker på de under 25 år vilket jag har för mig att om de är inskrivna på AF så har de rätt till en om än låg så en ersättning/dag och att kommunen har en sktldighet att ordna en "sysselsättning" inom en viss tid (3mån?)

    Åndå något sa 23-åringen som bor i Åmål och hur hen än vänder sig så har hen ändan bak och inget jobb att gå till.

    "-Kom nu röva så går vi, annars går jag ifrån dig" kan vi hoppas de säger när de masar sig ur soffan. :-)

    AF kan där göra en insats ang att få igång en ung människa från bidrag o dyl genom att erbjuda dessa "prova på arbete" en månad här och där som förlängs mellan olika arbetsplatser.

    I min värld anser jag det är ett sätt få in ungdomen i vuxen- försörjningstankar och förhoppningsvis inse de krav verkligheten ställer på en samhällsmedborgare
    och alltså INTE TVÄRTOM.

    Keep up the "work"
    P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men det kan väl omöjligt vara samhällets ansvar att få en 23-åring att ta vuxenansvar? Det du beskriver med prova-på-jobb och jobbgaranti (och även om jag inte har sett de exakta siffrorna tror jag din verklighetsbeskrivning på ett ungefär) fanns även "på min tid" genom att kommunen hjälpte till med sommarjobb - på högstadiet!

      En 23-åring har i fem år kunnat gifta sig, rösta, starta eget och t o m bli statsminister. Att lära denne konceptet arbete känns lika galet som att lära en tioåring hur man går på toaletten.

      Radera
    2. Förvisso hr Larsson
      23 var bara ett nr, de aderton kanske låter bättre :-)

      Det är annorlunda nu...

      Var och varannan ungdom har idag än den ena funktionsstörningen el den andra typ ADHD, Damp osv
      och fler diagnoser typ bokstavskombinationer lär komma....

      allt går snabbare fast ändå då går vissa "saker" saktare t ex mognad med medföljande ansvar.Ett ökande "problem"

      Ok då Micke slå ett slag för att AF ger vika för en utökad (Sjuk)Försäkringskassa.
      Icke att förglömma alla ej ovannämnda som "do it the right way"

      https://www.youtube.com/watch?v=1XGLoUmeNHg

      Things have
      changed
      P

      Radera
    3. "Men det kan väl omöjligt vara samhällets ansvar att få en 23-åring att ta vuxenansvar?"

      Precis det jag skrev ! INTE TVÄRTOM dvs att det inte är samhällets ansvar !

      https://www.youtube.com/watch?v=vs5MoMSmD28

      Sov gott
      P

      Radera
    4. Ett artonårigt barn är en mindre katastrof än ett på 23, men fortfarande illa. Jag tror inte att det nya är att barn utvecklar bokstavskombinationer utan samhällets syn på dem som hjälplösa. En individ (oavsett ålder) som det inte ställs några krav på kommer nästan undantagslöst inte heller prestera.

      Ja, det verkar som att vi är överens om de stora dragen. Jag tycker att det skulle vara svårt att inte vara det.

      Radera
  5. Älskar din blogg, och vill ge dig ett tips på ett reportage som är lite annorlunda.
    TV4 gjorde ett reportage om Nils, som efter ett hårt arbetande liv gick i pension när han var 61 år gammal. Nils är 65 år idag och pengarna han fått in räckte inte till och har nu blivit hemlös på cenralen i Stockholm. Något stämmer inte här! Med din kompetens inom spar och ekonomi samt reflektioner som inte är PK, hade en analys om Nils från din sida varit guld!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för berömmet!

      Här skulle jag bli väldigt mycket tvåa på bollen så jag tänkte göra det lätt för mig och hänvisa till Miljonär innan 30:s inlägg om Nils med vidhängande kommentarer: http://miljonar.blogspot.se/2017/11/63-ar-och-hemlos-nyhetsmorgon-i-tv4.html

      Radera