Pengar i all ära, men den enda
garanterat ändliga resursen är tid. Plånboken går alltid att återfylla, men när vår tid är inne är det slut. Fram tills dess kan vi
möjligen köpa oss lite tid här och där, men framförallt kan vi
se till att inte slösa bort den tid vi har.
Fast kunde jag få en minut för varje
gång någon sa ”Jag har så ont om tid” skulle jag vara odödlig.
Folk har inte tid att träna, att gå eller cykla till jobbet, umgås
med äldre släktingar eller ens läsa böcker.
Däremot har den genomsnittlige
svensken tid att två och en halv timme om dagen titta på tv. Jag
har ingen tv, men nog tusan lägger jag tid på slösurfande och
annan skit. Så låt oss enas om att när vi säger att vi inte har
tid menar vi att vi vill lägga vår tid på annat.
Gott så, det väljer man själv, även
om jag personligen tycker att varje minut framför tv:n istället för
med en god bok är snudd på oförlåtligt dumt slöseri. Men det är ännu värre att sjabbla bort andras tid. Tre exempel:
Om du har bestämt en tid med andra
personer – dyk upp då, eller hör åtminstone av dig! Detta gäller
alldeles oavsett om det är jobbrelaterat, om du ska träffa en
gammal kompis eller kungen. Vidare gäller det för alla tider man
lovat, deadlines, telefonsamtal eller vad som helst. Har du sagt att
du ska göra något en viss tid eller dessförinnan – gör det!
Om du får telefon strax innan det är
din tur i kassan – säg ”Jag ringer upp om två minuter” eller
ställ dig sist. Stoppa inte upp hela kön genom att ägna
kassörskan 20 procent av den uppmärksamhet som krävs för att
genomföra ett smidigt köp. Det sinkar nämligen alla bakom dig i
kön, som inte bett om att du ska försöka multitaska mer än du
klarar av.
Och när vi ändå är inne på köer –
kösystem (med eller utan nummerlappar) gäller alla! ”Jo, men jag
skulle bara ...” är ett omständligt sätt att säga att du tycker
att din tid är lite mer värd än alla andras. Det är den inte. Tvärtom! Om du tror att din tid är värd mer än andras betyder det att du är en lite sämre människa, vilket snarare gör din tid mindre värd.