måndag 23 juni 2025

En tanke om rättegångskostnader

För ett år sedan nämnde jag rättssaken mot Gjert Ingebrigtsen, en jättegrej i Norge. Antagligen mindre i Sverige och den som är ointresserad av friidrott kanske missat den helt, så här kommer en kort sammanfattning:

Gjert Ingebrigtsen är en sjubarnsfar känd för att ha tränat tre av sina söner till elitlöpare på medeldistans och sedan dottern till en lovande junior. Bäst har det gått för Jakob Ingebrigtsen som bl a vunnit VM- och OS-guld. Vid sidan av egna barn har Gjert även tränat andra löpare, där Narve Gilje Nordås sticker ut med ett VM-brons. Team Ingebrigtsen blev ett begrepp och en populär tv-serie. Plötsligt satt logistikchefen och självlärde tränaren Gjert i tv-sofforna och han skrev böcker om sin träningsfilosofi som kopierats av tränare från hela världen.

Men så snärtade han till den då sextonåriga dottern med en fuktig handduk i ansiktet under ett gräl. Såväl dottern som de tre löparbröderna bröt med pappan som anmäldes för misshandel av minst tre av sina barn. Två misshandelsfall gick hela vägen till domstol och 3,5 år efter handduksincidenten finns det nu en dom. Misshandelsfallen avskrevs, men Gjert dömdes för kränkning av dottern rörande handdukssnärtningen, till 15 dagars villkorligt samt tiotusen i skadestånd till henne.

Åklagaren hade yrkat på 2,5 års fängelse och tvåhundratusen vardera i skadestånd till dottern och världsmästare Jakob, så det får nog anses vara en fullständig seger för försvaret. Det känns ändå inte som att det finns någon vinnare här och en de förlorande parterna är skattebetalarna.

Här har vi alltså en man som slagit till sin dotter med en handduk. Inte okej någonstans, det är även gärningsmannen med på. Men slaget resulterade i ett års polisutredning och en sju veckor lång rättegång med totalt 24 dagar i rätten. Gjert företräddes av John Christian Elden, som förmodligen är Norges mest framgångsrika och bäst betalda jurist. De både barnen företräddes av ett målsägarbiträde och vidare har en samlad tingsrätt och ett åklagarteam suttit och jobbat med ärendet i månader. Jag vet inte hur många miljoner detta har kostat, men många. Om domen överklagas och tas upp av nästa instans försvinner ytterligare miljoner skattepengar upp i rök.

Rättsväsendet är en del av ett fungerande samhälle. Den som känner sig utsatt för brott har rätt att få sin sak prövad och den som är misstänkt har rätt till en försvarare. Det tycker jag är en jätteviktig princip, men som utomstående betraktare kan jag ändå inte låta bli att tänka att allt detta borde ha gått att lösa på ett helt privat familjeråd, med eller utan lusekoftor.

Nu gällde det en kändisfamilj vars medlemmar antingen är kända på egna meriter eller bedriver influencerkarriärer helt grundade på att de är ingifta i familjen, så en himla cirkus var säkert ofrånkomlig. Men jag vet flera familjer som hamnat i krig och splittrats pga en eskalerande familjekonflikt. Oftast har det varit syskon som känt sig ekonomiskt förfördelade eller sårats av vad ett annat syskon sagt eller gjort, andra familjemedlemmar har valt sida och så är kriget i full gång. Resultatet har blivit livslånga konflikter och helt oskyldiga barn som tappat kontakten med kusiner, far- eller morföräldrar.

Skulle man inte kunna ha en samhällsfunktion som medlade lite grann som byäldsten i gamla dagar? Jag vet inte hur det skulle kunna se ut rent praktiskt, men i alla fall en mindre inrättning än en hel rättsapparat som vevas igång för konflikter som borde gå att lösa på ett tidigare stadium med mindre medel och lyckligare utgång. När det gäller finansiering skulle antagligen en enda avvärjd rättegång av Ingebrigtsen-storlek spara in de pengarna som behövs för flera decennier.

11 kommentarer:

  1. Jag håller med, struntärenden borde inte få kosta så mycket och ta så mycket tid i anspråk. För visst är en handukssnärt larvigt? Ingen dog, eller fick några bestående men.
    Judge Judy hade avhandlat ärendet utan både åklagare och advokater på någon minut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, judge Judy är fenomenal. Jag minns en gang när jag var i tidiga tonaren och inte lätt att ha att göra med, när min mamma slog till mig pa handen. Det var enda gangen hon blev arg pa mig, med rätta skulle jag säga sahär i efterhand. Jag hade ett glas mjölk i handen och det skvätte pa golvet. Jag började skratta och sa till min stackars mamma att det där far du torka upp. Usch sa elak jag kunde vara, skäms pa mig! Och ingen rättegang blev det heller.
      /Annika

      Radera
    2. Lite traumatiskt var det nog, men inga bestående men. Jag har inte sett Judge Judy, men tror att det är något åt det hållet jag efterfrågar.

      Ja, den smällen var du värd :-)

      Radera
  2. Jo tack, nog finns det redan en "samhällsfunktion" innan rättegång. Den kallas för Familjerådgivning i kommunen och går ut på att ett antal tanter (oftast) som är socionomer, kuratorer eller nåt flummigt ska sitta i ring med parterna i familjen som ärendet gäller. Om den ena parten är man så har de kommunala tanterna redan bestämt sig för vems ställning de ska ta. Om kvinnan tar med sig släkt och vänner till mötena (som hon gärna ställer in utan varsel alls) så är det bara bra. Om mannen tar med tex en vän eller sin syster (för han vill inte sitta själv med 7 tanter emot sig) så anses han ha en fientlig attityd.
    Det roligaste är att kommuntanterna för anteckningar (som ingen annan får läsa, dvs inget protokoll förs) och ibland motsäger de sig själva. Då kan man be dem läsa igenom vad som sagts på tidigare möten och förklara vad de egentligen anser denna vecka.
    Efter ett antal resultatlösa sittningar med flumtanterna så kan man vilja ta det till rättegång. Inte för att nämndemännen i Tingsrätten har någon vidare kompetens, men de måste följa lagen.

    I det här fallet så ansåg nog inte barnen att en flummig sittning med familjerådgivare räcker. Till slut måste man säga ifrån! Och bröderna kanske inte hade mod/ork/pengar att göra detta innan de flyttat hemifrån och var världsstjärnor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där låter inte särskilt produktivt. Det kanske inte går att göra helt objektivt, men om det du säger om familjerådgivning stämmer försöker de inte ens.

      Det märkliga med den världsstjärna som i detta fall ansåg sig ha blivit misshandlad under tio års tid är att ingen har sett det och som första bostad som vuxen valde han att tillsammans med sin flickvän (nu fru) bosätta sig i en lägenhet i familjens källare. Därefter flyttade han till ett hus i samma bostadsområde. Hade jag blivit misshandlad i tio år hade jag nog försökt komma längre bort från min plågoande än så.

      Radera
  3. Eller så klipper man kontakten, och går vidare i livet. Enklare så. Har gjort det med delar av släkten, vilket bidragit till ett betydligt bättre liv för mig, utan dramaverkstad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gjorde de. Det verkar inte som att någon av de fyra löpande barnen haft kontakt med pappan sedan dess. När Jakob pratade om sin far i rättegången sa han varken "pappa" eller "Gjert" utan "Den tilltalade".

      Ibland måste man nog acceptera att det inte går att upprätthålla en vettig kontakt. Med släkt på lite längre håll känns det rimligt, men tråkigt om man inte ska kunna träffa sina barn/föräldrar ibland utan att det blir krig.

      Radera
  4. Liknande gäller i högsta grad även arbetsplatser. Det finns som bekant(?) ett aktuellt fall rörande SVT med en programledare och en annan medarbetare på någon lägre chefsposition inblandade. Fallet framstår som ganska bisarrt när man läser lite om detaljerna. Utan att ta ställning i skuldfrågan undrar jag hur i hela friden det kan vara något annat än ett personalärende internt på SVT.
    Men istället dras det från ena parten igång ett juridiskt mål flera månader efter händelsen som sedan går till domstol. Där ställer man sig också frågan om hur mycket kostar inte detta för skattebetalarna?
    /Ingenjören

    SvaraRadera
    Svar
    1. Får en osökt att tänka på när en riksdagsman polisanmälde en annan riksdagsman för vad denna sagt under en debatt med densamme, i riksdagen, i kammaren.
      Lawfare kallas det visst. Skrämmas med lagen och rättsväsendet, jotack, det ska vara internationellt och framförallt ska det vara spännande. Lite väl mycket USA-inspirerat, men Sverige är ett europeiskt land med helt andra traditioner, speciellt rättstraditioner.

      Radera
  5. Jag tänker att om det är något man ska spendera samhällets pengar på så är det att utreda och lagföra brott mot person.

    SvaraRadera