Sveriges onödigaste glashus

I min barndom var Stockholms busskurer tillverkade i grå, korrugerad plåt. De var inte snygga, men robusta och de höll regn, snö och blåst borta.

Redan när SL började göra vindskydd i glas förstod jag att det skulle bli dyrt. Att inte ansvariga myndighetspersoner och politiker drog samma slutsats är en gåta för mig än idag. Och inte blev det bättre av att övriga Sverige trots det hakade på. Häromveckan kunde vi läsa att 30-35 kurer vandaliserades utanför Göteborg på en enda natt. Säg fem rutor á 1200 kr multiplicerat med 30 kurer och vi har en kostnad på ett par hundratusen på ett bräde i lilla Kållered.

Det här är ju en vansinnigt onödig utgift. Bäst vore såklart om unga ligister gav sjutton i att vandalisera, men det kommer ju inte att hända. Jag har också pangat rutor på ödehus, klottrat och släckt gatlyktor i min ungdom. Barn är idioter.

Mitt förslag är att vi återinför plåtkurerna. Eller byt till trä! En hembygdsförening i Knivsta erbjöd sig i våras att ersätta en sönderplogad kur med en timrad, men Trafikverket och Upplands lokaltrafik tackade nej för att de ville slippa underhålla timmerkuren. Men glas går bra, här är en av UL:s kurer som är nästan helt underhållsfri. I teorin.

Egen havremjölk

Det finns massor av alternativa, veganska mjölkvarianter i butikerna, baserade på havre, soja, ris eller mandel. Gemensamt för samtliga är att de är väldigt mycket dyrare än vanlig mjölk.

Havre är nog billigast, men själv fick jag ändå punga ut med 15,50 kr för en liter havremjölk, alltså nästan dubbelt så mycket som för komjölk, som jag dessutom sällan köper till ordinarie pris utan köper på mig och fryser in när de har rea. Kommentatorn Ingrid berättade om en ännu billigare lösning:

”Jag har slutat köpa mjölk. Gör min egen av havregryn som mixas med vatten, smaksätts med dadel och så tillsätts lite olja. Billigt och bra, slipper bära mjölkpaket och jag har alltid mjölk hemma. Finns flera recept på nätet, går väldigt snabbt att göra. En bra idé är att investera i en nötmjölkspress så att man slipper hålla på med sildukar.”

Jag utgick ifrån Ingrids recept, men skippade dadlarna:

havregryn, 2 dl

vatten, 1 liter

olja, 2 msk

salt

Mixa havregrynen.

Tillsätt vatten, olja och salt. Blanda noggrant och sila bort ”bottensatsen” som går att använda till gröt, bröd, pannkaka eller vad som helst med mjöl i.

Köpehavremjölk vs egenmixad.

Färgen är likvärdig, det är inte priset – 15,50 kr mot c:a 2 kr. Då återstår smaken. Jag föredrar nog köpemjölken. Inte så att den är värd åtta gånger mer, men bättre. Kanske borde jag dra ner på vattnet, så att min blir lite starkare. Jag är inte sugen på Ingrids smaksättare dadlar, finns det andra förslag?

Skuld privat och på firman

John Skogman tog upp ett intressant ämne i Börspodden, avsnitt 250. Ungefär så här:

Många varnar för att köpa in sig i företag med hög skuldsättning, med nettoskuld högre än EBIT (rörelseresultat) gånger fyra. Om man översätter det till privatpersoner innebär det att den som kan sparar 5000 kr i månaden, eller 60000 kr om året, är högt skuldsatt med en skuld på över 240000 kr.

Johns slutsats var att eftersom väldigt många människor har betydligt högre skulder än så kan man lugnt fortsätta att köpa aktier i Hexpol, Nibe, Hexagon och andra bolag som presterat bra trots hög skuldsättning.

Jag har ett par invändningar. Den första är att ett företag inte är en privatperson. Därför finns det många jämförelser dem emellan som inte funkar. Men min stora protest bottnar i att ett beteende kan vara helt fel trots att det är utbrett. Många människor röker, kollar på Melodifestivalen och gillar fotboll. En icke obetydligt del av svenska folk gör allt det där, men det är ändå förkastligt.

Multinationella storföretag är som sagt inte privatpersoner. Hexagon har ett börsvärde på nästan tvåhundra miljarder, en omsättning på tretton miljarder och åttatusen anställda. Detta gör verksamheten stabilare än låt oss säga Robert Lind i Kramfors. Så om Hexagon har en nettoskuld på fyra gånger EBIT gör det mig inte särskilt bekymrad.

Robert däremot, han kan bli sjuk, få en depression, bli uppsagd, råka ut för en trafikolycka eller något annat som gör att intäktssidan försämras radikalt och utan förvarning. Så när John Skogman indirekt säger att en skuldsättning på fyra gånger årsvinsten för privatpersoner är låg och inget att oroa sig för säger jag tvärtom. Ingen, inklusive Robert, vet vad som kan hända under dessa fyra år.

”Jag köpte repen på Lidl!”

Ska han kunna köpa en bil och ett radhus kommer han med största sannolikhet behöva skuldsätta sig betydligt värre än så, men då är vi där igen. Bara för att andra är beredda att ta ett redigt banklån för att finansiera 85 procent av sin bostad måste Robert också göra det för att bli konkurrenskraftig. Det betyder inte att det är vettigt.

Politisk betting

Jag har aldrig satsat pengar på valresultat, men hade rätt både ifråga om Trump och Brexit, så kanske borde jag det. Särskilt Trump ångrar jag. Jag funderade länge på att först spela på att Trump skulle vinna det republikanska primärvalet, ett val som i mitt tycke kändes ganska säkert. Sedan hade jag kunnat satsa vinsten på att Trump skulle slå Clinton och i sämsta fall behålla pengarna jag gick in med, och i bästa fall (och som det blev) vinna ganska stort. Lite beroende på när och var jag spelat hade jag kunnat få 6-10 gånger pengarna.

"Pålitliga" Huffington Post dagen innan valet!

Men man ska aldrig gråta över spilld mjölk. Funderar däremot på svenska riksdagsvalet nu. Det går att satsa på allt möjligt. Vem som ska bli statsminister, vilka partier som kommer ingå i regeringen eller vilket parti som ska bli störst har alla minst tre möjliga utgångar och därför går de bort. Om ett parti kommer över en viss procent är lite lättare, och särskilt sugen är jag på:

• Kommer miljöpartiet klara fyraprocentsspärren?
• Kommer kristdemokraterna klara fyraprocentsspärren?

När jag var liten fanns fem partier uppdelade i två ”lag”: S+VPK och M+FP+C. Nu har vi åtta riksdagspartier och Alternativ för Sverige och Medborgerlig Samling som trycker på utifrån. Gränsen är fortfarande fyra procent och alla kan inte klara den varje gång. Så här ser oddsen ut.

Unibet

Miljöpartiet åker ut, 2.40

Kristdemokraterna åker ut, 1.72

Betsson

Miljöpartiet åker ut, 2.30

Kristdemokraterna åker ut, 2.00

Bethard

Miljöpartiet åker ut, 2.50

Kristdemokraterna åker ut, 2.00

Paf

Miljöpartiet åker ut, 2.40

Kristdemokraterna åker ut, 1.72

Alltså är Bethard bäst för bägge (när jag kollade i söndags), eller Betsson i KD-fallet. Spontant tycker jag Miljöpartiets frånfälle ger bäst avkastning. De har visserligen högre siffror i opinionsundersökningarna. Så här ser en sammanvägning av sju opinionsinstitut i maj ut, enligt sajten Val.Digital:

Men då ska vi komma ihåg att Miljöpartiet nästan alltid värderas högre i opinionsundersökningarna än i valen. För fyra år sedan, sommaren innan förra valet, trodde MP:s företrädare med visst stöd av opinionsmätningarna att de skulle kunna bli det tredje största partiet, i kamp med SD som tvärtom brukar underskattas i mätningarna. Det kan vi se i statistik från samma sajt:

Tabellen visar alltså avvikelser mellan opinionsinstitutens mätningar och det faktiska valresultatet. KD överskattas visserligen också genomgående, men där hamnar avvikelserna under en procentenhet medan MP överskattas ända upp till 3,6 procent av Sifo som sticker ut som det sämsta bolaget att bedöma.

Även om MP låg efter SD i varenda undersökning inför valet var de ibland inom felmarginalen. I slutändan blev de bara hälften så stora och hade mycket väl kunnat släppa förbi sig både C och V också. Håller trenden i sig kanske årets 3,8-4,5 procent i mätningarna blir under 3 procent i valet och då hjälper inga stödröster i världen.

Språkrören med sin partisekreterare Promoe.

Och vem skulle stödrösta på MP? Många socialdemokratiska väljare ger mp skulden för S-tappet i opinionen och är ganska less på att regera med dem. V fick inte vara med i regeringen och chansen lär väl inte öka om deras väljare stödröstar på MP. Då återstår väljare som tänkt rösta på Feministiskt Initiativ, men hur många är de? I de tre mätningar som gjorts i juni ligger F! på 0,6-2,3 procent, så även om så mycket som var tionde F!-väljare stöder MP i riksdagsvalet handlar det antagligen inte om mer än någon tiondel.

Då är jag mer rädd att KD stödröstas in. Åtminstone moderatväljarna, men antagligen även en och annan liberal och centerpartistisk väljare vill ha med KD i en M-ledd regering. Dessutom känner jag att KD inte riktigt kommit fram i debatten på sistone. Om Ebba Busch Thor får chansen att sjunga i tv igen eller om Alf Svensson dammas av för att mobilisera sistagångsväljarna kan vad som helst hända.

Jag ska grubbla någon dag till, men jag lutar åt att åtminstone skicka in en slant på att MP åker ur riksdagen. Och det har ingenting att göra med att Gustav Fridolin en gång spillde en drink på mig ;-).

Lidl

Min närmaste Willysbutik har lagt ner. Jag veckohandlar på den näst närmaste, men tänker att jag borde vidga vyerna. Lidl är ju känd som en lågprisbutik, så det var värt ett försök. Den Lidl jag handlat mest på tidigare har jag aldrig gillat. Dels är det för rörigt i butiken, dels har de för litet utbud.

Fast det kan ju bero på att jag inte lärt mig hitta. Det tar ett tag och vissa affärer får jag aldrig någon riktig kläm på. Så jag provade en ny Lidl nu. Samma resultat. Allt ligger huller om buller. Frukt, grönsaker och rotfrukter är inte uppdelade. Kött, mejeri, lite mer kött, strumpor och underkläder och så ännu mer mjölk... Allt ligger i backar på pallar, ungefär som att de nyss öppnat.

Ärtor och bönor finns möjligen konserverade. Torkade – inte alls. Linser såg jag heller inte till. Lidl tycks verkligen vara en butikskedja för dem som ska ha de allra vanligaste matvarorna. Men även de flesta av de varor jag hittade fick ligga kvar, för de var inte tillräckligt billiga. Jag har många av Willys kilopriser i ryggmärgen, så där ligger ribban för den butik som vill konkurrera om mina pengar. Av de 10-15 varor jag hade skrivit upp på önskelistan handlade jag bara två på Lidl innan jag åkte vidare. Äpplen och margarin, och de var i ärlighetens namn inte heller några fynd.

Jag gick in på Lidls hemsida för att se om jag missat något, men den håller samma nivå. Inga prisuppgifter och inga varor finns där! Bara varumärken med spridda floskler som ”Hög kvalitet och bra pris”, men vem går in på en matkedjas hemsida för att få veta vilka varumärken de säljer?! Lidls reklamslogan ”Allt annat är olidligt” är slagkraftig, men de lever inte upp till den. I nuläget har jag svårt att tänka mig en mer olidlig köpupplevelse än att gå just på Lidl.

Choklad eller silver

Jag såg en Youtubevideo. Inte purfärsk, men intressant på något vis.

Okej, man vet ju att videor som går ut på att hitta idioter på stan är manipulerade. De kan ha ställt samma frågor till flera tusen människor innan de fick ”rätt” svar. Fast i det här fallet kostade ”fel” svar ganska mycket pengar. Tio uns silver kostar i dagsläget 167 amerikanska dollar, eller 1456 kr.

Så om tusen personer valde silvret innan de hittade dessa Nobelpristagarämnen skulle det ha kostat nästan en och en halv miljon. En Youtubekanal med över en miljon prenumeranter har nog en skaplig budget, men någon gräns måste det finnas.

Kan intervjuoffren ha trott att hela upplägget var fejk? Kanske, men då vore det mer logiskt att gå därifrån än att välja chokladen. Kan de ha trott att silvret inte var äkta? Åtminstone var det ingen som ställde den frågan högt. Däremot var det en som ifrågasatte chokladens äkthet. Vad skulle det annars ha varit, sojaprotein? Erbjudandet om att få silvret verifierat tackade hon bestämt nej till.

Och så tjejen som väljer chokladen för att hon är tjej ”and it's been a cranky day”. Det är fan så att jag känner mig förolämpad och då är jag inte ens tjej!

Kan det vara så enkelt att mjölkchoklad ger omedelbar tillfredsställelse medan silver inte gör det? Kvinnan som ifrågasätter chokladkakans äkthet väljer chokladen för att hon inte vet vad hon ska göra med silvret. Jag kan förstå att hon inte vet det, men det går ju att ta reda på. Fast choklad är ju alltid choklad...

Samma för alla jämt – och hör sen!

SVT har kommit på att olika kommuner har olika kommunalskatt. Jag tror inte att det här är en chock för någon utanför tv-huset. Det märkliga här är istället att SVT ser det som en solklar orättvisa att två personer med samma jobb och bruttolön får olika lön i handen.

Så här funkar ekonomi. Nettovinst är differensen mellan bruttoinkomst och utgifter. Vi väljer själva våra kommunala företrädare, och kommuner väljer sina utgifter. En attraktiv kommun som drar till sig skattebetalare kommer ha lättare att dra in skattemedel och kan därför ha lägre kommunalskatt med samma utgifter. De aktuella kommunerna Dals-Ed och Österåker har ungefär samma politiska partier vid rodret, en borgerlig allians med Moderaterna som största parti.

Sedan finns det andra parametrar. En villa i Österåker kostar många gånger mer än en i Dals-Ed. Om det är orättvist att Beatrice och Thomas i artikeln betalar olika mycket skatt är det väl lika orättvist att de inte har samma bostadsmarknad? Fast det har de. Ingen förbjuder Beatrice att flytta till Åkersberga eller Thomas till Dalsland.

Men det räcker liksom inte. För när en del människor pratar om jämlikhet menar de att alla ska ha samma resultat, inte samma möjligheter. Om jag vräker i mig allt lördagsgodis före frukost medan min syrra segdrar på sitt hela helgen betyder det inte att jag borde få hälften av hennes godis. Jag är ledsen att jag drar ner detta till dagisnivå, men det var faktiskt SVT som började.