Nu ska jag kommentera en låst artikel och det är alltid knepigt, men jag tror att vi kan diskutera ämnet
utan att ha läst just denna text, för vi har kunnat läsa samma
tankar så många gånger förr.
Det handlar om FIRE,
Financial Independence, Retire Early, alltså personer
som pensionerar sig helt frivilligt innan de uppnått åldern som
berättigar dem till pension. Peter, 62, fick ett tomt och isolerat
liv som han fyllde genom att sitta vid datorn dygnet runt, tills han
återigen började jobba. Henrietta, 55, har precis lämnat
arbetslivet, men verkar också lida av att inte ha en uppgift i
livet.
Jag vet inte vad
journalisterna vill bevisa. Helt klart hade de kunnat intervjua
människor helnöjda med att ha klivit av ekorrhjulet, men detta är
som sagt den vanliga vinkeln, att gräset inte var grönare
på andra sidan staketet. Vill medierna tillfredsställa avundsjuka
människor som inte själva kan eller vill ta FIRE-steget? Eller vill
man varna dem som är på väg att göra det? Jag vet inte, men
tröttsamt är det.
Dessutom har jag en
annan syn på ”misslyckandet”. Jag ser det inte som en
felsatsning att komma fram till vad man inte trivs med. Är det inte
just det livet går ut på, eller för den delen arbetslivet? Att
testa, ramla av, prova något nytt och undan för undan närma sig en
optimal tillvaro.
Det verkliga misslyckandet tycker jag är att inte prova. Att sitta på en arbetsplats tills man är någonstans mellan 60 och 70, trots att man egentligen inte trivs med sitt liv. Själv har jag testat några mindre lyckade anställningar och under en kort period (som bl a innefattade 11 september 2001) försökt försörja mig på daytrading. Det var inget för mig och nu vet jag det, men jag ångrar inte att jag försökte.


Nu har jag inte heller läst hela artikeln, men slutsatsen borde ju vara "se till att ha en meningsfull fritid, då kan du sluta jobba utan risk". Att voluntära en söndag i månaden under arbetslivet skapar kontakter att använda sen, likaså en meningsfull hobby. Inte svårare än så.
SvaraRaderaPrecis, varför krångla till saker i onödan? Sedan kan jag personligen tycka att de som inte har en aning om vad de ska göra av sin tid ifall inte en arbetsgivare talar om det för dem har ett problem de borde jobba med.
RaderaDet mesta handlar väl om att generera klick, och att sälja tillgång till låsta artiklar, så man får väl anta att det anses vara tillräckligt intressant för att uppfylla något av det.
SvaraRaderaSen kan jag tycka att det verkar smått ologiskt att varna för frihet, för om man inte varit fri hade livet ändå varit lika meningslöst, för det är väl ingen som ser någon högre mening i att arbeta för någon annan? I alla fall så hoppas jag nog att det är så.
Vill de sälja abonnemang tänker jag att de borde välja ämnen som inte avhandlats otaliga gånger, men det kanske beror på att jag är specialintresserad och därför lägger märke till sådana artiklar.
RaderaDet kan väl finnas meningen i en anställning också, men förhoppningsvis inte bara.
Alla människor är olika, inte lika som många påstår. En del klarar inte av att bestämma själva hur de vill spendera sin tid utan passar helt enkelt bäst med att andra talar om för dem vad de ska göra.
SvaraRaderaDet är en av anledningarna till att så få klarar av att vara egna företagare, än mindre lyckosamma företagare eller företagsbyggare där bolaget växer till sig och har hundratals anställda.
Aktuella Peter & Henrietta skulle antagligen ha precis samma problem som nu när de blir utsparkade från arbetsmarknaden "går i pension" pga åldersgräns.
Pengar och ekonomi är till största delen psykologi, det finns de som säger att pengar, det är bara en förstärkare och det ligger mycket i det.
Som randanmärkning verkar det som att ta ut tjänstepensionen vid avtalad möjlig ålder av 55 år - ja, det är nu helt plötsligt FIRE.
Jag antar att vinna på hästarna eller lotto också att är FIRE, dvs inget om strävsamma mål, lång planeringshorisont, agerande efter mål och hållpunkter, alltså all mental förberedelse och faktiskt agerande som är sådana viktiga komponenter bortses från fullständigt.
Men hur skulle det gå om alla...(Till SR-journalister)