Tillhör du den stora grupp människor som lastar ner det ni vill ha i varukorgen i matbutiken utan att reflektera över priset eller ens kolla jämförelsepris? Troligen inte, då hade du nog inte hängt här. Men faktum är att många gör det. Hade du stoppat dem vid kassan och frågat om priset på deras varor skulle de inte ha en aning, så därför kommer de heller inte se om de får betala fel pris för någon vara.
Själv kollar jag alla priser eftersom
det är min stora livsuppgift, men jag är särskilt engagerad i
sockerpriset eftersom jag behöver femton kilo per bikupa varje höst, och sammanlagt blir det en himla massa.
Så varje lockpris tas i beaktande. När Willys inte har några
extrapriser på socker ser sortimentet ut så här.
Kunderna kan alltså välja en
papperspåse med två kilo socker för 18,90 kr, eller lägga till en
krona och få 750 gram i en plastförpackning med pip, nästan tre
gånger så dyrt. Jag hade kanske förstått valet om det gällt någon
märklig krydda man använder vart femte år, men vilken
sockerkonsument gör inte av med två kilo innan det är för gammalt?
Vän av ordning frågar sig vem som för
en sekund ändå överväger att köpa den mindre förpackningen, och
svaret är väl gissningsvis alla de där som inte kollar priser utan
bara skyfflar ner det de vill ha. Någon enfaldig stackare kanske
tänker att plasten och pipen är värd den extra kronan, utan att
tänka på att de får mindre än hälften av mängden socker. Jag vet i alla fall vad
jag väljer.
Kan ens socker bli gammalt? Är väl som honung där man ännu kan hitta burkar från Kleopatras tid eller så, som fortfarande är ätbart?
SvaraRaderaJag antar det, att bäst-före-datumet bara finns där för att det måste. Fast om det inte förvaras tillräckligt torrt blir det en hård klump av strösockret, vilket i och för sig inte gör något.
RaderaSockret i plastpåse är en typisk landställe- och kontorsprodukt. På landet där det finns myror eller på båten där det är blött är det jättebra. Och på kontoret där man ska fylla på sockerströare är hällpipen toppen, lätt att pytsa i utan att spilla. Man betalar solklart för förpackningen, men ibland är det värt det. Just den här stör mig också mindre eftersom socker har så lång hållbarhet, om butiken tar in dem och ingen köper kan de stå på hyllan ett år eller två utan att det gör något. När jag gör sylt köper jag såklart Lidls 2-kilos-påsar.
SvaraRaderaPå landstället hade jag föreslagit att man tar en plåt- eller plastburk (kanske en gammal diskad syltburk) och så skriver man "socker" på den och häller över. När jag häller över till ströare brukar jag använda tratt och då spiller jag inget. Visst tar det några sekunder, men det har alla. Men det blir kanske för avancerat för ett arbetsplats, där det inte är ens eget socker.
RaderaJag är också Team Tratt och Burk, men jag stör mig så otroligt mycket mer på andra dyra tramsprodukter. Den värsta är kanske "klämmisar", äppelmos med massor av förpackning för tveksamt innehåll. Och små, små plastaskar med sugar snaps som har flugits hit från Kenya...
RaderaJa, det är väl inte dåligt tveksamt heller. För folkhälsans skull vore det bättre om det BARA vore förpackning.
RaderaI ”min” lilla by i Norrland säljer man socker på pall, direkt innanför butiksentrén. Man kokar nämligen stora mängder saft. Typ. Då är det bra att ha koll på priset.
SvaraRaderaNär jag har varit i Norrland så upplever jag saften som blek men stark,konstigt.
RaderaNorrländsk saft är världsberömd :-)
RaderaVarför skapa helt onödiga plastförpackningar? Jag handlar ibland på ICA. Ibland har de extrapris på två 750 grams påsar havregryn fast man alltid kan köpa ett och ett halvt kilo i en påse för tjugo kronor, som blir billigare. Tänker att det är något jag inte förstår?/M
SvaraRaderaJa, hela marknaden för sådana produkter är folk som inte bryr sig eller kan räkna. Jag har också svårt att förstå.
RaderaPå vår lokala Willy:s-butik kostar alltid 1-kilospaketen spaghetti av det billigaste märket mindre per kilo än 3-kilospaketen. Det är också märkligt.
Radera/Christoffer.