Jag har tidigare skrivit om att jag tror arbetsgivare gör fel när de inte anställer äldre, men nu verkar gränsen för ”äldre” gå redan vid 40 då det tydligen är svårare att ens få komma på anställningsintervju.
Att man inte vill anställa
65-åringar kan jag någonstans förstå, men ratar man fyrtioåringar
kan det knappast bero på att de snart går i pension och kommer att
vara mycket sjukskrivna fram till dess. Snarare tvärtom. Man är
förhoppningsvis färdig med småbarnsåren, vet vad man vill och
stannar troligen längre på arbetsplatsen än en 20-åring hade
gjort.
Jag tänker att det kanske är det som är ”problemet”.
Själv var jag en stöddig jävel redan som ung och ställde krav och
härjade, men vill man ha fogliga anställda som man kan köra med är
det kanske ändå bäst att fylla sitt företag med ungdomar.
Politikerna höjer pensionsåldern
eftersom ökad livslängd annars kräver mer pengar i systemet. Men vad
hjälper det om ingen anställer? Visst kan man sätta ”gamlingar”
över 40 i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, hittepåjobb på ren
svenska, men det ger ju inga skatteintäkter. Tvärtom kostar det
ännu mer!
Så hur ska detta lösas? Det går
knappast att tvinga arbetsgivare att börja anställa erfarna
arbetssökande om de helst vill ha unga som visserligen saknar
erfarenhet av jobbet, men i gengäld också saknar skinn på näsan
och erfarenhet av förhandling.
Ett första steg skulle kunna
vara att sluta subventionera arbetsgivaravgiften för unga. Jag
förstår inte vad vi överhuvudtaget ska med den till, men vill man
att folk ska arbeta längre samtidigt som företagen bara vill
anställa yngre ser jag inte vitsen med att gynna det beteendet ännu
mer. Har jag fel eller är det som vanligt?


Svårt att vara vuxen i Sverige. Vid 40 är man för gammal för jobb ändå för ung för seniorrabatt. :-)
SvaraRaderaJa, aldrig är man rätt :-(
RaderaFire vid 40 känns som lösningen. Kanske inte helt lätt för de flesta, men man kan inte förneka att det löser enorma mängder problem.
SvaraRaderaJa, men inte på samhällsnivå. Jag skämtade lite om det på den arbetsplats jag hade tills jag var 28, att pension vid 40 kändes lagom.
RaderaJag blev så förbannad vi 56 och hade vare sig lust att gå till arbetsförmedling eller krusa några arbetsgivare (aldrig behövt leva på bidrag) Tog ut min tjänstepension vid 56, tidig pension vid 61, "riktig" pension vid 67. Lite pengar på banken och timjobb ibland så har jag klarat mig alldeles utmärkt.
SvaraRaderaSmå utgifter är också bra att ha! Många sparknep har jag haft nytta av. Sålt lägenhet och flyttat till hyres. Det har gått hur bra som helst. Friheten är värt det. /Eme
För mig har alltid det där med små utgifter varit nyckeln. Ju mindre man behöver få ihop desto lättare blir det.
Radera"Politikerna höjer pensionsåldern eftersom ökad livslängd annars kräver mer pengar i systemet."
SvaraRaderaSocialdemokraterna höjde pensionsåldern för att sedan förespråka arbetstidsförkortning. Märkligt.
Tom-Hjördis
Det där får inte jag heller ihop. Arbetstagarna ska jobba längre upp i åren för att rädda samhällsekonomin, men jobba kortare tid per dag som en solidaritetshandling eftersom det inte finns jobb åt alla. Typ.
RaderaJag pratade med en politiker från riksdagen och kritiserade hårt höjd pensionsålder. Svaret var ju men vi lever ju längre. Ja, men de är ju också politikernas fel tyckte jag. Fått folk att sluta röka (mindre skatt), man sa sjukvården är så dyr för dessa. Men jag undrar om inte pension för många fler är värre om man räknar med att alla lever 15 år extra.
RaderaJag skulle inte säga att det är politikerna förtjänst att folk lever längre. De gör väl vad de kan genom massvaccinering med tvivelaktiga preparat och långa vårdköer.
RaderaProblemet är väl att de hindrar unga från att jobba genom märkliga regelverk och äldre genom att lägga sjuklönekostnaden hos arbetsgivaren samtidigt som det är nästan omöjligt att säga upp personal man inte är nöjd med. Samtidigt är det en svår ekvation, jag skulle inte vilja vara politiker.