Matfattigdom var ett okänt begrepp för
mig innan Sveriges Radio tog upp det.
Fattigdom är väl fattigdom liksom? Så länge det gäller pengar,
idéfattig eller näringsfattig är något annat.
Hur som helst går SR-reportaget ut på
att matbutikerna inte kasserar lika mycket mat som tidigare, vilket
gör att Svenska kyrkans butik Matkassen i Landskrona, där man
säljer mat för 20 kr/påse till behövande, nu kommer att stängas.
Istället ska man ge fattiga barnfamiljer matkuponger så att de får
handla mat i vanliga butiker.
Jag vet för lite om Svenska kyrkans
sociala arbete i Landskrona för att recensera det, men jag
ska tänka högt en stund. Varje gång jag hör fattiga (på riktigt
eller inbillat) slås jag av deras okunskap. T ex berättar de att de
handlar produkter med högt kilopris och lågt näringsvärde, inte
sällan ultraprocessat skräp. Trots att de nästan alltid är
arbetslösa verkar de aldrig baka bröd eller laga mat från grunden. På frågor om
vad de skulle göra ifall de fick pengar över är svaret som regel mer färdigmat till högt pris. ”Då skulle jag bjuda barnen
på pizza och glass.” Och inte sällan är föräldrarna
överviktiga, trots att de säger sig svälta för att barnen ska få
äta.
Om Svenska kyrkans representant i
inslaget inte bara vill godhetssignalera utan på allvar hjälpa
dessa familjer ekonomiskt och samtidigt stärka deras självbild
borde hon jobba från ett annat håll. Starta matlagningskurser, dela
ut kokböcker, anordna föredragskvällar med dietister och kockar, eller varför inte någon som är bra på odling?
Jag äter själv gott och nyttigt långt billigare än alla normer för försörjningsstöd, så förutsatt att Matkassens kunder ingår i det svenska välfärdssystemet är det inte där skon klämmer. De behöver inte mat, de behöver kunskap. Utan den kommer deras ”matfattigdom” cementeras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar