Första tre åren som biodlare tappade jag inte ett enda bisamhälle på vintern. Ett par gånger har drottningar försvunnit på våren så att jag blivit tvungen att slå ihop två kupor, men ingen gång har en invintrad kupa gett upp under vintern, även om det ofta ligger många döda bin på botten efter vintervilan.
Det är inte som att
vinna på lotto, men 21 kupor utan förlust är osedvanligt bra
statistik. Någon gång måste det spricka, och den gången är tyvärr nu. I måndags öppnade jag kuporna för att behandla dem med
oxalsyra mot varroakvalster och för att samtidigt få en indikation
på hur de ser ut att klara vintern. Detta var ett av svaren.
Det är väl drygt
tio bin här och den blå pricken i mitten sitter på ryggskölden
till drottningen. Jag märkte henne själv för exakt tre månader
sedan, 28 augusti, men det ska sägas att jag inte hade särskilt
stor tro på det här gänget då heller.
De som orkat höra
på mitt bignäll (och har du läst så här långt kan du vara en
av dem) kanske minns att jag hade en hel del problem med kuporna i somras. De
svärmade och krånglade mest hela tiden. Två kupor fick stanna
hemma när jag tog de andra på tur till fjällen för att samla
ljunghonung. Dessa två saknade drottningar och tycktes rätt
ointresserade av att skaffa sig nya.
När jag nästan
gett upp hoppet upptäckte jag en drottning i den ena kupan. Inte för
att hon hade lagt ägg för det vet jag inte om hon någonsin gjorde. Men
när hon nu ändå var där märkte jag henne med en blå prick som
är 2025 års färg och satte ihop de två trasselkuporna till
en.
Annan drottning, annan färg, men samma process.
Eftersom bina i kupan vid det här laget var ganska få och gamla satte jag in några yngelramar från andra kupor för att hjälpa dem på traven. Det gjorde jag med en annan kupa i våras och den gick från supersvag till min kanske allra starkaste kupa, så det kan verkligen hjälpa. Men höstens fusionerade problemkupa gav inte intryck av att vilja leva. I september gav jag den femton kilo socker, precis som alla de andra, men trots att de fick flera veckor på sig och jag till och med värmde upp sockervattnet åt dem ett par gånger tog de bara emot runt tio kilo.
Med facit i hand borde jag ha slagit ut bina i gräset i augusti och jag borde inte ha gett dem yngel som de andra kuporna kunde haft nytta av. Men jag hoppades. Hade jag kunnat betala 5-6 tusen för att de skulle överleva vintern hade jag gärna gjort det, för det är vad ett nytt samhälle hade kostat mig.
Men så funkar det inte. Nu är kupan städad och sorterad. De ramar som bina fyllt med sockervatten kommer att sättas in för att stödfodra de kupor som överlever vintern. Lådor, lock, tak och botten kommer att användas till ett nytt samhälle nästa sommar och de bin som fanns kvar i kupan har under en kort begravningsceremoni skrapats ner i en soptunna ute på lagret i ladan.
Av övriga nio kupor var sex ganska eller riktigt bra. Två verkade vara lite svaga, men jag har gott hopp om att de ska klara vintern. Bina i den nionde kupan var fruktansvärt irriterade. Det hade jag också blivit om någon lyft taket av mitt hus i minusgrader, men jag misstänker att ilskan också kan bero på att kupan saknar drottning. Den som lever får se och i helgen ska jag på två marknader för att sälja årets honung.



Jag jobbar också heltid hemifrån; önskar att jag kunde ha en bisyssla (nej, det var inte menat som ett skämt) vid sidan om för att komma ut mer. Knepigare när man bor i en förort.
SvaraRaderaDet finns biodlare mitt inne i Oslo, så nog funkar biodling lite varstans, och det är inte lag på att man ska bo där man har bina. Min lärare på biodlarkursen har ett tjugotal kupor trots att han bor i lägenhet.
RaderaHm! Intressant. I Tyskland finns det något som sedan länge kallas betonghonung, det vill säga honung från bikupor i stadsmiljö (nej, inte några gifter med på köpet). Skulle kunna vara något, men ansvara för bin är nog mer än jag mäktar med. Kanske någon annan? Och domänen betonghonung.se är ledig, ser jag …
RaderaI Oslo har de bikupor uppepå höghustak och köpcentrum, och tar bra betalt.
RaderaJag undrar om betonghonung skulle vara ett säljande namn på svenska, men jag kanske borde regga byhonning.no.
Jag skulle kunna tänka mig att ha uppställningsplats för kupor om någon annan gjorde jobbet. För det verkar vara en väldigt krävande sysselsättning.
SvaraRaderaSå är det många som gör. Biodlaren gör jobbet och så får markägaren lite honung som betalning för platsen (och risken att bli stucken). En annan grej är pollinering, att t ex en äppelodlare ber en biodlare ställa 50 kupor i hans odling vid blomning.
Radera