söndag 24 februari 2019

Tyst promenad

Det sägs att det bästa i livet är gratis, men man kan lika gärna vända på det och konstatera att det mesta som är gratis går att ta betalt för. När jag skrev om vedklabbar som såldes som ”doftklossar” för 199 kr nämndes flera exempel. Det kanske allra märkligaste var luft på burk.

Allting går att sälja med mördande reklam...

Även fenomenet silent retreats kom upp. Ofta är det någon slags meditation inblandad, men minsta gemensamma nämnare är att man samlar en grupp, slår av sina telefoner och håller käft, en dag eller en vecka.

Kan det ens finnas affärsidéer som är enklare att dra in pengar på? Ja, genom att inte ens erbjuda en lokal utan istället anordna en ”silent walk”, som här i form av ett konstprojekt eller här, ”meditativ vandring under tystnad”.

Skägg & batik, vad kan gå fel?

Jag genomför en ”tyst promenad” i stort sett dagligen. Ibland tar jag med mig en podd i öronen, men ofta strövar jag runt i skogen och tänker. Det är ett bra sätt att lösa problem eller få idéer, men jag har aldrig sett det som konst och än märkligare skulle det kännas att betala för det. Har det verkligen gått så långt att folk är villiga att betala för att motivera sig själva att slå av sin telefon och gå ut i naturen en stund?

25 kommentarer:

  1. Du får skynda dig att kapitalisera på detta nu innan folk kommer ihåg att de inte behöver betala för tystnad ;)

    https://utbrytningen.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag tänker hålla mig undan promenadbranschen :-).

      Radera
  2. Det är riktigt bra skrivet, jag blir nyfiken på att testa, mest för att se vad för folk som dyker upp :) Tror det är största behållningen faktiskt. Gått några udda kurser, roligaste är att lyssna på deltagarnas frågor för många är flummigare än lärarna. Gick nån riktigt skum kurs vid Odenplan, minns inte vad den hette men vi fick lära oss att snurra och sätta ned fötterna korrekt och gå. Riktigt udda människor som var med. Sen nån annan kurs där vi skulle lära oss läsa tankar, också rätt kul.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Mrs. Doubtfire: de där kurserna låter fantastiska. Bra jaktmarker för författare som vill ha lite karaktärsinspiration.

      Det finns ju nått som heter Forest Bathing = gå ut i skogen och "bada", alltså ta in skogen och känna en koppling till naturen. Tror det kommer från Japan. Vi här i Sverige upplever jag att de flesta har en rätt naturlig relation till naturen då vi har mycket skog och vatten. Kanske inte lika självklart om man växt upp i Tokyo. Sen finns det väl forskning som visar på att vi håller på att bygga bort tysta platser och att det påverkar oss negativt. Återigen kanske ingen norr om Gävle upplever som ett akut problem.

      Radera
    2. Låter som du haft min faster som instruktör. Har varit med som teknisk support och fotograf på flera av hennes kurser i de trakter du nämner. Kan bekräfta det där med udda och flummiga deltagare. Men fick lön i god restaurangmat efteråt så det var värt det. Lärde mig även en del om den världen. Om jag tycker mig kunna snacka så vet jag var jag har det ifrån. Faster leder dock med hästlängder! Att hålla låda i två timmar, utan att egentligen säga något, får man ändå betrakta som en konst. Nåja, under tiden uppmanas åhörarna ibland att växla några ord med andra, snurra, röra på kroppsdelar, blunda och känna in både det ena och det tredje osv. Flera verkade så nöjda efteråt. Nå, var och en blir salig på sin tro. /Eva

      Radera
    3. Flow-Fi, intressant, Japan har mycket att lära ut, tycker detta med Ikigai är intressant med. En filosofi hur man hittar harmoni och jobbar med nåt man gillar.

      Eva, kursen vid Odenplan var manlig lärare och andra kursen var evigheter sen, men minns det var flera lärare.
      Finns mycket sånt där kul..

      Radera
    4. Jag tror att jag skulle få psykbryt på en sådan kurs.

      "Forest Bathing = gå ut i skogen och 'bada'"

      Alltså att bada i en skogssjö eller är det något mer som ska till? Ta in naturen får man väl vara både blind och döv för att missa.

      Det är inte min mening att pissa på sådana här kurser. Det känns bara som att vi krånglar till det så himla mycket. Känner man ett behov av att vistas mer i naturen är det ju bara att göra det. Inte behöver man gå en ta-in-naturen-och-andas-med-solen-i-harmoni-kurs för det.

      Radera
    5. Sådär får du inte tänka. Vad skulle hända med #tillväxten om alla gjorde som du? Och tänk på alla instruktörer som måste få förverkliga sig själva? ;)

      https://utbrytningen.blogspot.com

      Radera
    6. Alla tänker inte så - "problemet" löst.

      Radera
    7. @sparo: tror att de menar med att "bada" i intrycken från naturen, inte alltså bada som att hoppa ner i närmaste myggkärr. Som sagt så har vi här i Sverige en rätt naturlig kontakt med naturen (duh). Men har är man född och bott hela sitt liv i tex Tokyo som är sen urbana miljön med minst grönyta i världen (runt 4% om jag inte missminner mig) så kan det här vara tillräckligt exotiskt för att boka in en "forest bathing"-tripp på lokala resebyrån på hörnet.

      Radera
    8. Ja, mina exempel är ju inte från Tokyo för jag har svårt att sätta mig in i de förutsättningarna.

