YOLO, ”You only live once”. När jag hör det tänker jag på Elling i filmen med samma namn, som svarar: ”Låt oss hoppas det. Tanken på reinkarnation har ofta plågat mig.”
Jag är ingen YOLO-person, men tycker
att man också kan tänka på ett annat sätt beträffande vårt enda
liv. Att köpa saker kostar pengar, men också tid. När tiden väl
är nedlagd och köpet genomfört är min enda tröst att nu är det
klart. Det bygger på att man handlar efter principen YOBO – You
only buy once.
Jag tror att jag har kommit på den här
förkortningen själv och den lär aldrig bli lika populär som YOLO,
som tydligen är över hundra år gammal och brukar betyda att man
ska unna sig både upplevelser och materiella ting. Jag ”unnar”
mig inte en grill med blinkande lampor och fjärrkontroll eller annan
skit jag varken behöver eller skulle använda, men när jag handlar
något vill jag slippa att göra det igen. Det tycker jag är att
unna sig på riktigt.
Det betyder inte att jag köper
avancerade grejer, ofta tvärtom. Ju färre funktioner, desto färre
funktioner kan gå sönder. För även om jag inte behöver dem när
de kan användas kan man ge sig fan på att när de pajar gör det
hela maskinen oanvändbar. En annan grej, som kan tyckas självklar,
är att jag inte köper förrän jag kommit fram till vad jag vill
ha, exakt vad jag vill få ut av det nya köpet.
Det är såklart en utopisk tanke att
aldrig köpa nytt i ett slit-och-släng-samhälle, men jag tycker att
det åtminstone är en rimlig målsättning. Handlar man med
inställningen att allt är temporärt blir det antagligen just det.


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar