Vad ända in i glödheta helvete har
min farmors bokhylla med ekonomi att göra? Jag lovar, jag ska få ihop det.
Farmor föddes 1903 och drev mataffär
på den tiden man behövde ransoneringskuponger. Det lärde henne att
hålla i pengar. Hon var inte rik, men med dagens mått mätt skulle hon uppfattas som
mycket ekonomisk. Det gäller i och för sig nästan alla födda i början
av förra seklet.
Hon var pensionär redan när jag
föddes, så jag såg henne aldrig i någon yrkesroll, men när det
gällde pengar hade hon en egenhet. Hon hade inget bankkort, så för
att inte behöva gå runt med kontanter och för att det ändå är
bra att ha lite hemma la hon ibland en hundralapp eller femhundring i
en bok i sin bokhylla. Smart, hon hade hemtjänst och det är dumt
att låta pengar ligga framme oavsett.
Kruxet var att hon inte alltid kom ihåg
vilken bok hon lagt pengarna i, så ibland la hon pengar i bokhyllan
trots att det redan fanns pengar där. Det där hade vi på känn,
men det var ju hennes pengar och hon skötte sin egen ekonomi.
I början av 2000-talet var det ändå dags att flytta in på hemmet. Det blev bra, hon var en utåtriktad person (så social att jag ibland undrar om vi verkligen var släkt) och vid det här laget hade de flesta vännerna dött. Det blir lätt så när man närmar sig 100 år, men nu kommer vi till bokhyllan. När hon flyttat gick vi igenom bokhyllan för att kolla om hon möjligen glömt någon hundring där, som skulle funka bättre på ett bankkonto.
I början av 2000-talet var det ändå dags att flytta in på hemmet. Det blev bra, hon var en utåtriktad person (så social att jag ibland undrar om vi verkligen var släkt) och vid det här laget hade de flesta vännerna dött. Det blir lätt så när man närmar sig 100 år, men nu kommer vi till bokhyllan. När hon flyttat gick vi igenom bokhyllan för att kolla om hon möjligen glömt någon hundring där, som skulle funka bättre på ett bankkonto.
Här är den – bankomaten!
Jodå. 32000 kr i olika valörer. Det
låg sedlar i var och varannan bok! Tur att vi inte ringde
Stadsmissionen och bad dem hämta bokhyllan med böckerna i. Och tur
att det var några år sedan. Idag ringer väl banken till Säpo om
man vill sätta in en hel tusenlapp utan att kunna redogöra för
varför man springer runt med så mycket kontanter.
Nu är farmor död, 102 år fick räcka.
Pengarna är borta eller åtminstone investerade. Men bokhyllan
står numera i mitt arbetsrum. Det är nya böcker i den vilket
drastiskt dragit ner andrahandsvärdet med drygt trettiotusen.
Affektionsvärdet däremot...