      Radera
    9. Nä och det där forest bathing finns ju på andra ställen i världen också, så det har ju sålts vidare. Var mer ett exempel jag kom att tänka på i jämförelse med att sälja luft på burk eller tysta promenader. Man kanske inte behöver ett "koncept" för att gå ut i naturen. Men vad vet jag.

      Radera
    10. Det är det som är så märkligt, att folk som bor några minuter från naturen inte kan förmå sig att utnyttja den utan att göra ett konstprojekt av det och helst betala pengar.

      Radera
  3. Det är klart det är onödigt gå såna kurser, kommer inte gå nån, finns ingen tid, men tycker det är kul med de som startar upp småskalig business gärna med låga omkostnader och får in en slant på det. Kreativitet imponerar på mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan också imponeras av att någon lyckas tjäna pengar på sånt här, men mest blir jag beklämd över att det finns en marknad.

      Radera
    2. Det finns marknad för allt :) Varför bli beklämd? Om du visste hur mycket pengar min chef lägger på nästa jobbresa skulle du bli chockad, men jag tänker, vafan, det är bara o köra, helt galet, men kul. Snart är vi alla döda, så det är bara köra på..

      Radera
    3. Det har du rätt i, snart är vi alla döda. Du kan verkligen konsten att lätta upp stämningen ;-).

      Radera
    4. Tror det var denna viltsafari jag skrev om tidigare, men kan vart en annan med, skriver man in safari på Tripadvisor kommer upp en mängd viltsafari i hela Sverige.

      Detta kan ju också tyckas onödigt, är bara ta med matsäck, gå ut i skogen så ser men kanske lite djur, men se hur otroligt positiva recensionerna är. Kanske är samma med skogspromenader under vägledning, tycker det är superknasigt på riktigt, men ändå väldigt kul.
      Finns ju andningskurser också, inte alla som vet hur man andas rätt. Testat det faktiskt kortare variant, var intressant.

      https://www.tripadvisor.se/AttractionProductDetail-g189852-d11450899-Sunset_Wildlife_Safari_from_Stockholm-Stockholm.html

      Radera
    5. Möjligt att det ökar chansen att se vilda djur, men 1190 kr för fyra timmar i minibuss! Som en av de mindre positiva recensenterna skriver: "The guide was very nice and quite informative and the outdoor picnic was tasty but I do think this tour is massively overpriced for the content."

      Själv kommer jag att tänka på när Onkel Sid och Enos Pork i serien Ernie får höra talas om bungyjump och sedan kommer släpandes på ett rep och slår fast: "Nu behöver vi bara hitta en bro och tvåhundra idioter."

      Radera
    6. Man kan tycka det är lite överprisat möjligen, men allt beror på köparens intresse och plånbok.
      Ju mer ovanligt nåt är desto bättre betalt även om nog skogspromenader inte slagit helt än, de var ju rätt billiga fortfarande, hehe...

      Radera
    7. Det är väl det som är tragiskt, att skogspromenader ses som exotiska.

      Radera
  4. Man kan lura i folk vad som helst. Jag minns tex när jag var yngre och reste i Asien. Vi tog oss till Chiang Mai, och betalade för en 3 dagars vandring genom "jungeln". Djurlivet var helt fantastiskt, vi såg faktiskt en snok minns jag. Det hela var lite som reklamen, fast tvärtom :)
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gav ändå ett minne för livet, så helt bortkastat kan det ju inte ha varit :-).

      Radera
  5. På tal om att det finns en marknad för allt. I det där med flumkursen ingår ju inte sällan även möjlighet till att köpa enskild vägledning, antingen vid personligt möte eller per telefon. Det handlar alltså inte om någon auktoriserad terapiform eller behandling, utan kunden kan vilja prata om vad som helst som bekymrar och betalar 800 kr per timme för det, 500 kr på telefon. Har varit närvarande (bakom stängd dörr) vid sådana telefonsamtal och har inte kunnat undgå att höra vissa saker. Det jag tänker är att dessa faktiskt behöver vänner och föräldrar som stöd i livet. Att betala så mycket för att någon ska lyssna till sådant de allra flesta (förhoppningsvis) kan tala om med en vän på en promenad är tragiskt.

    Det vore bättre om de pratade gratis med en diakon i någon kyrka, eller billigt med en kurator på vårdcentral. Dessa har dessutom rejäl utbildning för just stöd till människor, i synnerhet diakonen som är socionom eller sjuksköterska utöver sin diakonutbildning. (Jag vet, utbildning är inte allt, men alternativet att bara läsa på lite och "fuska" ser jag inte som fullgott alternativ.) Kuratorn och diakonen kan möjligen se mer av helheten i en livssituation. Det är inte säkert att någon självutnämnd mindfulnesstyp har gjort annat än läst några självhjälpsböcker och har egna obearbetade problem som stör relationen till kunden. Hjälpartyper drivs inte sällan av att hjälpa andra av omedvetna egoistiska skäl, eftersom de på det sättet slipper känna sig sårbara och behövande. Istället blir de starka när andra behöver dem. Men det var ju inget nytt, det vet de flesta redan.

    Det enda som jag kan tänka mig är ett argument som talar för mindfulnesstypen är att den ofta snappat upp detta med andlighet. Det är inte säkert att ens varje diakon vill peta i sådant. Då missar man en dimension av den mänskliga erfarenheten som numera kan profiteras på när kyrkan för länge sedan backat och kör liberalteologi för hela slanten istället tillsammans med allt annat jox som hör den moderna världen till.

    /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det där låter mer eller mindre som att man köper en "kompis" för 500-800 kr/timme och det är mycket tragiskt att någon med det behovet ser detta som en av få framkomliga vägar.

      Radera