Billigaste skiten duger åt mig

När jag började sälja honung på marknader hösten 2022 behövde jag ett partytält. Eftersom jag inte visste om det här var en verksamhet jag skulle fortsätta med ville jag komma undan så billigt som möjligt och valde därför ett tält från Biltema för 649 kr.

Ett popup-tält i samma storlek hade kostat mig 2000-7000 kr, men efter att nu ha tittat på alternativen i några år tycker jag mig ha gjort ett bra köp. Idén med popup är att de ska gå snabbare att slå upp och kunna göras av en person, men fler än tio gånger har jag fått hjälpa popup-tältägare på marknader att dra isär deras tält medan jag kan sätta ihop mitt själv även om det tar lite tid.

Några nackdelar har dock Biltematältet. Egentligen tror jag inte tanken är att man ska slå upp det hundra gånger, som jag nu gjort. Det är nog mer ett tält för att slå upp på en sommarfest och efter den får ungarna leka sönder det. T ex är alla tältpinnar vita. Allt som skiljer dem åt är en klisteretikett med nummer. När den fallit bort eller bleknat blir tältet som ett pussel där alla bitar har samma färg. Lösningen blev att måla pinnarna så att alla med en etta fått en blå prick osv.

I original låg de i en kartong, men den hade aldrig hållit i längden och så fick jag en gammal vapenväska av en granne – passar perfekt!

En annan grej med stolparna som kan tyda på att tältet inte är tänkt att hålla för evigt är att de tillverkats i tunn aluminium. En gång hade jag med tältet på en tvådagarsmarknad. Efter första dagen tog jag bort hörnstolparna och la tälttaket på marken, men så snöade det på natten och tyngden av snön gjorde att flera pinnar började glappa i skarvarna. Efter det satte jag dit slangklamrar för att det inte skulle bli värre.

Även klamrarna har jag fått gratis. En kompis köpte dem på Lidl, som har många bra grejer till billigt pris. Det gällde dock inte dessa. En slangkoppling måste ju bli helt vattentät, men ska man använda dem till något annat, exempelvis för att laga tältpinnar, är det inte lika noga så ”Sparo Skrotnisse” tok tacksamt emot en hel låda.

Och apropå att ta emot andras sopor känner jag en marknadsknalle som upptäckt min sparsamhet (eller ”svenskhet” som norrmännen säger). Han använde ett likadant tält som mitt, men har uppgraderat till en dyrare variant. Så han frågade om jag ville ha hans gamla. Skiter björnar i skogen – klart jag ville! Så nu har jag ett helt reservtält som inte kostat mig en krona. Det är möjligt att jag också kommer att uppgradera så småningom, men det lär dröja.

Sluta vaska skolelever!

Det är inte varje dag jag tipsar om Expressenkrönikor, men Linda Jernecks text om svaga elever tycker jag är läsvärd.

”Det är barn som lär sig lite långsammare än klasskamraterna, som har svårt med abstrakt tänkande och att förstå konsekvenser. De kommer inte att nå upp till läroplanens krav på att resonera och analysera, trots att skollagen slår fast att det är en rättighet att klara godkänt.

När skolan inte värderar praktiska kunskaper – och prompt ska tvinga elever att skriva resonerande texter även i hantverksämnen – slås de ut.”

Jag minns de här eleverna från min egen skolgång. En del var svagbegåvade, men långt ifrån alla. En del hade högpresterande hjärnor, de såg bara inte ut som Skolverket bestämt att de ska. Men istället för att acceptera att vi har olika styrkor låtsas man att alla är lika och försöker pressa dem genom systemet, bl a genom att ”förbjuda” underkänt, göra alla program teoretiska och ta bort fria tillval.

Jag har en kompis som genom hela skoltiden upplevde att hon inte var bra på någonting. Att hon dessutom blev mobbad får mig att undra hur hon överhuvudtaget stod ut. Idag har hon ett eget företag med anställda i mathantverksbranschen, men det hade staten (den norska i det fallet) kunnat slarva bort.

Att sabotera skolgången för alla ungar som inte helt passar in i mallen är ett gigantiskt slöseri av samhällsresurser! När skolan debatteras landar det ofta i en diskussion om huruvida friskolor ska få finnas. Jag hade önskat att Skolsverige istället började diskutera om det ska få finnas fritänkare. Eller rättare sagt skulle jag vilja att det nuvarande förbudet hävs.

Halvvägs elbuss

Ingen har väl missat makthavares ökade intresse för att köpa in eldrivna fordon till offentlig verksamhet? Det behöver inte vara fel, men ofta tycks de ha glömt att ta in behoven i ekvationen. T ex har man tvingat på hemtjänstpersonal elbilar som inte funkar för deras verksamhet. Här i Norge läste jag om en dieselfärja som ersatts med en elfärja som numera tar en fyra timmar lång paus mitt på dagen eftersom laddningen bara räcker till förmiddagen.

I Uppsala har man skaffat elbussar vars batterier skulle klara 23 mil ”under normala vinterförhållanden”, men trots helt normalt väder sprack det redan i november då bussarna bara klarade 18 mil varefter de måste bytas ut mot dieseldrivna ersättningsbussar med tillhörande förare.

Jag har aldrig ägt ett eldrivet fordon, men när det gäller hemelektronik är det väl mer regel än undantag att tillverkarna har en mer positiv syn än verkligheten på hur ofta batterier måste laddas. Då känns det väldigt optimistiskt att köpa bussar som ska hålla obetydligt längre än de måste göra för att inte reseplaneringen ska braka åt skogen.

Jag är förvisso en vanlig människa med ett högst bristfälligt elektronikintresse. Dessa bussar köps in av professionella bussinköpare vars arbete går ut på att göra långsiktigt kloka bussinköp. Det tycker jag gör resultatet ännu värre, men betyder det att vurmen för elfordon håller på att svänga precis som för privatpersoner? Inte direkt?

”Alla stadsbussar ska inom en ganska snar framtid vara eldrivna, om detta är alla beställare av busskollektivtrafik – landets 21 regioner – överens om. Idag är en stor andel av alla bussar i stadstrafik i Stockholm eldrivna och många fler elbussar är beställda.”

Förklaringen är väl som vanligt att det är skillnad på egna och andras pengar. Jag kan undvika en butik pga principer, men skulle aldrig göra ett dåligt köp med egna pengar bara för att visa en poäng. Med skattepengar verkar det göras hela tiden.

Vila i frid, blå drottning!

Första tre åren som biodlare tappade jag inte ett enda bisamhälle på vintern. Ett par gånger har drottningar försvunnit på våren så att jag blivit tvungen att slå ihop två kupor, men ingen gång har en invintrad kupa gett upp under vintern, även om det ofta ligger många döda bin på botten efter vintervilan.

Det är inte som att vinna på lotto, men 21 kupor utan förlust är osedvanligt bra statistik. Någon gång måste det spricka, och den gången är tyvärr nu. I måndags öppnade jag kuporna för att behandla dem med oxalsyra mot varroakvalster och för att samtidigt få en indikation på hur de ser ut att klara vintern. Detta var ett av svaren.

Det är väl drygt tio bin här och den blå pricken i mitten sitter på ryggskölden till drottningen. Jag märkte henne själv för exakt tre månader sedan, 28 augusti, men det ska sägas att jag inte hade särskilt stor tro på det här gänget då heller.

De som orkat höra på mitt bignäll (och har du läst så här långt kan du vara en av dem) kanske minns att jag hade en hel del problem med kuporna i somras. De svärmade och krånglade mest hela tiden. Två kupor fick stanna hemma när jag tog de andra på tur till fjällen för att samla ljunghonung. Dessa två saknade drottningar och tycktes rätt ointresserade av att skaffa sig nya.

När jag nästan gett upp hoppet upptäckte jag en drottning i den ena kupan. Inte för att hon hade lagt ägg för det vet jag inte om hon någonsin gjorde. Men när hon nu ändå var där märkte jag henne med en blå prick som är 2025 års färg och satte ihop de två trasselkuporna till en.

Annan drottning, annan färg, men samma process.

Eftersom bina i kupan vid det här laget var ganska få och gamla satte jag in några yngelramar från andra kupor för att hjälpa dem på traven. Det gjorde jag med en annan kupa i våras och den gick från supersvag till min kanske allra starkaste kupa, så det kan verkligen hjälpa. Men höstens fusionerade problemkupa gav inte intryck av att vilja leva. I september gav jag den femton kilo socker, precis som alla de andra, men trots att de fick flera veckor på sig och jag till och med värmde upp sockervattnet åt dem ett par gånger tog de bara emot runt tio kilo.

Med facit i hand borde jag ha slagit ut bina i gräset i augusti och jag borde inte ha gett dem yngel som de andra kuporna kunde haft nytta av. Men jag hoppades. Hade jag kunnat betala 5-6 tusen för att de skulle överleva vintern hade jag gärna gjort det, för det är vad ett nytt samhälle hade kostat mig.

Men så funkar det inte. Nu är kupan städad och sorterad. De ramar som bina fyllt med sockervatten kommer att sättas in för att stödfodra de kupor som överlever vintern. Lådor, lock, tak och botten kommer att användas till ett nytt samhälle nästa sommar och de bin som fanns kvar i kupan har under en kort begravningsceremoni skrapats ner i en soptunna ute på lagret i ladan.

Av övriga nio kupor var sex ganska eller riktigt bra. Två verkade vara lite svaga, men jag har gott hopp om att de ska klara vintern. Bina i den nionde kupan var fruktansvärt irriterade. Det hade jag också blivit om någon lyft taket av mitt hus i minusgrader, men jag misstänker att ilskan också kan bero på att kupan saknar drottning. Den som lever får se och i helgen ska jag på två marknader för att sälja årets honung.

Rimlig värdering av brott?

Brott och straff intresserar mig. Häromdagen läste jag om klimataktivister som limmat fast sig vid ett konstverk på Nationalmuseum. Inte för att de hatar konst utan för att få gehör för sina föreställningar om klimatet. De sex åtalade erkänner handlingarna, men nekar till brott eftersom de handlat i självförsvar mot ”klimatnödläget”. De anser alltså att deras tro rättfärdigar handlingarna och att de därför står över lagen.

Samtidigt kom nyheten om kvinnan som stulit mat för 1230 kr och fått dagsböter på 78000 kr. Till skillnad från aktivisterna erkände hon inte brottet utan hävdar att hon varit förvirrad och inte stulit medvetet. Kanske borde hon ha hänvisat till ett ”matnödläge”, för nu gick rätten istället på åklagarens sida.

Vad kan då klimataktivisterna vänta sig för straff för att attackera en Monet-tavla genom att plaska med lim och rödfärg framför konstverket vars ram skadades av behandlingen? Att de tar lagen i egna händer och ger sig på ett i sammanhanget oskyldigt konstverk och museum av politiska skäl skulle kunna utgöra terrorbrott.

Terrorism kan ge livstids fängelse i de allvarligaste fallen. Det var ju inte detta, men eftersom aktivisterna redan innan domen fallit säger att de kommer att fortsätta med sin kriminalitet kunde kanske några års fängelse fått dem på andra tankar. Men bara i ett fall yrkar åklagaren på ett kort fängelsestraff, för övriga dagsböter. Unga klimataktivister är ju inte direkt kända för sitt hårda arbete i välbetalda jobb, så en gissning på lägsta dagsboten 50 kr är nog inte helt galen. Kanske kommer bötesbeloppet snitta på 2000 kr, inklusive den sjätte aktivisten som säkert inte heller får fängelse. Eventuellt skadestånd kommer garanterat aldrig betalas.

Detta att jämföra med 78000 kr för att fuska med självscanningen på Ica. Jag sympatiserar med idén att dagsböter ska göra att det svider lika mycket för dem med hög lön och jag rättfärdigar inget av brotten, men jag vet vilket av dem jag ser som allvarligast ur ett samhällsperspektiv och det är inte snatteriet.

Jämför kreditkort – sponsrat av Kortify.io

Det är mycket att tänka på när man ska skaffa kreditkort – årsavgift, effektiv ränta, valutapåslag, uttagsavgift, antal räntefria dagar, möjligheter att samla bonus och lite olika villkor som rabatter och vilka försäkringar som ingår. Jag vet inte vad jag har för diagnos, men jag kan jämföra produkter i flera dagar. Det gäller inte bara kort och banktjänster utan allt från löparskor till hemelektronik och olika typer av abonnemang.

För att spara tid och rädda min mentala hälsa är jag därför beroende av jämförelsesajter som kan göra åtminstone den första gallringen. När det gäller kreditkort har jag inte sett någon som gör det bättre än dagens samarbetspartner Kortify.io. De gör jämförelsen med AI och det är ju just råa fakta AI ska användas till. Sedan får du som potentiell kreditkortskund göra din egen bedömning.

Ni som följt mig vet att jag i princip aldrig förespråkar lån, men även om kreditkort innehåller den möjligheten är det ingenting som säger att man behöver utnyttja lånedelen. Genom att betala hela fakturan varje månad klumpar du bara ihop kostnaderna månadsvis och slipper helt att betala ränta.

Men väljer du att använda kreditkortet som krockkudde för din privatekonomi är det helt upp till dig. Det är det som är bra med Kortify. Här kan du som kund välja kort efter dina kriterier. Är obefintlig eller låg årsavgift viktigt för dig sorterar du på den parametern. Är det istället hög cashback, ett kreditkort optimerat för utlandsresor eller något helt annat som är viktigast sorterar du efter det. Precis som med allting annat finns inget heltäckande facit eftersom vi alla tänker olika. T ex har Kortify sorteringskategorin loungetillgång.

För egen del kan jag inte tänka mig någon mer meningslös nytta av ett kreditkort än ”tillgång till exklusiva flygplatslounger världen över”, men någon annan skulle garanterat betala dyrt för att få vara kung i flygplatsbaren. Jag dömer (nästan) ingen.

Kortifys jämförelsetjänst är helt gratis och rekommendationerna baseras på fakta, uppdateras dagligen och ingen bank kan köpa sig bättre plats i kön. Kortify.io tillhandahåller underlaget, du väljer kort. När du gjort ditt val ansöker du enkelt direkt från sajten.

OBS! Inlägget är ett reklamsamarbete med Kortify.io, men åsikterna är mina.

Sillsallad i kolan

Det lackar mot jul, säsongen då traditioner trumfar allt. Några grejer bara ”ska” man ha, vilket leder till att priserna blir därefter. Jag läste nyligen att ansjovis blivit en bristvara så att julbordets Janssons frestelse är i fara.

Självklart är fenomenet inte obekant i Norge, landet där man handlar först och (ibland) frågar efter priset sedan. Detta ger mjölkchoklad av typen Freia Julemiks ett kilopris på 848 kr! Vanlig mjölkchoklad kostar 324 kr (i Norge, jag hittade den snabbt för 139 kr i Sverige), också sinnessjukt dyrt, men klart mindre än hälften.

Vi vet alla varför de tar 848 kr kilot för chokladen – för att de kan. För att en hel del kommer att slänga ner påsen i vagnen för ”annars blir det ingen jul”. Andra kommer att köpa den på en annan kedja för 500 kr/kg och intala sig själva att de i själva verket har sparat (eller till och med tjänat) pengar på att inte handla där den var som dyrast.

Faktum är att det blir jul om en månad utan Freia Julemiks, Aladdin, Janssons och en massa annat. Om de varor vi är vana att köpa är snordyra eller inte finns kan vi tryggt hitta på nya traditioner. Människor kan väl inte vara så extremt lättledda att de kan inbillas att julen bygger på en matvara av ett särskilt fabrikat? Är inte julfirandet starkare än så går det helt fint att göra som jag – bojkotta hela skiten.