Någon i kommentarsfältet uppmärksammade mig på fenomenet swishgrupper, där syftet är att hjälpa varandra ekonomiskt genom att låna ut en slant till någon som sitter lite trångt. Jag skulle så gärna önska att sånt här funkade, men tydligen gör det inte det.
”Person A har skrivit i en grupp 'Varning för bedrägeri' om hur hon lånat ut 400 kr till person B i en 'swishgrupp'. Nu skriver person A att person B kommit med lögner i en vecka och att hon nu inte svarar alls.”
Jag är inte förvånad. Jag lånar av
princip aldrig ut pengar, men det finns två undantag: Mycket nära
vänner som jag anser mig veta skulle gå extremt långt för att
betala tillbaka och dessutom hade lånat ut samma summa till mig, och
så pengar jag är beredd att förlora. Det kan vara en hundring till
någon som gjort mig en tjänst eller som jag vet har det knapert.
Kul om det blev ett lån, men jag kan också leva med det som en
karmainvestering.
Till vilt främmande människor? Inte
en chans! Det handlar om logik. Nästan alla har några vänner eller
släktingar. Sannolikheten att jag är den första som tillfrågas är
låg. Antingen har de riktiga vännerna sagt nej eller så fick de
aldrig frågan (troligen för att de ändå skulle ha sagt nej).
Kanske är personen redan skyldig dem pengar och då är chansen att
jag får tillbaka min peng ännu lägre.
Men här handlar det om människor
som frivilligt sökt upp ekonomiskt svaga individer. Varför går man med i en ”swishgrupp”? Jag läste en veckas inlägg i en av
dem och det är hjärtskärande historier om handikappade och
diabetiker som behöver pengar till mat och medicin. De flesta är
säkert ärliga och jag tvivlar inte på att de har för avsikt att
betala tillbaka det önskade beloppet på det datum de anger.
Oddsen för att det ska hända är dock
alldeles för dåliga. Kalla mig cyniker om ni vill, men den som
betalar pengar till en bedragare försämrar inte bara sin egen
ekonomi, det leder dessutom sannolikt till ännu fler offer. Den som
lurats och lyckats lär göra det igen och då får den goda
gärningen motsatt effekt.
Man vill gärna tro gott om folk, men det fungerar inte längre, iallafall inte anonymt. Frågan är om det någonsin fungerat? Gissar att det finns fler bedragare än folk med verkligt behov.
SvaraRaderaOch LÅN? Trodde de verkligen att personen skulle ha pengar över nästa månad, även om de haft sån tur att det inte varit en bedragare.
Nej, det tycker jag bygger på att det hänt något extraordinärt just nu. Om man alltid ligger på gränsen eller strax under och löser alla oförutsedda utgifter med lån blir det knappast bättre nästa månad.
RaderaIngår dessa fall i de 250 000 bedrägerier som anmäls varje år? Tillkommer gör alla de som inte anmäler till polisen, och det lär ju vara en hel del, vem vet kanske lika många som anmäls?
SvaraRaderaVerkar vara klart lönsam business, och dessutom i praktiken så gott som helt ofarlig:
"Mängden anmälningar leder till att de flesta fall som anses vara av mindre betydelse måste läggas ned eftersom utredningar av det här slaget kräver stora resurser från polisen."
Det är väl det man har att se fram emot, att bli bedragen ekonomiskt, för det lär ju bara fortsätta att öka.
Det är nog få av dessa som anmäls. Tror knappast att det heller kan räknas som bedrägeri om du frivilligt lånar ut pengarna.
RaderaAntar att det ökar, men någon gång måste folk börja förstå att den genomsnittlige personen som vill ha något av dig inte är alltigenom god. Jag förstår att det var mycket sånt här när internet var nytt, och sedan när Swish var nytt. Men nu då...
läste att uppskattningar är att det kanske är en fjärdedel till en tredjedel som anmäls. Så i runda slängar en miljon bedrägerier, varje år. Och det ökar, med 15-20-25% varje år.
RaderaDet låter som en hysteriskt stor ökning. För samtidigt skulle det förvåna mig mycket om inte anmälningsbenägenheten har gått ner. Sista gången jag anmälde något till svensk polis bestämde jag mig åtminstone för att om någon stjäl något av mig framöver ska jag åtminstone inte låta polisen stjäla ännu mer tid genom att ta upp en anmälan de inte ens har för avsikt att göra något med.
RaderaDet är inte bara det att de lägger ner en anmälan. Det är också att man tröttnar på att vänta i timmar på att få göra sin anmälan.
RaderaAbsolut. Jag minns en anmälan jag gjorde på fax, skickade med bilagor och skrev en liten berättelse om hur allt gått till. Det tog en stund och ärendet var nedlagt så snabbt att de knappt ens kan ha hunnit läsa alla papper, och då var det ändå polisen som uppmanade mig att göra en anmälan.
RaderaAldrig hört talas om fenomenet förut. Om man aktivt söker sig till en sådan grupp (av för mig obegriplig anledning) så ska man nog räkna med att se pengarna som välgörenhet, och ren bonus om de återbetalas.
SvaraRaderaMin tröskel för att låta ut pengar är hög, ett antal gånger tidigare har det hänt att en kollega och en tidigare chef har bett om ett lån. Konstigt att det oftast sammanfallit med att jag varit "pank" :-D
Det ligger i farans riktning.
RaderaSmart, jag hade också varit pank då.
Bättre lite hundralappar till en äkta människa än att skicka 500,000 i omgångar om 100,000 till Gitkir Remmacs
SvaraRaderaVem/vad är det?
RaderaI Sverige är diabetesmedicin (insulin) utan kostnad. Detär bara att hämta på apotek den sort läkaren skrivit ut.
SvaraRaderaDå var det säkert andra mediciner de behövde få ut. Diabetiker var ett exempel från mig, men det är möjligt att det nämndes när andra i gruppen sa att har du inte mat får du väl vara hungrig ett tag, eftersom det är svårare för diabetiker.
RaderaNär det finns människor som till synes helt saknar moral, så finns det inte en chans världen att man lånar pengar till dem... Kan helt glömma att få tillbaka dem.
SvaraRaderaJa, för även om många är hederliga kan man ju sätta pengar (med bättre avkastning) på att de helt skrupellösa också söker sig till sådana grupper.
Radera