söndag 8 juli 2018

Försök begripa det obegripliga

Twitter har på sistone uppmärksammat på ett märkligt fenomen. Folk vill inte förstå. Det är inte bara så att de inte orkar, de vill inte.

Först var det en manlig rappare och komiker som lagt ut en låt för flera år sedan och som en kvinnlig krönikör och komiker sett nu och ogillat så till den grad att hon ville polisanmäla den. Att jag poängterar deras kön har ett syfte. För när andra kvinnliga komiker kom till mannens försvar blev de kallade könsförrädare. Det kunde inte bara vara så att de hade – och har rätt att ha – en annan åsikt om låten.


Den var tveklöst anstötlig, men istället för att prata med upphovsmakaren och andra om deras åsikter valde man att piska upp ett drev som resulterat i att låtskrivaren, hans vänner och familj mordhotats. Man har ringt hans uppdragsgivare och uppmanat dem att bryta kontraktet med honom, och så ska alltså polisen agera musikrecensenter av en tre år gammal låt som betydligt färre hade hört för ett par veckor sedan.

Nytt exempel. Årets Almedalsvecka har handlat försvinnande lite om politik, utan mer om vem som kan tänka sig att förhandla – eller ens prata – med vem. Att politikerna hamnar i sandlådan är inget nytt, men väldigt många väljare gör dem sällskap. Jag tror aldrig jag har sett och hört så många människor säga att de som kan eller inte kan tänka sig att rösta på partiet X bör avfölja/blocka honom/henne.

Återigen, vad är det som är så farligt med att lyssna på åsikter man inte delar? Navid Modiri, SVT-programledare som 2013 ropade in en golfrunda med Jimmie Åkesson på en välgörenhetsauktion, har ofta en balanserad syn på saker och ting och så även nu:


Jag tror inte Modiri delar särskilt många åsikter med Åkesson, men efter att ha hört honom motivera golfrundebudet tror jag inte att han gjorde det som en pr-kupp eller för att vinna poänger. Han var bara genuint nyfiken på om de skulle kunna lära sig något av varandra. För en sak är säker, att kalla folk idioter och sedan ignorera alla som inte håller med gör ingen klokare, och övertygar lika många, alltså noll.

Jag tycker illa om nästan alla politiker, men de jag har lättast för är de som ”tar debatten” och till och med nedlåter sig att prata med vanligt folk. Man skulle tro att det (särskilt i valtider) vore de flesta, men ytterst få svarar någonsin på tilltal ens i sociala (!) medier. Det sägs att det förr gick att ringa statsministrar som Palme och Bildt. Nu kommer inte ens journalister fram till pressekreterare. Hur ska vi förstå andra om vi inte ens pratar med varann?


På börsen blir det kostsamt att sitta i en bubbla och bara lyssna på folk som håller med. Innan jag köper en aktie försöker jag hitta en kritisk analys av bolaget. Jag vill hitta argumenten mot min egen åsikt. Ibland blir de så bra att jag förkastar hela affären.

Jag tror på den taktiken i alla lägen. På Twitter försöker jag följa sympatisörer från alla partier och människor med helt andra åsikter än jag själv har, och lyssna på poddar i olika ämnen från olika läger. Inte för sakens egen skull, en del har verkligen ingenting vettigt att säga eftersom de själva sitter fast i en bubbla där alla oliktänkande viftas bort som idioter. Men folk jag inte håller med ger mig nya infallsvinklar och skäl att vässa mina egna argument och åsikter.

Att vi till vardags hänger mestadels med åsiktsfränder är inte så konstigt, men internet har verkligen gett oss chansen att interagera med människor i alla åldrar, ur alla samhällsklasser, från hela världen. Ta den! Och om du sitter i publiken på en debatt och inte håller med talaren – gör inte som kvinnan i klippet nedan. Du blir bara hes, och du lär dig inget.

14 kommentarer:

  1. Nja jag bävar nog för att följa twitter månaden före valet med tanke på att det lär bli rätt mycket tramsande och memes på ungdomsförbundsnivå från många som annars skriver mycket klokt och läsvärt. Men hoppas att jag har fel och att det blir den där vuxna valkampanjen utan negative campaigning som både Kristersson och Löfven har talat om.

    Har inte ens bestämt vad jag vill rösta på för ovanlighets skull utan tycker precis som ditt inlägg bra beskriver också att det är tröttsamt med populistiska personangreppskampanjer mot politiker snarare än diskussion om sakfrågor och sakpolitik. För egen del lovar jag att det inte blir någon politik alls på twitter/bloggen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Twitter går bra för mig eftersom inläggen är korta (även om det går att säga mycket dumt på 280 tecken). Värre med debattartiklar.

      Jag undviker politik här med, om det inte går att knyta ihop med ekonomi som i mitt inlägg om att satsa pengar på valresultatet.

      Radera
  2. Ja, men du kanske hörde om det där som konstaterades i Forskning och Framsteg nmr 2 2018? Dvs det faktum att "efter en mcyket lång tid av stigande IQ, så noteras nu sjunkande IQ i Skandinavien."
    Visst märks det tydligt, eller hur? Och olyckligtvis tycks den mindre begåvade percentilen av befolkningen har valts in i Riksdagen, med känt utfall.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du menar att riksdagen äntligen blivit ett tvärsnitt av folket ;-)?

      Jag vet inte om det finns någon koppling, men inte blir man smartare genom att utestänga alla som inte håller med en ur sitt liv, och där ser jag en tydlig och skrämmande trend, att alla fler vill ha med allt färre att göra.

      Radera
  3. Åh den där skribenten provocerar mig så mycket! Först något otroligt otrevligt inlägg om någon känd kvinna som är hemsk som tjänar pengar på andra kvinnor, sedan om det fantastiska systerskapet i samband med metoo, sen är kvinnorna som vittnar om stjärnadvokaten Fritz bara lite överkänsliga för ”dåligt ledarskap” och det är SÅÅÅ viktigt att höra förövarens bild innan man drevar. Och så fort ingen håller med blir det som ovan, osysterligt och man går männens ärenden.

    Hade jag inte haft grupper på fejjan att hålla koll på pga styrelsejobb odyl hade jag lagt ner det till efter valet. Politikerna kommer inte med något av värde men man får en hemsk insyn över hur många lågbegåvade människor som finns därute och allt blir politik och helt skevt och DET gör mig mörkrädd. Förvisso förekommer det ju året om, men det blir tydligare i valtider. Att gå in på ett kommentarsfält för vilken Aftonbladetartikel som helst förstör vilken dag som helst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med om det mesta, men vet inte vilken skribent du menar.

      Att undvika Facebook är det bästa jag har gjort. Kan rekommenderas till alla. Även om man har någon grupp man vill följa kan man ju skita i flödet i övrigt. Själv blir jag bara irriterad, det ger aldrig någonting vettigt.

      Radera
    2. Den krönikarande kvinnliga komikern.

      Ja, jag går bara in och kollar notiser om de är relevanta, förutom ibland när man är uttråkad, men ångrar sig fort. Tom städa toan är ju betydligt mer givande än facebooka!

      Radera
    3. Nu när jag läser din kommentar igen kändes det självklart, men min hjärna behövde tydligen en ledtråd. Rätt vanligt fenomen, det där, att först bete sig illa, mobbande eller grovt generaliserande för att få så många som möjligt att bli förbannade. När man sedan får svar på tal (en del sakligt, en del lika illa som ens egna drapor) appliceras offerkoftan på rekordtid.

      Det var först när jag slutade använda Facebook jag märkte hur mycket notiser, mejlaviseringar och skit sidan ger. Lite som ett barn som ständigt kräver att få vara i centrum. "Titta här, ett foto du borde se, ett inlägg som är relevant för dig, en människa på andra sidan jorden du borde bli vän med. Kollakolla, klicka, här är jag!!"

      En toa blir renare när man tvättar den. Facebook genererar bara mer smuts :-).

      Radera
  4. Åsiktskorridoren som talas om har historiskt vänstern och etablerad media stått för. Likt kommunister har de tystat debatten. Högern och alternativmedia har på senare år börjat ta för sig mer och inte accepterat munkavle. Resultatet ser vi, nu vänder vinden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Historiskt ja, men jag tycker mig se folk i alla läger som ondgör sig över att andra (på deras sida) lyssnar på oliktänkande, från alla håll.

      Jag tror inte att vindar vänder för att åsikter släpps fram. Finns de kommer de förr eller senare att komma fram, men för att få bäring krävs att motargumenten är för dåliga.

      Radera
  5. Åsa Lindeborg, Aftonbladets chef kultursidorna var ju modig när hon på fullt allvar framförde "våga vägra debatten" och uppmanade samtliga övriga att göra detsamma. Kontinerligt och i alla debatter hon själv var med i, samt torgförde detta så ofta hon kunde via Aftonbladet. Det är en äkta inställning till hur debatten ska föras enligt socialdemokraternas talesorgan, direkt tillsatta på uppdrag av LO.
    Vänsterpartiet instämde där bla riksdagsledamoten Esbati till fullo inte endast instämde i Lindeborgs uttalande utan även till fullo praktiserade det.

    Försvar av yttrandefrihet? Eller hur

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, att vägra debattera är det minst modiga man kan tänka sig. LO och Esbati är definitivt kvar i den sandlådan, men jag får en känsla av att Lindeborg, åtminstone stundtals, försöker kravla sig upp ur den.

      Radera
  6. Våga vägra twitter! Jag visste inte att det gick att skriva 260 tecken numera? 160 tecken räckte alltså inte. Metoo har grävt upp mycket gammal skit, och nu ska musik censureras. Jag gillade förresten Eddie Meduza, han hade talang men valde att provocera via musiken. Hade de hängt honom idag?

    SvaraRadera
    Svar
    1. De har gått från 140 till 280. Jag tycker själv att det var lite sport att formulera sig under 140, men fördelen med det nya är att det är färre som skriver "rants", dvs romaner uppdelade på 140 tecken.

      Bra fråga om Meduza. Å ena sidan tror jag att de hade hängt honom, å andra sidan hade han nog haft lättare än någonsin att hitta fans.

      Radera